Pappa, snälla kom hem för jag längtar så efter dig. Snart börjar sommaren och då brukar vi ju ses ute på Gålö.

Detta kommer aldrig någonsin mera att ske, för du finns inte längre mer och det gör mig så ont i mitt nu blödande hjärta.

Att du så väldigt plötsligt lämnade oss alla gjorde det förstås ännu svårare för oss att fatta vad som egentligen hade skett. Ingen utav dina fem barn, vår mamma, dina barnbarn fick någon som helst chans att ta farväl och adjö av dig och fått gett dig en bamse kram och en blöt puss på kinden.

Jag är fortfarande i chock och fryser och skakar och känner mig alldeles virrig i skallen. Gråter så mycket att ögonen är alldeles rödsprängda och halsen är alldeles tjock och rösten är hes p.g.a all gråt.

Jag vet verkligen inte om jag klarar av att bära den här tunga sorgen att förlora min älskade och fina pappa ( och jag som alltid också har varit pappas lilla flicka. Även om jag är den utav oss syskon som är äldst)

Nej, det känns just nu som det inte alls går att överleva detta.....

Åhhh, pappa om du verkligen visste hur mycket jag saknar dig!!

Jag älskar dig så mycket.....  

Vila nu i frid och en vacker dag kommer vi att ses igen.