Nu börjar denna (nästan) underbara, sköna, barnlediga helg gå mot sitt slut. I morgon eftermiddag kommer min lilla busunge hem igen, men i morgon börjar min kvällsvecka och jag är på jobbet när Caroline kommer hem, så istället är det plast pappa Micke som tar emot henne.

Jag skrev att helgen ( nästan) har varit underbart, och mysig. I fredags hade vi ju en trevlig utekväll tillsammans på Engelen i Gamla Stan. Igår blev det en hemmkväll framför tv:n och kollade in melodifestivalen. Åh, i morse så var Ole dole do-olyckan, framme igen, men denna gång var det inte mig det drabbade, utan istället var det Micke, som klantade till sig.

Jag tyckte att morgonen började så bra, vi sov båda ut tills vi själv vakande och det var inte förrens vid 10-tiden, som vi klev upp från sängen.

Såhär pigg och glad var Micke, när han idag klev upp ur sängen, och några minuter senare var olyckan framme.

Vi hjälptes åt att fixa ordning lite frukost ute i köket, och jag frågade Micke: Om han inte kunde vara schysst att gå in till datarummet och slå på våra datorer.

- Javisst...

Jag fortsatte med frukosten, men så hördes den en smäll ifrån hallen, och en jävla massa fula svordomar som kom ifrån Micke. Jag släppte förstås det jag hade i händerna, och skyndar mig för att se vad det är som står på. Ser rasade högröd Micke, som står och hoppar upp-och-ner och den andra foten håller i ett hårt grepp.

- Vad har hänt? Har du gjort dig illa...?

Micke som ännu inte kan få ut sig annat, än en massa svordomar, hoppade fortfarande omkring ute i våran långa hall på ett ben.

- Jag ser att du gjort dig illa, men snälla du sluta upp med ditt hoppade på ett ben.

Micke lugnade ner sig en aning och pekade på tröskeln som är ute i hallen.

- Aha, du gjorde dig illa på tröskeln när du skulle gå in i datarummet. Men snälla Micke, har du redan börjat fått problem med koordinationsförmågan.....och du har ännu inte ens fyllt 40. Få se hur foten ser ut.

- Det är inte foten, utan det är min LILLTÅ, skriker Micke av smärta.

Vilket fick mig att brista ut i gapskratt - Sa, du verkligen lilltån...!

Åh, inte blev det bättre när Micke frågade: Vill du se om min lilltå  kanske har blivit bruten?

- Hur ska jag kunna veta det. Jag har igen som helst utbildning inom sjukvården, men skulle inte kunna tro det om du kan stödja dig på foten.

Stackars Mickes lilltå, som numera går i färgtornerna blå/lila.

- Ja, det sägs ju att "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen" och det såg så roligt ut att se Micke stå och hoppa på ett ben.

I övrigt så har vi bara tagit det lugnt denna söndag och kollat på en del filmer via våran tv-box " Länge lever Bernie en fruktandsvärt rolig komedi.

Och efter den filmen blev det  "The real Mc Coy" en hyfsad spännade action film med Kim Basinger och Val Kilmer i huvudrollerna.