Jag lever i en mardröm ( känns det som) och det är alldeles för svårt för mig att inse att min pappa inte längre finns kvar i detta jordeliv.
Jag har alltid gillat att skriva mycket, och det gjorde jag redan mycket som ung. Mestaldels har det blivit uppsatser i skolan och även en del dikter och posei. Jag har även gett mig in på att skriva om texten på vissa "kända" låt texter som jag även också har puplicerat på min blogg ( men just nu blir det ingenting med det)
Nedan följer nu en dikt som är tillägnad min pappa:
Det känns som jag lever i en hemsk mardröm, men börjar alltmer inse att det inte är någon hemsk mardröm, utan att jag lever i nu:et och allting det hemska som hänt är sant.
Dagarna går och det har redan nu passerat mera än 1 vecka sedan det hemska hände, och hur mycket jag än gråter så får jag dig aldrig mera åter.
Jag önskar så att jag för en sista gång hade fått en chans att träffa dig eller åtminstående fått höra din glada och härliga röst, för det hade iallafall kunnat gett mig lite tröst.
Nu sitter du lilla pappa uppe i himmeln tillsammanse med din mor och far ( farmor och farfar) och så förstås morfar.
Jag hoppas du pappa hör och lyssnar på mig när jag ber och att ni alla mina fina, vackra släktningar blickar ner från skyn och ler mot oss alla. Nu har du min kära lilla pappa blivit en vit och vacker ängel och hoppas verkligen att du har det bra där du befinner dig nu.
Sov så sött älskade pappa!!