Nu har vi kommit hem igen, efter att ha haft en kortare mini semester, och det känns skönt att fått lite miljö ombyte till en annan stad i Sverige. Det räckte gott och väl för mig att vara borta i 2 dagar, det hade blivit jobbigt att stanna längre, och hade säkert då drabbats av en mildare form av "lappsjuka".

 

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle försöka mobil blogga, men min nya mobil som jag fick av Micke är inte av den bästa sorten och kamerna är av sämsta kvalite och bilderna som man tar blir antagligen alldels för mörka eller så blir dom kritvita.

 

Nu är det kanske läge att börja skriva vart någonstans vi har varit....och det är uppe i Mickes f.d hemstad Gävle.

 

 Inne i city termilnalen i väntan på att bussen ska gå

 

Under dom snart 10 år som jag känt Micke så har vi bara varit uppe i Gävle 3-4 gånger och det är på tok alldleles för lite. Då vi även skulle vara barnlediga under denna hela denna vecka, så bestämmde vi oss då för att åka upp för att hälsa hans släkt och vänner.Om jag inte minns helt fel så var vi sist uppe i Gävle sommaren 2003 och det är på dock alldeles för länge sedan, men nu fick vi äntligen arslet ur vagnen och åkte upp för att hälsa på Mickes släkt och vänner.

 

  

Nu är Micke hemma i sina barndomskvarter

 

 

                    En storstadsbo ute på landsbygden

 

Vi har bott lite i en kappsäck, och försökt att hinna med att träffa så många som möjligt under dom 2 dagarna som vi har varit borta. Vi kom fram till Gävle runt 13-tiden och då Micke mamma (min svärmor) inte var hemma när vi kom upp till Gävle så innackorderade vi oss första dagen hemma hos hans underbara trevliga moster Helen, som bodde en bit utanför staden. Helen en väldigt trevlig och go tjej, med en stor portion med humor, som jag bara älskar och hon drog av flera roliga skämt som fick mig att britsa ut så många gånger i skratt så mycket att mina ögon tårades och t.o.m min mascara gav med sig och rann ner för kinderna.

 

           Mickes kramar om sin underbara moster Helen

 

 

                Jag och Helen kollar igenom lite fotoalbum

 

 

              Mickes kusin Robin ( Helens son) och Helen

 

En sak är iallafall säker och det är att man absolut måste ha bil om man ska ta sig någonstans, och tack vare underbara Helen, som erbjöd sig att köra oss kors och tvärs genom Gävle för att hälsa på Mickes övriga släktningar.....en stort tack och en ros till dig Helen.

 

Vi fick skjuts utav Helen ännu längre ut på lansbygden, och träffade Mickes äldre moster Kerstin och hennes karl Stig

 

 

Titta bara vilket underbart vackert hus dom bor i

 

och här har vi ladan

 

Det kändes lite som man åkt bakåt i tiden, och en fullt fungerade jordkällerare. Visste inte ens om att man hade sådana nu för tiden.

 

Senare på kvällen tog vi oss in till centrala Gävle och gick ut på en utav deras mysiga uteserveringar som hette "Tant Grön"  och bara namnet på uteserveringen fick mig att börja fnittra, och inte gjorde det saken bättre när Helen berättade att det fanns ett annat ställe som hette "Tant Gredelin".....ja, något ska det ju heta.

 

 

Jag och Helen på uteserveringen Tant Grön

 

                                   Micke och Helen

 

Dom här unga killarna var det som sjung den kvällen vi var ute

 

 

Dagen efter skulle Mickes mamma komma hem, och vi blev återigen skjusade av Helen till andra sidan staden och där tillbringade vi vår sista natt i Gävle.

 

På morgen dagen efter satt vi en stund på Helens altan och vädret var verkligen toppen och solen sken så skönt. Senare fick vi skjuts utav Helen ner till stan, där vi gick och strosade runt i butiker och vi åt en underbar god lunch på en kina resturang ( och det var år och dar sedan jag åt kinamat...det är så himla gott)

 

 Micke sitter och väntar in den goda maten vi beställt

 

Vi beställde in från menyn: 1 portion som bestod av 4 smårätter beståde utav friterade räkor, friterad kyckling, oxfile och fläskfile.

 

 

Micke hugger in på lunchen

 

Nu är vi hemma hos svärmor och har tagit hennes altan i besittning

 

 

Nej, det är inte Mickes yngre bror ( även om man skulle kunna tro det)  Det är Ing-Britts bonusbarn Patrik som bor med henne och hennes nya karl Gunnar, som dock inte var hemma när vi var där uppe.

 

Senare på kvällen var det tänkt att vi tillsammans med Helen och henne f.d kille Benny och deras gemensamma söner Robin och Adam skulle gå till det "Stora Torget" för att se det sista uppträdande utav "Sommarkväll"där olika artister skulle uppträda, men vi struntade i det och gick istället till en underbar mysig resturang som hette The Bishops Arms, där vi tog lite gott att äta och dricka.

 

Ute tillsammans med Helen, och hennes f.d kille Benny och deras gemensamma barn Adam och Robin

 

Väntar in maten som vi har beställt, som tur var så gick det väldigt fort att få drickat serverat....mycket bra service på The Bishops Arms.

 

Efter att ha suttit där ett par timmar så bröt vi upp och gick gemensamt runt staden lite och vi passerade utanför stadshuset där vi gifte oss hösten 2002...det blev lite nostalgi känslor som kom fram.

 

Jag och Micke avslutade kvällen med en cider och öl på The Jack.

 

 Det blev inte allför sent och vi gick hem till svärmor redan efter någon timme, och väl hemma hos svärmor igen blev det en kopp varmt te ute på den inglasade altanen, med infra värme, och det var så skönt att sitta där och bara slappa och ta det lugnt.

 

 Hemma hos svärmor igen

 

En helt slut och färdig Sandra, som bara längtar efter att få gå och lägga sig och sova.

 

Fast jag kände mig så otroligt trött, så hade jag väldigt svårt att somna den natten, och när jag väl hade somnat så blev jag väckt av min crazy make som undrade om jag hörde hur mycket det regnade ute.... 

 

Vilket jag inte alls hade hört då jag hade somnat, men då jag nu hade blev väckt av honom så undgick det ju inte alls missa att det ösregnade ute, men det ända jag ville göra var att försöka somna om.

 

På morgon blev vi väckta av Mickes mamma, som hade gjort ordning en god frukost till oss, och idag var det då dags för oss att åka hem till Stockholm igen. Som tur var så skjusade Ing-Britt oss till central stationen, där bussen till Stockholm skulle gå och tur var väl ändå det ( jag hittar inte alls kommunalt där uppe, och skulle med stor sannolikhet, hamnade på villovägar)

 

Vi var i god tid ute och hade 30 minuter över tills det att bussen skulle gå, men det visade sig att buss (fan) var minst 15 minuter sen. Det småregnade och var grått och lite småkallt ute, men vad göra än att stå där och vänta och vänta, mitt hittills glada humör började ge vika och började känna mig en aning irriterad och småsur, men till slut så kom bussen inkörade på stationen. Som många utav mina trognaste läsare vet, så är jag en sådan person som sällan kniper käft om det är så att jag tycket något är fel, och när Micke och jag ska till att kliva på bussen, så kommer det en gammal kärring jävel, och tränger sig före i kön...vilket jävla sätt!!

 

Jag blev skitsne och accepeterde inte att en skryklig pensonär på över ca: 70-75 år skulle promt skulle tränga sig före hela kön och kliva på bussen före dom andra. som stod i kön. Det var flera förutom både jag och Micke som försökte hejda den gamla "mumin" men hon gav sig inte, utan hade gett sig fan på att hon skulle bara på, och tycker det är så fruktandsvärt fräckt och fult att göra på ett sådant sätt. Det går jävligt bra för den sortens generationer att ( bl.a gå omkrig att klaga på dagens ungdomar exempel vis mina barn) men så uppför dom sig själva som världens största egoister och saknar helt hyfs och pli.

 

Så var vi då tillbaka på bussen och på väg hem till Stockholm igen

 

Tillbaka i Stockholm var vi omkring 14-tiden, och hemma hos oss var vi 40 minuter senare. Hemma hade mina stora pojkar som hade vaktat huset både dammsugit och diskat, det var så rent och fint här hemma. Efter att ha varit upp i vårat lilla centrum och köpt en nygrillad kyckling och potatissallad, så lade vi oss båda ovanpå våran dubbelsäng och somnade på stört. Vad är det ordspråket säger....Borta bra men hemma bäst och det stämmer ju faktiskt rätt så bra.

 

 

 

 

Det blev ingen direkt sovmorgon i morse, utan det blev till att stiga upp i ottan. Men nu ãr vi äntligen på väg till....det får ni se senare.

 

Som tur är så har jag mina äldsta söner Jimmy och Henrik som är hemma och vaktar huset. Nu ska jag och Micke bara slappa och ta det lugnt under våran semester.

Oj, vad tiden går fort och med det menar jag alldeles för snabbt! Tycker det inte var specillet länge sedan jag skolade in Henrik i förskolan, men tiden går sagt ( just nu ) på tok för fort. För idag fyllde min 3:e äldsta unge Henrik 19 år och det firade vi hemma hos hans pappa och Lizzy.

 

I den åldern som han är i just nu tycker jag att det är så hopplöst svårt att köpa något. Så det är bättre att han själv får köpa det han vill och det blev pengar i födelsedags present ifrån mig, och då kan han själv köpa det han vill ha.

 

 

 Jag tillsammans med födelsdagsbarnet Henrik och så minstingen Caroline.

 

 Ja, det blev visst en till med på denna bild och det är min näst yngsta son Tobias, men hälften utav mina barn saknas och det gör så ont att inte kunde vara med på det tradionella Big Family Photo!!

 

      

Födelsedags firandet, med kaffe/läsk och kakor/tårta, med på bilden är: Henrik, Lizzy och en småsur Caroline

 

Henriks pappa Johan, och just under juli månad är det många födelsdagar att fira och nästa som står på tur är Johan, och det är inte sååå många år kvar nu tills du fyller...

 

Strax efter det att vi firat Henriks födelsdag, var det dags att åka iväg och lämna Caroline, och hon kommer inte hem förrän på söndag.

 

Micke i väntan på bussen

 

Nu är det äntligen semester tider för oss och nu har vi äntligen bestämt oss för vad vi ska göra och det kommer ni läsare att få följa med i om ni läser bloggen. Kommer försöka mobilblogga och uppdatera med bilder....så häng med vet ja!!

 

 

Så har det nu gått och blivit söndag, och utanför mitt fönster hänger molnen lågt och det småregnar ute.

 

Hmm, så himla typiskt att det ska gå och bli skitväder nu när våran gemensamma semester börjar i morgon. Man få väl ändå hoppas på det bästa och att vädret snart blir till det bättre igen.

 

Vi har bollat lite med några tankar, med vad vi ska hitta på för något, och vi har några alternativ.

 

I övrigt så har vi tagit det lugnt i helgen och igår åkte vi upp til Haninge Centrum, och Micke inskaffade sig på en ny huvudbonad, och denna gång i form av en...hatt!

 

 

 

 

 

 

I morgon så åker min lillskruttis iväg och hon kommer vara borta 1 vecka, och visst kommer det att kännas och vi kommer att längta ihjäl oss efter varandra.Men samtidigt så är det viktigt att hon umgås med andra och får chansen att träffa andra barn, än att bara umgås med mamma och Micke här hemma.

 

Vi kommer såklart att prata i telefon dagligen, och efter veckan som gått så blir det sedan ett kärt återseende igen med massor utav kramar.

 

 

Då min vecka inte började allt för bra för min del, då jag drabbades av en lindrigare form av magsjuka, och inte kände att det fanns varken ork eller krafter till att jobba.

 

På onsdags morgonen kände jag mig ändå så pass bra att jag tänkte gå och jobba, men det blev istället bestämmt att jag tog med mig min lilla solstråle Caroline in till stan, och inne för det mesta går tiden alldeles för fort när man är där inne.

 

Vi kom hem när klockan var närmare 18-tiden, och hade tänkt tillbringa min onsdag kväll framför tv.n med familjen, men det tyckte inte alls Micke att vi skulle göra!! Han ville nämligen bjuda ut mig....?  Först var jag lite tveksam över att gå ut en onsdag, och samtidigt så hade jag varit med Caroline inne i stan större delen av dagen, och visste inte om jag skulle orka med en utekväll. Hade ju som sagt dagen innan legat för ankare i sängen, med magont och ett fruktansvärt illamåande.

 

Ska nog akta mig för att kalla Micke "torrbollen" som jag skrev om för ca: 2 veckor sedan. Då det var jag som ville gå ut och han som ville göra något annat. Vilket inte var något som jag direkt uppskattade, ( men det är tyvärr Micke i ett NÖTSKAL) annars så vore det inte han. Men för att visa honom att jag inte gillade det han sysslade med så fixade jag barnvakt till Caroline och åkte sedan hem för att göra mig i ordning och för att sedan gå ut och ha roligt på egen hand.

 

Nu åter till onsdag kvällen, och Micke som insisterade på att vi skulle gå ut och ha en mysig och trevlig kväll på tu hand. Jag gav med mig efter ett tag, men hade som villkor ett krav över att få välja vilket ställe vi skulle gå till och då jag är väldigt förtjust i att se Live band spela.

 

Så hamnade vi på samma ställe som jag var på för 2 veckor sedan och det var Engelen i Gamla Stan....ett rätt så mysigt, men ack så fruktansvärt litet och trångt det är där inne.

 

Micke sitter och tar det lugnt på uteserveringen

 

Jag kände mig inte helt 100 och kände mig lite småtrött, men kollade in bandet som spelade för kvällen. 

 

Vi hade det ändå rätt så trevligt ute och bandet som lirade den kvällen, var något sådär att lyssna på, och strax efter midnatt bröt vi upp och åkte hem igen.

 

Nu är jag tillbaka på bloggen igen efter ett kortare uppehåll.

Egentligen var det tänkt att jag skulle åka iväg och jobba kväll i måndags, men redan på morgonen när jag vakande så kände jag mig en aning hängig och slö.

 

När sedan det började bli läge att åka iväg till jobbet så kände jag att det går bara inte. Det blev istället att ringa upp till min chef och tala om att jag var sjuk.Vaknade upp på tisdag morgon med världens magknip och kände mig väldigt illamånde och det blev ett akut behov att springa till toaletten, och inte nog med att magen var i uppror mådde även fruktansvärt illa.

 

Kände mig så matt och utslagen så större delen av gårdagen tillbringade jag i sängen, med en kall handduk på pannan och en hink nedanför sängen.

 

Försökte att få i mig lite vätska, men allt som jag drack kom nästan upp med en gång igen. Som tur så började jag ändå känna mig en aning bättre lite senare på kvällen.

 

I morse så hade iallafall illamåande gått över, men magen var fortfarande i otakt, men kände att det ändå kunde vara värt att stanna hemma från jobbet en dag till.

 

Jag och Caroline som just nu har sommarledigt från fritids, bestämde oss idag för att åka in till stan för att gå omkring där inne bland alla butiker och för första gången så provade vi på att ta en tur runt stan i en cykeltaxi och det var en speciell upplevelse, och sjutton var han fick trampa på och för en utav nedförsbacken där gick det nästan lite väl för fort, men Caroline tyckte det ändå var roligt.

 

 

 

 

Jag kör på med min andra blogg för idag, det blev ju inget skrivet igår och då blir det en extra idag istället. Känner att jag vill vara lite schysst mot mina läsare.

 

I morse när jag vakande såg det alldeles övermulet och grått ute och trodde först att det skulle bli regn. Jag hade läst på nätet och även hört på väderleksrapporten på tv:n att det skulle bli en riktigt stort åskoväder och en massa regn som skulle dra förbi, men inget som jag ännu har sett skymten av.

 

Vi satte oss ändå ute på våran baksida för att äta frukost och alltefter som dagen gick så klarnade det upp och solen började skina och det blev så där klibbigt varmt och kvaft igen, och man vet knappast snart vart man ska ta vägen. Det blir väl till att man snart får bosätta sig i badrummet och stå under den sköna strilande duschen för att svalka av sig...Oh, air conditioning skulle jag gärna vilja ha!!

 

Till slut blev det så jobbigt att sitta ute och svettas att vi bestämde oss för att göra som dom gör i många andra länder, när det är så varmt ute. Vi tog oss en siesta och gick in för att vila en stund.

 

Utvilade och pigga

 

Nu är vi utvilade och pigga och tänkte att jag skulle fortsätta att titta lite på ett tv-program som jag igår för första gången börjde titta på och det hette "Jon & Kate plus 8 children"  och det är precis så många ungar som jag och Micke har tillsammans.

 

 

I fredags firade jag min födelsedag, med mina närmaste vänner och familjen. Men en sak som har jag har tänkt på är när man kommer upp i en viss ålder så känns det inte längre så speciellt roligt längre att fira sin födelsedag,( det är inte roligt att bli äldre)men i och för sig är ålderna bara en siffra på ett papper och man behöver inte känna sig äldre än vad man egentligen är.

 

 

Jag är ändå rätt så nöjd med min dag, och den lite större presenten som är ifrån Micke, som kommer att vara min första tatueringen. Kommer att ske under våran gemensamma semester som börjar den 26: juli och det ska bli så spännande att få sätta dit en liten "blond america girl"

 

Nu återstår det bara 1 vecka kväll att jobba för mig ( hoppas jag) och även för Micke innan det är dags för våran efterlängtande semester. Jag har varit och tullat lite och tagit ut alldeles för många strö dagar på min semester så det blev bara att det räckte för 2 veckor (vill även ha några dagar i reserv inför hösten/ vintern)

 

Micke däremot har däremot varit så sparsam, och inte nog med att han har sparad semester så har han även alla sina 5 veckor kvar....lyckosten där!!

 

Vi har pratat lite om att kanske åka upp till hans hemstad Gävle under ett par dagar, men ännu är inget bestämt, men det var år och dar sedan vi var där upp och hälsade på hans släkt och vänner så det vore kanske verkligen på tiden att vi gjorde det.