Igår var det ju första advent och vi här hemma tände redan i samband med frukosten det första ljuset i adventsljusstaken. - Mmm, det är riktigt mysigt och känns också lite speciellt att tända det första ljuset och nu återstår det att varje söndag 3 veckor framåt tända ett nytt ljus och därefter på torsdagen veckan därpå är det julafton. Caroline har skrivit sin önskelista och denna gång är det framför allt musikinstrument som står allra högst upp på önskelistan för min tonårs sångfågel och framför allt en keybord och en gitarr och därefter smycken, smink och presentkort.

Ja, vi får se vad det blir för något hon får utav tomten, som man brukar säga, men nu är Caroline för stor för att tro på någon tomte. Men i vilket fall som helst så hänger hon upp julstrumpan i hopp att "tomten" även detta år har varit förbi med en julklapp.

Usch, läste igår på nätet att det var en stor lägenhetsbrand inne på Sveavägen och att det hade börjat i en lägenhet längre ner och att elden  snabbt hade spridit sig till övriga lägenhet. Brandkåren fick verkligen jobba hård och se till att dom boende fick evakuerats från sina lägenheter och plockas ut med brandstegar. ( därav att jag också endast kan tänka mig bo på bottenvåningen.) Jag tänkte när jag läste artikeln att det måste ha varit "hjärnlös" person som antagligen glömt bort sitt tända sterinljus som stod och brann och plötsligt så var ljuset nerbrunnet ner till den torra mossan och vips så var hela bordet övertänt. Jag står fast att jag tycker det är mysigt och charmigt med levande ljus, men man ska ha respekt och se till att INTE lämna det brinnande ljuset utan att släcka det först. Det borde ju nästan klassas som mordbrand för dom som inte ser över eller har översikt över dom ljusen dom tänder och går man ifrån rummet så borde man se till att först att släcka dom. Jag tycker enormt så mycket synd om dom personer som nu fått sina hem förstörda och alla dessa minnessaker som typ kort och sånt som man inte kan ersätta med pengar. Nu är deras lägenheter helt utbrända eller röksskadade. Allt detta berodde på en person som var oaktsam och väldigt slarvig och helt enkelt inte brydde sig om att släcka sina ljus.

Nu över till  lite andra grejer och nu handlar det om min bil. Jag märkte för ett tag sedan att det var mindre luft i vänster bakdäck. Det blev till att byta om till reservdäcket och därefter så försökte nå min vän Tommy som alltid är den som ställer upp till 100 % när det gäller att reparera min bil. Dessvärre så fick jag då veta av honom att han ger sig inte på att laga däck. Jag blev verkligen paff och något förvånad. Jag trodde att Tommy kunde i princip allt om bilar, men dessvärre så pysslade han inte med att fixa däck. Jag fick verkligen huvudbry och började tänka så det i det närmaste började knaka i skallen. - Hmm, vem sjutton ska jag höra efter med nu och ville inte heller att det skulle kosta alltför mycket. Jag tänkte och tänkte och kilade mig i skallen och sedan kom jag och tänka på killen jag köpte min bil utav: Jamal, som sålde bilen till mig. Det var en väldigt trevlig utländsk kille som tillsammans med sin bror Bajal hade en verkstad. Dom både killarna är rätt så lika varandra och det blev så att jag råkade säga Bajal till Jamal och vice versa innan jag visste vem utav dom som var vem. Jag kollade upp deras nummer och ringde dom idag och kunde komma idag direkt efter jobbet och dom fixade ett nytt vintedäck och krängde av det gamla däcket från  fälgen och på med ett nytt för bara någon hundring. Nu så kan den förbaskade vintern och istiden komma, för nu så är bilen utrustad med ordentliga dubbdäck.

Det har blivit dags att kicka igång helgen igen och denna fredag och det har man väl knappt kunnat undgått någon att det är  idag Black Friday. - Ja, inte för att det är becksvart ute :) ville skoja till det litegrann, men Black Friday, kallas det för i USA och är den dagen som infaller efter den 4:e torsdagen i november.

I övermorgon är det dags att tända det första ljuset och fira första advent. Jag började redan i veckan att julpynta litegrann, men inte speciellt mycket. En röd stjärna i köksfönstret och en tomtelampa i Carolines fönster, trots att det först var lite protester från Caroline, som inte gillar att ha uppdragna persienner inne i sitt rum, utan hon föredrar att ha nerdraget. Och då hennes persienner är sådana som ligger typ inte ligger mellan fönstren, utan vi har satt upp dom själva och dom ligger liksom direkt utanpå fönstret på insidan och det gör ju att tomtelampan inte syns inifrån. Likaså adventljusstaken som det första ljuset ska tändas på söndag är klart. Och så har lite julfransbelysning kommit upp ute på baksidan och lyser upp ute på min lilla"tomt" så fint. Däremot minigranen eller bordsgranen, orkar inte med att ha någon stor platsgran inne och det blev så att jag för något år sedan började istället med en minigran och det var inte heller några större protester från Caroline. Då jag ändå nu håller på att skriva om julen så är det väl lika bra att fortsätta och julklapparna för i år hade jag ( nästan alla) är det tänkt i alla fall att jag köper på nätet. Caroline som är så musikintresserad och älskar att sjunga har nu också fått ett brinnande stort intresse för att lära sig spela instrument och har önskat sig både en keybord och en gitarr i julklapp. - Hmm, vi får se hur det blir med det och ännu är det några dagar kvar typ 26-27 vi firar här hemma på Juldagen ( precis som dom gör i USA) och då är det blir det 27 dagar kvar tills tomten kommer.

Jag har för min del börjat tappat bort räkningen och minns inte längre vilken fredagkväll som Caroline varit hemma. Nu för tiden så är det varje fredag ungdomsgården disco som hägrar för henne och umgås med sina tjejkompisar och dansa med killarna.

Det har gått och blivit halvlek på veckan och lillördag idag. I morgon är jag ledig har ( trott om ni vill) men jag har ännu inte utnyttjat någon utav mina semesterdagar för i år och har fortfarande alla kvar och måste ju någon gång börja med att plocka ut dom och börjar i morgon med att ta ut 1 dag. Sedan får jag se när jag ska plocka ut resten av dom andra semesterdagarna.

Nu när det är den här tiden på året blir det ju så otroligt fort mörkt ute och på morgonen när man går upp och sedan ger sig av hemifrån så är det becksvart och när man slutar och ska åka hem så har det blivit alldeles mörkt ute igen. Den var en dag den här veckan, tror det var i måndags och kollade utetemperaturen visade tidigt på morgonen minus 8 grader. - Brrr, bevare mig väl för så kallt väder!! Men bor man som vi gör i Sverige så får man ju anpassa sig till det här den här årstiden på året då det oftast blir rådande kall kyla med minusgrader och en massa is på vägarna. - Nej, tacka vet jag allra bäst om våren och sommaren.

Just det har i år var jag i god tid att se till att få vintersulorna påsatta på bilen, och tyckte det var bättre att vara ute i lite mera god tid än i typ sista minuten, så förra helgen så hjälpte min ex-make mig med att byta till vinterdäck. - Tack så snällt det var utav dig. Det känns ju lite annorlunda att köra med dubbdäck och körde i goda tron att allt skulle vara som vanligt med min bil men sedan en morgon när jag var på väg till jobbet så tyckte att styrningen blev annorlunda på bilen, och den drog liksom åt sidan. Jag stannade med bilen och upptäckte till min fasa att det var mindre luft i vänster bakdäck, det var inte helt platt, utan snarare så hade det sipprat ut luft.  - Jaha, ja, fan också hade råkat ut för punktering eller snarare så sa killen som hjälpte mig byta till reserv däcket, att det var pyspunka, typ ett mindre, men såklart däcket ska bytas ut till ett nytt vinterdäck.

Det verkar ändå som det finns viss hopp, ärlighet och framför allt otroligt snälla okända människor. Det hela började i morse och skulle gå på min första rast på jobbet och kikade på min mobil som jag hade haft på ljudlös och mycket riktigt så hade jag ett missat samtal på den.Kollade på displayen och såg att det var för mig ett helt okänd mobilnummer som hade ringt. Jag ringde upp vedbörjade för att fråga vad det var personen ville. En kvinna svarade och sa att det var min dotter Caroline som hade lånat hennes mobil för att hon hade råkat tappa sin mobil på väg till pendeltåget. Jag fick i det närmaste lite utav panik och visste hur stort beroende Caroline är utav sin mobil. Jag hoppade över min rast och ringde skolan, men i samma veva som jag ringde till hennes klass, så ringde dom till mig. Jag förstod att det antaglien var Carolines lärare eller så Caroline själv som ringde. Jag provade att ringa upp igen och nu så svarade en utav lärarna och hon berättade att Caroline hade kommit till skolan och var så upprörd och ledsen över att hon hade tappat bort sin mobil. Jag bad förstås att få prata med min dotter och försökte trösta henne så gott det gick och att det är lätt hänt att om man råkar lägga mobilen i sin jackficka ( vilka brukar vara väldigt små) så är det lätt hänt att mobilen ramlar ut. Se bara på mig som är din mamma jag har också tappat bort min mobil ett par gånger och tur i oturen så har den nästan alltid kommit till rätta. Jag sa även att jag skulle prova att ringa på Carolines mobil och skrev även 2-3 sms ifall det var någon ärlig person som hade hittat och tagit reda på den. Jag utlöste en belöningen bara min tonårsdotter fick sin mobil återlämnad.

På min lunch hoppade jag in i min bil och körde hem ifall att hon "råkat" glömma sin mobil hemma, och ringde från min mobil för att kanske höra var den var någonstans, men den fanns inte hemma. Stannade till vid Pressbyrån och gick in till invandar killen som stod där och frågade ifall han hade tagit hand om någon mobil, men som alltid är han lika sur och otrevlig och fräser av dom som kommer in till hans Pressbyrå. Skyndade mig upp till pendeltågsstationen för att fråga spärrvakten ifall dom hade fått in någon mobiltelefon, men icke då ingen mobil hade kommit in. Jag fick tipset av spärrvakten att ringa SL hittegodsavdelning och fick ett nummer. Just då började det känns riktigt mörkt ut och hoppet att Caroline skulle återfå sin mobil började kännas väldigt låg. I bilen på väg tillbaka till jobbet försökte jag ringa på hennes mobil igen....ifall att någon skulle svara i den. Dessvärre så gick det bara fram en massa signaler och efter ett tag så gick min dotter inspelade röst igång: Välkommen till Caroline, jag kan inte ta ditt samtal just nu, men tala in ett meddelade så ringer jag upp så fort jag kan. Min gullunge tänkte jag och kände verkligen inom mig hur förtvivlad hon måste känna sig utan sin mobil. Men tänkte om jag inte under dagen idag får någon som hör av sig på alla dom missade samtalen från mig + alla som sms:en som jag skickat och utlovat en belöningen till den som gav min dotter sin mobil tillbaka. Dagen idag gick otroligt fort på jobbet och vid eftermiddag rasten så ringde min mobil just när jag skulle plocka upp den ur fickan och det och det var från ytterligare ett för mig okänd mobilnummer och svarade: Det visade sig vara en tjej som ringde och hon hade hittat min dotters mobil på marken precis utanför Pressbyrån och lagt den i sin väska innan hon åkt vidare till jobbet och nu när hon var på väg hem från sitt jobb så hade hon kollat på mobilen och sett att jag hade ringt och även skickat en massa sms.

- Åh, Herregud, så superglad jag blev och tänkte även att Caroline hon måste ju bli ännu gladare. Alla henens olika mobilnummer till både släkt och sina kompisar och så alla dessa bilder som hon har i sin mobil., Jag sa till tjejen att jag knappt ens vet hur jag kunde Tacka henne och lovade förstås henne en belöning. Vilket hon först sa: Nej, det behövdes inte. Jag sa att jag kommer direkt efter det att jag slutat jobbet och fick hennes adress som ligger en bit ifrån där vi bodde, men vad gjorde det hade åkt till typ andra sidan stan bara för att få hem min dotters mobil. Jag stannade till vid en blomsterbutik och köpte en rosa/vita azalea, med en tillhörande rosa kruka och ett tack kort som lade en slant i. Jag körde direkt därefter till hennes adress och ringde på hennes porttelefon. Strax därefter så kommer en tjej gående inne i trapphuset och öppnar porten och sträcker fram min dotters mobil. Varsågod, säger hon och ler.

Jag kände hur min ögon fylldes med glädjetårar och blev alldeles varm inom mig och detta visar ju verkligen att det finns hopp om mänskligheten och det finns ärliga och snälla helt okända människor. Jag i min tur stäckte fram blomma och tackkorten med hittelönen i och hon sa: Nej, men det behövs inte.

-Jo, sa jag, det behövs visst. Du ska ha ett enormt stort Tack och gav henne en kram innan jag gick tillbaka till bilen och åkte hem till min dotter som hela dagen hade gått och klarat sig utan sin mobil. Och likaså hon blev liksom mig så glad    över att fått tillbaka sin mobil.

Nu var det dags att bli fredag igen och som alltid som välkomnar man ju helgen. Jag vet att det blivit lite dålig uppdateringen av bloggen, men det är så mycket att göra under veckorna att det knappt blir något annan tid över att lägga på skrivadet och när man väl får någon timme över till en själv, ja, då sitter man i soffan och bara slappar och ser på tv:n.

Jag skrev ju í mitt förra inlägg om just det hemska som hade hänt i Frankrike. Jag gillar egentligen inte att skriva om politik, men måste nu få skriva om detta som våran nuvarande Stadsminister Stefan Löven genomförde. - Jo, se till att kunna släppa in flyktingar och visst ska man hjälpa flyktingar som flyr sina länder p.g.a krig, och flyr från sina länder. Däremot så anser jag att det är rena-rama-galenskapet att släppa in terrorister och hur vet att inte det har kommit in en massa sådana som då antagligen sagt att vi har inget pass eller ID-handlingar att visa. Alla har väl läst i tidningarna att det redan gömmer sig terrorister i Sverige. Och jag liksom många andra är väl oroliga och lite rädda att det ska bli något liknade som hände inne i Stockholm city på Drottninggatan 2010. Om 34 dagar är det julafton och kan tänka mig att redan nu har säkert en del satt igång med att lite smått köpa julklappar, men fortfarande återstår ju den större majoriteten som ännu inte ens startat sina julklappsinköp. Jag för min egen del har inte börjat, men hade tänkt göra det i slutet av denna månad.

Då det är fredag så slutade jag tidigt idag och möte precis som förra fredagen upp min dotter Caroline i Haninge centrum. Det är den 20:e idag och det är barnbidragsutbetalning och dom pengarna går numera direkt in på Carolines konto. Caroline ville gå och kolla i butikerna och det blev både BIKBOK, New Yorker, Gina Tricot och H&M då inne fann hon i cerise färgat paljettklänning som hon absolut ville köpa och ha på sig ikväll när hon som alltid på fredagskvällarna ger sig iväg till ungdomsgårdens disco kväll.

Herregud, alltså det är ta mig tusan inte klokt!! Det finns knappast ord att beskriva detta hemska bombattentat som har drabbat Frankrike. Läste på Aftonbladet att det bara var 10 månader sedan just Frankrike var med om ett tidigare bombattentat. Det skrivs i tidningar och sägs på tv:n att det är IS som ligger bakom detta bombattentat. Detta får mig att tänka tillbaka ett par år till den 11:e december 2010 och det var då mitt under den pågående julruschen som en man sprängde sig själv i  korsningen Olof Palmes gata och Drottninggatan. Jag finner knappast ord att skriva vilken rädsla och även att det känns otäckt då det liksom inte alls är speciellt långt bort ifrån oss i Sverige. Frankrike tillhör ju liksom Sverige Europa och det som nu IS har gjort är ju mer eller mindre att förklara krig! Flera helt oskyldiga människor som var ute en fredagkväll som var just fredagen den 13:e och var ute och roade sig och många utav dom blev helt oskyldiga offer till detta bombattentat. Jag hoppas och ber verkligen att President Barack Obama och även så Ryssland president Vladimir Putin ser till att på något sätt få stopp och se till på något sätt förhindra att denna IS rörelse, inte ställer till med några flera bombattentat.

Jag har skrivit det många gånger tidigare i min blogg och läste även att världsstjärnan Madonna ( som först tänkte ställa in sin konsert, efter det som hade hänt i Frankrike, men genomförde den ändå) och det är att vi alla människor inte borde känna sådant stort hat till varandra, utan istället visa varandra mera medmänsklighet och kärlek.

Japp, det har nu äntligen gått och blivit fredag, men inte vilken fredag som helst, utan fredag den 13:e. Kanske och det tror jag nog det finns personer som råkar ut för otur just denna dag och är typ rädda att det ska hända dom någonting på just denna dag som räknas som en otursdag bara för att det råkar vara fredag den 13:e. - Oj, oj det blev visst en fredagar skrivna efter varandra.    Jag för min del har väl inte råkat ut för någon otursgrej, förutom att jag av misstag idag klämde mitt pekfinger på jobbet och nageln min gick av. Men äsch, det var ju inte alls något direkt farligt, utan bara lite klumpigt utav mig. Och för min egen del så tror jag inte ett dugg på att just denna dag fredag den 13:e skulle vara mera otursdag än någon utav dom andra dagarna på året.

Idag blev det tidigt hemgång och faktiskt är det skönt att kunna sluta tidigare en dag i veckan och just på fredagarna. Åkte iväg och för att möte upp min dotter Caroline, som nu praktiserat i 2 veckor på gymnasiet och hon verkligen stormtrivs på den linjen Handeln. Denna gång var det Caroline som ville gå runt bland butikerna och kolla runt och inne på butiken New Yorker så fann hon en svart linne med fransar nedtill och en svart bolero. Numera har Caroline hand om sitt barnbidrag själv och fick lov att själv denna gång betala för just det hon ville handla.

Jo, just det tänkte skriva och berätta att det låg en avi och förstås en del räkningar i min brevlåda när jag kom hem. Plockade upp posten och kollade på avin och läste om jag kunde se någon avsändare, men konstigt nog så stod det ingen som helst avsändare på avin. - Hmm, väldigt märkligt och började fundera på om jag hade gjort någon ny beställning via något postorderföretag, men kunde inte komma på någoting som jag hade beställt. Jag kliade mig i skallen och vände på avin och där stod ett paket finns att hämta ut hos ditt postombud. Brevet var för stor för att kunna delas ut. Jag var alldeles för nyfiken för att inte låta bli att åka iväg upp till mitt närmsta centrum och se vad det var som skulle hämtas ut. Och för en gång skull så var det ingen som helst kö, utan bara gå rakt fram till kassan. Jag sa till den unga utländska killen som satt bakom disken att jag har så vite jag vet inte gjort någon beställning och undrade om han möjligvis kunde se vem avsändaren var och framför allt vad det var i paketet. Killen försvann bakom ett par hyllor och kom tillbaka med ett litet paket som var ifrån ( håll i er nu) Fyndiq och utanpå paketet så var det en bild på just dom där solglasögonen jag gjorde en beställning på den 29:e september. Jag höll på att smälla av och trodde först det inte var sant. Alltså jag gjorde hittade ett par läckra snygga svarta solglasögon med stenar utmed sidorna på Fyndiq sida och gjorde min beställning den 29:e september och när jag skickade iväg min beställning så stod det att varan skulle leveveraras mellan 5-10 arbetsdagar!! Ja, inte för att jag vet hur dom på Fyndiq räknar sina arbetsdagar, men jag får denna snigelleverans räknat till närmare 45 dagar. Jag kunde inte låta bli att börja småfnissa och bad killen skicka dessa något försenade solglasögon i retur omgående.

Det är fredagkväll och för Caroline del blir det även denna fredag = utekväll med disco på ungdomsgården.

Och till sist så vill jag utbringa ett stort Grattis till min väninna Eva i Nynäshamn som fyller år idag.

Det har redan gått och blivit lillördag sedan sist jag skrev i söndags, då det även var Farsdag. - Alltså det här med veckorna, dom går så oroligt fort och om bara 2 dagar är det fredag igen.

Jag måste skriva och berätta att det höll på att hända någonting riktigt otäckt idag när jag åkt hem ifrån jobbet och stannade till på matbutiken för att handla lite. Jag satte mig i bilen och åkte hem och precis när jag kommer körande till trafiksignalen så slår det om till rött och det är väldigt vanligt att både till och från jobbet så brukar jag fastna just vid rödljus!! I alla fall det slår om till grönt och jag börjar köra och förväntade mig förstås att dom i korningen hade fått rött och stannat. Och så plötsligt händer det och från ingenstans kommer det en förbannade jävla cyklist trampande i ilfart mot rött i korsningen och inga som helst lampor hade han heller på sin cykel och inte heller några reflex som lyste upp nu när det blir så fort svart ute. - Fy, sjutton vad rädd jag blev och har nog aldrig någonsin tvärnitat så fort med någon utav mina bilar och lyckligtvis tack vare min snabba reaktionsförmåga så hann få stopp på bilen i tid, men hade ju inte heller fått upp så hög fart, då jag innan hade stått vid ett rödljus, men man tror ju att dessa knäppgökar som vid den här årstiden som är just nu åtminstående ser till att ha fungerande lampor på cyklarna när dom ger sig ut och cyklar i trafiken och bara det otroligt vanvettiga  sättet att cykla mot rött i en korsningen. Detta är inte första gången som jag råkar på att möte en galen cyklist som irrar sig ut bland oss andra bilförare och tycks tro att dom sitter på någon form av racingen cykel och likaså verkar dom tycka sig ha någon form av företräde i trafiken och skiter totalt i att det är grönt för dom andra som snällt stått och väntat på sin tur i korsningen. Det vore kanske en bra idé att ändra lite på lagen och se till att cyklisterna som ger sig ut och cyklar bland oss bilförare dom borde få läsa på lite om trafikreglerna och plugga en del teori för att lära sig att man inte kan cykla lite hur-som-helst eller vem orkar bry sig om att ha en fungerande lampa på cykeln och reflex på sig när man är ute nu när det är så pass mörkt ute.

Nu över till några andra saker och mitt hjärtegullunge Caroline är nästan aldrig hemma numera på kvällarna, utan hänger mer och mer på ungdomsgården. Ja, är man 15 år så är det mestadels kompisar och såklart killar som lockar allra mest just nu i min tonårsdotter liv. Att jag som hennes mamma ibland vill komma och omfamna henne och ge henne en kram. - Hmm, det händer inte så värst ofta längre, utan både igår och ikväll då hon försvann iväg på ungdomsgården så gav hon mig en snabb liten puss på kinden och så en sista titt i spegeln och så försvann hon ut genom dörren. Igår läste jag på facebook att Caroline skrivit följande under en bild hon hade lagt ut: Nu har man börjar dricka kaffe!!

Jag tänkte bara: Åh, nej! Inte detta också och ville så länge som det bara gick försöka hålla henne utan från att just börja dricka kaffe. Skrev under bilden och frågade om det var med mjölk och socker? Och om hon hade druckit upp allt eller hällt ut det. - Mamma jag använder mig bara av mjölk i kaffet och inget socker och ja, jag drack upp allt. Likaså hade även Johan och så hennes farmor i Nynäshamn kommenterat det inlägget.