Igår var det ju morsdag, och utav alla mina barn som jag har så var det bara Caroline och Henrik som uppfattade att det var den dagen igår och kom ihåg och grattade mig. Tyvärr måste även jag erkänna att även jag glömde bort att gratta även min mamma på morsdag. Men i fredags när vi började med bouppteckning så grattade jag tillsammans med mina syskon henne med både blommor och fikabröd.

Det blev så att jag bestämde mig sent på lördags kvällen för att gå ut och denna gång hade jag faktiskt riktigt trevligt på stället Engelen som ligger i Gamla Stan. Började snacka med en väldigt trevlig och snygg som attan kille, som var helt och hållet i min smak...mmm, lång ( över 190 cm) mörkhårig.Det blev inte så mycket mera än att vi stod och surrade i baren och en försiktig liten kyss.

Jaa, det är egentligen inte klokt det här med kärleken: Kärleken kommer och kärleken går...(hmm, undrar  varför det blir så ?)  Det är bara föremålen (killarna) som växlar.

Det har hunnit blivit fredagkväll, och nu blir det till slut ett inlägg från mig.

Det är så mycket runt omkring mig just nu så jag vet inte riktigt hur allt detta ska sluta. Min mage är till-och-från fortfarande i olag och vissa dagar gör det hemskt ont i den.

Idag var det dags för mig att träffa mina fyra yngre syskon och gå igenom vissa saker som bl.a har med pappas bouppteckning att göra.

Ovanpå detta så håller jag även på för fullt med att försöka göra mig av med det här stora radhuset ( som dock inte verkar vara det lättaste) till en något mindre markplanslägenhet.

Detta är dock inte allt som har att skriva om ikväll. På måndag är det dags för mig att börja jobba på ett nytt ställe som ligger i Västberga. Arbetsuppgifterna kommer att vara samma och liknade sedan tidigare.

Nej, nu ska jag fortsätta med mitt här hemma och sedan kolla en stund på tv:n.

Idag blev det lite shopping ( det var ett tag sedan) och till Caroline blev det följande:

* Ett par jeans med en massa stenar/glitter och mönster ( Själv har jag ett par liknade byxor)

* En ljusrosa  blus

Till mig själv blev det:

* Ett par nya svarta sandaletter

* Ett par nya svarta solglasögon, med en massa stenar på förstås...( vad annars, inga vanliga tråkiga och tristra solglasögon duger till mig)

Jag som bestämde att jag skulle gå lägga mig i hyfsat tid ikväll, men dom få enstaka gångerna som jag går och lägger mig tidigt blir det så att jag brukar kolla en stund på tvn, men när det inte längre fanns något mera intressant att se så var tanken den  att jag skulle försöka få mig lite sömn, men någon sömnighet ville dock inte infinna sig. Hmm, kanske egentligen inte speciellt konstigt med tanke på att jag innerst inne ändå är en riktig "nattuggla" och tidigt på morgonen känns det som jag är mer eller mindre är medvetslös.

Oj, oj, det kommer inom en snar framtid bli så att jag och Caroline kommer att flytta ifrån det är stora radhuset. Det är både  för stort och dessutom alldeles för dyrt att bo kvar i. Så nu håller vi tummarna och ber att vi snart hittar oss en liten mindre lägenhet.

Nej, vet ni vad, det är en dag i morgon också och jag ska göra ett nytt försöka och lägga mig och sova och få se om det blir så att jag får besök utav någon "John Blund"

Åh, wow vilket underbart vacker och varmt väder det varirt ute dom senaste dagarna, man riktigt njuter utav att sitta ute och det vackra vädret. Mmmm,  våren och sommaren är mina absoluta favorit årstider. Idag var det egentligen tänkt från början att jag och Caroline skulle gå på bio, men det fina vädret gjorde att vi inte tyckte det kändes som någon bra ide att sätta oss i någon mörk och varm biosalong och titta på någon film, så istället gjorde vi en liten utflykt i naturen och gick till en liten bondgård som inte ligger allför långt ifrån där vi bor och kollade på hästarna, kossorna och hönsen. När det är så här vackert väder ute så vill inte jag slösa bort den, med att sitta inne, utan istället tar jag till vara på varje minut utav det fina och underbart vackra väder och njuter utav att vara utomhus.

Igår var det då dags att se till att pappa fick sin allra sista vila och det precis lika jobbigt och sorgligt som begravningen (som var igår exakt 2 veckor sedan) men nu har iallafall pappas urna kommit ner i jorden.

Jag hade tagit med mig kameran och fotade lite, men ingen utav min syskon och tror även mamma inte vill vara med på min blogg och med full respekt till er så lägger jag inte ut några bilder på er om det är så att ni inte vill synas i bloggen. Däremot väljer jag att lägga ut bilden på min pappas grav som vi alla smyckat med vackra och fina blommor, och jag hade även köpt en liten söt porslins ängel till pappa som fick stå bland alla blommorna, men likaså där och med respekt till min familjs namn så vill jag inte visa namnet.

Det är helt klart att det har hänt alldeles för mycket i mitt liv den sista tiden och detta har gjort att min mage nu har börjat krånglat riktigt ordentligt. Jag har aldrig varit en sån person som direkt gillat att frossa i mat. Men så fort jag nu förtiden tar mig något för att äta så får jag så fruktandsvärt ont i magen, och det gör så hemskt ont i magen så fort jag tar mig något att äta. Om inte detta går över om ett par dagar får jag lov att gå till vårdcentralen och se vad det kan vara för något.

Som jag skrev i mitt förgående inlägg så är det dags i morgon för mig, mina yngre syskon att återvända till Skogskyrkogården och se till att pappas urna kommer ner i marken.

Jaa, så mycket mera än detta blir det inte skrivet av mig i kväll. Nu blir det en stund framför tv:n innan det är dags att krypa ner under täcket.

Så var det då dags för att skriva dagens inlägg. Hmm, det blev visst lite senare än vad jag från början hade tänkt, men som ordspråket säger" Bättre lite sent än aldrig" och som jag skrev i förrgår så kommer jag inte just nu iallafall göra ett sådant stort och långt break uppehåll från skrivande, som jag gjorde nu sist då jag inte skrev någonting alls mellan den 25 april-15 maj.

Jaa, för mig och Caroline fortsätter livet sin gilla gång, och ibland kommer tankarna och mina funderingar, om varför det blev så här. Usch, det här är just nu väldigt jobbigt att genomgå men det verkar inte finnas någon annan väg att gå en just denna. Det är helt klart att det har gått och hänt mig alldeles för mycket den sista tiden och detta bara inom loppet av mindre en 1 månad.

Jag kan vissa dagar känna: "Åh, nej, jag orkar snart bara inte längre, och hoppas innerligt att ingening ska gå och hända mina nära och kära någonting" och så kommer då dom andra dagarna: "Då jag känner mig så otroligt starkt och biter ihop och kämpar och strider emot allt som hela tiden tycks gå emot mig". 

Jag hoppas verkligen snart att det vänder och att allt snart blir till det bättre.

Nu på fredag  har det gått 2 veckor sedan vi hade den vackra och fina begravning för min kära pappa, och nu på fredag är det återigen dags för mig, mina yngre syskon och mamma att återvända till Skogskyrkogården och denna gång för att se till att pappas urna kommer ner i jorden.