Påsken för mig har alltid varit en högtid för mig att fira, men ända sedan denna högtid började på skärtorsdagen har varit för mig rena rama mardrömmen. Jag som alla andra tidigare år har haft som tradition att fira påsken, med mina närmaste inom familjen, men det blev ju som sagt inget alls med det denna gång och det gör mig så frustrerad och besviken. Jag får väl lov att skriva och uttrycka mig att denna långdragna helg nu äntligen börjar gå emot sitt slut och i morgon tar vardagen vid igen.

Har ringt båda mina yngre tvillingsystrar Dessan och Nenne, men fick bara tag på Dessan, och vi snackade lite om den kommande begravingen av pappa som kommer att ske den 6:e maj. Sedan ringde mamma och vi pratade också litegrann, om allt som nu kommer efter begravningen. Usch, det här är riktigt jobbigt och fruktansvärt smärtsamt, och saknaden efter min kära pappa kommer nu i vågor, ena dagen känner man sig stark och kan tänka på alal fina och glada minen utav honom och så kommer då såna här hemska dagar då saknaden efter pappa blir alltför svår och saknaden blir enorm.

Jag skulle verkligen behöva gå och lägga mig snart, för i morgon är det upp i ottan som gäller för mig, men det är inte så enkelt att lägga sig tidigt då man inte är så speciellt trött.

Se här, nu är jag tillbaka på bloggen igen, och det var kanske ett alltför långt bloggbreak jag gjorde denna gång, men det är så att det finns sina anledningar till det, men det kommer jag inte att gå in på i bloggen. Det tillhör det allför privata området.

Till att börja med får jag lov att önska alla mina läsare en försenad Glad Påsk!

Här hemma har ingenting alls varit sig likt sedan i tisdags kväll förra veckan, och det är bl.a därför som jag inte heller har bloggat.

Likaså har det varit under påsken, och det är en högtid som vi inom familjen i vanliga fall brukar fira tillsammans, men det blev inget med det i år heller. Caroline hade haft besök utav påskharen natten mot påskafton, som hade sett till att lägga ett välfyllt påskägg ovanpå hennes nattduksbord.

Nu återstår det en dag till att vara ledig, innan det är dags att återvända till jobbet på tisdag morgon.

Sådär ja, nu har jag gjort morgon här hemma, och nu är det dags för mitt dagliga blogginlägg.

Jaa, ni som läste bloggen igår vet ju att jag storstädade hela huset, men däremot fanns det inte så mycket tid över till att pusta samtliga fönster och nu när solen ligger på fönstrerna i vardagsrummet och sovrummen, så ser man hur förbaskat skitiga dom är. Jag får som jag kanske lite smått sätter igång och putsar några utav fönstrerna innan jag ska iväg till jobbet. Vill ju så gärna att även fönstrerna ska glänsa och det gör dom verkligen inte nu.

För mina tre yngsta barn ( och även för resten utav alla barn som går i grundskolan eller gymnasiet) är det nu påsklov. Men min yngsta yrvädret Caroline ville under påsklovet vara på fritids och där skulle dom visst ordna med både en massa aktiviteter och utflykter (bl.a till en bondgård) och det passar ju Caroline perfekt för hon är galet förtjust i ( nästan) alla sortes djur. Vi har ju redan här hemma en katt som Caroline fick utav mig och Micke i födelsedagspresnet när hon nu sist fyllde år i oktober. Vad är det man säger att "kärt barn har många namn" hmmm, i den här familjen så måste det även gälla våra katt som är kallas för alla möjliga konstiga namn: Simba, Kissemissen komsie komsie, Den röda saken, Herr fyrbent.

Niclas som har varit här hemma sedan i lördags, då hans pappa Johan körde över både honom och hans moped till oss. Niclas har sedan länge önskat sig en moppe i födelesdagspresent, och nu när han sist fyllde år den 18 mars fick han en moppe utav sin pappa. Lyckan var total fullkommlig för Niclas, som var utom sig av gläjde över att äntligen fått sin egen första moppe. Då inte moppen var direkt helt ny utan lite bättre begagnad, då var det nog att räkna med att en del grejer på moppen måste bytas ut och en del småfixade. Förutom att Niclas dagligen sitter och håller på med sin moppe så är det inte enbart för att mecka utan han är så rädd om sin "ögonsten" så han både tvättar av den och putsar den så att det svarta kromet så skina. Igår kväll när jag var på jobbet, så fick Niclas hjälp utav sin polare Kitte och hans plastpappa Micke, med att byta tändstiften, och nu startar moppen mycket lättare.

Det som nu är kvar att fixa med moppen är fixa en framlampa, och byte av avgasrör, då det gått ett litet hål på avgasröret. Dom flesta som är lite kunniga vet ju att ett hål i ett avgasrör låter något fruktansvärt mycket, näst intill öronbedövade. Niclas var snabb nog att beställa ett nytt avgasrör via nätet och det skulle komma inom några dagar. Sedan får Niclas och Micke hjälpas åt att sätta fast det.

Micke lånade Kittes vita hjälm och Caroline fick låna storebrosan Niclas svarta hjälm och dom ser ju så coola ut.

Kitte ville förstås sedan ha tillbaka sin hjäm och han poserar så gärna på sin moppe. Micke däremot han hade tyvärr inte längre någon hjälm att låna, utan fick istället nöja sin med att ta på sig Carolines vita mössa. Åh, suck denna jobbiga karl som jämt ska göra sig lustig på något sätt.

Niclas rullade ut sin moppe på cykelvägen så att Caroline fick provsitta bak.

Väldigt vad glad Micke ser ut över att få provsitta på Niclas moppe. Jaa, kanske han har mycket utav sitt barnasinne kvar. Caroline däremot hon verkar ta det hela med ro.

Jag har ägnat större delen utav min morgon och förmiddag, med att stor städa hela huset ( jag som egentligen avskyr att städa) men nu var det i det närmaste outhärligt här hemma. Samtliga utav alla mattorna kastade jag ut på baksidan ( ska kolla om det möjligen finns en tid i grovtvättstugan någon dag under veckan) och sedan satte jag igång att dammsuga igenom samtliga rum och när det var klart var det dags att torka golven rena och fräscha igen. Altandörren har fått stått på glänt och nu luktar det så gott och är så fint här hemma igen.

Det är ju påskveckan nu och det var väldigt vad påsken inföll sent i år.Det är ju så varje år att påsken ifaller på olika datum, för att just dom rätt sorts dagarna ska infalla rätt.

Vi kommer förhoppningsvis att få besök utav Nina, Janne och lilla Nova någon dag under påsken.  Dom flesta utav mina barn är ju redan vuxna, men så har jag ju fortfarande Niclas, Tobias och Caroline som fortfarande är tonåringar och så minstingen som är 10år. Jag ser mig själv som en rikigt ankmamma och månar precis lika mycket om alla mina barn. Oavsett vilken ålder mina barn har så ser jag det som en självklarhet att ge alla mina barn varsitt påskägg.

Denna vecka är det då dags för mig att kliva på mitt kvällskift igen, och jobbar bara fram t.o.m skärtorsdagen. För inom det företaget jag jobbar åt,så arbetar vi inte röda dagar och det ska bli så skönt med lite extra lång ledighet, innan man börjar jobba på tisdagen igen.

Så underbart att vakna upp och upptäcka att det var lika vackert och fint väder ute även denna dag. Jag är inte en sån som sitter inne när solen skiner och värmer så skönt. Nej, det blir direkt efter det att jag gjort mig i ordning ut på baksidan med en kopp kaffe och njuta i den sköna vårvärmen.

Caroline har även idag lekt med sin nya vän Kobyn, ( likt namnet Robyn eller som knasiga Micke uttalde hans namn idag:- Ko-Byn. ( Jaa, han kunde verkligen böja till hans namn så att det lät som något helt annat)

Idag kom Niclas över till oss och hans schyssta pappa Johan skjutsade honom och det var av den anledningen att Niclas hellre vill ha sin moppe hemma hos mig och Micke istället för hemma i ett källarförråd hos sin pappa i Vällingby

Just det, angående den nya Metrobloggen, så verkar den fungera betydligt bättre än den gamla, som alltid krånglade på något sätt. Det har varit lite nytt att lära och allting där man skriver sin blogginlägg är helt nytt upplagt på ett annat sätt. Det har även tillkommit en hel del nya funktioner sedan tidigare. Däremot en sak som stör mig och det är att alla bilder som jag lägger in på nya Metrobloggen blir på något konstigt sätt vänsterjusterade, fast jag väljer att lägga bilden i mittjusteringen, så hamnar dom ändå åt vänster. Jag har kollat med mina inställningar, men kan inte finna något som är fel och det är så himla störade att bilderna ligger alldeles för mycket åt vänster.

Jag får lov att ta och skriva till Patrik igen och se om han kanske kan se vad det är för något som är fel, så bilderna inte kan hamna i den justeringen man själv väljer att ha.

Lördagskvällen har vi tillbringat framför dumburken och svappat en hel del mellan kanalerna. Vi kollade in den romantiska komedin "27 Dresses" som visades på TV4.

Med bl.a skådespelerarna Katherine Heigl, James Marsden, Malin Åkerman ( vårt nya svenska tillskott) Edward Burns, Brian Kerwin, and Judy Greer. Filmen handlar om en romantisk och total osjälvisk kvinna Jane ( spelad av Katherine Heigl) som fått varit brudtärna inte mindre än 27 gånger och hennes egen lycka tycks inte finnas inom räckhåll. När hennes lillasyster Tess (som spelas utav Malin Åkerman) börjar förbereda sitt bröllop med Janes chef börjar dock Jane omvärdera sitt "alltid brudtärne liv" till någonting nytt.

Japp, det vore kanske dags för mig att knåpa ihop ett kvällsinlägg, det blev ju inget alls skrivit utav mig igår.

Jag känner att vissa dagar så känner man verkligen mera lust att skriva än andra och igår var en sån dag då jag verkligen inte alls kände för att skriva.

Usch, tvi vale så kände jag faktiskt igår eftermiddag när jag befann mig på jobbet. Jag kände mig iaktagen utav "snusket" när jag höll på med mina arbetsuppgifter.

Suckar...djupt och ser helst att det bästa vore om han kunde hålla sig på en radie utom synhåll för mig, när vi vistas inom samma byggnad.

Jag svär att så länge jag lever så kommer jag alltid bli lika irriterad och sne när jag märker att "snusket" glor eller befinner sig i närheten utav mig.

I morse när jag vaknade så kände jag att jag hade vaknat upp på helt fel sida utav sängen och var märkbart irritererad och småsur över allting. Jag kände inte heller någon större lust eller motivation att åka till jobbet.

Så vad göra en fredag, när man ser att solen skiner och det är underbart väder ute. Jo, man fixar ordning lite gott kaffe och sätter sig ute på baksidan och riktigt njuter utav den sköna vårvärmen som nu äntligen har kommit och hoppas för att stanna.

Jag fick ett sms från min väninna Elin som undrade om vi kunde ses i dag. Jag har sedan tidigare lovat henne att komma ner och hälsa på och då vi inte allför ofta träffar varandra så passade det bra för oss båda att träffas just idag. Jag gillar och trivs att vara i Nynäshamn och det blev så bestämt att jag skulle komma över till henne och nu skulle jag även få se hennes nya lägenhet. Det blir alltid så när vi träffas att vi har mycket att prata och skvallra med varandra om och vi satt flera timmar och surrade på hennes balkong.

Söta Elin tillsammans med sin goa son Isak

I övrigt så har vi haft en trevlig och mysig fredagskväll här hemma. Caroline har haft sin killkompis Kobyn här på besök och dom satt i Caroline rum och spelade på hennes dator.

Caroline tillsammans med sin kompis Kobyn

Idag är det 2 veckor sedan min pappa plötsligt gick bort. Det gör så ont i mitt hjärta och det värker i hela min kropp efter en sådan stark saknad efter honom.  Jag kommer tillsammans med mina småsyskon, mamma, mina barn, Micke och övriga släktingar och vänner alltid att minnas och komma ihåg våran fina pappa, make,(gammel) morfar, (ex) svärfar, och bästa vän ( ja, det var väldigt vad många olika titlar han hade) men han var så älskad och omtyckt utav oss alla och i våra hjärtan   och i våra minnen kommer han alltid finnas kvar för alltid.

Igår var jag då tillbaka på jobbet igen, och det gick väl sisådär att jobba första dagen. Jag kände att jag inte längre bara kunde gå hemma, det blir så mycket att man bara går omkring och tänker och grubblar. Är man på jobbet, så sysselsätter man sig med arbetsuppgifterna och får då tankarna på lite annat.

Jag måste samtidigt påpeka och berömma mina närmaste arbetskollegor, som verkligen försöker göra sitt allra bästa för att få mig gott humör igen. Jaa, några utav dom känner ju mig lite bättre än andra och dom vet vad dom ska säga eller göra för att få mig att dra lite på smile bandet igen.

Nu vill Caroline ha lite utav sin mammas uppmärksamhet och hon vill så gärna att vi ska spela lite sällskapspel innan det är dags för henne att lägga sig för at sova.

Jag börjar alltmer komma tillbaka till mitt gamla liv igen. Idag var det egentligen tänkt att jag skulle börja jobba, men det var lite andra grejer som kom emellan. Jag hann i allafall åka en liten stund till jobbet idag bl.a för att prata med min chef och det verkar som han har mycket stor förståelse över den situation som jag nu befinner mig i.

Idag var det då dags tillsammans med mina fyra yngre syskon: Micke, Dessan, Nenne, Cilla och mamma att träffa en begravningsentreprenör och planera begravningen. Enligt pappas önskan som stod i ett testamenrt så ville han att allting skulle gå i färgerna vitt och grönt, så både kistan och blommorna kommer att gå helt i vitt och banden kommer att gå i grönt med guldtext.

Jag har nu på kvällen suttit och gjort om en låttext som framförs utav sångerskan Carola, och låten heter " Ännu än dag" en väligt vacker och fin text som berör mig på väldigt många sätt.

Jag gick in på world och lade upp texten där, men gjorde lite ändringar lite varstans i texten som jag ville ha den. Nedan följer min special skrivna melodi utav "I morgon gryr ännu en dag" och längst ner finns den på engelska och ordinare texten med Carola.

Du, delade många år med mig, men det kommer aldrig någonsin bli några fler. Aftonens silver blir snart till guld och då börjar åter gryningen igen. I morgon är gryningen här igen och den vill jag mer en gärna uppleva att se. Jag vill möta morgondagens ljus och se den stora världen utanför. Lever för nu bara en dag i taget och försöker blicka framåt och inte tänka på bara tråkigheter. I morgon är ännu en dag ännu en ändlös dag. Vi lever och andas och älskar varandra och måste samtidigt lära oss att vara mera rädda om varandra. Vi lever och andas och älskar varandra i en dröm som kanske blir sann. I morgon är ännu en dag som jag känner att få uppleva igen. Livet är här och nu och livet är till för att levas.... eller hur. När skymingen faller är allt jag vill ha ännu en ny dag. I morgon gryr en ny dag till liv och om vi alla lär oss att älska, glömma och förlåta, lär vi kanske förstå varandras fel och brister. Jag har lärt mig att ett liv består av mycket tårar och utav skratt, men jag tror att man kan finna livets skatt, när man ser ljuset som föds ur en natt.