Det var verkligen spännande att ta del utav medias publicitet av att USA President Barack Obama igår landade på Svensk mark. Inför en stor skara, minsitrar, journalister och Svenska folket sågs han och beundrades man över att han kommit till Sverige. För mig som redan sedan tidigare har beundrat och älskat President Barack Obama,  blev ju detta liksom som en Wow-känsla och ett rus genom kroppen. Och hur är det man säger: Han kom, han sågs och han segrade...och mycket riktigt som jag hade trott så bjöd han litegrann på lite humor och vem blir inte glad när man ser en president som kan bjuder både på sig själv och ett glatt smile på läpparna.

Nu över till en helt annan sak som hände tidigare i veckan och det var så att Caroline hade fått en tandläkartid till en speciellt som var övertandläkare. Jag hade som vanligt fått jäktat och stressat ifrån lite tidigare ifrån jobbet, men som ur var så hade vi fått en sen eftermiddagstid, så det blev inte så värst mycket tidigare jag fick smita från jobbet. Jag hade dagen innan fått ett sms som påminde mig om tiden, men visst som sagt redan om tiden, men dessvärre hade jag helt glömt bort tandläkarens namn. Nåväl jag hade jag fått ett sms om tiden och där både det ju stå namnet på tandläkaren. Vid ett rödljus, fumlade jag reda på min mobil och tog fram sms:et och kastade en hastig blick på tandläkarens namn, och i just det ögonblicket när man som jag var ute i sista stunden och ville inte komma försent och kände mig en aning stressade och jäktad, men läste i alla fall tandläk Krull.

Ja, något ska man ju heta i efternamn, även om jag inte hört det efternamnet förut. Caroline och jag kom in på tandläkaremottagningen 2 minuter innan utsatt tid. Skönt att veta att vi i alla fall inte kom försent.

Jag följde med Caroline fram till receptionen för att anmäla henne att vi hade kommit fram. Det händer emellanåt att Caroline kan bli lite bly och generad inför folk hon inte känner och jag fick säga till henne att hon måste presentera sig för damen som satt bakom disken.

Damen bakom disken frågade: Om namnet på tandläkaren var som vi skulle träffa.

- Javisst ja! Det var visst någon tandläkare Krull....

Jag förstod först inte vad det var som var så roligt då damen bakom disken började småskratta åt namnet jag nyss nämnde.

Både jag och Caroline stod där som livs levade frågetecken och undrade över vad det var som var så roligt som fick damen bakom disken att skratta. Herregud, alltså det var väl ändå inte så roligt eller trevligt att skratta åt personer med annorlunda efternamn.När damen hade tyckt det roliga var över ( vilket jag däremot inte alls tyckte det var) så visade det sig att det inte alls fanns någon tandläkare som hette Krull i efternamn, utan snarare var det så att hon hette Kull. Det är helt klart att jag numera bara MÅSTE ha läsglasögon på mig när jag läser sms, tidningar, skriver blogg eller sitter och läser på datorn över huvudet taget.