Jag tänkte att just denna bild skulle passa dig bra idag..  

Det är en hel del födelsedagar under sommaren och både i juni, och framför allt i juli är det 3 inom familjen som fyller år. Idag är det dags att säga ett Stort Grattis till Johan som fyller år.

Tänk att idag är det sista dagen på juli månad och i morgon är vi augusti och nu återstår det bara 1 ynkliga månad kvar på sommaren, som jag nyss tyckte började. Det gäller att ta tillvara och försöka se till att man njuter av den sista månaden av sommaren innan även augusti månad tar slut och innan man vet ordet av så är man snart inne i höst månaderna, med en övermulen grå himmel och regn och rusk.

Jag vill även passa på att berömma Caroline, som varit så duktig och sparsam med sin månadspeng och varje månad har hon sparat ett visst belopp för att till slut ha råd att köpa ytterligare ett nytt tv-spel. Denna gång blev det ett Wii U + spel.

- Åh, så superglad och lycklig hon blev idag nu på eftermiddagen när vi åkte iväg och köpte hennes nya spel. Det blev några timmars spelande för henne, innan hon blev för trött och ville gå och lägga sig för att sova.

Just som när jag hade börjat blogga och skriva om min son Henrik som just nu är på sin allra första resa i USA. Då blir jag avbruten ( vilket inte gör någonting) av att Caroline, vrålar högt ifrån sitt rum att hennes tv-box inte fungerar. Jag släpper mina fingrar från tangenterna och går in till hennes rum. Jag trodde först att det kanske var så att en utav sladdarna kanske satte löst och det hade blivit glapp. Kollade alla sladdar men hittade inga fel. Det enda som man kunde läsa på tv:n var "söker signal" och då Caroline följer en hel del tv-program på Cartoon  Network, Nickelodeon och Disney Chanel och alla dess serier så fick hon lov att ta in tv-boxen ifrån vardagsrummet. Såklart att man gör allt för sina barn.

Jag tog med mig Caroline tv-box men tyckte den kändes att dekodern var lite väl alldeles för varm. Okej, att tv-box brukar bli lite varma, men inte så varma att såhär varma. Jag vågade inte med en gång att koppla in dekodern till tv:n. Istället beslutade jag mig för att ringa Com Hem så vi har dekodrarna kopplade till. Det är ju så ( i alla fall för mig) när man skaffar sig någon ny pryl så är det inte så att man tänker eller minns exakt hur många år man har haft en viss teknik pryl eller sak. Fick veta utav killen som jag pratade med att båda mina tv-boxar hade fått ett antal år på nacken. - Hmm, när egentligen skaffade vi dessa båda tv-boxar och började tänka och räkna efter. Blev snabbt avbruten av killen som jag satt och pratade med från Com Hem och han talade om: Att vi säljer inte längre just dom där tv-boxarna som du nu har. Dom har sedan länge gått ut från vårat sortiment och dessa 2 tv-boxar du har idag har 7 år på nacken och borde bytas ut till betydligt nyare. Så nu har jag beställt hem nya och lite mera modernare tv-boxar som man även kan spela in sina tv-program på om man nu skulle missa dom. Tills dessa kommer i början av nästa vecka så får vi lov att nöja oss med en tv-box och den får stå inne i Caroline rum.

Nu över till det som jag hade börjat skriva innan jag blev avbruten, men om min älskade söta dotter Caroline, vrålar att hon inte kan se sina tv-program då släpper jag genast allt som jag har i händerna. Nu är klockan efter 22 och nu har min unga fröken lagt sig för att sova och då hade jag tänkt fortsätta där jag slutade.

Jag var i måndags lite orolig för hur det skulle gå för min son Henrik sittandes i ett flygplan i antal timmar. Dessa flygplansstolar är väl någorlunda mjuka och man kan ju även justera dom, men ändå sittandes i en flygplansstol i 12 timmar och då räknade jag med att han mellanlandade först i Helsingfors. Okej, visst kan man sträcka lite på benen när man blir nödig och man blir illa tvungen att lätta på blåsan för att ta sig till den minimala toan, som är så små att när man väl gått in och gjort sina behov så får man nästan backa för att komma ut därifrån.Jag hade svårt att sova natten mellan måndag och tisdagen, men måste ändå slumrat till och vaknade av att min mobilen gav ifrån sig ett sms. Det var äntligen från Henrik som meddelande att han nu hade landat i New York och det hade varit väldigt lång kö i passkontrollen och stackarna hade fått stått och köat 1 timme.

Nu idag när jag kom hem ifrån jobbet läste jag på facebook att Henrik och hans bästa polare hade varit en del sightseeing och bl.a besökt denna enormt höga skyskrapa: Chrysler Building.

Denna skyskrapa är 319 meter och har 77 våningar ( man får väl lov att hoppas att inte alla dess hissar stannar och man får lov att gå i trapporna...pust, stön och stånk)

I lilla ankdammen Sverige så är vi förstås lite mera blygsamma utav oss när det gäller byggandet av skyskrapor. Den största eller snarare den högsta ( som jag känner till) är väl Turning Torso som mäter 190 meter med  "bara" 54 våningar och ligger i Malmö. I huvudstaden Stockholm får vi lov att nöja oss med den höga bruna Kaknästornet ute på Gärdet som bara är 155 meter.

Däremot i USA är allting så mycket större och såklart att det blir en massa nya upplevelser och inta nya intryck och wow-upplevelser varje dag. Jag kunde inte låta bli att skratta högt när jag läste att Henrik och hans polare hade bestämt sig för att släcka sin törst och gått in på en Pub och där hade i alla fall Henrik ( var för drink passar sig allra bäst att beställa in när man är och besöker New York...?)

- Såklart man beställer in drinken Manhattan.

Jag har själv aldrig provat att beställa in denna drink och vet inte hur den smakar, men som sagt smaken är ju som baken....delad och allt kan man ju förstås inte tycka om att dricka. Jag skulle hellre vilja föreslå en drink som jag vet smakar smarrigt och gott och det är drinken: San francisco.

Jag kom och tänka på det här med vad fort tiden går egentligen och minns tillbaka till den 28:e juli 2011. Det har nu gått 3 år sedan jag och Caroline flyttade ifrån det stora vita radhuset som låg på andra sidan gatan och där hade vi ganska många personer bott i över 7 år. Min äldsta dotter Nina var den första att lämna fågelboet och flytta ihop med sin kille Janne i Västerås. Näst på tur efter Nina att flytta blev sedan Jimmy och ytterligare ännu ett sovrum blev tomt. Inte nog med att sovrummen blev tömda på möbler, det blev desto tystare också och inte känns det kul när det typ ekar i ens hem. Jag satte upp lite lappar lite varstans om lägenhetsbyte, men hade som KRAV att den absolut måste vara en markplanslägenhet med tillhörande uteplats. Men likt förbaskat fick man en massa svar ifrån personer som mer en gärna ville byta sin 2:a alternativ 3:a som låg på 3:e eller 4:e våningen. Jag fattar det bara inte!!! Om man även skriver det i annonsen att man vill byta ett stort radhus på 118 kvm till en mindre lägenhet men har som krav att lägenheten ska ligga på bottenvåningen. Varför hör då personer av sig och tror att deras lägenheter som

ligger högt upp och inte ens har balkong och det intresserar mig inte det minsta.

Nej, nu börjar klockan bli lite väl mycket och för att man inte ska vara alltför dödstrött i morgon bitti, så blir det nu dags att börja avrunda denna dag och gå och göra sig i ordning för att strax lägga sig ( som min svägerska Anette brukar säga) knopplådan.  God natt.

Jag sitter som på nålar här hemma och är en aning nojig och känner en viss oro i magen. Det sägs att små barn ger en små bekymmer medans stora barn ger en ännu mera bekymmer. Det spelar ingen roll om ens barn är små, tonåriga eller vuxna, man slutar faktiskt aldrig att oroa sig för om. Det är ju en sak man inte känner till innan man får barn, utan då har man ju bara sig själv att ta hand om.

I alla fall i morse så fick jag veta att Henrik hade åkt med första pendeltåget vid 5-tiden för att ta sig ut till Arlanda, för att checka in och åka för allra första gången till New York. Det var inte direkt flyg, utan Henrik och hans bästa polare skulle även mellanlanda i Helsingfors för därifrån flyga vidare till USA. Om dryga 1 timme ( har tät kontakt med Henriks pappa Johan via sms) som bl.a är i det närmaste proffs på allt som har med flygplan att göra. Det har att göra med att Johan är i det närmaste proffs på att just fotografera flygplan och det har han hållit på med i 35 år.

Idag när jag kom hem från jobbet så stod det och väntade en överraskning till mig på min piedestal på baksidan. Det visade sig vara en fin lila plastblomma i en vit kruka.

   Tack till min goa snälla granne för blomman

Jag verkligen älskar plast/siden blommor och föredrar faktiskt sådana framför riktiga blommor som oftast bara brukar vissna ihop och skrumpna ihop och dö. Jag fick när jag fyllde år en stor bukett med snittblommor och det var vita liljor och röda rosar. Liljorna luktade så fruktandsvärt starkt att jag fick huvudvärk och fick ställa dom utomhus och mindre än 1 vecka senare så hade dom vissnat och dött och det var bara att kasta dom rakt ner i papperskorgen. :( När det gäller plast/tyg/siden blommor, det må hända att dom kostar lite mera men dom står i princip hela livet ut. Jag undrade förstås vem det var som hade gått in på min tomt och ställt dit den fina blomman och fick strax efter det veta att det var min goa, generösa och snälla granne som bor ovanför mig: Herr Arab....alltså jag vet ännu inte vad han heter, men på något konstigt sätt så har han blivit "döpt" av mig till. Herr Arab och snällare och givmildare granne än han finns bara inte att få. Förra året då vi byggde trädgårdsbrunnen på baksidan så stod han oftast ute på sin balkong och iakttog byggandet av trädgårdsbrunnen och när den väl var färdig så kom och gav mig en stor porslinsanka, som han tyckte skulle stå bredvid trädgårdsbrunnen.

Idag är det en speciell dag och ingen mindre än min älskade son Henriks födelsedag. Så nu utbingar vi alla: Ett Fyrfaldigt Leve och ett hipp hipp hurra på din födelsedag.   Grattis till dig Gecke.

Då det nu gått ett tag sedan jag bloggade så har jag lite att skriva om. Till att börja med så vill jag bara skriva och säga: Wow, vilken underbar härlig och varm sommar vi fått. Det är ju juli månad och högsommarmånaden och visst märker man av det. Solen skiner och gasar och värmer något otroligt mycket i från en klarblå himmel. Det har blivit så att vi dessa dagar tillbringar dom på stranden. Jag själv trivs allra bäst att bada i havet, men häromdagen så provade vi en liten sjö och i den fanns det även en massa vackra näckrosor ( dom är fina) men bada i en sjö är inte samma sak som att bada i havet. Inte så långt ifrån där vi bor finns det bassänger i 3 olika storlekar. Caroline badade är redan som liten och fick förstås börja i mini bassängen som just är avsedd för dom allra minsta och därefter blev det mellan bassängen och sedan den allra största som även är kopplad till en vatten rutschbana. Jag och Caroline har några gånger varit där och badad, men då det nästan är smockfullt med människor i poolen och vem vill simma i en pool när man knappt kan ta sig fram. - Nej tack, att trängas i en bassäng fullproppad med klor är inget som lockar varken mig eller Caroline. Så därför åker vi istället till någon mysig sandstrand eller där det finns klippor och badar och solar.

Javisst tar värmen på en också och i veckan har jag letat febril efter minst 2 bordsfläktar. En att ha i Caroline rum och den andra typ ha där man nu väljer att sätta sig. Jag har varit på Claes Ohlson, Kjell & Compani, Teknik Magasinet, Jula, Bauhaus, men överallt möts jag av att ALLA fläktar är tyvärr slutsålda. Jag kontrar och frågar: Herregud, varför beställer ni inte hem flera fläktar när det är så här varmt.

- Dom är även slut på vårat lager....

- Jaha, ja är det så man ser till att sköta hand om butikerna. Tar en väldigt efterfrågan vara slut, så måste man väl ändå som ansvarig inköpare se till att se om det finns andra återförsäljare av fläktar och inte bara sitta på sin feta röv och tro att lagret av sig själv fylls på av nya fläktar. Av det jag förstod så var det en massa tidigare kunder som också hade frågat om fläktar. Herregud, kan inte personal på samtliga butiker som nu säljer fläktar se till att snarast se till om dom inte kan finna andra återförsäljare och beställa omgående mera fläktar.

Ja, även jag drabbades igår av värmeslag och det var efter det att vi tillbringad dagen på stranden och därefter åkt och veckohandlat på Coop Forum. Alla var vi nog lite trötta och hungriga. Det var inget som jag märkte med en gång, utan vi gick in och plockade upp varorna och gjorde ordningen maten. När jag sedan skulle leta reda på mina nycklar ( ja, ja jag vet där här med nycklar och mig det går bara inte ihop) jag kunde inte finna mina bilnycklar någonstans. Jag kom och tänka på min pappa som var precis likadan som just jag när det gällde nycklar. Och minns inte hur många gånger som liten, tonåring och vuxen jag fått höra honom säga: Vad fan är bilnycklarna och så kände han i byxfickorna och märkte att dom inte låg där. Nästa ordsalva var typ: Nää, nu har jag tappat bilnycklarna på riktigt!!!

Ja, sådär höll min pappa på mycket när han levde. Nu mera är det jag som axlat den rollen och igår kunde jag alltså inte finna mina bilnycklar. Då jag alltid på sommaren bär klänning eller kjol och på dessa plagg finns det inga fickor. Därför slänger jag alltid ner allt i min handväska. Dock gjorde jag tydligen inte det igår och när jag hällt ut hela min handväska på bordet och vilken röra det var i den. Bland en massa gamla kvitton, hårborste, läppstift, plånbok, mobil, hemmanycklarna, så fanns det inga bilnycklar. Jag rusade ut till min bil som stod på parkeringen och kikade in genom fönstret och såg till min fasa att bilnycklarna satt kvar i tändningslåset.

- Åh, NEJ!!! Utbrast jag högt där jag stod och ryckte och slet i dörrhandtaget. Hur glömsk och klumpig får man bli. Att glömma ta ut nycklarna när man stannar och parkerar bilen. Och inga reservdelsnycklar fick jag med när jag köpte bilen och inte heller har jag tänkt tanken på att man kanske "borde" fixa ett par reservdelsnycklar till bilen. Tack och lov så ordnade det sig till slut ändå och efter lite vånda så kunde jag efter en stund hoppa in i min bil och hämta bilnycklarna.

Jag känner en kille som nyligen gått och skaffat sig ett Tatuerings kit och han själv är mycket tatuerat och tycks inte heller få nog att sätta dit nya tatueringar på sig själv. Jag har sedan tidigare en tatueringen nere vi min vänstra vrist och den gjorde jag typ för 4-5 år sedan. Då man blir erbjuden en gratis tatueringen så är det ju klart att man tackar jag och igår blev det då dags för min 2:a tatueringen och denna fick bli vid min högra vrist. Jag ville ha dit ett litet rött hjärta och runt det hade jag senare tänkt skriva eller snarare låta en tatuera pränta in alla mina barns namn: Nina, Jimmy, Henrik, Niclas, Tobias och Caroline. Jag satt och våndades, svettades och bet ihop tänderna för att inte skrika rakt ut av smärta. Jag hade helt glömt bort hur förbaskade ont det gjorde att få sylvassa, stickade nålar inkörda i huden...aj aj vad ont det gjorde, men efter 1 ½ timme var det klart.

Såhär blev resultatet och som ni ser så ska det fyllas i lite mera röd färg runt konturerna, men det får bli vid ett senare tillfälle.

Det är svårt ibland att få tiden att räcka till och att stressa och jäkta för att hinna med saker som måste göras är inte alls bra i längden. Detta har nu gjort att i söndags drabbades jag och fick en svidande känsla i magen och dessutom halsbrännan ifrån helvetete. - Fy, sjutton för sura äckliga uppstötningar som efteråt lämnar kvar en fruktandsvärt äcklig smak i munnen. Den svidande känslan i magen satte kvar ända fram tills i går kväll.Nu har jag försökt tänka på att det inte alltid är sunt för kroppen att stressa och jäkta för mycket. Hmm, kanske inte alltid så enkelt att tänka bort det när man har typ en massa saker som måste hinnas med att göras inom en viss tid. Men vem vill drabbas av magsår....? Inte jag i alla fall och därför har jag nu under några dagar tagit det lugnt och vilat upp mig.

Jag verkligen älskar mitt arbete,men det har blivit lite för mycket jobb för mig den sista tiden och till slut så säger ens kropp ifrån och man bara måste lyssna på sin kropps signaler och varva ner emellanåt.

Nu är det verkligen sommar med underbar gassande sol och värme och vädret kan ju inte vara eller bli så mycket bättre. Så idag åkte vi till en enskild strand och badade. Och det är bara att se på bilderna så ser man verkligen vem det är som allra mest njuter av att få plaska och bada i vattnet. Jag brukar tillhöra dom som kallar sig badkrukor och det måste vara rejält varmt i vattnet för att jag ska bada, och efter att först känt lite försiktigt med att bara toppa tårna och vattnet kändes helt underbart. Så vips det tog inte många sekunder för mig innan jag bestämde mig för att även jag idag skulle bada, men med min vanliga tur så råkande mina stora fossingar kliva på en sten som det dessutom satt en massa slemmiga alger på och detta resulterade att jag av misstag halkade och ramlade framstupa rakt ner i vattnet. Till Carolines stora glädje som skrattade så mycket att hon själv sa: Mamma, jag tror jag kissar på mig.....!

Att döma av bilderna så ser man verkligen vem det är som allra mest njuter och trivs som en fisk i vattnet

 - Ja, det var väl lite synd att detta inte hamnade på bild, när jag halkade på en slemmig alg sten och ramlar framstup rakt ner med ansiktet i vattnet. Jodå, det hade verkligen varit en syn för Gudarna.

På vägen hem stannade vi till och handlade på Hemköp i Västerhaninge. Om nu som kund ser till deras sortiment och utbud av varor så är det super kvalite och oftast också rimligt bra priser. Dessvärre så är dock inte personalen som jobbar i denna butik så speciellt trevliga och ännu värre är det med dessa personer som nu någon ansvarig väljer att placera i kassorna. Jag skrev i ett utav mina tidigare inlägg om just en kassörska när det var min tur och hon satt och pratade i sin mobil samtidigt som hon slog i mina matvaror. Denna pratglada kassörska satte under hela tiden hon slog in mina matvaror i mobilen och snackade. När väl slutsumman slutade på tok för högt för bara några varor så ifrågasatte jag henne och det visade sig att hon hade gjort en flera felslag, som hon efter min påpekan rättade till.

Idag var den bara en kassa öppen och några stod före mig i kön. Längst fram i kön stod en dam som när nästan alla hennes varor var inslagna så kom hon på att hon visst hade råkat glömma sockret.

- Vänta säger hon till den unga killen som sitter bakom kassan. Ska bara springa och hämta sockret....

- Grrrr! Finns det något som är så uppretande när kunder framför en i kön precis innan dom ska till och betala kommer på idén att dom ska rusa in i butiken efter ännu mera varor.

Varför inte istället göra klart det första köpte och sedan gå in efter sina bortglömda varor. Framför mig emellan mig och den vimsiga damen stod en äldre dam och lutade sig mot sin rullator och den damen skulle bara köpa några kakor. Jag kunde inte hålla tyst och sa till den unga killen i kassan: Kan du vänligen slå ut kvittot eller ska vi behöva vänta hela dagen på hon som tydligen inte enbart har glömt sockret.

- Ehhh, hon kommer nog snart....

- Suck och stön och med viss sarkasm i rösten svarade jag...javisst säkert.

Tick tack klockan gick och efter flera sega minuter så kom den virriga, senila damen som inte enbart hade glömt sockret, utan även sylt och grönsaker och frukt. Inte heller verkade hon visa någon respekt att det stod flera bakom i kön som också gärna ville betala. Det blev till slut den äldre damen med rullatorns tur och hon skulle ju bara ha några kakor och hon envisdes med att betala enbart med mynt ifrån sin portmonnä.

Jag trodde fan ett tag har alla gamlingar drabbats av solsting och fått total hjärnsläpp eller vad är det frågan om....?

Just när det blev min tur och ynglingen i kassan skulle slå in mina varor då fick jag även jag nog av allt strul och hattande hit och dit. Orkade inte ens stå ut en sekund till i denna virriga butik och lämnade kvar alla mina varor i ren protest kvar på bandet och stegade iväg emot utgången....aldrig mera att jag handlar i denna butik.

Just när man talar eller snarare som jag gjorde i mitt förra inlägg skrev att Nina och hennes familj alltid brukar komma ner till Stockholm varje sommar. Just när man talar om "trollen" så står dom i farstun och igår fick jag då det efterlängtandet besöket av Nina, Janne, Nova och även Niclas kom över på besök.

Nina och Niclas

Nova myser i sin mammas knä

- Åh, det är så supertrevligt och underbart att få rå om och krama om sina barn. I kroppen så utsöndras en massa endorfiner och man känner sig både glad, lycklig och varm inombords. Ens hjärta gör dubbelvolter och ens lyckokänslor svämmar över när är med sina barn.

Ja, min mini tomt till baksida har fått sig en liten uppfräschning. Min trädgårdsbrunn, som jag gjorde förra året. Det visade sig att gräset på taket under vintern tydligen hade blivit alldeles förstört. Det blev till att plocka ner det ruttna gräset och på med ny jord och så med gräsfrön. I källaren min så hade jag en massa plastblommor som jag inte hade någon plast för inomhus, och så fick jag en idé till vad jag kunde göra med dom. Gick ut i skogen och hämtade ett mindre träd som jag bort alla löv på och gjorde mitt eget skapade fantasy träd, som kläddes med plastblommor, fjärilar och småfåglar.

Javisst ja, bloggen måste ju också skötas om och nu blev det visst ett lite längre break uppehåll. Ja, ja, allt grejer tar sin tid och då får man ju lov att prioritera det viktigare före.

Igår så hade jag nästan alla mina barn här hemma.

Jimmy, Caroline, Niclas, Henrik och Tobias

Alla barnen förutom min äldsta dotter Nina var här igår, men hon ju lite längre bort i Västerås. Det vore ju ingen sommar om inte Nina, Janne och sötnosen Nova kom under sin semesterledighet och hälsade på både sin mor och far.

Tänk att vi redan är inne i mitten av Juli och det är typ bara 1 ½ månad kvar på sommaren. Sedan blir det september och det är väl då man börjar märka av att hösten börjar.

Jag frågade min son Henrik igår om han hade börjat fått lite resfeber inför sin USA resa som han ska göra tillsammans med sin bästa polare den 28:e juli. Jag kan mycket väl tänka mig att dom båda är väldigt förväntansfulla och säkert ser dom mycket fram att korsa atlanten och besöka staden som aldrig sover: New York.

Det har blivit så att med åren som gått så har det blivit att jag blir mer och mer morgonpigg och vaknar oftast pigg och utvilad redan mellan 7-8 tiden på morgon.  Däremot för ett par år sedan då var det helt annorlunda och då var jag verkligen en nattuggla som var vaken sent i på kvällarna och in på nätterna. På morgonen sen när man skulle vakna till ett otäckt alarm så var jag mera död än levande och av ren automatik så åkte armen ut och snoozade av alarmet gång på gång tills det tills det helt slutade ringa.

Jamen nu är det ju sommar och solen är uppe ännu tidigare än mig och när man vaknar av att solens strålar letar sig igenom persiennerna då kan jag inte sova längre. Ännu mindre vill jag vistas inomhus när det är sommar sol med värme och underbar blå himmel. Det blir så att man vill passa på att komma ut fortare än det bara går när det är så vackert och fint väder. Så det blev en snabb frukost och sedan in i duschen för att sedan göra sig i ordning för en heldag ute i solskenet.

Jag hade sedan tidigare idag bestämt och kommit överens med mina söner Jimmy och Henrik att vi skulle gå ut och äta på La Playa i Nynäshamn. Men fram tills dess att vi skulle ses på eftermiddagen så ville ingen utav oss här hemma sitta inomhus. Istället satte vi oss i bilen redan vid 9.30-tiden och åkte ner till Nynäshamn. - Åh, så super glad    jag är att åter kunna köra bilen och det är egentligen inte klokt att man måste besikta bilen 3 gånger innan den går igenom. Idag var det en hel del trafik ner till Nynäs och förklaringen till alla bilarna som körde söderut var att när vi kom hem så var det jättelång kö till färjeterminalen och förmodade att en massa Stockholmare som nu har semester skulle över till Gotland.

Vi började nere i hamnen och gick bland dom små urgulliga röda sjöbodarna och tittade bland dom olika sakerna som såldes. En butik som fick mycket av min uppmärksamhet var Antik sjöboden. - Åh, så mycket vackert och gamla och fina prylar det fanns där inne.

Inne på second hand små bodar kan man finna något man gillar. Samtidigt så är det bra att man återanvänder saker och prylar än att slänga dom.

 Just gamla och antika saker och prylar står mig väldigt kärt

Vi promenerade vidare och Caroline ( mitt yrväder) fick syn på en lekplats ( trodde hon vuxit ifrån sånt) men barnasinnet sitter fortfarande kvar i henne och kanske även i hennes mamma. En sak ska ni  få veta ens barnasinne det ska man inte glömma bort, utan det ska man bevara och det finns nog långt därinne bland oss alla.

 Kolla in min viga dotter som har en otrolig balans.

En sak är i alla fall säker och den är att man inte får lov att tappa bort sitt barnasinne. Det finns nog ett barnasinne inom oss alla.   

Ja, efter ett par timmar i Nynäs och med diverse besök på olika ställen, såsom att visa Caroline riktigt gamla byggnader. Vilket inte direkt föll min unga fröken i smaken. - Mamma, vad är det för speciellt med dom här gamla husen....?

- Caroline, min sötnos. Dom är väldigt gamla och välbevarade. Mamma tycker sådana här gamla hus är otroligt charmiga och stiliga.

Denna vackra, charmiga timrade stuga är från 1719-talet och fascinerade mig otroligt mycket. Det var lite som om man åkte tillbaka i tiden, när man stod bredvid den och intog alla intryck. OBS!! Läs nedan

  Mor och dotter

Det sägs att tiden går fort när man har trevligt och att vara ute i flera timmar och strosa runt bland alla sevärdheter och njuter av det naturen har att erbjuda under sommaren då allt blommar och grönskar.

Vi hade en tid att passa då min son Niclas skulle komma med en buss och vi skulle möta upp honom vid en busstation.

Blev såhär glad över att se Niclas efter så länge att han förtjänade en puss på kinden.

Därefter tog vi bilen och åkte till ett ställe som kallas "ringvägen-runt" det är stora klipper och vatten längst ut med vägen. Vi stannade bilen och gick ner för på en strand som var full proppat med stenar i alla möjliga storlekar. Både Caroline och Niclas började plocka upp stenar och kastade ut dom i havet: Typ kastar macka ( tror jag det heter) då det liksom blir att stenen flera gånger studsar mot vattenytan, så det blir ringar. Mina härliga, underbara ungar blev som små igen och dom hade så roligt tillsammans. Och när dom var färdiga med att kasta sten i vattnet. Kom just på nu när jag sitter och skriver att man faktiskt kan heta Sten i förnamn. Kanske inte så vanligt namn bland dagens unga, men ändå! Inte så kul att höra för en som nu råkar heta Sten, att nu leker vi kasta sten i vatten. När ungarna mina kastat klart med sten i vattnet, var det dags att börja klättra och bestiga stenarna. En utav dom större stenarna låg en bit ut i vattnet ( det var såklart fortfarande grunt) och för lyckas komma upp på den så var man tvungen att klättra på en massa andra. Den som ryckte in och hjälpte Caroline att komma upp på den större stenen var hennes snälla storebror Niclas.

Caroline balanserar återigen, men denna gång på stenarna.

En utsträckt hjälpande hand från Niclas som erbjuder sig att hjälpa sin lillasyster

En riktig envis och bestämt fröken är Caroline och till slut så hade hon kommit upp på stenen. Nu ser båda mina barn ut över havet och dom ser verkligen ut att trivas.

När klockan började närma sig 15-tiden var det dags att sätta sig i bilen igen och åka med restaurangen La Playa. Där har vi ätit tidigare och alltid varit nöjd med servicen och belåtna med maten. Henrik, Jimmy, Niclas och Caroline ville förstås ha pizza och alla 4 beställde in olika sorters. Jag för min del försöker undvika just pizza och av den enkla anledningen att själva pizzan sätter sig som en deg i magen och bara jäser. När jag nu dom fåtal gångerna beställt pizza, så blir jag uppblåst och man känner liksom hur degen ligger där inne i magen och bara jäser och jäser och inte nog med det så brukar jag även få en massa illaluktande gaser. Så därför nuförtiden så avstår jag just därför ifrån att äta just pizza. Jag kollade in menyn och valde istället att beställa grillspett med pommes. Dessvärre så tyckte jag inte servicen var lika bra som den brukar vara. Barnens pizza var färdig och serverades  typ 10 minuter innan ens min mat var klar. När väl sen min mat kom så såg den så kallade grillspett och dess köttbitar ut som förkolnade kolbitar. När jag satt gaffeln i köttet så gick det nästan inte ens att få igenom gaffeln. Kniven fick jag gång på gång skära med för att försöka dela biten, som var på tok alldeles för hårt stekt + att köttet enbart bestod av en massa senor. Provade en tugga på en bit, men det var som typ som att försöka tugga på en tjock sula. Jag ropade dig killen som hade serverat oss och klagade över att maten inte gick och äta. Det smakar pyton och är det en gammal skosula ni försökt stekt på för hög värme! Jag fick göra en ny beställning och tog nu istället fläsknoisette med pommes och fick alltså vänta ytterligare. Min aptit hade försvunnit och jag hade fortfarande smak i munnen efter den gamla skosulan som grillspettet hade smakat. När väl den nya rätten hade serverats så kändes det inte först som jag ville prova på och äta. Var först rädd att även den maten skulle smaka lika illa, men visst den gick och äta, men som sagt min aptit hade tyvärr försvunnit.

Nu börjar denna dag gå mot sitt slut och nu blir det snart dags för mig att avrunda denna dag. Tack för mig och på återseende.