Jösses så trött och slukörd jag är idag. Tack och lov så blev det iallafall i morse sovmorgon och inget otäckt alarm som väckte mig, utan istället blev det till att sova ut tills min dotter vaknade.

Det händer ibland på helgerna att Caroline vaknar före mig och hörde henne ropa ifrån sitt sovrum: Mamma....!

Jag som fortfarande låg och sussade men vaknade av att Caroline ropa  ifrån sitt rum. Då Caroline oftast sover med sin dörr stängd och det dessutom är en lång korridor till hall på hela dryga 7 ½ meter så är det inte alltid det lättaste att höra allt det hon vill.

Jag kände mig helt slut i kroppen efter gårdagen och kände att jag behövde några få minuter till att vara kvar i sängen innan det var dags att kliva upp och göra morgon. Jag hade trott ( för det är ju det Caroline brukar göra) eller ska man skriva istället hoppats på att hon skulle ta sig ner från sin våningsäng och komma in till mig och berätta vad det var hon ville.

Okej, att min mobil ofta under vardagarna ringer alldeles för mycket och ger ifrån sig pip att det kommer sms. Däremot att mobilen ringer på morgnarna på helgerna tillhör faktsikt mera till det ovanliga. I allafall så ringde det i min mobil i morse och som vanligt kollar jag på displayen och såg att det var Caroline.

- Jamen, Caroline det där var väl ändå till att vara lite lat. Du kunde väl komma in till mamma istället för att ringa.

- Mamma jag är forfarande så trött och orkar inte gå upp och göra frukost. Kan inte du göra det till mig och komma in med det till mig sen.

- Du vet vad mamma tycker om att du äter frukost i sängen. Men denna gång får du lov att göra det.

Så det blev för mig att upp och hoppa och ut i köket och fixa ordning frukost till Caroline och gå in med varm chocklad och smörgåsar till henne.

Nu över till gårdagen och igår lördag blev det till att ställa klockan för väckning. Vi skulle iväg till Attitude mässan i Kista och det var för att bl.a se företaget som jag arbeter inom skulle ha en egen utställning där och det kändes verkligen wow så spännanade. Jag hade stora förväntningar och både jag och Caroline såg mycket fram emot att gå på mässan och mingla runt bland dom alla olika utställare som står vid sin monter och visar upp just det som dom gör kampanj för och vill sälja.

Det händer ytterst sällan att jag går på mässor, men får man fribiljetter så går man ju gärna. Väl framme så visade det sig vara smockfullt med folk överallt och vid många utav utställarna så ringlade sig köerna sig långa. Likaså så visade det sig att denna mässa hade mestdeles hade besökare utav tjejer och skulle lugnt kunna påstå att den större procenten utav besökarna var tjejer i 20-25 års åldern.

Jag och Caroline gick och kollade runt litegrann och efter ett tag så fann vi det som vi egentligen var där för och det var såklart monitorn som hade just den företags "loggan" som jag arbetar inom. Det kändes ju såklart lite extra roligt att besöka just denna monitor. Det blev efter ett tag på mässan ännu mera folk och det blir alltmer trångare och det känns som om man till slut inte kan ta sig fram överallt.

Ja, då är det lika bra att ge sig av därifrån och gå till bilen, för nästa destination att stanna på var på södermalm för att hälsa på mamma. Caroline, hade återigen blivit hungrig när vi satte oss i bilen och det hade ju bara blivit frukost hemma innan vi åkte. Dessutom är det ju en bit att åka mellan Kista och Södermalm så innan vi åkte vidare tog vi en avstickare till ett Kista centrum som ligger alldeles i närheten och mättade våra magar och käkade lunch.

Jag hade kommit överens med mamma om en tid vi skulle vara hos henne och efter det att vi ätit lunch var det bara sätta sig i bilen och köra dit. Mamma, blev glad över att få besök och vi fikade lite och sedan behövdes det fixas lite med papper inför den kommande begravningen av min syster. Usch, det känns fortfarande så overkligt och det är nästan så att man inte riktigt ännu har fattat det hemska som har hänt inom familjen. Jag för min del försöker ta en dag i sänder och hoppas och ber innerligt att ingenting mera tragiskt och hemskt ska hända inom familjen. Det blev efter någon timme hos mamma dags att tänka på nästa grej vi skulle till innan vi skulle åka hem. Jag behövde åka till Biltema för att köpa en grej till bilen och efter det vidare till Coop Forum för att veckohandla.

Väl tillbaka hemma så hade jag på kvällen tvättstuga och hann bli precis klar 10 minuter innan finalen i Melodifestivalen skulle börja.Jag var så mycket uppe i varv p.g.a allt det som jag hade gjort under dagen att jag knappt kunde sitta still i soffan. Jag har som jag även har skrivit i bloggen mina 2 favoriter och det var Helena Paparizo och hennes bidrag- Survivor eller så Trio-pop gruppen Alcazar som från taket kommer ner i en stor glittrande discokula och framför bidraget-Blame It in the Disco..Dessvärre till min stora besvikelse så vann ju inga utav mina favoriter och Alcazar på en 3:e placering och Helena Paparizo på en 4:e placering. I stället så går (enligt mig) den näst sämsta låten i hela finalen och vinner. Inget illa talat om Sanna Nielsen, som annars brukar göra mycket bra musik, men hennes bidrag: Undo var en skit dålig och trist ballard och den kommer inte så sig långt i Eurovison song contest.

Det är än så länge fredag och det har varit ett utav mina favorit program på tv:n ikväll och det är utan tvekan såklart Let´s Dance. Seadan starten av det populära dansprogrammet 2006 har det vid genom åren blivit en hel del kändisar som snörat på sig dansskorna och snurrat runt på dansgolvet. Nu är Lets Dance inne på sin 9:e säsong och det är lika underhållande att se det varje gång.

I morgon blir det däremot inte till att ta sovmorgon. Nej, istället blir det till att ställa klockan väckning och gå upp tidigt. Ska nämligen iväg ( tack och lov för att man har bil) till Kista för att gå på Attitude mässan.....ska bli väldigt spännande.

När mässan är slut bär resan vidare hem till mamsen för att hälsa på en stund.

Tillbaka hemma någon gång på kvällen och om man inte är alltför trött så hade jag tänkt se Finalen i Melodifestivalen och för egen del så håller jag allra mest på Helena Paparizo och hennes bidrag- Survivor eller så Trio-pop gruppen Alcazar som från taket kommer ner i en stor glittrande discokula och framför bidraget-Blame It in the Disco..

Fy, sjutton vilken otäck och hemsk start det blev på det nya året 2014 som nu är inne på sin 3:e månad. För min egen del så har dessa 3 månader inte varit dom bästa, då jag fått tagit del utav ett det ena efter det andra otäcka och hemska beskedet.

Jag minns tillbaka till nyårsafton och till 12-slaget, då det är en del som brukar avge något slags nyårslöfte. Jag för min del avger inga nyårslöften, utan väljer som så många andra tidigare år istället väljer jag att be. Det nya året 2014 blev inte alls som jag hade förväntat mig att det skulle bli, utan istället blev det en riktigt rysare till start på det nya året.....usch! Det har nu gått 13 dagar sedan jag fick det chockartade samtalet från Dessan och fast det gått nästan 2 veckor så känns det så overkligt som om det liksom inte har hänt, utan snarare känns det som man har en otäck mardröm och önskar att man kunde vakna. Det är såklart en jobbig tid just nu för oss alla inom familjen och även för dom övriga släktingarna och vännerna, och alla måste få ta sig tid att få sörja den man har förlorat.

Jag slukar och läser så mycket jag kan på nätet om allt övernaturligt och hittade en sida som heter Fokus och där kan man lästa allt möjligt, om personer som varit med om nära-döden-upplevelse och sådana som tycks sig vara medium och kan "prata" med dom på andra sida. Det känns spännade att läsa och lite lockande känns det visst om man kanske skulle anlita ett medium och se om denna kunde få någon kontakt med någon anhörig.