Påsken för mig har alltid varit en högtid för mig att fira, men ända sedan denna högtid började på skärtorsdagen har varit för mig rena rama mardrömmen. Jag som alla andra tidigare år har haft som tradition att fira påsken, med mina närmaste inom familjen, men det blev ju som sagt inget alls med det denna gång och det gör mig så frustrerad och besviken. Jag får väl lov att skriva och uttrycka mig att denna långdragna helg nu äntligen börjar gå emot sitt slut och i morgon tar vardagen vid igen.

Har ringt båda mina yngre tvillingsystrar Dessan och Nenne, men fick bara tag på Dessan, och vi snackade lite om den kommande begravingen av pappa som kommer att ske den 6:e maj. Sedan ringde mamma och vi pratade också litegrann, om allt som nu kommer efter begravningen. Usch, det här är riktigt jobbigt och fruktansvärt smärtsamt, och saknaden efter min kära pappa kommer nu i vågor, ena dagen känner man sig stark och kan tänka på alal fina och glada minen utav honom och så kommer då såna här hemska dagar då saknaden efter pappa blir alltför svår och saknaden blir enorm.

Jag skulle verkligen behöva gå och lägga mig snart, för i morgon är det upp i ottan som gäller för mig, men det är inte så enkelt att lägga sig tidigt då man inte är så speciellt trött.