Då så var det dags för söndag igen och idag har det varit en sådan där mysig hemma dag och sittandes i soffan och svappa runt bland tv-kanalerna.

Det är ju inte så att man direkt känner någon större längtan att ge sig ut när det är vädret inte längre känns så lockande, och det kalla, ruggiga höstvädret som är ute just nu känns av även inne i lägenheten, och ännu har inte fastighetsägaren slagit på värmen i elementerna. Vilket gör att det känns lite smårått och kallt för mig som av naturen är rätt så frusen utav mig. Det är ju då en himla tur att det finns raggsockor att sätta på fossingarna, och under sommaren går jag alltid barfota hemma eller ute på baksidan och likadant utan strumpor i skorna.

I morgon en ny vecka vid och det blir till att börja jobba igen.

I dagens Metro läste jag ( och säkert många andra också...följande)

Jag för min del undrar förbryllat varför denna Journalist skriver detta: Hösten har inte varit så här sen på 100 år!!

Nähä, tänkte jag vad snackar denna person för goja egentligen...! I morse när jag stack näsan utanför porten, så upptäckte jag att det var minusgrader ute. Och inte tala om hur bilen såg ut.!!! Samtliga rutor var fulla med frost och det var inte enbart jag som stod och svor och fick skrapa rutorna i morse. Fy fan alltså minusgrader redan innan ens september månad. Jaha, ja, jag som fortfarande trodde det bara var höst, men kanske är det så att hösten " hoppade över" detta år eller så var den ovanligt kort, för minusgrader och frost ute vid denna tidpunkt på året känns ändå något fel...och hoppas verkligen inte att den kalla vintern kommer tidigt i år.

En annan lite mera lustig sak som hände mig idag. Det pep till i min mobil och läste på displayen att det var ett mms. Då jag inte direkt har den allra värsta flashiga mobilen, med mega stor skärm på min mobil, utan den är mera i miniformat. Den duger gott och väl för mig att använda till att ringa och skicka sms/mms. Jag har blivit erbjuden touch mobiler, men har avböjt av den enkla anledningen att jag haft sådan otur med just sådana mobiler. Därför använder jag mig enbart utav m mobiler med knappsats och till skillnad från ( dom touch mobilerna) som i princip hela tiden låser sig och inte reagerar när man ska försöka ringa eller svara på samtal. Nåväl till saken hör att idag fick jag ett mms och var upptagen med andra saker, men öppnade bild meddelandet och ögnade som hastigast på bilden. Det jag tyckte mig se ( vet inte om jag har börjar få starr av något slag eller så behöver jag starka glasögon) men i alla fall så såg jag att det var en häftig målning på ett lastbil, men den personen som jag allra först var avporträtterad var President Barack Obama.

Nähä, det var visst fel jag såg...och gissa om jag brast ut i skratt när jag upptäckte att det visst var en helt annat person som var på bilen.

Hmm, det kanske vore läge att gå och kolla synen och få glasögon..

 
Idag blir det till att slå på stora trumman och hissa flaggan i topp och utbringa ett ordentligt fyrfaldigt leve och ett stort Hipp Hipp Hurra för Tobias som för alltid kommer att kallas ( lilla bisen) för oavsett hur gamla ens barn blir så är och förblir dom ens barn och dom ska föra generationen vidare.

.

Jag letade bland mina bilder, och fann denna urgulliga, söta bild på en väldigt liten Tobias, sittande i sin sjömanskostym, som jag minns att han älskade att ha på sig. Ja, det var tider det, då ens barn fortfarande var så här små, men barnåren ( har man inte egna barn, så kan man aldrig ens förställa sig hur fort dom små barnaåren rusar iväg) Snipp snabb slut och innan man vet ordet av så blir ens barn tonåringar och slutar grundskolan och börjar därefter gymnasiet, tar studenten. Skaffar jobb, träffar flickvän/pojkvän och efter det flyttar hemifrån. Tur är väl ändå det att man har en massa bilder och även inspelade videofilmer från det att barnen var små, så man kan ( backa tiden) och få lite nostalgikänslor.

Enligt önskemål från födelsedagsbarnet själv så blir det mera firande och fest utav Tobias 18-årsdag till den kommande helgen. Det som fungerar så superbra mellan mig och dom första 5 barnens pappa Johan är att fast vi separerade för än massa Herrans år sedan, så har vi faktiskt alltid tänkt på våra gemensamma barn och varit noggranna med att fira dom tillsammans. Så till helgen blir samling utav " The Big family och en riktigt födelsedagsfest.

.

Usch, tvi valde så känner jag just nu för att det blir alltmer mörkare och mörkare ute. Det är mörkt ute på morgonen när man vaknar och när man ska sätta sig i bilen och åka hem från jobbet så har det börjat skymma ute och värre kommer det att bli.

Nu är det snart slut på " Sommartider" och i slutet av nästa månad är det återigen dags för "Vintertiden" att börja, som denna gång  infaller på söndagen den 27 Oktober klockan 03:00, och nu blir det till att dra tillbaka, backa tiden 1 timma. Vet att den duktiga låtskrivaren Per Gessle gjorde en låt till sin grupp Gyllende Tiderna Sommartider. Hmm, ingen som har funderat på att göra en låt om Vintertider...? :)

Ja, ja det kan spekuleras mycket om det, men vi får väl nöja oss med att snart så kommer vare sig vi vill eller inte: 

Hej, mitt ljuva ( nej mitt hemska) vinterland!

Jag för min del brukar tänka på att ställa tillbaka dom klockorna, som nu inte ställer tillbaka sig själva, såsom datorn och mobilen. Men typ dom andra klockorna här hemma som kräver att man manuellt ställer tillbaka dom 1 timme.Det sägs ju att det ska vara så att man får det lite ljusare på morgonen, men det vete faskiken det är ju becksvart både på morgonen och redan på eftermiddagen går solen ner under vinterhalvåret.

Det börjar nalkas födelsedagar inom min familj och i övermorgon blir Tobias myndig och bara några dagar 8 dagar senare är det dags för Caroline att kliva på sitt första tonårsdag.

Däremot är det en god vän till mig idag som fyller år och önskar Uffe ett stort Grattis på din födelsedag.

Usch, då det känns inte alls så bra just nu, utan för tillfället så känns saker och ting just nu väldigt osäkert, och få gå i ovisshet och ingenting få veta förrän i mitten av nästa vecka.

Jag är en sådan person som försöker vara försiktig med vilka som jag väljer att ta mig till mig som vän. Det har att göra med att jag tidigare haft "vänner" som har varit riktigt falska och opålitliga och sådana betackar jag mig verkligen ifrån. Jag ser hellre att man tar sig an sig ett fåtal äkta/sanna vänner än att ha många falska/oäkta och opålitliga vänner.

Igår blev jag lite glatt överraskad då jag logga in på facebook och såg att en gammal vän som jag inte pratat med på närmare 10 år hade kontaktat mig. Herregud, alltså vad tiden har rusat iväg och det känns inte alls som det gått så många år sedan som min väninnan valde att lämna Sweden och flytta till USA. Dit hon reste till Chicago för att plugga och därefter trä blev träffade hon en amerikan som hon blev tillsammans med och fick barn och numera bor dom i Florida och har typ värme året om.

Sådär ja, då har man återigen landat i soffan efter att avverkat en dag på jobbet, och inte behöver man känna att man behöver sitta sysslolös och rulla tummarna....knappast det är finns typ att göra princip hela tiden.

Jo, men visst känns det nog att hösten är här: grått trist väder med regn blåsigt och när alarmet går igång i ottan så har det fortfarande mörkt ute. Och morgontrött som jag ( för det mesta brukar vara) har ju ännu svårare att gå upp när det ännu inte har ljusnat ute.

Usch, vad jag avskyr hösten och sådant här väder och det känns typ lönlöst att fixa och styla håret innan man ska iväg till jobbet. Inget ( för mig så bra hairspray) finns som tål regn, rusk och blåst och som får håret att vara så som man stylat det, utan det blir snabbt omformat och stylat efter vädret makter.

Just det apropå det, tänkte nämna en grej som Caroline nämnde för mig idag och som fick mig att brista ut i skratt. Det är så att Caroline nu börjat med höstkängor och tycker det är bättre med sådan skor på fötterna än gympskor. I alla fall dessa kängor, som är utrustande med nitar ( ja, äpplet faller inte så långt ifrån trädet och sådan moder är sådan dotter) och när man som Caroline snart är tonåring så vill man ju också ha en liten klack på skorna. Inte för att jag tycker att Caroline behöver ha kängorna, men min envisa ettriga unge vill så gärna ha det. Frågade henne idag om lärarna eller eleverna i skolan hade sagt någonting om hennes nya skor...?

- Dom tyckte dom var fina och så tyckte dom att jag var så mycket längre.

Caroline som jag sett under sommaren har dragit iväg rätt så rejält i längd mäter nu 160 cm och med skorna på så blir hon 165 cm.

Caroline fortsatte glatt prata om skolan: Mamma, som du vet är jag ju längre en min lärare Annie.

- Ja, det visste jag redan gumman.

- Mamma, däremot så är det en annan lärare i min skola, som typ har sådan där jättehögt tuperat hår och p.ga hur hon har håret så ser hon faktiskt jättelång ut.

När Caroline berättade det så kunde jag inte hålla mig för skratt och undrade hur sjutton hon bär sig åt för att skaffa sig en sådan frisyr som får henne att se så lång ut.   

Japp, så var det sista dagen på denna vecka, i morgon väntar en ny vecka med massor och en massa jobb, vilket jag inte alls har någonting emot, utan snarare tvärtom är jag hellre en sådan som har något att göra på jobbet, än att typ sitta och rulla tummarna dagarna långa.

Denna helg har Caroline tillbringat hemma hos Johan, Lizzy och sina bröder Niclas och Tobias. Det finns inte ord att beskriva så mycket tacksamhet, som jag känner för Johan, som är så otroligt schysst och snäll och ställer upp och hämtar upp Caroline här hemma i fredags och idag på eftermiddagen körde henne tillbaka hem. Det var en trött tjej som kom hem idag, men som alltid när hon varit på besök hemma hos Johan och sina bröder så har hon mycket att prata om när hon kommer hem.

Jag har idag känt mig så trött och sömning att jag bara skulle vilja lägga mig ner i sängen och sova, men det blir inget med det, då det finns en del hushållsuppgifter att ta itu med och det är sådant man får ta tag i på helgerna som man inte alltid hinner att göra på veckodagarna när man jobbar.

En annan sak som stör och irriterar mig något så fruktandsvärt och det är när man pratar med "vissa personer" som jag ändå tycker borde kunna ge och även veta svar på ens frågor när det gäller en del funderingar om en viss fortsättning på ett ställe!! Och till svar får man: Jag vet inte..! eller Jag kan inte svara på det just nu?

Exakt samma upprepning har jag hört yttras från dessa personer och det är för mig så frustrerade när man ALDRIG kan få svar på sina frågor och funderingar!!!!

Hmm, ja, säg mig hur länge detta ska pågå...egentligen!

Ja, det kanske är lika bra att köra med samma låga diskussion som dom inblandande som alltid svarar mig med samma sak: Jag vet inte eller så varva det med svaret: Jag kan förtillfället inte ge svar på din fråga...?

Jag gillar egentligen inte att skriva saker som är deprimerade och man blir ledsen och nedstämd när man läser det, men det är ju fakta och det händer alldeles för mycket och otäcka saker.

Denna dag som är dag 11 september är ju ( för mig) svårt att inte låta bli att tänka på om just denna dag är förknippad med just med en riktigt hemsk otursdag! Okej, att det har ju nu passerad 12 år sedan detta hände, men såklart att en sådan så här stor fruktandsvärt tragisk händelse kommer aldrig någonsin försvinna, utan kommer gå och tillhöra historien.Minns dagen som den var igår och bodde vid den tidpunkten i Nynäshamn. Caroline som inte var så stor just då var jag mammaledig till och hade i vanlig ordning ( som jag gör när jag är ledig eller när jag har semester eller det är helg) sätter på tv:n för att kolla nyheterna.

Det som jag fick höra fick mig att bli som förstelnad i hela kroppen och det kändes som blodet mitt frös till is. Följde storögd och spetsade öronen för att se dessa hemska bilder ( som 2 amatör filmare hade spelat in ) lyssnade på var nyhetsankaret berättade: En utav dom största terroristattack som riktades in mot civila och militära byggnader i USA den 11 september 2001. Fyra amerikanska passagerarflygplan kapades; två av dem flögs in i det civila World Trade Centers tvillingtorn på  New York. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon. Det fjärde planet havererade på ute på ett fält. Dödssiffran varierar mellan 2 700 och 3 000 (exakta siffror osäkert), inklusive de 19 kaparna. De allra flesta dödsoffer var de som dog i eller nära tvillingtornen, antingen då de attackerades eller rasade.

Dessvärre blev det för dessa människor som blev instängda i dom både tvillingtornen och absolut inte kunde ta sig ut. Dom var fast och fångade och visste om dom inte kunde ta sig ut så skulle dom kvävas p.ga röken. Usch, fy, vilken panik och hysteri det måste ha varit. Enligt uppgifter som jag läst som rörde det sig om ungefär 1344 personer som antingen hade begått självmord (genom att hoppa från byggnaden), rökförgiftning och brännskador och de fåtal som fortfarande levde blev ju helt krossade när dessa skyskrapor som är byggda för att falla ihop som ett korthus och inom någon timme så hade dessa både det södra och norra byggnaden rastat ihop.

Läste på The White House side: A moment of silence to mark the 12th anniversary of the 9/11 terrorist attacks. We Never forget.

Detta är ändå långt ifrån allt hemskt som har hänt:

 * 2002  Den svenska sångaren Marie Fredriksson faller ihop hemma i ett epileptiskt anfall. Det konstateras senare att hon har fått en hjärntumör

* 2003 Sveriges utrikesminister Anna Lindh blev knivöverfallen inne på varuhuset N.K och avlider av de skador som mördaren tillfogad henne.