Usch, vilken jobbig dag det varit!! Det började redan i morse att jag försov mig. Ni vet tidiga mornar, och för mig att försöka komma upp ur sängen när alarmet går på vid 6-tiden. Nej, det gick inte alls i morse, var som vanligt alltid lika morgontrött. I ett omtöcknat tillstånd snoozade jag alarmet och så där höll jag på ungefär 1 timme, innan jag till slut lyckades ta mig upp ur sängen.

Jag har precis klivit på bussen i Farsta Stand, när jag ser en pappa med två småbarn, som kliver på i mittendörren, men ett litet barn som sitter i en barnvagn, det andra barnet är omkring 3-4 år. Det var ju inget märkligt med det, förutom att det lite större barnet kommer rusade i den lilla smala gången rakt fram emot oss andra passagerare som kliver på bussen. Jag som själv är mamma till ett gäng ungar, tyckte det var mig en "riktigt liten busunge", men en massa spring i benen"

Jag log mot ungen, när hon for förbi mig framåt i bussen. Jag gick näst längt bak i bussen och slog mig ner vid ett ledigt säte, och började läsa lite i tidningen Metro.

Bussen börjar köra, och jag noterar i ögonvrån att den lilla busungen inte verkar vilja slå sig ner brevid sin pappa. Utan istället fortsätter hon att springa fram-och-tillbaka i bussen.

Jag kunde bara inte låta bli att sitta tyst och se en olycka hända ett litet barn. Varken pappan, busschaffören eller någon utav dom andra passagerna sa någonting.

- Hallå, du med barnvagnen, det vore bra om du kunde hålla lite bättre koll på ditt barn. Det är verkligen olämpligt för en liten unge att springa omkring i en buss som kör...!

Jag märkte att det var flera som reagerade över att jag sade till pappan att hålla ordning på sin unge. Pappan gav mig ett flin och sa sedan någonting till sitt barn på ett språk som varken var på svenska eller engelska, men barnet gick iallafall och satte sig brevid sin pappa.

Herregud, tänkte jag, var är det för uppfostran att låta ett litet barn få springa fram-och-tillbaka i en buss som kör, och föräldrar ska föregå med gott exempel och lära sina barn att sitta ner i bussar. Och vad hade hänt ungen om nu bussen hade bromsat in alldeles för hårt. Jo, ungen hade med stor sannoliket ramlat omkull och gjort sig illa.

Väl framme på jobbet, visade det sig vara en hel del att göra och det var göra i pricip hela dagen.Vid lunch tid märkte jag att mitt batteri på mobilen började larma.

Åh, nej säg nu bara inte att batteriet är på väg att lägga av. Jag laddade ju mobilen hemma igår eftermiddag, och hade förstås inte tänkt tanken på att ta med mig laddaren till jobbet.

Jag använde mobilen så ytterst lite som jag bara kunde under dagen, men så när eftermiddagen kom så ringde det i min mobil och det stod "skyddat nummer."

Jag svarade, men hörde inte mera än att det var en kvinna, som frågade om det var: Sandra.

Jag hann inte ens svar " Ja, det är det" innan mitt batteri hade dött helt och hållet. Fan, vad sne jag blev. Förbaskade skit mobiler, som jag alltid tycks skaffa. Nu var jag helt utan ström i min mobil, och kunde förstås inte bli nås resten utav dagen.

När jag kom hem fick jag veta att hon som hade försökt ringa till mig istället hade ringt på vårat hemtelefonnummer. Det var från specialist tanvården, och det gällde Caroline och hennes tid för operation av hennes tänder. Nu blir äntligen hennes tänder fixade i mitten utav mars på Danderyds Sjukhus.

Igår var det ju den fjärde och sista deltävlingen i årets Melodifestival. Jag tyckte efter det att jag lyssnat igenom dom första 5 bidragen, att det inte var mycket till musik smak för mig.

Jag trodde att Linda Pritchard, skulle framföra en hyfsat bra låt, med tanke på den sångrösten hon är begåvad med, men tyvärr så gick inte heller hennes ballad hem hos mig. Det var nästan så att jag var på väg att ge upp hoppet, om det över huvud taget skulle komma någon melodi som jag gillade.

Det går ju bara inte att motstå den klämkäcka och alltid lika glada Linda Bengtzing. När Linda kliver ut på scenen i en knallgul klänning och likadana matchade lårbenshöga stövlar. Den tjejen ger verkligen järnet på scenen och hennes underbara melodi "E, det fel på mig"

Jag brukar vanligtvis inte gilla svenska texter på melodier, men denna gick ju bara inte att motstå.

Det visade sig att dom allra bästa melodierna kom på slutet igår kväll. Dom väldigt duktiga och unga tjejerna i gruppen "Love Generation" gjorde både ett väldigt bra framträdade och deras melodi "Dance Alone" var ju grymt bra.

Så synd att inte gruppen " Love Generation" gick vidare till Globen, men dom fick ju ända komma till andra chansen, som är redan nu på lördag den 5 mars. Då är det dags för dom bidragen som tog sig till andra chansen att tävla  i staden Sundsvall.

Så skönt att det nu är helg och man är ledig i några dagar, innan det är dags att börja jobba på måndag igen.

Det känns som jag just nu har mycket om skriva om i bloggen, och som ni säkert vet vid det är laget så går händer det alltid något nytt i mitt liv.

Jag börjar skriva om Metrobloggen. Förra veckan gick Metrobloggen ut med att meddelade att ledningen för Metro hade bestämt sig för att lägga ner Metrobloggen f.r.o.m den 24 april, och detta p.g.a dålig ekonomi ( vilket jag tror är rena skitsnacket!!) Det är bara att kolla hur mycket reklam som syns på bloggsidorna och det är inte billigt att lägga ut reklam för annonsörena. Jag fick även veta att inga utav mina tidigare skrivna inlägg som jag skrivet ända sedan i slutet av april 2008 skulle sparas, utan allting skulle alltså gå förlorat.

Jag har sparat och gjort kopior på många utav mina inlägg, men inte riktigt allihopa, och nu i dagarna har jag fått gått igenom massor utav mappar och mina brända skivor och jämföra med bloggen för att se vilka utav inläggen som ska flyttas med till den nya bloggen, som jag även håller att jobba med och som beräknas att komma upp någon gång i slutet av mars eller i början av april.

Nu till saken hör att Metrobloggen gick ut med ett nytt meddelade i mitten utav denna vecka: " Nu är Metrobloggen räddad"

- Jaha!! Först skickar dom ut ett meddelade att bloggen ska försvinna helt och hållet f.r.o.m den 24 april. Flera utav oss som skriver för Metrobloggen, får mer eller mindre skrämselhicka och börjar nästan genast flytta över sina tidigare skrivna inlägg till andra bloggplatser.

Jag vet inte om det var för att det var så många bloggare som protesterade över Metrobloggens, nedläggningen, som gjorde att dom ändrade sig och beslöt att Metrobloggen tillsvidare ska finnas kvar. Men tyvärr, så har jag helt och hållet tappat förtroendet över denna blogg och vem vet om det inte blir så att dom kommer att ändra sitt beslut igen och lägga ner bloggen...?

Nej, nu blir det inget mera skrivadet om Metrobloggens framtid om den ska finnas kvar eller inte.

Igår när jag kom hem från jobbet, så visade det sig att Micke hade en liten överraskning till mig. Det verkar som Micke fortfarande har dåligt samvete över att han inte kunde uppvakta mig på "alla hjärtans dag", men det var just på den dagen som han och Caroline låg som mest dåliga i magsjukan.

Denna gång var det en ännu vackrare guld glittrande röd ros.

Jag blev förstås överväldigt glad över att få en sån här vacker guld glittrade röd ros.

I morse så passade hela famijen på att ta en ordentlig sovmorgon och ingen klev ur sina sängar förrens 10.30-tiden

Vi åkte upp till Haninge cetrum och det var tänkt att vi skulle överraska Saho på hans salong. Jag brukar aldrig ringa och boka tid, utan det hör mera till att vi kommer dit och överraskar honom och han brukar för det mesta alltid ha tid att klippa topparna på Caroline, Men idag, så visade det sig vara smockfullt med kunder inne i på hans salong och det märktes att Saho var både stressad och hade mycket att göra, men som alltid skiner han upp och blir glad när vi kommer. Jag kom överens med Saho att boka in en tid, till Caroline, på onsdag kväll, strax innan han ska till att stänga salongen.

Jag märkte att Caroline blev lite besviken över att Saho inte hade någon tid över att klippa hennes toppar idag, men bara för att det inte blev någon klippning, så behöver inte det betyda att inte Caroline skulle få sina hål i öronen.

Jag hade sett en skylt utanför en juvelare som både gjorde hål i öronen och även utförde piercing. Så vi gick dit och Caroline fick först stå och betrakta kartan med dom olika färgerna av örhängen innan hon bestämmde sig för ett par ljusblåa i örhängen som såg ut som en liten blomma.

Nu får Caroline hål i sina små söta öronsnibbar

Såhär blev resultatet

Strax utanför Haninge centrum ligger en liten secend hand butik som heter "Nytt och Bytt" hon som äger den butiken heter Anette och är en väldigt trevlig kvinna.

Jag handlar mycket utav mina lite "udda" och annorlunda designade kläder i second hand butiker, såsom: "Nytt och Bytt" och  även "Emadeus" (som ligger på söder) och även ibland på myrorna.

Tänk vilka fynd, man kan göra på second hand butiker och det gjorde jag absolut idag, inne hos Anette på Nytt och Bytt.

 Till mig en mörkblå tröja med vita stjärnor

Till Caroline, ett par blåa jeans

Och till slut denna asläckra, häftiga och snygga väska i form av en högklackad sko.

Så skönt då har man kommit fram till fredagen, och det återstår ett till kvällpass att jobba sedan är det helg, och man får vara ledig i två yngliga små dagar.

Igår så kom min nya snygga ( lite annorlunda) festklänning, med posten, och lika ivrig blir jag varje gång det kommer en avi med nya kläder att hämta.

I morgon hade jag tänkt ta med mig Caroline till Saho, det är nu verkligen på tiden att hon får sina toppar klippta. Caroline ville även att vi skulle be Saho...igen att göra nya hål i hennes små söta öronsnipbbar.

Jag håller på för fullt med att flytta över ( nästan) samtliga utav mina tidigare skrivna inlägg till den nya bloggen, och jag säger då bara det....oj oj oj, vilket enformigt och trist sysselsättning det är!!

Jag började skriva för metrobloggen 2008 och under dessa snart 4 år så har det ju blivit några hundratals blogginlägg, och tror det rör dig om närmare typ ca 600-700 inlägg.

Jag vill bevara det jag skrivit och alldeles för många utav mina inlägg och dessutom alla bilderna är för mig oersättliga och dom kommer att hänga med till den nya sajten.

Nu ser jag att klockan tickar på och måste snart börja avrunda och göra mig klar för att åka och jobba.

Igår var jag tillbaka på jobbet efter att nästan ha varit borta 1 vecka. Fick ju den hemska vinterkräksjukan natten mot tisdagen och var i princip helt utslagen ända fram till torsdagen, då det äntligen började kännas lite bättre.

När jag kom hem från jobbet, så hade förstås Caroline redan gått och lagt sig och somnat, men det hör till att jag alltid går in till hennes sovrum och pussar henne försiktigt på kinden. Min äldsta son Jimmy kom ut från sitt rum och visade upp en ny tatueringen som han tidigare under dagen hade gjort ( jag visste inte ens om att han skulle göra en ny tatueringen.) När jag kollade in hans nya tatueringen blev jag alldeles rörd, och en sådan tatueringen trodde jag aldrig att Jimmy skulle göra. Det visade sig att Jimmy tatuerat in alla sin syskons namn och deras årtal då dom är födda på sin högerarm.

Jimmys nya tatueringen, med alla hans syskons namn

Kolla in Jimmys arm. 

 - Herregud, det var verkligen fint gjort, utav dig Jimmy

Då Metrobloggen kommer att upphöra och samtliga utav alla inlägg kommer att försvinna från denna blogg. Jag har sedan tidigare kopierat dom mesta utav mina skriva inlägg, men dock inte samtliga,och sparat dom både i mappar på min dator och bränt över dom på skiva. 

Igår kväll började jag lite smått med att leta efter en ny bloggsida och började även göra sidan så som jag ville ha den, med utseende och färgerna, men när klockan började bli efter midnatt var jag tvungen att sluta och börja tänka på att försöka få lite sömn. Nu på förmiddagen satte jag igång igen och nu var det dags att gå tillbaka till året 2008 då jag började blogga, vill gärna ha med mig mina tidigare skriva inlägg till min nya blogg. Tillsvidare så är det fortfarande metrobloggen som gäller om ni vill följa med och läsa om det jag skriver. Min nya blogg kommer troligvis komma upp någon gång i slutet av mars eller i början av april.

Jaa, det stämmer enligt utskick ifrån metrobloggen, att f.r.o.m den 25 april kommer alltså inte längre metrobloggen finnas kvar.

För egen del så har jag vid ett flertal tillfällen tänkt tanken på att lämna metrobloggen, av den anledningen att det oftast är så mycket fel på deras servrar och att mina skriva inlägg bara försvinner. Det har bara varit av ren gammal vana och lite lathet som gjort att jag stannat kvar och bloggat för metrobloggen.

Jag kan garantera och lovar mina läsare att jag absolut inte kommer att sluta blogga. Men har tyvärr inte i dagsläget hunnit med att starta upp en ny blogg....men en ny blogg kommer inom kort att startas upp och den nya adressen kommer ni att få via den nuvarande bloggen.

Jag kommer verkligen att ha göra framöver, och det kanske gör att det inte varje dag blir något nytt blogginlägg. Först starta upp en ny blogg, sedan fixa rätt sorts utseende/stil till bloggen ( vill inte att den ska se för tråkig ut) men det är den enklaste biten, det som mest bekymmrar mig det är samtliga utav mina skrivna inlägg som ska kopieras, och läggas över till min nya blogg....oj oj det lär ju ta ett tag!!

Jag vaknade i morse och upptäckte till min glädje att solen strålar lyste in i sovrummet, och trodde förstås att det skulle vara skönt vinter väder ute idag. Men icke, det visade sig vara en riktig bitade kyla som möttes oss när vi gick ut, och trots ordentligt med varma/tjocka kläder så frös och skakade jag som vanligt....brrrr!!  

Jag vill verkligen nu att "Kung Bore" börjar släppa sitt grepp om den kalla vintern, och att det snart kan börja bli lite varmare väder ute....typ iallafall plusgrader.) Jag kan tro att det är många fler än jag som börjar längta till både varmare väder och framför allt till våren, då allting som legat i dvala får liv igen.

Sedan min ex-make Johan och våra gemensamma barn Niclas och Tobis flyttade ända ut till Vällingby, så har Caroline frågat och dessvärre tjatat ( nästan varenda dag) att hon så gärna vill åka till sina bröder och till Johan och Lizzy för att hälsa på och se hur dom har det i sin nya lägenhet. Sagt och gjort idag gav jag efter för hennes tjat och åkte den långa vägen från Haninge ända ut till västerförorten Vällingby. Jag har själv aldrig varit i dom trakterna förut och tyckte att det var lite krångligt att ta sig dit kommunalt. Väl framme i Vällingby centrum, visste varken Caroline eller jag åt vilket håll vi skulle gå åt för att komma till den adressen som Johan hade sagt, men som tur var så kom han och Niclas och mötte upp oss. Jag hann tyvärr inte alls stanna allt för länge då jag skulle in till en viss butik inne i stan, som snart skulle stänga. Däremot ville Caroline stanna kvar över natten och det var tydligen inga som helst problem att hon fick sova över hemma hos Johan, Lizzy och framför allt bröderna Niclas och Tobias, men i morgon kommer mitt lilla busiga yrväder hem igen.

Jag fick en stund tillsammans med Micke inne i stan idag, men då det var så himla kallt ville jag inte gå så länge inne i stan. Utan istället blev det så att vi åkte hem. Jag kände mig lite sömning när jag kom hem och lade mig ovanpå sängen för att vila en liten stund, men denna "lilla vilo stunden" blev hela 1½ timme!!

När jag får chansen att vara barnledig, så blir jag faktiskt lite lat och det kan väl behövas emellanåt. Jag känner också att man inte behöver tänka sig för om man t.ex vill öppna en flaska vitt vin och dricka 1-2 glas framför tv:n.

Precis som dom tidigare lördagarna så kollade vi på den tredje deltävlingen i årets melodifestival som nu hade kommit till Linköping. Denna lördags kväll så gick ingen utav mina favorit bidrag vidare, och det var ju förstås lite tråkigt och trist.   Men som sagt smaken är ju som baken, och vi har ju alla runt om i landet olika sortes musiksmak. Okej, det var väl mer eller mindre väntat att Eric Sade och hans melodi "Popular" skulle gå direkt vidare till Globen. Jag tyckte hans melodi var sisådär...tyvärr inte riktigt min smak på musik, men det går ju att lyssna på.

Däremot förstår jag inte att gruppen The playtones och deras framförade bidrag " The King" lyckades kvalicifera sig direkt till finalen i globen. Herregud, vad sjutton skulle dom likna egentligen....? Ett gäng glada blåklädda kostymnissar..urk! Dom flesta utav kostymnissarna hade dränkt sitt hår i massor utav brylkräm, bortsett från han som istället hade tryckt på sin en kritvit hatt och påminnde mig väldigt mycket både på utseendet, stilen och stuken om Povel Ramel.

Nej, tack jag gillade och uppskattade varken melodin "The King" eller deras knallblåa kostymer, och framför allt inte framträdandet som skrek 1950-talet.

Jag hade mina egna favoriter som var följande: Shirleys Angels och hennes meldodi  "I thought it was forever"....vilken framträdande och vilken melodi, man rycktes med i låten, med en gång. Men tyvärr så gick hon ju inte vidare och måste nu kvala i andra chansen.

Jag gillade även Linda Sundblad tävlingbidrag "Lucky you" men den slogs ut tidigt och kom inte ens bland dom fem bästa, utan fick nöja sig med en sjätte plats.

Det brukar inte hända specillet ofta, men ibland händer det att jag får rysningar utav vissa melodier och särskilt väldigt fina framförda ballader. När det visade sig att Sara Varga framförde sitt bidrag, med en sån vacker röst, så gick det rysningar genom min kropp.

Åh, så till sist och inte att förglömma, den gamla schlagerveteranan, Lena Philipsson, som har varit med och tävlat vid ett flertal gånger i melodifestivalen.

* 1986 med melodin: "Kärlen är evig" som slutade på en andra plats

* 1987 med melodin "Dansa i neon" som slutade på en femte plats

* 1988 med melodin "Om igen" som slutade på en andra plats

* 2003 var Lena programledare tillsammans med Charlotte Perreli och Mark Levengood.

* 2004 med melodin "Det gör ont" och nu vann hon äntligen, och fick reprensentera Sverige i Eurovison Song contest.

* 2006  var Lena ensam programledare för melodifestivalen.

Men denna kväll var Lena inbjuden som gästartist, ( men skulle hellre vilja kalla henne stjärnartist) efter kvällen hejdundrade shownummer. Wow, vilket framtränade hon gjorde tillsammans med gruppen Dead by April. Både jag och Micke gillade den numera omgjorda lite hårdare melodin utav "Dansa i neon" som nu ikväll istället framfördes på engelska "Dancing in the Neonlight"