Nu så är mitt hjärtgull Caroline tillbaka här hemma igen efter 2 dagar i London tillsammans med sin storebror Henrik och hans pappa Johan. Då det var första gången Caroline skulle åka utomlands och flyga så var jag nog antagligen mera nervös och orolig än var Caroline var inför den spännande resan.

Jag tycker det var en bra idé att resan till London lades på en vardag i tisdags åkte dom och efter det att Henrik hade varit här hemma och plockat upp Caroline. Jag skulle därefter åka iväg och jobba och kunde då fokusera och skingra tankarna på jobbet. Om dom istället hade åkt en helg så hade det ju blivit mera långa dagar hemma, utan min tonårsdotter och det hade för min del inte känts alltför uppmuntrande.

Under dessa 2 dagar Caroline var i London så har jag jobbat och på arbetet så har man kunnat skingra tankarna och kunnat fokusera alla sina tankar och funderingar på sina arbetsuppgifter. Dessa båda dagar har gått fort och när man sedan kommer hem på kvällen är det så tyst och tomt. Jag har förstås känt en otrolig saknad och längtan efter min dotter och ingen som ropar från sitt sovrum att hon vill att mamma ska komma in för att krama och säga: God natt!

Det har istället blivit så att vi ringt och sms:at varandra, men det är ju inte samma sak som att ses varenda dag. Att vara ifrån sina barn alltför länge utan att se dom gör för mig både ont i själen och hjärtat som känns som det blöder av saknad efter alla mina 6 barn. 5 utav dom är ju vuxna, men som mamma till dom saknar jag dom ändå. Men en så länge har jag ju fortfarande en som bor hemma och det är ju Caroline som snart blir 15 år.

Igår direkt efter jobbet så åkte jag hem och duschade och bytte till en annan klänning. Därefter blev det tillbaka ut till bilen och åka iväg och tanka. Då jag insåg att soppan knappast skulle räcka ändå ut till Arlanda. Jag hade ingen som helst aning om ur trafiken på E 4 skulle vara på kvällen när jag skulle köra, och ville vara ute i god tid så att jag inte skulle fastna i några långa köer. Jag valde att köra Essingelden och där flöt trafiken som bara den, men sjutton också hur en del förare kör egentligen. - Fan, det visar ju bara att det är riktiga idioter bakom ratten och man kan tro att do vunnit körkortet på tärning.

Jag var framme vid Arlanda strax efter 19-tiden och kollade på ankomsttavlan när planet från London skulle Landa. Den första tiden stod det 20.20 och därefter 20.35 - Okej, tänkte jag en liten försening, men det var ju inte så farligt. Jag hade över 1 timme kvar att vänta innan dom skulle landa. Jag gick in på ett mysigt Cafe och köpte mig en kopp kaffe och därefter ( nyfiken som jag är och alltid har varit) gick jag på upptäckfärd Sky City och kollande bland butikerna som ännu hade öppet.

När klockan var omkring 21.00 så kom så till slut 2 utav mina älskade barn Caroline och Henrik tillsammans med Johan ut från tullen. Jag hann se dom alla 3 innan dom såg mig och ropade på Caroline som genast lyssnade på sitt namn. - Mamma, ropade hon och skyndade sig fram till mig.

Jag kramade och pussade henne på kinden. Sedan fick jag en bamsekram av min fina son Henrik och sist även en kram av min fina vän Johan. Vi gick till parkeringen och jag ville vara schysst och erbjöd mig att köra hem Johan till Södertälje ( där han bor nu) och därefter körde jag hem Henrik till Nynäshamn och till slut så var det ju bara jag och Caroline kvar och vi åkte hem till oss. Vi var hemma omkring midnatt och vi båda var så otroligt trötta att vi bara fikade litegrann och sedan stupade vi i säng.

Jag hade dagen innan jag åkte hemifrån nollat trippmätaren när jag skulle åka till Arlanda och efter att ha kört både till flygplatsen och till Södertälje och till Nynäshamn och sedan till sist Haninge  så stod trippmätaren på 25 mil.

Nu är det fredagskväll och Caroline sitter här bredvid mig i soffan och vill ha min uppmärksamhet och nästa grej som står i agendan för kvällen är nu att spela kort.