Då har det gått och blivit dags för födelsedag igen, och idag så är det ingen mindre än min vän Johan som fyller år. Ett fyrfaldigt leve och hipp hipp hurra och ett stort Grattis på din födelsedag som är just idag.

Det är en del födelsedagsfirande under sommaren. I juni Jimmy och så jag, Henrik och Johan i juli. Därefter går det någon månad och i september blir det Tobias tur att fylla år. I oktober så fyller både mitt barnbarn Nova och min yngsta dotter år.

Nu är det fredag igen och veckorna dom bara rullar på och i morgon är det kan man tänka sig redan 1:a augusti. -Jaha, ja, bara 1 månad kvar på sommaren....suck! I september börjar ju höstmånaderna och såsom vädret sett ut under sommarmånaderna så kommer denna höst kännas väldigt lång.

Då det är fredag så slutar vi tidigt på jobbet och idag satte jag mig i bilen och åkte till Skärholmen. Behöver verkligen en ny handväska. Jag är inte sådan person som har en uppsjö utav handväskor, utan har bara en och den har jag varit nöjd med under ett bra tag. Nu är det så att min handväska börjar bli en aning sliten och måste helt enkelt bytas ut. Jag kollade runt bland flertalet butiker, utan att finna någon väska som föll mig i smaken. Jag är extremt noga med hur min väska ska se ut och köper helst ingen alldaglig väska, utan vill gärna ha en väska som "sticker ut" och gärna har lite glitter eller stenar. Dessvärre så fanns det ingen sådan att finna i Skärholmen idag. Ska pröva och leta runt lite på nätet och se om jag kanske kan hitta någon passande väska.

När jag kom hem så visade det sig att min fina son Niclas hade kommit förbi hit för att hälsa på oss. Min stora pojke stannade ett tag innan han gick ut till parkeringen och satte sig i sin bil och åkte hem till sin pappa Johan, som idag fyller år.

Det har varit ett kortare bloggbreak från mig i 2 dagar, men då det inte varit så värst mycket att skriva om så tänkte jag varför ens ta och öppna bloggen.

Jaha, ja, då återstår det 2 dagar på juli månad och på lördag är det 1:a augusti. Och det blev som jag redan skrev i maj månad, en riktig regnig och blöt sommar och denna sommar kommer gå till historien med att vara kallast och blötast. Jag minns tillbaka i april och omkring mitten av den månaden och just omkring Valborg burkar det ju vara kallt och regnigt, men inte denna gång. Vi firande som ni kanske läst på bloggen våran Valborg med vänner på Lövhagen och kvällen var så mysig och vi satt på berget nere vid vattnet och mina vänner grillade och vi hade det så trevligt. Alltså då trodde i alla fall jag att sommaren skulle bli riktigt varm och skön. Men ack och ve vad jag bedrog mig, när det visade sig att maj månad nästan i princip regnade bort, så förstod jag att denna sommar inte skulle bli någon direkt höjdare till väderlek. Och nu är vi inne i slutet av juli och det regnar fortfarande och dom närmsta dagarna ser ju inte heller ut att bli till något utav det bättre. Det återstår ju 1 ynkliga månad på denna sommar och man får väl hoppas att det kanske blir så att det blir lite sensommar värme. Även om det är så att man kanske hoppas så personligen ( om jag ska gå på vad man känsla säger) så tror jag inte vädret blir så mycket bättre än såhär.

Idag vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve och ett stort     Grattis till min fina och omtänksamma son Henrik som idag fyller 24 år.

  Grattis fina Henrik

Tänka sig att det nu gått hela 24 år sedan du min lilla plutt som du var när du föddes den 26:e juli på Huddinge Sjukhus. En så liten ljuvlig baby du var och så otroligt snäll, och gnydde och gav ifrån dig små ljud när du var hungrig. Ja, tiden den har gått fort och det har nu passerat 24 år sedan och nu är min son Henrik som är nummer 3 i ordning av mina barn. En lång och stilig man på cirka 193 cm och har sedan många år flyttat hemifrån bor tillsammans med sin söta tjej Sara i Nynäshamn.

Idag hade Henrik och Sara bjudit hem oss alla till dom för att fira och Gratulera Henrik hemma hos dom. Jag hade innan vi åkte ner till Nynäshamn idag också, men som ni säkert redan vet om så har jag absolut ingenting emot att vara därnere, utan snarare är det tvärtom. Älskar ju den lilla småstaden som för mig känns så otroligt speciell. Jag och Caroline skulle först förbi Port 73 och det var för att Caroline ville så gärna köpa en födelsedagspresent till sin storebror. Inne på butiken In & Finn fann hon denna lite annorlunda och speciella present till sin bror.

En liten nalle i kristall med en text som visar att Caroline älskar sin bror Henrik

Jag hade frågat Henrik när han senast var hemma hos mig och undrade då om det var något speciellt han önskade sig på sin födelsedag.

- Jo, mamma, en ny Micro skulle jag behöva ha.

- Okej, bra då vet jag. Och var iväg igår och köpte en ny Micro till min son.

När vi idag var färdiga med presenten till Henrik så satte vi oss i bilen och åkte ner till Nynäshamn. Det var knappt någon trafik alls på Nynäsvägen ner så vi kom fram redan strax efter 12-tiden. Vi skulle inte vara hos Henrik förrän vid 13-tiden. Så innan vi åkte hem till honom och Sara, så åkte vi ner till Hamnen.

Caroline fick en glasstrut och vi satte oss en stund och tittade ut på havet och alla dessa båtar.

Caroline och jag nere i hamnen. Dessa båda 2 klänningar vi hade på oss idag köpte jag igår på bagageluckeloppisen utanför Sjötelegrafen. Carolines klänning är av paljetter i svart/blått och min i svart/vit bomullstyg.

Därefter åkte vi sedan vidare hem till Henrik och Sara och precis när jag kommer körandes på gatan där Henrik bor så ser jag att Niclas parkerat sin bil och utanför står Johan, Tobias och Jimmy. Alltså snacka om sammanträffande och nästan exakt på tiden kom vi samtidigt. Jag vände bilen lite längre ner och parkerade några bilar längre bak. Vi gjorde alla följe hem till Henrik och han blev så glad  över att fått en ny Micro och nu kan han och Sara värma sin mat ordentlig igen.

Det bjuds på kaffe för dom vuxna och det var bara Caroline som drack läsk. Jag är tacksam och glad över att hon ännu inte börjat dricka kaffe. Vi åt bullar och kakor och sedan kom Sara och till sin hjälp hade hon tagit Johan med sig för att bära in dom båda tårtorna.

 Födelsedagsbarnet Henrik och hans söta flickvän Sara och Johan

Vi  ställde oss alla upp och sjung: Ja, må han leva uti hundrade år....! Därefter fick Henrik blåsa ut ljusen och önska sig något.

Henrik blåser ut ljusen på tårtorna och önskade sig något.

Det hör ju till att det är födelsedagsbarnet som ska skära den första biten av tårtan och Henrik var först ut och därefter hans lillasyster och dom 4 bröderna. Jag tog också en bit och när jag väl smakade på tårtan så kände jag bara: Mmm, en utav dom allra godaste tårtor som jag smakat och berömde Sara för att det var så otroligt god.

Far och son är i det närmaste kopior av varandra. Se bara dom sitter t.o.m likadant och håller kaffekoppen på samma sätt. Hmm, här som mamma har man inte haft så mycket att säga till om. Sådan far och är sådan son och så fina är dom.

Mina andra fina söner Jimmy närmast i bild och så Niclas

 Söta Caroline och fina Tobias

 Söta Sara och jag

Jag hoppas att min son Henrik blev nöjd med sitt födelsedagsfirande och presenterna han fick. Vill också Tacka: Henrik, Sara, Johan, Jimmy, Niclas och Tobias för trevlig sällskap och som vanligt när vi träffas så har vi mycket att prata med varandra om och vi drog även idag en massa gamla minnen och så en del skämt och det fick oss att börja skratta.

Det har gått och blivit lördag och man hoppades ju att det vackra soliga vädret som vi hade igår även skulle vara idag. I morse så fick man vakna upp till lite solsken och kände bara: Wow, så underbart och ville absolut inte ligga kvar alltför länge i sängen och sova bort dagen. - Nej, tack verkligen inte skiner solen så vill jag istället komma ut så fort som möjligt. Skuttade glatt upp ur sängen och vidare in till  badrummet för att göra mig i ordning för att ha en skön ledig dag ute i solskenet. Jag hade tidigare i veckan läst på min facebook och på sidan: "Du vet att du är från Nynäshamn", att det idag skulle vara bagageluckeloppis på parkeringen utanför Sjötelegrafen mellan klockan 10.00-14.00 Detta ville jag absolut inte gå miste om, och som ni säkert redan vet så är jag ett riktigt stort freak av just loppisar, och antika saker. Vi åkte ner till vackra Nynäshamn, där himlen var i det närmaste klarblå och solen sken.

Såhär såg det ut nere i Nynäs idag utanför Sjötelegrafen när det var bagageluckeloppis.

I valet och kvalet om jag skulle köpa klänningen eller inte.....

Säg mig varför slänga ut massa dyra pengar på nytt? När det finns så mycket vackert som är begagnat. Jag har tänkt såhär! Att kläder som man köper nya och oftast dyra från butik, säg mig hur många har egentligen provat dessa plagg och kanske t.o.m köpt kläderna på öppet köp och lämnat tillbaka det. Så istället för att slänga klädesplagg man ledsnat på skänk eller så fixar man en plats och säljer dom och man tjänar då också en slant. Jag lovar att dessa plagg garanterat är värda att få sig en 2:a chans på någon som gillar att ha dom på sig. Jag hittade några klänningar både till mig och till Caroline, men inte så värst mycket mera som föll av intresse till mig.

Jag kom idag och tänka på dessa gamla Ericssons lokaler som består utav ett stort vit byggnad. Den står stora vita byggnaden står där nästan "spöklikt" och är alldeles tom. Jag fattar och begriper det bara inte varför man enbart låter en sådan stor byggnad bara stå utan att använda sig utav den. Jag funderade på varför inte Nynäshamns kommun eller varför det inte kommer sig att något rikt privat företag tar och köper denna byggnad och gör om det till bostadsrätter. Alltså platsen kan ju knappast bli bättre och läget är ju magnifikt och med havsutsikt. Därefter blev det vidare ner till Nicksta badet och sätta sig på bryggan och se på barnen och ungdomarna som hoppade från det nyrenoverade hopptornet.

Sitter och solar på bryggan nere vid Nicksta

Åh, Herregud, alltså vilken dag det varit för mig idag och det är knappt jag förstår det själv att det bara kan hända så otroligt mycket oväntade saker i mitt liv. Alltså någon gång tycks man ändå tro eller hoppas att nu får det väl ändå vara nog eller ta slut med allt som händer runt-omkring-mig!! Men tydligen inte så vill ödet eller "This is my Life" någonting helt annat och det är att det ska hända just mig saker. Ibland, nej, förresten det stämmer inte med att skriva ibland, utan snarare ska det stå alltför ofta så händer det mig saker och det har fått mig att tänka på att mitt liv och det jag skriver i min blogg har mer börjat likna en tv-serie med obegränsade avsnitt, och har man liksom börjat följa min blogg så går det ( förmodar jag) inte heller att sluta att läsa den. Men min blogg och det jag skriver är ingen tv-serie, utan är verkligen det liv jag lever och vissa delar av det som händer runt-omkring-mig delar jag med mig på min blogg.

Just det på tal om tv-program så blev jag idag informerad från en källa att en repris från ett tv-program som spelades in på Cinderella sommaren 2012 tydligen ska ha börjat sändas i repris. - Jaha, jag tänkte jag och suckade. - Hmm, har Kanal 5 så lite utbud att välja mellan att dom måste sända en repris av denna  serie " Färjan" igen. Till er som kanske inte fattade och förstod att det mesta utav allting som spelas in är uppgjort i förväg. Jag skrev kontrakt för att medverka i 3 tv-program, men p.g.a att jag även vid ungefär samma tidpunkt även medverkade i ett annat tv-program i TV3 som skulle spelas in denna sommar så blev det då bara 2 program inspelande med Färjan och det var det allra första premiär programmet och var det även jag som spelade in det allra sista avslutningsprogrammet. Till Er som nu verkligen trodde på att allt det som ni såg i programmet var sant så stämmer det verkligen inte, utan allting ni ser är väl förberett och spelas in efter viss manus och massa regi och ännu mera omtagningar. Ett tv-program som sänds i knappt 1 timme tog 2 dagar per/ avsnitt att spela in. Och ovanpå detta så var dom även hemma hos mig och spelade in hemma-hos-reportage. Finns att läsa bakåt i bloggen, och det är bara att söka på sommaren 2012. - Ja, detta fick veta i morse att denna serie skulle börja visas igen och inget jag kan göra någonting åt.

Nu över till en massa andra saker som hänt mig idag. I morse när jag vaknade så var jag ännu tröttare än var jag var igår morse alarmet ringde. Jag tyckte det var konstigt med tanke på att jag gick och lade mig och somnade på stört vid 20.30-tiden Om det fortsätter såhär med min trötthet så måste jag ta och gå till läkaren och se så att jag inte har fått blodbrist och kanske behöver börja äta järntabletter. För såhär trött som jag varit den sista veckan kan ju inte tyda på något hälsosamt. Så om inte detta går över i veckan och jag börjar bli  lite piggare så blir det till att boka en tid på vårdcentralen så dom får kolla blodvärde.

Ja, vad mera då. Jo, det är fredag + att det är lönedag och helgen är på ingående och på söndag fyller min fina son Henrik 24 år och det blir till att åka ner till honom i Nynäshamn och fira och gratulera honom.

Just på fredagarna så slutar vi tidigt på jobbet och då det även denna fredag var löneutbetalning så hade jag kommit överens med Caroline att vi direkt efter att jag slutade jobbet skulle vi åka upp till Haninge Centrum. Jag plockade upp henne utanför busshållplatsen vid Coca-Cola och vi körde därefter vidare till Haninge Centrum. Det visade sig vara i princip smockfullt på parkeringen och endast det övre planet var öppet. Det nedre var avstängt. Jag krypkörde och kikade överallt efter en ledig parkeringsplats, men fann dessvärre ingen som var ledig. På vissa utav parkeringsplatserna så stod det nu "reserverade för byggarbetarna" - Fan, också Haninge Centrum eller snarare är det förbannade Haninge Kommuns, som ligger bakom detta. Då det är dessa politiker som bestämt sig för att bygga om det gamla kommunhuset som står i mitten av Haninge Centrum till lägenheter. Nu för tiden när man ska ta sig till Haninge Centrum så ser det övre parkeringsplatsen ut som en ända stor byggarbetsplats och det är lyftkranar och lastbilar nästan överallt.

Jag hittade till slut en ledig parkeringsplats, men på just den platsen gällde förstås inte P-skivan, utan det stod: Avgift belagd!! - Fan, också, men bara gå och leta reda på parkeringsautomaten och betala. Jag kände att det inte spelade ingen roll om det skulle kosta några kronor och stå där någon timme. Jag kom fram till parkeringsautomaten och fann till min förvåning att myntinkastet var igensatt med tejp. - Jaha, vad sjutton är det här då. Någon jävla idiot som tydligen haft roligt att tejpa för hålet så att man inte kan betala.

Såhär möttes jag av parkeringsautomaten i Haninge Centrum.

Såhär möttes jag av parkeringsautomaten i Haninge Centrum

Tog istället upp mitt kreditkort och tänkte betala med det och fick följande besked. Tekniskt fel. Vänligen ta ut kortet! Jag tog ut kortet och gjorde rent det, ifall det var något skit på det och försökte igen. Exakt samma sak upprepades och ansåg det var totalt meningslöst att fortsätta. Letade istället reda på ett telefonnummer att ringa och anmäla felet på parkeringsautomaten, men samtalet kunde inte kopplas fram.

Herregud, alltså vad fasiken är det här och är det någonting som fungera i den här jävla skit kommunen!? Jag gick tillbaka till bilen och skrev en lapp och satt fast den på insidan av rutan att automaten inte fungerade och hoppades innerligt att ingen parkeringsvakt skulle komma och lappa bilen. Jag och Caroline gick tillsammans in i Haninge Centrum och kollade runt bland butikerna och innan vi skulle gå undrade jag vad Caroline ville äta till middag. - Mamma Taco, skulle vara gott att äta idag. Jag avskyr att laga middag och visst gör jag det, men anser att det är så tråkigt. Därför gick vi istället till en restaurang och köpte med oss Taco hem till Caroline. Jag för min del valde att hoppa över kryddstark mat och tyckte det skulle sitta så mycket bättre nu när det är sommar och idag visade ju sig solen och jag blev mera sugen på att räksallad. Den sista tiden har det blivit mycket sallad för mig och det brukar antagligen bli räk-eller så blir det kycklingsallad. När vi fått våran mat så går vi ut mot parkeringsplatsen och jag hajar liksom till över varför det var så många bilar i kö.

 En lång kö av bilar ringlade sig runt parkeringen.

Jag tänkte först att det antagligen var någon utav alla dessa lastbilar som kanske höll på att backa och blockerade vägen. Jag kollade förstås åt det hållet man körde ut och undrade vad det var som blockerade nedfarten. Tror ni INTE att det var en jävla postbil som parkerat och ställt sig som ett riktigt jävla arsel och totalt blockerade nedfarten för samtliga bilar och för byggarbetarna.

 Här har vi Sveriges riks pucko nummer 1 som tror han äger världen och vräker ut sin stora gula postbil

Titta så nära idioten parkerat!!

Jag höll på att flyga i taket eller snarare i till himmeln. Jag stod och väntade några minuter och en del utav förarna i dom andra bilarna började till slut tuta och när väl en förare börjar tuta så följs det åt och fler och flera som satt där bakom sina rattar tutade och tutade. Inte en utav dom klev ut sina bilar och gick fram till den jävla idioten till förare inom Posten som hade ställt sin lastbil helt jävla vansinnet! Jag bad Caroline vänta vid bilen och sa gå ingenstans mamma kommer strax! Jag gick fram till postlastbilen och en invandrare kille stod och höll på lasta av med en pall lyftare. - Ursäkta sa jag, men skulle du inte kunna parkera och ställa dig på ett annat sätt. Du liksom blockerar all trafik och det står massa bilar som vill köra ut härifrån.

Jag bestämde mig för att gå och snacka med killen. Från början hjälpte det när jag pratat en gång med honom så flyttade han på sig.

Invandrarkillen gick direkt till offensiv och blev förbannad på mig. Ser du inte att jag håller på att lasta ...?

- Jo, det gör jag men om du nu har körkort så borde du veta att man inte kan parkera och ställa sig så att man blockerar all trafik. Se så flytta på din lastbil nu. Tack!

Jag hade hoppas att han skulle lyssna på mig, men ack vad jag bedrog mig. Invandrarkillen sinkade och verkade inte se till att skynda sig att bli klar eller ännu mindre bry sig om att parkera om lastbilen.

Jag  gick fram ännu en gång till honom och var nu mera bestämd i rösten och sa: Om du inte ser till att flytta på din lastbil nu så kommer jag ta itu och kontakta dina överordnare. Jag börjar med att fotografera och visa upp hur du framför allt inte kan parkera.Jösses, dessa ord verkade ta och när han fick se att jag fotade och tog bilder med mobilen så fan vad bråttom invandrarkillen fick att bli klar. Han hoppade in i förarstolen och jag stod en liten bit bort och sa: Så bra att du nu äntligen flyttar på din lastbil så vi övriga kan komma ut. Tack, så mycket. Bilderna skickar jag till Posten och hoppas dina chefer få ta del av dessa och se vilken idiot dom har som förare som inte kan parkera.

Jag gick tillbaka till bilen och kände en massa blickar på mig från dom andra bilförarna som fortfarande satte kvar i sina bilar och liksom bara väntade. Jag gick tillbaka till min bil där Caroline stod och väntade: Bravo Mamma! Vad duktig du är som fick han att flytta på sig.- Tack och lov så hade jag inte fått någon parkeringsbot och vi satte oss i bilen och åkte hem.Väl tillbaka hemma så var det dags att äta och Caroline mumsade med en gång i sig av sina Tacos och jag satte mig och avnjöt mig min räksallad. När vi ätit klart slog jag igång min dator och hann gå igenom mina mail och sedan in en snabbis på facebbook sedan dog datorn. Det visade sig att batteriet dog och jag hade bara haft datorn på knappa 10 minuter. Jag var illa tvungen att koppla upp den på sladd för att den skulle fungera, och när jag skulle logga in på facebook igen så lyckades jag inte komma in. Det kom upp ett felmeddelande att webbplatsen inte går att finna. Jag trodde knappt detta var sant. Alltså hur mycket kan hända under en och samma dag??!! Och ändå är det inte slut med saker som hände mig idag. Det blev till att ringa min otroligt kunniga och duktiga son Jimmy som via telefon lyckades guide mig hur jag skulle göra för att få datorn att fungera som vanligt igen. Dessvärre så blev datorn brännhet i mitt knä med sladden i satt efter ett tag så när sladden hade suttit i ett tag så drog jag ut den, men kunde bara sitta 15 minuter till innan så datorn larmade och talade om att batteriet snart är slut. - Jaha, ja, allting har sitt slut och även så mitt batteri till datorn, som tydligen dom närmaste dagarna borde bytas ut mot ett nytt. Jag gick ut i köket och hämtade lite juice och frågade om Caroline ville ha någonting därifrån. - Ja Tack mamma. Ta med in vaniljmunken som vi hade köpt i mataffären och ett glas mjölk. Jag tog med et ut till Caroline och satte mig bredvid henne. Jag kände för att sitta och ta igen mig efter en jobbig dag och lutade mig bakåt i soffan för att vila ögonen en stund. Vad tror ni händer då.......? - Jo, min älskade busiga dotter kände för att busa och tog den lilla papperpåsen som vaniljmunken låg i och började prassla med den alldeles breddvid mina öron. Jag som låg och småvilade blev förstås lite rädd och hoppade till och därefter drabbades jag av hicka, och den fortsatte sedan ett tag.

Caroline som är ett väldigt aktivt barn eller ungdom snarare, ville gå ut och gå med sin kattunge Junior i koppel och det fick hon såklart göra. Jag tänkte under tiden kan jag halvligga/halvsitta i soffan och vila en stund. Troligen nickade jag till några korta minuter för nästa gång jag vaknade så stank det vidbrända popcorn ifrån köket. - Åh Herregud, Caroline vad har du gjort!?

- Popcorn! Mamma vill du smaka?

- Nej Tack gumman! Det luktar bränt. Dessa går inte att äta dom är helt brända. Vänta så hjälper mamma dig att göra nya.

Om nu allt detta ovan som jag skrivet hade varit allt som hänt mig idag så vore ju det nog och borde ha räckt. Men icke då när jag senare skulle se på tv:n och letade reda på mina läsglasögon tv-glasögon i väskan så upptäckte jag att båda mina bågar hade gått av.

Min läs-och-tv glasögon  har inga bågar, dom har gått av. Snyft.  

- Jaha, ja fattas ju bara detta. Letade reda på mina reservglasögon och upptäckte att ena glaset hade åkt ut,    men det andra glaset satte fortfarande kvar. Då kunde jag inte längre hålla mig och tänkte först börja gråta, men det gick inte började istället gapskratta,    åt allt det som händer i mitt liv.

Det börjar märkas att man snart är i slutet av arbetsveckan och det återstår bara en dag till att jobba innan det är dags att göra helg. I morgon underbara fredag så blir det också kortare dag att jobba för all personal och vi går hem redan vid 14-tiden. Det blir alldeles perfekt och man kan då uträtta ärenden som man annars inte hinner att göra under dom andra veckodagarna måndag-torsdag.

Jag tar nästan aldrig selfie på mig själv, utan istället brukar det vara andra som fotografer mig, men idag kunde jag inte låta bli att ta fram mobilen och ta en selfie på mig själv när jag hade rast på jobbet. På vardagarna brukar jag ( för att orka komma upp på morgonen) gå och lägga mig någon gång mellan klockan: 21.00-22.00 Igår blev det inte riktigt så att jag kom i säng förrän närmare 01.30-tiden Lyckades hamna alldeles för länge framför dumburken ( tv:n) och såg en långfilm som jag inte kunde slita blicken ifrån. Så i morse när alarmet gick igång så var jag som en zombie, men efter både en kopp kaffe hemma + en brustablett C-vitamin i ett glas vatten så var jag igång igen för att åka till jobbet och ta itu med mina arbestuppgifter.

I dag är det dags att skriva och önska min f.d svägerska Emma Agneta, som alltså är min ex-make Jonnys storasyster och det blir även såklart Caroline faster. I alla fall så önskar vi henne att stort hjärtligt Grattis till dig idag på din födelsedag.

Just nu i juli månad är det en del födelsedagsfirande och nu på söndag den 26:e så är det dags för min stiliga, fina son    Henrik att fylla år. Då jag nästan varje helg brukar vara i Nynäs ( dock var jag inte där denna helg som nyss varit) men om det inte är så att jag åker ner varje helg så blir det åtminstående varannan helg. Och någon gång i framtiden ( när jag bara har hittat rätt sorts lägenhet på markplan med uteplats vill säga) så packar vi alla våra flyttlådor och flyttar tillbaka dit. Nu till helgen, men vet inte riktigt hur Henrik tänkt ha det med sitt firande om det är så att han ska ha det på lördagen eller söndagen. Mamma vill ju så gärna komma över och lämna en födelsedagspresent.   

Därefter så går det bara 5 dagar och sedan är det en utav mina bästa vänner och min första ex-make Johan tur att fylla år den 31:a juli.

Idag var det en tjej på mitt jobb som slutade och hon har jobbat under sommaren och ska nu ha lite semester innan hösten kommer. I alla fall så har hon jobbat på min avdelning som jag har hand om. Det tillhör även mina arbetsuppgifter att få lära upp dom nya som börjar och nu under sommarmånaderna ( när mycket av den ordinarie personalen har semester) så har vi många som kommer för att jobba. Det brukar ta någon dag att lära sig jobbet, men det är inte speciellt svårt, utan man lär sig under några dagar. Dessa veckor med denna tjej har gått väldigt fort och det känns inte alls som hon varit på jobbet i flera veckor redan, men allting har sitt slut och idag var det alltså dags att tacka av henne för dessa veckor som hon varit hos oss på jobbet. Strax innan hon skulle gå så kom hon och sa att hon ville prata med mig och jag tog henne åt sidan och hon gav mig en spontan kram och tackade mig för allt jag lärt henne och att hon tyckte jag var så snäll och hade ett gott hjärta. Därefter sträckte hon fram en liten chokladkartong som hon hade köpt när hon var i Polen.

Jag blev faktiskt lite tårögd och gav henne att kram för att visa min tacksamhet. - Åh, så glad jag blev och kände verkligen att man åstadkommit någonting bra att få en annan av sina medmänniskor att bli glada och vänliga. Det hade knappt gått några minuter innan min mobil pep från sig ett sms-ljud och det var ett meddelande från hon som nyss hade slutat och det stod följande: Hej Sandra! Jag vill tacka dig för allt, du är snäll och jag kommer att sakna dig! Det var trevligt att träffa dig    Stor tack! Mvh Magdalena 

I morse när jag stressade och jäktad kom till jobbet så satte det en lapp på dörren att det var ett extra inkallat möte för all personal i konferenssalen klockan 08.00 - Jaha, ja tänkte jag och undrade vad nu som hade hänt, då det redan direkt på morgonen skulle vara ett möte. Jag gick in på den avdelningen som jag har hand om och hälsade glatt: God morgon till dom alla som redan hade kommit för att börja jobba. Jag informerade att ifall dom nu inte sett lappen att det skulle vara ett möte i konferenssalen klockan:08.00. Några minuter innan klockan 08.00 så gick vi följe upp till konferenssalen och möttes där utav en utav dom högre cheferna från huvudkontoret. Vi satte oss ner vid det lång smala bordet och hon stod längst ut på kortsidan vid tavlan. När alla hade kommit så satte mötet igång och det var i det närmaste knäpptyst innan den högre chefen började berätta: Jo, det är såhär att plastchefen som vi haft på våran anläggning här har nu fått sparken och blivit uppsagt med omedelbar verkan.

All personal satt och lyssnade och ingen såg heller speciellt förvånad ut, utan snarare så drog alla en lättnad suck: Äntligen och det var verkligen på tiden att denna platschef fick sparken med omedelbar verkan.

Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg på min blogg och berättat vad som har föregått. Däremot så kommer jag inte skriva om vilket företag det gäller.

I alla fall så hade den numera f.d chefen i flera veckor eller snarare månader har han trakasserad, hånat, kritiserat och mobbat sin personal, och till slut går det så lång att man inte längre orkar stå ut, innan man går vidare till både facket och så hans överordnare. Jag valde först att gå till facket och anmäla detta och därefter så kontakade jag hans överordnare på huvudkontoret och berättade vad det var som föregick och att vi inte längre kan acceptera och stå ut med att ha en chef som nästan dagligen i alla fall ett par gånger i veckan trakasserar, hånar, kritiserar och mobbar sin personal.

Till mig så denna hemskt otrevliga numera f.d chef  (tack och lov) vid flera tillfällen att jag inte passar in bland gänget och mina kollegor på jobbet. Såklart jag blev ledsen och sårad och jag som oftast är väldigt glad och uppåt. Frågade vad han menade med det? Och fick då till svar att han tyckte jag stack ut från mängden och märktes för mycket till skillnad mot mina övriga kollegor. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag hörde detta. Så om detta var nog så var han på mig och uttalade sig högt i lunchrummet: Du borde gå en make-up kurs och lära dig sminka dig.

Jag brydde mig inte om att svara, utan reste mig upp från stolen och lämnade bordet. Jag hörde hur han hånskrattade åt mig när jag lämnade lunchrummet. Nu fick det lov att vara nog och det var då som jag vände mig till facket och någon dag senare så kontaktade jag hans överordnare chefer på huvudkontoret.

Idag efter det att mötet var klart så samlades all personal ihop sig nere vid golvet och jublade och tjoade och kramade om varandra. - Jaa, Gud, så bravo att vi äntligen blev av med den där hemsk otrevliga chef. Det var så att vi hoppade av glädje och all personal hade på mycket länge ett leende på sina läppar.   

Han var verkligen inget att ha och han verkade helt sakna att ha ett hjärta i kroppen + att han helt saknade empati. Vadå är att visa medmänsklighet och visa att man bryr sig om sin personal och berömmer dom för sitt arbete. I detta fall så visade han en djävulusisk sida mot sin personal. Men nu tack gode Gud är denna hemska chef puts väck!

Jag gick för att ta lite kaffe i lunchrummet och då kom den där högre chefen som hade hållit i mötet och ville prata med mig. - Javisst sa jag och vi gick följe tillbaka till konferensrummet. Denna otroligt trevliga  tjej har jag vid några tidigare tillfällen träffat och vi har pratas vid, med då har det mestadels handlat om arbetsuppgifterna, men nu kände jag på mig att det skulle handla om helt andra saker. I alla fall så började hon att be mig så mycket om ursäkt för det den f.d chefen sagt till mig. Jag tittade något förvånat på henne och sa: Men snälla rara du, det är ju inte din uppgift att be mig om ursäkt för det han gjort och ställt till det med. Jag gav henne en varm kram och sa: Att det är lugnt. Drog en lättnad suck och sa: Det är nog inte enbart jag som tycker det är skönt att han nu fått sparken. - Förresten vet du om han kommer någon ting dom senaste dagarna och tömmer sitt rum på sina privata saker..? Det visade sig att det hade hon redan gjort och sett till att plockat ihop hans privata pinaler och lagt det i en kasse. Så otroligt skönt att få veta att han inte ens är välkommen dit för att tömma sitt rum på sina saker, utan redan fått dom nedplockade i en kasse.

Idag via min blogg så vill jag tillägna dagens ros till den kvinnliga chefen för att hon verkar vara så sympatisk och ödmjuk. Det är en sådan chef man önskar ha som allra närmast chef.

Ett gott råd som jag även tidigare har delat med mig i min blogg och gör det nu igen, och vänligen ta dessa ord till Er och gör dom till handling. Man ska behandla sina medmänniskor såsom man själv önskar att bli behandlad.