Då var man redan framme vid onsdagskvällen. Nu har halva veckan passerat, och det känns skönt att det nu bara är två dagar kvar innan det är helg.

Jag har lyckats komma upp relativit tidigt under dom här tre dagarna. Varenda vardagsmorgon är den andra lik här hemma för mig. Vaknar går direkt in i badrummet, duschar, lägger make-up, borstar det långa håret ( som vissa dagar kan kännas som en evighet att göra) och väljer sedan kläder.

Väcker Caroline, fixar ordning frukost till oss båda, varm Oboy med ostsmörgåsar till Caroline, och för min del brukar det endast bli en kopp kaffe och ett glas vitamindryck.

Likaså har det nästan sett ut som vilken vanlig dag som helst på jobbet. Jag tycker däremot att vi fått något mera att göra under dagveckorna, men inte alls emot mig, som tycker om att jobba undan i mellan högt tempo, och tycker samtidigt att dagarna går så mycket fortare om det är så att man har att göra hela tiden, än att bara sitta flera timmar och bara "rulla tummarna" hela dagarna. Nej, tack, det är inget för mig.

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev i måndags att Micke hade råkat slagit i sin skalle i en järnbalk på sitt jobb och blivit yr i skallen med huvudvärk. Sent igår kväll drabbades Micke utav plötslig näsblod, det bara rann från båda hans näsborrar ( och han som aldrig brukar blöda näsblod) men lyckligtvis så lugnade det ner sig efter ett tag.

När jag kom hem nu på kvällen hade "kocken" Micke varit i farten igen. Till middag hade han tillagat ungstekt fylld falukorv med kokt potatis. Jag som bara hade käkat yougurt och smörgås på jobbet var jättehungrig och åt med god aptit.

Då Micke varit så schysst att göra middagen ( det gör han ju nästan jämt) så var det en självklarhet att jag diskade och gjorde ordning kaffe. När jag sedan kommer ut till vardagsrummet med kaffekopparna, så möts jag utav en sådan här "knasig" karl i soffan.

Inte vet jag om det är så att Micke fick något "men" efter den lilla olyckan som han råkade ut för på jobbet i måndags. Men jag tror mera att det är så att Micke känner sig på väldigt gott humör ikväll. Det händer då att han brukar få sin konstiga små ryck och börjar spexa.

Här ligger Herr koko och sjukar sig...igen

Jag har även hunnit med att leka frisör och assiterat Micke, som ikväll ville ha hjälp med att färga håret i en ännu mera gråare nyans. Nej, jag menar förstås att jag färgade hans hår svart.

Knäppgöken Micke insiterade verkligen på att även han skulle gnussa in det svarta hårmedlet med sina händer. Tyvärr så ingick det ju bara två plasthandskar.

Jag ville förstås INTE  få svart hårfärg på mina vita fingrar och därför ville jag absolut använda en utav plasthandskarna.  Micke tog på sig den andra plasthandsken och på den andra improviserade han och satte på sig en systembolagspåse.

Suck, stön, vilken jobbig karl han kan vara emellanåt och bara komma på den iden att sätta sig en systembolagspåse på den andra handen...Koko koko!!

Till helgen har vi lite planer som vi hade tänkt göra på kvällen. Återkommer med det lite senare i veckan.