Jag är en sån som aldrig direkt firar namnsdagar, och då menar jag varken min egen eller någon annans. Tycker gott och väl det räcker med alla födelesdagar och julafton/juldagen.

Däremot har både mina vänner och familjen inte glömt bort att det är min namnsdag. Mina vänner har under dagen skickat sms och gratulerat mig på namnsdagen, och likaså var det med Micke och Caroline. Dom båda ville tydligen överraska och uppvakta mig idag. Jag blev minst sagt både väldigt förvånad med samtidigt väldigt glad. I måndags var det ju alla hjärtans dag, men just på den dagen av alla låg Micke i sin värsta dag av maginfluensan. Så idag gottgjorde han mig litemera och jag fick mig en något försenat alla hjärtans dag ros.

Min försenade alla hjärtans dag ros.

Sedan försökte Micke, sukta mig med någon form av en godis-hjärta-klubba.

 En massa hjärta-klubbor

Tanken var ju gullig, men det gick inte alls hem hos mig. Jag tackade för presenterna, men försöker så mycket som möjligt att undvika allt som har med sötsaker att göra, och det värsta är att det hemskt söta sliska sockret sätter sig precis på dom mest olämligaste ställerna på kroppen. Så denna klubba, kommer att förbli en framtida prydnadsklubba, om det inte blir så att Caroline får syn på den och mumsar i sig den.

När Caroline kom hem från skolan hade hon med sin en ny liten kudde, som hon hade sytt i syslöjden.

- Grattis, mamma på din namnsdag, säger hon.

    En röd/vit hjärta kudde som jag fick utav Caroline

Jag blev förstås jätteglad över att Caroline kom hem och överraskade mig med en present på min namnsdag, som jag vanligtvis inte brukar fira. Och Tackar nu er alla så ödmjukast för uppvaktningen kring min namnsdag. 

Jag fick även med mig Micke ut på en promenad, och vi gick till Haninge. Det var lite bitade kyla ute, men det kändes ändå skönt att få komma ut, efter att ha tillbringat några dagar inomhus. Väl framme i Haninge Centrum, fick jag ideen att jag ville gå in på bibliotekt. Micke trodde först att jag skämtade, när jag ville gå in på biblioteket, men det var inte alls ett skämt. Jag var ute efter en speciellt bok och hade i måndags sett ett tv-program som just handlade om den här mega stora stjärnan, och ville mer än gärna se om det fanns några böcker att läsa och eventuellt se om det fanns några bilder.

Jag kan garantera mina läsare att det inte är något som tillhör vanligheterna att se mig på ett bibliotek, och tror inte ens jag ägt ett lånekort. Om jag nu inte minns helt fel så har jag inte öppnat en bok sedan jag pluggade stenhård teori i trafikskolan för att ta körkortet och det var typ 1985. Men idag kände jag bara för att gå in på biblioteket, och kolla om det fanns en skriven självbiografi om Norma Jean Baker även mera känd som en utav världens vackraste och sexigaste kvinnor: Marilyn Monroe.

Jag kände mig fullständigt bortkommen och förvirrad inne på ett bibliotek, och hur jag själv skulle lyckas finna just den boken jag var ute efter var för mig helt omöjligt. Så det var lika bra att fråga i informationen. Där fick jag hjälp utav en mycket trevlig lite äldre dam, som satte sig och knappade på datorn, och sedan visade mig vart någonstans böckerna fanns. Det visade sig finnas en hel del böcker skrivna om Marilyn Monroe, och efter en stunds tittade på dom olika böckerna, så bestämmde jag mig för att låna den allra största och tjockaste boken, och i den fanns det även en hel del bilder ta del utav.

Såhär ser boken ut

och nu blir det mycket till att ha att läsa framöver och det ska bli spännade att läsa om världens största sexsymbol.

Innan vi åkte hem passade vi på att gå in och handla lite på matvarubutiken. Både jag och barnen är väldigt förtjusta i frukt och det är bara ett måste för oss att dagligen ha ny och fräsch frukt här hemma. Men idag när vi kom till själva fruktavdelningen, så möttes vi utav denna skylt.

Jag vet att ALLA föräldrar tycker att just deras egen dotter/son är det vackraste, sötaste och finaste som finns.Vem eller vilka är det som bestämmer att någon är söt...? Som jag förstått det så sitter det: snygga, vackra, söta, fina och ibland ( kanske det alltför utmanade) i betrakternens ögon och ingen annanstans.

Det börjar bara bli alltmer bättre och bättre med mig. Tisdagen var den allra värsta dagen, och jag kunde inte ens få behålla någon vätska, det vände sig direkt i magen och kom upp igen. Igår började jag lite försikigt med att äta och dricka igen och det gick att behålla det. Varvade mellan att vara uppe och strosa runt i hemmet, men kroppen kändes orkeslös och svag, armarna tyckte jag kändes som dom bara "hängde" utefter sidorna och benen var som gele och efter ett tag uppe så blev det till att lägga sig på sängen och vila sig.

Men i morse när jag vaknade så kände jag mig nästan precis som vanligt. Jag kände ingenting alls utav den hemska magsmärtan och illamåendet som jag hade känt under tisdagen och lite under onsdagen. Idag känner jag mig som vanligt och har nu äntligen fått tillbaka min aptit och i morse när jag vakande kände jag ett otroligt sug i magen efter en kopp varm kaffe och smörgås. Det blev så att hela familjen här hemma fick maginfluensa, och det började med Micke och Caroline. Det har knappast gått åt någon mat alls här hemma under denna vecka, utan mestadels dryck.

Har inte varit utanför dörren sedan jag kom hem från jobbet i måndags kväll, men idag hade jag tänkt ge mig ut på en kortare promenad och  få i mig lite utav den friska luften.