Det känns helt förträffligt underbart och skönt att min fina dotter Caroline är hemma igen.Längtan och saknaden efter henne har varit i det närmaste olidlig.

Körde ner till Nynäshamn i god tid för att möta upp Caroline, men Gotlands färjan var en aning försenad så det blev till att vänta dryga 20 minuter innan hon tillsammans med dom andra eleverna och personal hade stigit av. Det blev verkligen ett kärt och kramkalas utan dess like när vi träffades efter att ha mor och dotter har varit ifrån varandra i 5 långa dagar. I bilen på vägen hem så hade Caroline så mycket att berätta och hon ville även visa upp en del bilder, men det lämpade sig inte så himla bra då jag satt bakom ratten och körde, så det fick lov att vänta tills vi hade kommit hem. Det visade sig att en utav fritidsledarna hade varit så schysst och sett till att framkalla en del bilder till Caroline och ta hem och visa.

Är det inte så att det sägs att man egentligen inte själv ser när ens eget barn växer och blir större, då man oftast ser sitt barn varje dag. Det observerar och märker man först och främst på är att kläderna blir alltför små, trånga och typ har krympt på barnet.

Nu är det ju så att jag och Caroline har ju bara varit borta ifrån varandra i 5 dagar och det är kanske egentligen inte är så mycket, men när jag nu satt och kollade på bilderna som hon hade fått med sig från sin semester tripp till Gotland så upptäckte jag att min dotter nu faktiskt börjar se riktigt stor ut och snart på väg att bli tonåring...(hjälp så fort tiden går) det är snart bara 1-år kvar tills det är dags för Caroline att ta steget in i tonåren.

Det finns knappast något värre än att vakna upp på morgonen med sprängande huvudvärk och att försöka dämpa den dunkande huvudvärken med Treo har inte hjälpt speciellt mycket.

I morgon kommer iallafall min busiga, underbara solstråle hem igen, efter att ha tillbringat nästan hela denna vecka på Gotland. Det blir till att ta bilen ner i morgonkväll och möta upp henne nere vid terminalen i Nynäshamn. På måndag är det slut på sommarlovet för Caroline och hon ska nu börja 6:e klass i en ny skola. Det blir nu även lite nya ämnen för den unga fröken att läsa och dessutom blir ju lektionerna längre, och kan mycket väl tänka mig att hon kommer vara helt slut första veckan med alla nya intryck.

Nu äntligen får jag lov att skriva lite om det jag gjort under sommaren. Snarare bestämt lördag den 9 juni...

I veckans tv-tidningen kan man läsa följande...

Nu äntligen för 4 säsongen, så är det populära tv-programmet Färjan tillbaka på kanal 5...igen, och ni som vill se hur det gick bänka er i soffan nu på måndag klockan 20.00

Så där ja då var alltså ännu en ny vecka igång igen och det är för mig som tidigare har varit världens sömntuta och haft så otroligt svårt att vakna och tänka tanken på att lämna sängen före klockan 7.00-7.30 på morgonen har varit för mig helt uteslutet. Nu för tiden sedan jag nu återigen valt att byta arbetsbana, nu får jag lov att kämpa mig upp ur sängen vid 5.15-5.30-tiden på morgonen och när jag var som mest ovan och ännu inte inne i mina nya arbetstider så var det fruktansvärt svårt att överhuvudtaget både vakna och mer eller mindre ett under om jag kom upp ur sängen. Precis som med allting här i livet så lär man sig att leva och kämpa vidare genom allt som känns svårt. Så numera går det faktiskt lite lättare att kliva upp ur sängen och brukar infinna mig på jobbet strax efter klockan 7.

Det känns så otroligt tomt och ensamt här hemma och det har nu bara gått 2 dagar sedan Caroline tillsammans med sitt nya fritids åkte till Gotland. Vi båda ringar varandra flera gånger varje dag och det visar sig att hon har det så roligt och under dom här 5 dagarna som hon ska vara där så är det olika sorters aktiviteter dom har inplanerade. På fredag kväll så kommer hon äntligen tillbaka hem igen och ska köra ner till Nynäshamn och möta upp henne i terminalen.

Dom båda urgulliga pälsklädda, fyrbenta, kissarna röd/vita Simba och så den snövita Cindy, dom tycks komma så himla bra överens. Jag trodde från början att Simba skulle visa sig "agg" och fräsa och klösa den lilla kattungen, men istället brukar det vara så här mellan dom.

Tänk att det redan är mitten utav augusti och om bara några veckor är sommaren slut. Dom ljumna, sköna, ljusa sommarkvällarna, byts ut mot mörka, dystra höstdagar med gulnade löv och regn...trist och tråkigt att inse att sommaren snart för denna gång är över.

Likaså så börjar ju snart skolan och Caroline har nu både fått byta skola och fritids. Nu när hon börjar bli så här pass stor så blir det en hel del förändringar och även en del tillvals ämnen i skolan. Det nya fritidset har hon redan börjat på och där trivs Caroline alldeles förträffligt bra med både eleverna och personalen. Det visade sig att på hennes nya fritids så kommer dom även så fort skolan har startat att ha öppet på kvällarna, ungefär typ som en ungdomsgård. I morgon sista veckan på sommarlovet för ungdomarna, så åker hela hennes fritids nästan en hel vecka till underbara vackra Gotland.

Ni bara måste ta del utav dom här gulliga och söta bilderna, när Simba som ser så enormt stor ut hälsar och nosar lite nyfiket på mini Cindy.

Jag trodde från början att Simba skulle göra någon form av markering och fräsa och visa att " det är han som är bossen hemma och bestämmer" men något sådant har jag inte alls märkt av, utan dom verkar ju ha funnit varandra på en gång.

Herregud, det känns som det har gått evigheter sedan jag satte mig och skrev i bloggen och med detta stora break uppehåll så måste det vara ett nytt rekord i vad det gäller att inte ens skriva ett minsta lilla inlägg. När det har gått så här lång tid, så har t.o.m tankarna gått så att jag ett tag funderade på att "lägga ner bloggen" och "begrava" den i och för sig spara det som jag har skrivit, men inte längre fortsätta skriva om " My life" men nu har det passerat 13 dagar och det är verkligen nu på tiden att uppdatera bloggen.

Det har ju ( som alltid) hänt alldeles för mycket i mitt liv och lite utav det hade jag tänkt skriva om i kvällens blogginlägg.

Den sista juli, så ha nu det passerat ett helt år sedan jag och Caroline flyttade in i våran nya lägenhet som vi i det närmaste fick helrenoverad och som för både mig och Caroline har en egen uteplats och ligger på nedrebotten. Jag har också ( envis som jag är) lyckats med konsten ( det visade sig inte vara bland det lättaste) men med en massa gräsfrön, gödning och vattning, så blev det ändå till slut en grön fin gräsmatta. Ett tag trodde jag att det var helt kört med att få min tidigare baksida, som mer eller mindre såg ut som en "upptrampade jordfläck, med lite fläckvis växande gräsfläckar här och där...men skam den som ger sig så lätt och efter ett antal veckor så ser min gräsmatta numera ut såhär.

Även detta hände den sista juli och det var att min första ex-make och numera en utav mina allra bästa vänner Johan fyllde ett halvt sekel och även om det nu kanske är lite väl försent, så ytligare ännu en gång ett stort Grattis!!

När man fyller så mycket så måste förstås eller snarare självklart firas riktigt ordentligt och det var inga mindre än Johan ( som inte alls hade den blekaste aning om vad som skulle hända och ske) och mina tre äldsta barn Nina, Henrik, som var den som höll i den mesta utav överraskningsfesten och så Jimmy. Dom hade sett till att bjuda in Johans alla syskon, med sina respektive och syskonbarn. Födelsedagsbarnet som fyllde ett halvt sekel visste förstås ingenting och hade blivit nerlurad utav Nina, Janne och Johans fästmö Lizzy till en stor lokal, som var i den närmaste alldeles nedsläckt och därinne stod alla Johans syskon, med sina respektive och syskonbarn, kusiner och så förstås alla hans barn och väntade, så fort han öppnade dörren så utbröt allihopa i ett STORT ja må han leve...i ytligare ett halvt sekel :) :) och sedan sa alla GRATTIS Johan! Och en något förvånad och paff Johan stod och tittade undrade på alla som stod och sjung i otakt. Strax efter det så överöstes Johan, med en massor utav blommor och grattiskort och efter det så var det bara att "kicka" igång festen, som jag tror Johan uppskattade väldigt mycket. Och vill verkligen berömma mina tre äldsta barn Nina, Henrik och Jimmy, som hade varit så duktiga och fixat allting.

Födelsdagsbarnet Johan och Caroline

Äkta syskon kärlek mellan Henrik och Caroline

Dom lyckligt gifta och ännu så kära Janne och Nina

Tobias bärandes på Nova.

Nu över till någonting helt annat som jag tyvärr inte alls tycker är speciellet trevligt eller roligt att nämna, men tyvärr så är det lika bra att köra på nunär jag ändå är igång med ett Mega blogginlägg!! Ursäkta, mitt val utav ordspråk, men Caroline pappa Jonny, måste nu alltså fått en helt kortslutning i skallen och blivit alldeles rubbad. I och för sig så har han aldrig direkt brytt sig om sin dotter Caroline och träffar henne ungefär ca: 3-4 gånger om året. Caroline har ringt vid flertal tillfällen till sin far och önskat att få träffa honom och lika så jag har försökt att prata med Jonny, om att han bara måste se till att ta sitt ansvar som förälder till våran gemensamma dotter trots att vi är skilda sedan länge. Nu blev det iallafall så att Caroline frågade sin pappa vid ett utav dom fåtal telefonsamtal, som han ringde till henne, om inte både mamma och pappa kunde följa med på Gröna Lund Jag tyckte inte alls ideén var så bra, men tänkte ändå "kanske Jonny har ändrat sig och bryr sig mera om sin dotter nu" och gav honom ytligare en chans att visa att han kanske kan vara en bra förebild och bra pappa till sin dotter. Vi kom överens om: dag, tid och plats vart vi skull ses. Caroline var på sitt allra bästa strålande humör och så fort hon fick syns på sin pappa utanför grindarna vid Gröna Lund, så sprang hon raka vägen in i hans famn och kramade om honom. Jag köpte ett åkband till Caroline och varsin entrebiljett och sedan gick vi in på det stora nöjestivolit. Caroline blir som tokig när hon får se alla dom olika åkattraktionerna och ville genast sätta igång med åkandet. Vi som föräldrar stod och tittade på när hon for fram-och-tillbaka och upp-och-ner i dom olika åkattraktionerna.

När det gått ca: 1 ½ timme så ringde Jonnys mobil och hörde honom nämna: "Ja, jag kan komma ganska snart! Jag vet att jag hann tänka: Åh, nej bara han inte gör eller sårar Caroline nu...igen, som så många gånger förr så har han lovat och sagt saker till sin dotter och brutit det gång på gång och jag som hennes mamma har sett Caroline, bli så ledsen och sårad av sin pappa. Så fort Caroline hade åkt klart kvasten, så gick hennes pappa fram till henne och sa: Pappa ska gå härifrån nu och du får stanna kvar här med mamma.

Caroline bedjan, om att hon ville och bad snällt till sin pappa: Kan du inte stanna kvar ett tag till, hjälpte förstås inte.

Jag frågade vad det var som var så mycket viktigare än att umgås och träffa hans egen dotter?

Till svar så fick jag utav Jonny, och som han uttryckte sig: Man måste ju faktiskt också ställa upp för sina polare.

Ursäkta mig, men är dina polare/vänner så mycket viktigare än ditt eget kött och blod. Ja, det visad sig att polarna gick före nu igen, framför hans dotter och som så många gånger förr så svek, ljög, sårade och gjord Jonny, sin dotter ledsen..igen. Han vände henne ryggen och gick mot utgången.

Jag bara tänkte: Nej, det här händer bara inte!! Och Jonny, som hade lovat en hel dag på Gröna Lund tillsammans med sin dotter och så avlägsnar han sig redan efter 1 ½ timme. Caroline, blev så ledsen, sårad och besviken, men jag försökte få henne på gott humör och sa att mamma går med sig i Lusiga huset och det fick henne på lite bättre humör och så fick hon kasta på ett snurrande hjul, köpa lotter, dra i ett snöre och tur gumma som hon är så vann hon en del gosedjur och lite annat krims krams. Men även en 11-åring blir trött av att vara på Grönan i flera timmar och när klockan började närma sig 19.30-tiden då var Caroline i det närmaste helt slut och då hade vi varit där ända sedan klockan 13. Det var dags att ta färjan över till andra sidan där bilen stod parkerad och åka hem och i det närmaste iallafall för Caroline att göra natten med en gång.

Dagen efter på söndag kväll så ringde Carolines pappa och ville prata med sin dotter. Jag frågade varför då...är det inte så att dina polare är så mycket viktigare för dig än din dotter... så varför ringer du inte dom istället?? Förresten när var det sist förutom igår ( då du var tvungen att dra från Grönan för att träffa en utav dina polare inne i stan istället som du hade lovat Caroline att umgås med henne) var när du träffade henne..?

-Ehhh, jag minns inte...

- Jag kan förstå det och kan då ( tack vare min blogg) tala om det för dig att det var någon gång i mars, då du hämtade henne hemma hos mig och tog med henne på Mc Donalds och bio. Och tycker du att umgås och träffa din dotter inte mera värt en 3-4 månad så behöver du inte träffa henne över huvud taget. Caroline blir ju bara så besviken, sårad och ledsen, när du gör så mot henne. Jag fortsatte och frågade Jonny, om det skulle göra honom något om jag ansökte om enskild vårdnad på Caroline. Jag trodde förstås att han skulle motsäga sig detta, då vi vid skilsmässan kom överens om att ha gemensam vårdnad på Caroline. Men då jag sedan vi skilde oss har haft huvudansvaret och skött precis allting med uppfostran, dagisinvändning, skolinvändning, föräldramöten, skolavslutningar, tandläkarbesök, läkarbesök...osv, så frågade jag Caroline pappa vad han skulle säga eller tycka om jag ansökte om att få enskild vårdnad på Caroline.

Döm till min förvåning, så sa han: Javisst, det ser jag inte som några som helst problem med att du kan få. Så nu i slutet av denna månad så ska jag upp i rätten mot Jonny och se till att få ensam vårdnad på Caroline.

Nu hade jag som avslutningsvis på denna mega blogg, tänkt presentera våran nya familje medlem. Sedan tidigare har vi ju den enda "herren i huset" den fyrbenta röd/vita saken: Simba, men sedan igår så har vi även en till liten underbar söt kattunge som är i det närmaste helt vit och hon heter Cindy.

Får jag lov att presentera lilla söta Cindy