Pappa, snälla kom hem för jag längtar så efter dig. Snart börjar sommaren och då brukar vi ju ses ute på Gålö.

Detta kommer aldrig någonsin mera att ske, för du finns inte längre mer och det gör mig så ont i mitt nu blödande hjärta.

Att du så väldigt plötsligt lämnade oss alla gjorde det förstås ännu svårare för oss att fatta vad som egentligen hade skett. Ingen utav dina fem barn, vår mamma, dina barnbarn fick någon som helst chans att ta farväl och adjö av dig och fått gett dig en bamse kram och en blöt puss på kinden.

Jag är fortfarande i chock och fryser och skakar och känner mig alldeles virrig i skallen. Gråter så mycket att ögonen är alldeles rödsprängda och halsen är alldeles tjock och rösten är hes p.g.a all gråt.

Jag vet verkligen inte om jag klarar av att bära den här tunga sorgen att förlora min älskade och fina pappa ( och jag som alltid också har varit pappas lilla flicka. Även om jag är den utav oss syskon som är äldst)

Nej, det känns just nu som det inte alls går att överleva detta.....

Åhhh, pappa om du verkligen visste hur mycket jag saknar dig!!

Jag älskar dig så mycket.....  

Vila nu i frid och en vacker dag kommer vi att ses igen.

Jag är så otroligt ledsen, och har tidigare under kvällen varit helt hysterisk.

Nu är det salta tårar som rinner ner för mina kinder ( jag visste inte att man kunde grina så här mycket) Befinner mig i något chockartat tillstånd och skakar i hela kroppen.

Jag fick idag när jag var på väg hem från jobbet ett sms ifrån min lillasyster Nenne, att jag skulle ringa henne när jag hade kommit hem.

Jag ringde upp henne så fort jag hade kommit hem. Den chocken som jag fick höra gjorde att det svartnade till framför ögonen på mig.

Nenne fortsatte: Våran, älskade, kära och fina pappa finns inte längre, utan har plötsligt idag lämnat detta jordeliv och är nu uppe i himmeln.

Jag bröt ihop fullständigt och skrek alldeles hysteriskt.

-Nej, nej, det får bara inte vara lov att vara sant.

Jag tror aldrig jag gråtit så hjärtskärande och varit så hysteriskt förut.

Jag känner tyvärr att jag inte längre orkar skriva mera......

Sådär ja, nu var yttligare en arbetsdag avverkad på jobbet, och nu har man kommit hem. Umgåtts en stund med familjen och druckit lite kaffe.

Jag säger eller rättare sagt jag skriver det! Detta är en dag som jag sent kommer att glömma, och ska nu försöka återbeskriva detta med ord i min blogg.

Jaa, får se nu vad jag ska börja med....

Jag tror det blir lika bra om jag tar det från början. I morse kom Jocke i tid med skolskjutsen och jag hann med det ordinare tåget jag brukar ta till Farsta Strand och var framme på jobbet omkring 9-tiden.

Vid 10-tiden idag var det bestämmt att jag skulle ha ett enskilt möte med min nya chef ( som jag tycker det fungerar ett alldeles utmärkt samarbete med) ( Till skillnad mot min förra detta chef som personkemi var = NOLL och det måste ha varit ömsedigt från oss båda) men det var ju inte egentligen det jag skulle skriva om.

Knappt en halvtimme innan mötet skulle börja så råkade en utav kollegorna ut för en liten olycka. Jag vet inte exakt vad som hände, men det var tillräckligt för att ambulansen skulle komma och hämta honom. Stackarn jag hoppas verkligen inte att det var något allvarligt.

Strax efter 10-tiden började planeringsmötet med chefen och det var massor utav frågor att gå igenom på ca: 9 sidor.

Jag hade innan planeringsmötet läst igenom frågorna och en del utav frågorna tyckte jag var lite "luddigt" skrivna. Så bland dom första frågorna som jag ställde till min chef var följande: Var är det för person som utformat och skrivit dom här frågorna.

Jag uppfattade det som om min chef svarade:Hengman.

 
(Vilket fick mig att genast tänka på en sån där streckgubbe man ritar i samband med en ord-lek)  

Jag kunde förstås inte sitta tyst och frågade:

- Vaa, kan man verkligen heta Hengman...?

- T....Tengman.

- Fniss, okej, jag hörde helt enkelt fel...igen.

Vi gick igenom dom alla frågorna och en utav frågorna fick mig att börja fnissa lite extra och det var: Påhängare.

Ja, det ordet har ju flera betydelser och kan ju betyda flera saker. Och just på min arbetsplats så finns det ju några personer som är lite mera "påhängigare" än andra, men nu menar jag i ett helt annat syfte.

Nu tycker jag att det får lov att räcka med att skriva om det som varit om jobbet. Vi lämnar det och ger oss in  i ett helt annat tema.

Idag var Micke ledig för han hade lite annat att uträtta på förmiddagen. Senare på eftermiddagen skulle han hämta Caroline på fritids och ta med henne på yttligare ett besök hos tandläkaren, men denna gång var det nu tandregleringen.

Micke berättade detta för mig på telefon och jag höll mer eller mindre på att smälla av på jobbet. Micke och Caroline hade innan varit på McDonalds, (är enligt mig junk food) och ätit varsin hamburgare.

När dom sedan är på väg till tandläkaren drabbas Micke utav magknip och en aning "pruttig" som han själv uttryckte sig. Micke fortsätter: Sandra, jag behövde bara lätta lite på trycket i magen, men det var liksom inte bara en prutt som kom, det kom även i byxan.

- Herre min Gud!! Vad sa du att du gjorde...?

Jag tänkte samtidigt på att Micke som var på väg med MIN dotter till tandläkaren. För att se om det är så att Caroline nu behöver tandställning.

Herregud, vuxna karl som går och gör på sig...fy fan så äckligt vidrigt.

Micke berättade vidare att han genast var tvungen att gå in på toaletten. Caroline fick tydligen gå fram själv till receptionen och anmäla att hon hade kommit.

Efteråt hade hon varit så duktig och tagit ur sin tandborste ur ryggsäcken och gått in på den andra toaletten för att borsta sin tänder. Medans Micke fortfarande satte kvar på den andra toaletten och om det var så om han sket eller om det var så att han höll på tvätta rent sina kallingar....!

Caroline fick träffa en tandreglerare och det bestämdes att hon redan i morgon skulle komma tillbaka för att få ditsatt en liten tandställning, men bara än så länge i underkäken. Det är möjligt att hon även kommer att få det i överkäken också, men det blir i sådan fall längre fram.

När dom var klara så var det dags för dom att åka hem. Micke berättade att när dom var på väg ner för trappan till pendeltågstationen stod tåget redan inne och både Micke och Caroline satte fart och började springa ut på perrongen.

Nödiga Micke kände att han återigen var nära att göra på sig, men lyckades denna gång klara sig från det. Istället berättade Micke att han hade fått lov att "knipa" så hårt med skinkorna för att "hålla emot" och det resulterade istället att han fick lov att gå som skådespelaren James Arness även mera känd som cowboyen Zeb Macahan som gick så fruktansvärt bredbent i TV-serien "Familjen Macahan"

Jaa, som ni kanske själv kan förstå så kände jag inte den minsta lust att åka direkt hem efter jobbet idag. Istället gick jag mot tunnelbanan och åkte in till stan. Inne på Kicks köpte jag en ny mascara som jag aldrig tidigare har provat.

Den ser ut såhär och är utav märket Isadora.

Det lite speciella med denna mascara är att den är batteridriven och man slipper därför dra mascara borsten upp för fransarna hela tiden.Det är bara att ställa in vibratorn i en utav dom tre olika hastigheterna så går det säkert bara utav farten och den ska tydligen både ge ögonfrasarna volym och samtigt få fransarna lite längre....låter ju som rena drömmen.

I morgon bitti blir det premiär för mig att pröva och se hur den fungerar så mycket bättre en som gamla vanliga mascara borstarna.