Det var lite svårt för Caroline att somna igår och det hade säkert med dagens resa att göra. I alla fall så lyckades hon till slut somna och strax efter 5 var jag tvungen att väcka henne och hon var då förstås väldigt trött och låg kvar ett tag i sängen och drog sig innan hon satte sig upp i sängen för att äta den framdukade frukosten som stod på sängbordet. Ungefär 1 timme senare så knackade det på dörren och Henrik hade kommit för att plocka upp sin lillasyster Caroline. Henrik stannade en liten stund och kollade resväskan att allt var med så att varken jag eller Caroline missat att plocka ner någonting, men allt var i sin ordning och allt som skulle vara nerplockat var också det.

Dom skulle med pendeltåget som skulle gå strax för 7-tiden och jag i min tur skulle iväg och jobba. Så vi gjorde följe till min bil och jag körde upp dom till stationen. Jag hoppade också ut och kramade både om Caroline och Henrik flera gånger innan dom sedan gick mot tåget. Jag satte mig i bilen och tittade efter båda mina barn och tänkte: Jösses, så stora mina barn ser ut när dom går bredvid varandra, med varsin ryggsäck. Mitt 3:e äldsta barn Henrik och mitt yngsta barn Caroline på väg för att möta upp Henriks pappa Johan på T centralen ( tror jag Henrik nämnde) och därefter byta pendeltåg mot Märsta och sedan till bussen som tar dom ut till Arlanda. Jag hade sagt till Caroline att jag ville att hon skulle ringa mig när dom hade kommit fram till Arlanda. Vilket också min solstråle gjorde och då hon aldrig tidigare har varit på någon flygplats så sa hon: Mamma, det är jättestort här!

- Jo, jag vet. Även om det är bra länge sedan jag var på Arlanda och det har antagligen byggts ut ännu mera, sedan jag var där sist för massor utav år sedan.

Jag ringde upp henne just när jag hade gått på min första rast, men då svarande hon inte och blev genast då lite nojig. Men strax därefter fick jag ett sms från både Caroline och Johan att dom precis när jag ringde höll på att passera säkerhetskontrollen och kunde därför inte svara. Då jag hade min första rast och inte är speciellt hungrig när jag vaknar hemma på morgonen, och därför tycker jag det är bättre att äta min frukost på jobbet. Jag gick ut i lunchrummet och plockade ut med medköpta macka som jag hade köpt på pressbyrån och tog en kopp kaffe och satte mig sedan vid ett bord. Strax efter så kom cheferna och satte sig vid samma bord. Det var lite kallprat och tänkte jag skulle dela med mig lite utav mina tankar om min dotter som idag skulle åka på sin allra första utlandsresa tillsammans med sin storebror och hans pappa Johan.

Jag sa: Vet ni att om 1 timme och 20 minuter flyger min dotter Caroline för första gången utomlands och det känns för mig förstås lite oroligt. Jag hoppas verkligen att flygresan går bra. Jag fortsatte sedan att prata om vad man nu ska göra på eftermiddagen/kvällen när man kommer hem. Det lär ju vara i det närmaste alldeles tyst och ingen tonårsdotter som vill att spela kort tillsammans med sin mamma eller bara sitta tillsammans och se på tv:n eller prata och skoja med varandra. - Ja, det lär ju bli några dagars tysthet och ensamt hemma.

Jag tog en klunk från mitt kaffe och kollade på dom som satt runt mitt bord. Just då kläcker den allra högsta platschefen ut sig en spydig kommentar till mig: Du kanske skulle kunna gå en kurs om hur man lär sig lägga en ordentlig make-up!!!

Det blev tvärtyst vid bordet för några sekunder och sedan började platschefen hånskratta! Jag visste inte vad jag skulle säga, utan tittade bara ner i bordet. Det var förutom jag och högsta chefen även 2 stycken andra chefer runt bordet och dom båda är hur trevliga som helst. Det blev totalt tyst runt bordet bland oss andra, ja, förutom den högsta chefen som satt och hånskrattade.

Jag tog förstås väldigt illa vid mig och tog en klunk kaffe till från koppen, och sedan reste jag mig från bordet, utan att säga ett ord.Detta är inte första gången som den allra högsta chefen går igång på mig och att han tydligen störs sig på att jag sminkar mig. Jag är absolut inte ensam om att ha smink på mig på jobbet och inte heller har jag sett några som helst anslag om att det skulle vara förbjudet att bära make-up på sin arbetsplats.

Nu var det 2:a gången på kort tid som denna chef var på mig och nu tyckte jag att det fick vara nog och nu fick det lov att räcka med att trakassera mig. Jag valde inte nu för 2:a gången att få en olämplig kommentar om min make-up. Jag vände mig till fackombudet på jobbet och berättade just vad som hade hänt i lunchrummet. - Tack och lov så sitter ju en utav världens snällaste och omtänksamma person facket, och via fackombudet fick då veta att flera än mig har klagat på denna platschef som tydligen verkar må som allra bäst när han sårar, kränker, nedvärderar och kritiserar sin anställda.

Jag funderade hur det kommer sig att en människa som dessutom är platschef kan vara så elak och ond mot sina anställda. Att sitta inne i lunchrummet och nedvärdera, kränka, såra och kritisera och därefter hånskratta! Är för mig bland det jävligaste jag varit med om på en arbetsplats och då har jag ändå tidigare varit med om mycket annat. Jag funderade senare under dagen om hur denna chef egentligen mår själv då han tydligen bara ser fel och brister på andra. Vore så mycket bättre om han sökte hjälp för sina egna problem istället för att gå igång på personalen och hur dom ser ut.

Jag vill påpeka att samtliga utav dom andra cheferna på jobbet är i världsklass och urgulliga och omtänksamma och värda dagens ros. Däremot en som får dagens tistel av mig är platschefen ( kommer aldrig skriva i min blogg vilket företag jag jobbar inom) det må hända att denna platschef är duktig på ekonomi och pappersarbete, men däremot verkligen inte att ta hand om sin personal på ett ordentligt och bra sätt Det närmsta jag kommer på just nu att finna i ord att han totalt saknar empati och medmänsklighet till sina anställa. Det kanske vore en bra idé för honom att gå en kurs i gott uppförande och vara lite trevliga mot sin personal.

Jag avslutar kvällens blogginlägg med denna bild och läs och lär av dessa ord som även står  i Bibeln.

Ny vecka igen och i morgon är det den 30:e juni och det är i morgon dags för Caroline tillsammans med sin storebror Henrik och Johan att åka till London. Det blir till för Caroline att gå upp vid 5.30-tiden för strax efter 6 kommer Henrik och plockar upp henne här hemma. Tack och lov så är det ju sommar nu och idag har det ju känts som en sommardag och det har varit soligt och varmt. I alla fall det blir ju ljust ute redan omkring 4-tiden på morgonen och det gör ju så att det blir lite lättare att komma upp.

– Jaha ja, då blir man utan sin tonårsdotter ett par dagar och det kommer förstås kännas otroligt tomt och väldigt tyst här hemma. Vem ska man nu gå in med frukosten till på morgonen och inte heller gå in i hennes rum på kvällarna för att bädda om henne i sängen och ge henne en god natt kram.

I morgon förmiddag lyfter flygplanet från Arlanda och cirka 2.30 timme ( tror jag det var) så landar dom i London. Detta blir Caroline första utlandsresa och hon ser så otroligt mycket fram emot denna resa. Att för första gången i sitt 14-åriga liv få sätta sig i ett flygplan och säkert blir det så att hon får fönsterplats och kan se ut genom fönstret när planet gasar ut på startbanan och sedan lyfter upp i skyn. Caroline frågade mig tidigare om det möjligtvis fanns pool på hotellet. Det visste förstås inte jag och ringde då upp Johan för att kolla det möjligtvis fanns en pool på hotellet. Jag fick beskedet att det inte verkade finnas någon pool på hotellet och gav det beskedet till Caroline, som sedan istället undrade om det möjligtvis fanns något badställe eller en strand dom kunde åka till.

Jag kommer såklart längta ihjäl mig efter min dotter, men vet att hon är i goda och trygga händer och på torsdag kväll är det jag som kommer att stå ute vid en utav terminalerna och vänta på båda mina barn Caroline och Henrik och så Johan och välkomna dom hem till Sverige med en kram.

I går var det fredag och 2 dagar denna vecka har vi nu fått slutat tidigare på jobbet. I torsdags p.g.a att det var strömavbrott och igår för att det var fredag och då slutar vi alltid klockan 14.00 Jag hade lite bråttom från jobbet igår och det var för att jag väntade besök hemma hos mig vid 15-tiden. Ett par dagar innan hade min älskade fina Nina ringt mig och frågat om jag skulle vara hemma helg. Min underbara Nina, och hennes make Janne och så mitt söta barnbarn Nova skulle bila ner ifrån Västerås för att hälsa på mig.

- Tjoho, blir så överlyckligt glad :) när dom kommer ner till Stockholm för att hälsa på mig. Jag skyndade mig och körde till Coop Forum för att handla. Ville ju bjuda på lite mat och så skulle vi ju fika och det är sällan numera jag  har fikabröd hemma, om det inte är så att man får något speciellt fint besök av sina barn. Så både fikabrödslängd med en fyllning som bestod av vanligkräm och blåbärsfyllning, chokladrulltårta, ballerinakex. När jag kom hem så hade dom redan kommit, men som tur var så hade Caroline gått från ungdomsgården lite tidigare igår så hon var hemma när dom kom.

Det visade sig att även Nina hade köpt mig sig lite fikabröd och det var mazariner ( som jag är väldigt förtjust i ) och så hade Nina också köpt chokladfingrar, Ballerinakex och Singoalla. Men dom lät vi bli att öppna och lät dom ligga kvar i påsen och istället tyckte jag att Nina skulle ta dom med hem till sin pappa och Lizzy och bjuda dom också när dom åkte tillbaka senare på kvällen.

Igår berättade Nina att dom som idag skulle iväg på ett barnkalas. Och det som är lite nyfiken av mig undrade förstås hos vem det var. Det visade sig vara Lizzy ( som är Johans fästmö) i alla fall hennes son Sam ( som hon har från ett tidigare förhållande) hans dotter skulle idag ha 1-års kalas. Jag tänkte bara: Jösses, har det alltså redan gått ett helt år sedan den lilla föddes.?

 Ett stort hjärtligt Grattis Ariana till på din 1-årsdag.

Idag lördag och konstigt nog så vaknade man inte till att det regnade och var övermulet utomhus. - Nej, istället såg det ut att vara vackert väder och solen sken. Jag vakande vid 8-tiden och ofta så blir det så att Caroline vaknar när hon hör när jag håller på ute i köket. Det är ju så att det stora matsalplatsen i köket är avdelat med en vägg och den delen är numera Caroline sovrum. Köket har fortfarande en matsalplats, men dock inte lika så stor. I alla fall så då köket ligger vägg-i-vägg med Caroline rum så brukar det bli så att hon vaknar när hon hör att mamma är uppe och håller på att fixa ordning frukosten.

Då vackra vädret såg så lockade ut så ville ingen utav oss sitta inomhus och direkt efter frukosten gjorde vi oss i ordning för att gå ut. Uppe i vårat centrum så är det varje lördag loppis och idag gick vi upp för att se vad dom säljarna hade för några spännande secondhand grejer att sälja på borden och vissa utav dom har även typ klädställningar och kläder att sälja. Jag hittade en super söt svart/vit prickig klänning som jag direkt blev förälskad i och inte heller kostade den så mycket.

Efter det gick vi och hämtade bilen och körde ner till Nynäshamn. Idag nere på Nicksta badet skulle dom inviga det nya hopptornet, som nu har renoverats och byggts om och är numera hela 10 våningar högt.

Jag som har världens höjdskräck skulle aldrig våga kasta mig ut från någon utav dessa våningar.- Never ever!

Därefter blev det att vi åkte ner till hamnen för att spela lite minigolf och det är ju också en utav höjdpunkterna på sommaren att spela minigolf nere vid hamnen i Nynäshamn.

Caroline ville som vanligt inte lyssna på mig som ändå är hennes mamma. Jag försökte förklara att det inte är långgolf och man behöver liksom inte svinga med golfklubban som typ Tiger Woods gör men tror ni Caroline lyssnade?

Jag försökte puta så gott det gick och tycker ändå trots att jag är amatör i minigolf att det gick någorlunda hyfsat spelat. Det var 18 banor sammanlagt och för mig så var det i gemonsnitt 3-4 slag så lyckades jag få ner den bollen i hålen.

 I ungefär i mitten av omgången stod det ett ljusgult/vitt gulligt litet charmigt lusthus som jag och Caroline gick in och tog en liten paus.

Oj, vilken dag det varit idag men det är ju så mitt liv är och vilken tur att denna blogg finns så att man kan få skriva av sig. I morse så var det återigen dags att ombesikta bilen då den hade fått nedslag och nu så på 2:a försöktet gick den igenom. Så nu är bilen godkänd att köra, vilket förstås känns alldeles underbart. Jag blev förstås superglad och tackade så mycket och satte mig i bilen och körde mot jobbet. Jag kom idag lite senare till jobbet, men hade sagt till några dagar innan, men hann inte jobba mera än knappt 1 timme och sedan blev det strömavbrott och då går det förstås inte att jobba. All personal samlades upp i lunchrummet som ganska så snart blev fullt och det var bara att sätta sig ner med en kopp kaffe och vänta på att elen förhoppningsvis skulle komma tillbaka. Elavbrotten blev omkring klockan 9.20 och timmarna tickade på och det gick både 1-2-3-4 timmar och fortfarande hade det inte kommit någon el tillbaka. Ingen av personalen kunde göra någonting, utan att vänta och vänta. Till slut efter flera timmars väntan, utan att elen hade kommit tillbaka så fick vi besked ifrån chefen att vi all personal fick lov att gå hem. Och förhoppningsvis så är elen tillbaka på jobbet i morgon igen.

Jag tog bilen och åkte upp till Haninge centrum och då idag för dom flesta är löneutbetalning så var det smockfullt med bilar i parkeringshuset och ännu mera folk inne i centrumet. Det är nästan så man undrar: Jobbar inga nu förtiden eller är det så att väldigt många har semester just nu...? - Okej, man kan ju förstås barn-och-ungdomarna som går i skolan och på gymnasiet, men alla dessa vuxna är det den enormt stora arbetslösheten eller folk som är hemma och sjukskrivna. Jag gick in och tänkte kolla lite i butikerna, men hann inte ens in i första butiken innan jag hörde en röst som ropade mitt namn: Sandra och som alltid såklart man reagerar när någon ropar ens namn och såg på håll att det var min väninna Eva ifrån Nynäshamn som var uppe på visit i Haninge för att shoppa loss. Jag gick några steg till och var nästan framme vid H&M som jag hade tänkte gå in på och då hörde jag mitt namn ropas igen. Jag tänkte för mig själv: Vad nu då, vem är det denna gång. Undrar när jag kommer fram eller om jag någonsin kommer in på H&M idag. Jag tillhör inte den typen som inte skulle heja på folk som nu önskar få hälsa på mig och skulle kalla det ohyfsat och ofint att inte stanna och hälsa och växla några ord med folk man möter. I alla fall denna gång var det en personal ifrån restaurangen La Playa i Nynäshamn, som visst kände igen mig och kom gående ikapp mig och började prata och märkligt nog så kändes det som om vi hade mycket att prata med varandra om så han undrade om vi inte kunde sätta och ner på Cafét och ta en kaffe.

- Javisst det vore trevligt. Och där satt vi och snackade ett par timmar, innan vi skiljes åt efter det att vi bytte nummer med varandra.

Idag är Caroline tillsammans med sin ungdomsgård på Gröna Lund och vilken tur att ungdomarna fick någorlunda hyfsat väder med lite solsken. Caroline som typ ringer eller så sms:ar mig varje timme har även idag ringt och sms:at och talat om att hon åkt dom flesta utav åkattraktionerna och även vunnit en del nya gosedjur.

I morgon är det fredag igen och det är dags att göra helg igen och denna gång är det sista helgen för juni månad. Nästa gång det är helg är det juli månad. Ännu är det inga direkta planer vi har inför den kommande helgen, utan tar dagarna som dom kommer och hoppas innerligt att det denna helg ändå blir vackert och soligt väder.

Jag var först lite i valet och kvalet om det skulle bli något blogginlägg i kväll eller inte, men som ni nu ser så blev det en blogg ändå.

Ja, det är fullt upp att göra på jobbet, men det är då som jag trivs allra bäst. Sedan när man kommer hem tar man itu med alla dessa hushållsuppgifter såsom matlagning, diskning, vika tvätten som inte hans med igår efter att ha stått halva kvällen i tvättstugan. Därefter så var det dags att ta itu med räkningarna som inom några dagar ska vara betala. Caroline ville ha lite av sin mammas uppmärksamhet och självklart får hon det och det blev så att vi satte oss ner och spelade några partier kortspel: Vänd 10:an och Svarta Maja. När vi spelat några gånger så var det tv-programmet: Hanna Montana som Caroline ville se och hon försvann tillsammans med sin kattunge: Junior in på sitt rum.

Jag fick några minuter över till mig själv och öppnade min blogg. Vet ni att fast jag inte ens ska med på denna utlandsresa den 30:e juni så börjar jag konstigt nog få resfeber! - Alltså det både låter och känns ju jättekonstigt att det är jag som går och får resfeber och nojor inför en resa som jag inte ens kommer att följa med på. Däremot så ser Caroline jättemycket fram emot sin allra första utlandsresa och är så mycket uppe i varv inför både flygresan och få komma till ett helt nytt och främmande land. Det märks tydligt att hon tycker att denna resa ska bli en spännande upplevelse.

I morgon ska Caroline tillsammans med sin ungdomsgård som hon går på nu under sommarlovet. Dom ska i morgon till Gröna Lund och under flera timmar får hon utlopp för sin överskottenergi och åka så många typ nästan alla åkattraktioner som finns att åka och förstås köpa lotter, köpa en bricka på chokladhjulet och köpa sockervadd. Detta är en utav Carolines största favorit ställen att besöka under sommaren.

Jag tänkte även berätta om en annan sak jag var med om igår och det handlar om hur vissa personer absolut inte passar för att jobba i affärer. Jag och min första ex-make Johan bodde under många år i Tungelsta. Det är inget stort ställe, utan snarare en mindre liten by. En endaste mataffär och på den tiden vi bodde där så fanns det bara Konsum ( som det hette på den tiden) men numera har dom bytt namn genom att lägga till Coop innan Konsum. I alla fall så tyckte både jag och Johan när vi flyttade till Tungelsta 1991 att denna matbutik var under all kritik, så vi valde istället att kalla denna butik för "Lus Konsum". Detta p.g.a flera orsaker och om det inte berodde på att hyllorna ofta stod tomma, så var det utgångna datum på varorna. Och dess personal man ibland råkade stöta på var inte heller allt för trevliga. När vi bodde i Tungelsta så försökte vi istället handla i Västerhaninge eller på OBS som numera är Coop Forum där jag än idag handlar. Nu till saken var att jag igår var in på denna Coop Konsum i Tungelsta och skulle köpa lite frukt och en dricka. Jag lade märke direkt när jag kom in i butiken att det inte satt någon i kassan, men tänkte kanske hon/han är alldeles i närheten och håller på plocka upp varor. Jag gick för att hämta en MER-dricka och en persika och banan och gick sedan mot kassan, som fortfarande var helt obemannad. Det var inga kunder före mig och ställe mina varor på bandet och kollade mig runt-omkring. Fortfarande ingen personal i närheten av kassan.

- Hallå!!! Kan man kanske få betala. Jag ser en blond tjej sticker upp huvudet mellan 2 hyllor. - Jaa, jag kommer ska bara ta och plocka upp djurmaten först.

- Jag skulle gärna NU vilja betala.

- Ja, vänta lite...

Men inte verkade denna tjej göra sig någon brådska från att sluta upp med att plocka upp djurmaten för att ställa sig och ta betala från kunderna som vill handla i denna butik. Det hann dyka upp 2 kunder till bakom mig innan denna tjej behagade sig för att komma till kassa. Jag gillar inte att tjafsa och vara i konflikt med folk, men frågade henne varför hon lät kunderna få vänta och varför det var så viktigt att prioritera att plocka upp djurmaten. Jag fick inget direkt svar på denna fråga och undrade då istället om hon hade sin chef där och fick då till svar att vedbörjande inte fanns på plats där igår.

- Jaa, det märks verkligen för i sådana fall skulle ni nog inte uppföra er så att ni låter kunderna få stå och vänta i flera minuter innan någon personal behagar gå ifrån att plocka upp varor på hyllan till att betjäna kunderna i kassan.

Igår var det ändå lite bättre väder och man fick se skymten av solen och likadant var det i morse. På väg till bilen i morse så tänkte jag: Jaha, nu blir det vackert och fint väder lagom till det att man ska börja jobba. Alltså så himla typiskt, kunde det inte ha varit vackert och åtminstående lite soligt på självaste midsommarafton.

Nu är det bara lite mera än 1 vecka kvar på juni månad och om 9 dagar är vi inne i juli månad och det är ju den månaden som räknas som högsommaren. - Hmm, tvivlar starkt att denna sommar kommer bli någon bli någon varm sommar som bjuder på så mycket solsken. Snarare så tror jag nog att det istället kommer bli en hel del med dagar med gråa trista moln och regn. Den 30:e juni så åker Caroline för allra första gången i sitt liv utomlands, och destinationen blir till London. Det är från början en idé som Johan och Henrik redan tänkte på förra sommaren, men då blev det liksom aldrig av. Nu i alla fall så är flygbiljetterna och hotellet bokat och dom blir tack och lov inte borta mera än 2 dagar. Jag skulle längta ihjäl mig efter min dotter om hon nu var borta flera dagar än så. I alla fall så ser nog dom alla 3 båda mina barn Caroline och Henrik och så min första ex-make som numera är en utav mina allra bästa vänner Johan fram emot denna resa.

Jovisst det har hänt lite mera sedan sist och familjen här hemma har numera utökats av en till familjemedlem. Och låt mig nu få presentera vår supersöta fyrbenta röd/vita kattunge: Junior.

Från början var det tänkt att han skulle heta Star, men Caroline ändra sig och ville istället att han skulle heta: Junior.

Det var nämligen så att min förra granne, som typ bodde vägg-i-vägg när jag bodde i radhuset på andra sidan gatan. Mia som hon heter frågade mig en gång när jag gick förbi hennes radhus om vi möjligvis var intresserad av någon ny kattunge. Och fick också veta, men man vet ju inte till 100% att det kanske rent utav är våran katt Simba som är lika mycket ute som inne och inte heller är han kastrerad. Vi gick in och kollade in kattungarna och en utav dom var ju i det närmaste en kopia på Simba när han var liten och vi tingade honom. I helgen var vi förbi och hämtade honom och bar hem den lilla lurviga, gulliga kattungen.

Idag efter jobbet blev det att plocka upp Caroline och på vägen genom Haninge så blir jag så ledsen när jag ser all den fina naturen och skogen som skövlas och det bara byggs fler och fler höghus med lägenheter. Alltså jag skojar inte, men vissa av dessa stora och höghus står så fruktansvärt tätt och nära varandra att det fan mig inte ser klokt ut. Snacka om att man typ kan kika in till grannen från fönstret eller balkongen sin och typ se: Vad äter ni för mat idag. Jag för min del avskyr att se dessa höghus stå så nära intill varandra att det påminner mig om: Packade sardiner i burkar.

Jag vill som ni säkert vet fly och komma ifrån denna kommun. Det skövlas och rivs skog och snart finns det inget naturområden kvar om det ska fortsätta såhär. Och den gamla Handenterminalen är sedan länge riven och bussarna som en gång i tiden stod där, står nu lite varstans och det ska byggas en ny bussterminal med undervåning ( tror jag det var) och ovanpå det ÄNNU mera lägenheter ( bostadsrätter) och vem är det som får lov att betala allt detta byggande...?? Jo, vi boende som har oturen att bo i denna skitdåliga kommun.

Att vi skulle åka till Port 73 hade att göra med att vi behövde veckohandla och så behövde även Caroline och jag nya skor. Till Caroline blev det nya gympaskor och till mig nya ballerinaskor.

Jaha, ja det var likadant väder vaknade man till i morse och samma trista gråa himmel och regn som smattrade mot fönsterblecket och både min syrenbuske och likadant är det med rhododendron busken, dom är typ sönderregnade. Att det finns dom som trotsar regnet och ger sig ut och dansar runt midsommarstången fast det regnar tycker jag är vågat och modigt. Själv föredrar jag att vara torr och hålla mig varm. Avskyr gummistövlar ( har inte ägt några sedan jag var barn) och regnkläder är tyvärr inte min stil och smak och inget heller jag skulle sätta på mig.

Det finns något ordspråk som heter: Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Tack och lov så lever vi ju i ett någorlunda Fritt land, och alla tycker vi såklart olika om väderleksförhållanden. Och det är upp till var enskild person att sätta på sig regnkläderna och hoppa i gummistövlarna och trotsa dessa vädergudar och ge sig ut och dansa runt midsommarstången.

Midsommarfirandet hade vi här hemma igår och åt utav den goda maten: 3 olika sorters sill, färskpotatis, köttbullar, prinskorv, ägghalvor, och det var ju supergott. Även om man efter att ha vräkt i sig sill blir väldigt törstig efteråt, men det beror ju på att den är så salt och så god. För att bota den enorma törsten man får efter det att man ätit en massa sill så släckte jag törsten med att dricka juice. - Nej, tack till alkohol för mig på midsommarafton och sist jag drack ett glas vin var på Valborgsmässafton nere i Nynäshamn. Jag anser att man absolut inte behöver dricka för att ha kul och ser inte heller någon som helst längtan eller lust efter att dricka. Tänk så skönt att tillhöra den längre procenten av befolkningen som i morse vakande utan någon som helst baksmälla.

Idag på eftermiddagen fick jag besök av min son Henrik ( alias look a like Dolph) som kom över med väska som Caroline skulle låna inför den kommande resan till London i slutet av denna månad. Jag hade kvar utav midsommarmaten och värmde på den och bjöd min son på lite midsommarmat.

Det är ta mig tusan inte klokt att vädret ska se ut såhär på midsommarafton! Detta är ju en dag man självklart vill eller åtminstående önskar att få sitta utomhus och njuta av sol och värme. Äta den goda midsommarmaten: Färsk potatis, olika sorters sill ( jam jam) gräddfil, köttbullar, prinskorv och till efterrätt färska jordgubbar och grädde.

Okej, njuta av maten kommer vi här hemma göra ändå, men det blir förstås inte utomhus, utan istället så dukar vi upp inne i köket.

Såklart det alltid är någonting man ska glömma och idag blev det till att åka iväg och kompletteringshandla. Vanligtvis så dricker Caroline mjölk eller juice till maten. Jag för min del dricker inte mjölk till maten, utan har bara en liten skvätt mjölk till kaffet, men för min del föredrar jag att dricka juice. Men vid finare tillfällen såsom vid midsommar, födelsedagar, jul och nyår, då blir det istället bli läsk till maten, och idag då det är midsommar så åkte vi iväg och köpte en flaska Coca cola och Fanta.

Caroline fick syn precis när vi kom in i butiken på dessa tjusiga  midsommarkransar, som var klädda med mina favorit blommor och helt gjorda o plast.

Både mor och dotter tog på sig varsin blomsterkrans.

Till sist och som ni kan se av bilden att döma så önskar jag alla mina läsare en Trevlig och fin midsommar.