Så skönt att det nu har gått och blivit fredag och helgen är på ingående.I morgon lördag och även ny måndag, den 1 september och det är väl nu man kan säga att hösten börjar om man ska gå enligt almanackan, men som det sett ute dom senaste dagarna, så kan man lugnt säga att hösten redan börjat lite smått, det är ju mestadels bara regn, rusk och en massa blåst.

Både jag och Caroline är 2 riktiga sömntutor och gillar att sova ut länge på mornarna och det kommer vi båda 2 göra i morgon.

Jag är en sådan som vill  leva i nuet och ta tillvara på, helst, varje sekund som går. Vara glad för allt jag har nu och inte oro mig för mycket för framtiden, om morgondagen vet man ingenting och ska inte heller oroa sig i onödan för saker. Tänk på att Livet är som en direktsändning, och det går inte i repris och även Kärlek är som schack - ett feldrag och du är matt.

Det var allt från mig ikväll och nu återstår det bara att säga Godnatt.

En utmärkt ide till att använda mig utav själva titeln som jag har i bloggen, till kvällens inlägg: This is my life" Just nu känner jag så många blandade känslor och vet snart varken ut eller in.

Ena stunden känner jag mig som jag för det mesta ofta gör och det är glad och uppåt och det har att göra med att vissa saker går helt enligt planerna och det är lite grejer som händer runt mig under hösten. Däremot fick jag i morse ett litet dystert och nedslaget besked, och det kom förstås för lite oväntat, och det kom för mig helt och fullkomligt utan minsta föraning....men men livet är som det är och det kommer troligtvis inte dröja länge innan det finns att välja på flera alternativ.

Ikväll kom efter lite länge frånvaro Niclas över för att hälsa på hemma hos sin mamma och syster och nu får man väl ändå hoppas på att han blir kvar här ett par dagar.

Så börjar även denna dag gå emot sitt slut, men innan det är dags att inta ryggläge i knopplådan för att kolla en stund på dumburken, så kommer här först ett litet blogginlägg.

Jösses, det var väldigt var snabbt det blev mörkt ute i kväll, och om bara någon månad så blir det ännu tidigare på dagen mörkare. Det är helt klart att sommaren är ju alldeles för kort och dom korta månaderna vi nu har vackert och skönt väder med strålande solsken och blå himmel, då får man ta vara på dom stunderna och njuta av varje sekund, för innan man vet ordet av så kommer hösten, med regn, rusk, blåst och allting som blommat dör.

Jag tänkte även ta upp en annan sak och det är det här med våran nya familj medlem, det gäller alltså Carolines “lilla” söta kattunge. Okej, alltså Cindy är ju bara en liten kattunge, men jag ( som även har haft en del katter genom åren) har aldrig någonsin haft att göra med ett sådant här yrväder till katt tidigare.  Jag kan inte minnas att Simba, for fram som ett jehu när han var en liten kattunge. Cindy är en väldigt lekfull och överaktiv kattunge som springer och härjar runt hela lägenheten, klättrar upp i gardinerna. Små biter stackars Simba i svansen, så att han jamar högt. Höjer man rösten till Cindy och bannar henne, då springer hon fort till sin låda och sätter sig och uträttar sina behov. När man ska lägga sig för att sova, (och jag som oftast har mina fossingar utanför täcket) men det tar inte lång stund innan Cindy, bestämmer sig för att göra en anfall mot fötterna och in under huden borras hennes tunna vassa klor. Det går inte längre att ha henne i sovrummet om nätterna, utan hon får sova ute i hallen.

Jag har blivit riktig dålig med det här med att motionera och powerwalka, och det är nästan så jag skäms över att inte längre syssla med det. Vilka som däremot inte ligger på latsidan och är noga att hålla sig i trim och träna ute i motion spåret det är min stora söta dotter Nina och hennes goa, stiliga make Janne.

Idag är det en sådan här dag då jag kände mig helt och fullkomligt slut när jag kom hem efter jobbet idag. Det var lagom mycket att göra på jobbet idag, men vissa dagar så känns det lite mera stressigare än andra dagar, men samtidigt så är jag super nöjd över att ha ett väldigt fritt jobb och sitta och köra bil är ju faktiskt riktigt kul.

När man far och flänger som jag gör och kör (förstås) mellan alla som ska ha levernas så får man även chansen att vistas ute och när väl vädergudarna tillåter att det är behagligt väder då trivs jag som allra bäst utomhus. Hmm, det återstår att se hur kul det blir när hösten kommer igång på riktigt och regnet står som spön i backen och sedan väntar den kalla, snö-slaskiga vintern.

I morgon blir det till att möta Carolines pappa Jonny i familjerätten, det är nu i det närmaste helt klart, det återstår bara lite pappers exercis, som ska skrivas under utav honom, så blir jag sedan ensam vårdnadshavare till Caroline. Att man är två om att sätta ett barn till värden är ju enkelt att förstå, men sedan (även om man skiljer sig) så tycker iallafall jag att den andra föräldern, ska bry sig lite mera om att träffa barnet lite mera än typ bara 3-4-5 gånger per/år. Då nu den andra föräldern, som nu i detta fall gäller Jonny och hans dotter Caroline och jag var tillsammans på Gröna Lund några veckor efter midsommar och efter att vi gått och strosat runt på tivolit i 1 timme så ringer Jonnys mobil och det var en utav hans polare och han ursäktade sig: Att man måste ställa upp för sina polare också" Detta trots att Caroline, bönade och bad med tårar i ögonen och ville så gärna att hennes pappa skulle stanna kvar ett tag till.

Likaså så har det varit vid Caroline i det närmaste alla skolavslutningar. förutom förra året och det var den ända gången som han kom på sin dotter skolavslutning. Förutom detta så kom även Caroline pappa (och det skrev jag även om i min blogg, men det var typ ett par år sedan.) Nåväl Caroline fyllde iallafall år och jag hade bjudit hem Jonny och hans dåvarande flickvän Sabina och hennes 2 småbarn. Det blev både middag och efteråt bullar, kakor och tårta med läsk och kaffe. Det som jag absolut inte trodde skulle hända och dessvärre skedde var följande: Caroline pappa tillsammans med sin tjej och barn i släptåg dök upp på dotterns födelsedagsfest, utan att ha köpt något present. Deras dåliga bortförklaring att dom hade "råkat" glömma bort att köpa en present till Caroline, var bland det sämste ursäkterna som jag hört..någonsin. Men att dyka upp på sin dotter födelsedag, utan att ta med sig något var rent utsagt för jävligt.

Likaså var det när Carolines skulle döpas, viket blev lite senare för just henne, om man nu jämnför med hennes övriga större syskon, som döptes när dom var små bebisar och var inte mera än 4-5 månader. Just när Caroline var i den åldern så separerade jag ifrån hennes pappa och det blev liksom aldrig av när hon fortfarande var liten och go. Numera är hon i och för sig minstingen och den yngsta bland mina alla barn, men även Caroline börjar bli en stor tjej och nästa år blir hon tonåring. Min unga fröken har en enorm stark vilja och bestämdhet och det är knappt ordet envisare räcker till...hon ger sig sällan i första taget och det blir ofta en dragkamp mellan mor och dotter. Det var många år som passerade innan det till slut blev dags för Caroline att döpas. Det blev bara ett dop för dom allra närmaste och ett fåtal vänner och Caroline pappa kom faktiskt till själva dopet.

Efteråt så skulle jag hemma bjuda på tårta och kaffe/läsk hemma hos mig. Jag trodde givetvis att samtliga utav gästerna inklusive Carolines pappa skulle följa med, men det kunde han förstås inte göra då han skulle gå på Taekwondo träning.

Så var det då söndag, och vädret är väl som man kan förvänta sig i slutet av augusti...övermulet, med regn och tidigare mullrade det ute. Nog märks det alltid att dom varma sköna sommar dagarna nu är över.

Sommaren har gått mot sitt slut och hösten börjar alltmer närma sig med stormsteg.

I måndags började Caroline i 6:e klass i sin nya skola och numera tillhör hon högstadiet och när hon kom hem talade hon om att  hon dagen efter behövde ha med sig ett hänglås till skolan, då eleverna nu har skåp ute i korridoren. Fast det bara har gått 1 vecka för Caroline i den nya skolan, så verkar det som hon har anpassat sig väldigt fort med den nya miljön som numera är på högstadiet, läraren och dom nya eleverna.

Just söndagar försöker jag ju ha som vilodagen, men det blir ju inte alltid så att man kan ta det riktigt lugnt på söndagar och det blir annat som kommer emellan. Men denna söndag har jag vigt till att enbart bara ligga raklång i soffan och bara slappa och ta det lugnt och kollat på tv:n.

I morgon startar en ny vecka och det är inte att räkna med att ha någon som helst sovmorgon, utan stiga upp i ottan som numera gäller för mig och åka iväg och jobba.

Det är som alltid när man ska logga in på Metrobloggen, så ligger den nere och det gör mig en aning sne och irriterad   men det är väl antagligen så att deras data system, som ska se till att alla dessa bloggar ska fungera. Jag funderar om det finns någon annan blogg ( det finns ju så många olika bloggplatser att registrera sig på och skriva) men tvivlar starkt på att det finns någon annan bloggplats som ligger nere lika mycket som Metrobloggen...?

Jag har typ vid flertal tillfällen både skickat mail till suporten på Metrobloggen och skrivit flera inlägg att det är så dåligt att dom inte kan se till att se till att Metrobloggen fungerar bättre än vad det egentligen gör och att dom borde se till sina servrar bättre, men som alltid när man skriver och yttrar sig över något, så får man inget svar....

Idag  har det varit en dag med lite extra mycket att göra,och så fort jag är klar med skrivandet så blir det direkt krypa ner i "Knopplådan" som jag läste att min svägerska Anette, för några veckor sedan hade skrivit på sin facebook. Jag själv har aldrig tidigare hört talas om att man kallar sängen för "knopplådan", men det är väl sådär att det dyker och ploppar upp lite nya namn på saker man tror egentligen heter säng, men numera kallas för knopplådan.

Min dag idag har varit hektisk och det blev som alla andra vardagar att ta sig upp ur sängen vid 5.30-tiden, och göra sig i ordning för att sedan åka iväg och jobba.När jag hade jobbat klart så blev dte lite tid över och jag tog bilen tillSkärholem för att där shoppa lite nytt utav både kläder och make-up och efter det brännde jag vidare med bilen till Coop Forum för attt veckohandla,och tyckte det var bättre att handla en torsdag än en fredag, då jag är säker på att det är betydligt mera folk som handlar.

Nej, nu börjar mina ögonlock bli tunga och det är dags att dra ner ridån för ikväll och ta plats i knopplådan....

Godnatt

Jag visste det redan från första stund, då jag blev tillfrågad att medverka i tv-programmet Färjan, att så fort det första tv-programmet skulle visas att det skulle bli en hel del som skulle reta eller störa sig på mig, och på det som sades.

Men tyvärr så är det så inom denna bransch och har även förstått det då jag diskuterat det med dom olika tv-team jag jobbat ihop med att det alltid finns dom som stör eller retar upp sig på det man gör i tv:n, men för min egen del så bryr jag mig inte speciellt mycket om dom alla kommentarerna som skrivs, utan tar det bara med en nypa salt.

Jag ska tala om för min nya läsare ( för det verkar jag fått en hel del utav..och Välkommna till min Blogg förresten   

Till er nya läsare så vill jag börja med att skriva att jag gillar att ge och bjuda på underhållningen i min blogg och  i tv-rutan ( för Guds skull ta inte allt som sägs i tv:n på allvar)

I tv-programmet framgår det ju väldigt extremt tydligt att jag är ute efter att dejta en yngre man. Och förresten varför får inte en tjej söka kärlek i en yngre kille, utan att det ska bli ramaskri runt-omkring i landet. Eller ska det vara som det brukar vara i ett förhållande eller äktenskap att det alltid ska vara mannen som är äldre.

Jag brukar numera aldrig nämna honom i min blogg, men min senaste make Micke var 6 år yngre än mig och gifta i nästan 10 år med varandra. Jag kan inte direkt påstå att jag märkte av våran ålderskillnad, så mycket under dom åren vi var lyckligt gifta och att förhållandet inte fungeradeoch kraschade berodde på helt andra faktorer.

Till alla Er negativa som är så avigt inställd till att en tjej som är några år äldre än killen vad säger NI om detta: Det sägs ju att åldern bara är en siffra och man varken behöver eller känna sig äldre än vad man gör. Det är bara att se på dessa nedan som jag nu nämner....

Madonna, 54 år gått vidare efter två år med Jesus-barnet, som bara var 22 år.

Madonnas nya Toy Boy heter Barhim Rachiki, 33 år och är dansare och koreograf på hennes Sticky & Sweet-turné.

Demi More, 49 år som tidigare var tillsammans med Ashton Kutchers, 34 under många år.

Även om Nu inte Demi längre är ihop med Asthon, så föredrar hon fortfarande "Toyboys" och har nu fallit pladask för denna ursnygga, läckra kille: Martin Henderson 37-år.

Likaså hade författaren och fembarnsmamman Unni Drougge,56, för ett par år sedan ett förhållande med Nicklas Salomonsson,35.

Dessa kvinnor vågar gå ut med att dom dejtar yngre män, så varför inte tjejer runt om i landet...våga ( om ni är singlar) att dejta en på-några-år yngre kille.  

Ikväll var det då äntligen dags för Kanal 5 att premiär visa och sända det första avsnitten utav det populära tv-programmet "Färjan"som nu återigen seglar ut i den vackra skärgården och på Östersjön.

Nu är iallafall 3-års väntan över och nu är återigen den vackra och stiliga fartyget Cinderella igång och varvar upp för en 4:e säsong utav Färjan.

Den omtyckta och duktiga besättningen och dom övriga som nu har medverkat i Färjan är nog alla lika taggade och redo för att underhålla, och sprida glädje.

Tänkte även visa mina läsare lite bilder ifrån tv-inspelningarna jag gjorde.

Denna bild är från den första tv-inspelningen med Färjan.Från vänster står inslags producenten Kissie, ljudteknikern, kameramannen Felix och så jag min väninnan Jasmine och så assitenten Philip.

Jasmine, inslags producenten Kissie, dom båda assitenterna Philip och lilla goa rara Amanda och så Gosia som har hand om research.

Denna bild är ifrån midsommarafton, då jag träffade en gammal vän till mig som jag känt lång innan Färjan ens började visas på tv:n. Den stora stjärnan i tv-programmet "Baren" Håkan. Det helt underbara filmtemat 2, bestående från vänster utav kamera kvinnan Sandra, inslags producenten Charlie, (bakom oss) har vi ljudteknikerna som också han hette Philip, min vän Håkan och så jag och så assistenten Philip.

Några veckor senare så var det dags för "Hemma hos mig reportage" och kommer troligtvis att visas senare i programmet gång.

Philip kollar ljudet ute på min baksida

Till alla er som nu missade premiären utav Färjan, så är det bara att trycka på den bilden nedan.