Idag är det 2 veckor sedan min pappa plötsligt gick bort. Det gör så ont i mitt hjärta och det värker i hela min kropp efter en sådan stark saknad efter honom.  Jag kommer tillsammans med mina småsyskon, mamma, mina barn, Micke och övriga släktingar och vänner alltid att minnas och komma ihåg våran fina pappa, make,(gammel) morfar, (ex) svärfar, och bästa vän ( ja, det var väldigt vad många olika titlar han hade) men han var så älskad och omtyckt utav oss alla och i våra hjärtan   och i våra minnen kommer han alltid finnas kvar för alltid.

Igår var jag då tillbaka på jobbet igen, och det gick väl sisådär att jobba första dagen. Jag kände att jag inte längre bara kunde gå hemma, det blir så mycket att man bara går omkring och tänker och grubblar. Är man på jobbet, så sysselsätter man sig med arbetsuppgifterna och får då tankarna på lite annat.

Jag måste samtidigt påpeka och berömma mina närmaste arbetskollegor, som verkligen försöker göra sitt allra bästa för att få mig gott humör igen. Jaa, några utav dom känner ju mig lite bättre än andra och dom vet vad dom ska säga eller göra för att få mig att dra lite på smile bandet igen.

Nu vill Caroline ha lite utav sin mammas uppmärksamhet och hon vill så gärna att vi ska spela lite sällskapspel innan det är dags för henne att lägga sig för at sova.