Det känns helt förträffligt underbart och skönt att min fina dotter Caroline är hemma igen.Längtan och saknaden efter henne har varit i det närmaste olidlig.

Körde ner till Nynäshamn i god tid för att möta upp Caroline, men Gotlands färjan var en aning försenad så det blev till att vänta dryga 20 minuter innan hon tillsammans med dom andra eleverna och personal hade stigit av. Det blev verkligen ett kärt och kramkalas utan dess like när vi träffades efter att ha mor och dotter har varit ifrån varandra i 5 långa dagar. I bilen på vägen hem så hade Caroline så mycket att berätta och hon ville även visa upp en del bilder, men det lämpade sig inte så himla bra då jag satt bakom ratten och körde, så det fick lov att vänta tills vi hade kommit hem. Det visade sig att en utav fritidsledarna hade varit så schysst och sett till att framkalla en del bilder till Caroline och ta hem och visa.

Är det inte så att det sägs att man egentligen inte själv ser när ens eget barn växer och blir större, då man oftast ser sitt barn varje dag. Det observerar och märker man först och främst på är att kläderna blir alltför små, trånga och typ har krympt på barnet.

Nu är det ju så att jag och Caroline har ju bara varit borta ifrån varandra i 5 dagar och det är kanske egentligen inte är så mycket, men när jag nu satt och kollade på bilderna som hon hade fått med sig från sin semester tripp till Gotland så upptäckte jag att min dotter nu faktiskt börjar se riktigt stor ut och snart på väg att bli tonåring...(hjälp så fort tiden går) det är snart bara 1-år kvar tills det är dags för Caroline att ta steget in i tonåren.