Så var det en ny vecka igen. Vilket innebär nya tag och dessutom att jobba dag...suck.

Jaa, det gick ju bra i morse att komma upp hyfsat tidigt ur sängen, men det är frågan om det går lika bra i morgon bitti. Hmm, tvivlar starkt på det, men ska försöka göra mitt allra bästa.

Jag blev idag på förmiddagen uppringd av Micke. Det var någonting i hans tonfall eller kanske snarare sättet som han uttryckte sig på, som gjorde att misstänkte att det hade hänt honom någonting.

Jodå, mycket riktigt så stämde mina misstankar. Det visade sig att Micke ( numera om döpt till Klumpodunsen) hade råkat "klånkat" eller slagit i skallen i en järnbalk.

- Aj, aj, det måste gjort något fruktandsvärt ont.

Micke berättade att det "bara" gjorde lite ont i skallen, men han kände sig lite yr i mössan efteråt.

- Hmm, snacka om att ha en riktig träskalle.

Jag tyckte Micke genast skulle ta sig till vårdcentralen eller till Handens närsjukhus, och kolla så att han inte fått någon hjärnskakning.

Det hör inte direkt till vanligheterna att Micke brukar lyssna på mig...långt därifrån. Men ibland händer det att han gör det, men idag var det först efter flera timmar. Det var antagligen för att han fortfarande kände sig en aning snurrig och huvudvärken hade tilltagit.

Då äntligen verkade det som Micke lyssnade på mig, och åkte iväg till företagshälsovården. Någon ställd diagnos om det var någon form av en lättare hjärnskakning eller inte fick aldrig Micke idag. Läkaren ordinare bara värktabletter och att Micke skulle ta det lugnt och vila.

Bortsett att Micke haft  huvudvärk under dagen, så är han nu på kvällen på sitt gamla goda glada humör igen. Han hade t.o.m lagat klart middagen idag när jag kom hemifrån jobbet. Det blev en kryddstark chli con carne ( det känns som det var åratal som vi åt det sist) och det var jättegott.

 Skrivet av Sandra 14 mars 2011 klockan 22:31

Igår kväll bänkade vi oss alla tre alltså jag, Micke och Caroline framför tv:n och kollade in den stora finalen i melodifestivalen som hölls i Globen.

Vi hade alla våra egna favorit melodier och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så kunde jag bara inte motstå Brolles melodi "Seven days and seven nights." Till min stora besvikelse så hamnade ju denna rockiga låt allra sist. Jag fattade bara inte hur denna duktiga och sångbegåvad artist som Brolle nu är kunde hamna sist. För min egen del så fanns det betydligt mycket sämre och pinsammare tävlingsbidrag, både vad det gällde framförande på scenen och sångmässigt ( rena rama katastrofen) hos vissa utav artisterna igår kväll.

Däremot gick det ju lite bättre för Sanna som lyckades komma på en 4:e plats med sin melodi "I´m in Love"

För Mickes del så fanns det förstås ingen annan han ville se som vinnare än energiska, spralliga, hyperaktiva och glada Linda. Men tyvärr så gick det ju inte så bra för henne heller igår kväll. Då hon hamnade på en 7:e plats med sin melodi "E de fel på mig"

Även Caroline hade sin egen favorit igår kväll och det var ingen mindre en artisten som kammade hem hela segern, just det Eric Saade och hans melodi "Popular"  Den går väl att lyssna på, men är tyvärr ingen melodi som föll mig direkt i smaken.

Nej, nu får det faktsikt lov att räcka med skrivadet utav Melodifestivalen för denna gång. Nu över till någonting helt annat.

Idag har Caroline varit tillsammans med sin pappa Jonny på bio inne i stan. Dom tittade på disneys (rätt så nya) tecknade film Trassel.

Efteråt hade dom gått till McDonalds och Caroline hade fått en Happy Meal. När dom flera timmar senare kom tillbaka hit hem igen så visade Caroline att hon hade fått övertagit sin pappas mobil en Sony Eriksson av modellen W 850

Då var man återigen bänkat framför skärmen. Det har sedan igår redan hunnit hända några nya grejer, men egentligen inget ovanligt för den här familjen.

Jag märkte under dagen igår att Caroline blev alltmer bättre och piggare, efter ingreppet som hon gjorde i torsdags. Det kändes förstås väldigt skönt att se att hon återhämtade sig så otroligt snabbt och redan efter lunch tiden var hon på som som vanligt igen. Caroline som alltid både är väldigt frågvis, nyfiken, glad, skämtsam och dessutom full av energi började fara omkring som en liten virvelvind här hemma.

Jag kände att jag nu äntligen kunde andas ut och kände samtigt en lättnats suck. Nu hade jag fått tillbaka mitt lilla glada, spralliga, yrväder igen. Caroline var precis som förut igen och hon verkade inte heller beklaga sig över att hon hade ont i munnen.

Dagen innan på kvällen hade Carolines pappa Jonny ringt och ville prata med sin dotter. Caroline var då fortfarande lite omtöcknad och yr men orkade ändå prata en liten stund med sin pappa på telefonen. Dom båda kom tydligen överens om att Jonny skulle komma förbi här hemma under fredags eftermiddagen.

Jag för min egen del kände absolut inte den minsta lust att träffa Carolines pappa. Så jag bestämmde mig redan på torsdags kvällen att det var lika bra att jag åkte och jobbade på fredagskvällen.

Det fick lov att bli Micke och Caroline som tog emot Jonny. Micke hade också dagen innan jobbat och han berättade för mig att han precis hade duschat klart då Jonny kom och knackade på våran ytterdörr ( ja det stämmer att våran ringklocka fortfarande är ur funktion) och det var Caroline som hade fått öppna dörren.

Jag vet inte alls om det var så att Micke efteråt lyckades få någon form att "hjärnsläpp" för det var så att han skulle gå upp och handla på ICA. Det är väldigt sällan näst inpå aldrig som Micke brukar glömma saker. Men som så många gånger förr så flyttade han över sin plånbok ifrån sina arbetsbyxor, men han glömde att flytta över det viktigaste...

En trio bestånde av Micke, Caroline och Jonny gick upp till ICA för att handla. Tillbaka hemma igen så upptäcker Micke att han hade glömt flytta över sina nyckar från arbetsbyxorna till jeansen.

Jaa, vad göra..! Trodde först och främst att Micke skulle ringa mig på jobbet och be mig ta mig hem fortast möjligt. Eller möjligtvis ringa upp till Jimmy och fråga om han var på väg hem.

Nej, då, Micke tyckte det att det var enklare att göra på detta sätt. Åh, detta hade verkligen varit en syn för Gudarna och jag är glad att jag slapp se vad denna trio ställde till med igår eftermiddag.

Micke berättade att Jonny hade hjälpt honom med att komma över vårat höga plank som är ca: 2 meter högt, som går runt vårat hus på baksidan. Därefter hade Jonny lyft över Caroline till Micke, som i sin tur lyft upp Caroline till Jimmys ena lilla fönster som hon lyckats komma in igenom.

Stackarn hon hade opererats dagen innan och dagen efter fick hon lirka sig in igeom ett litet fönster, men min lilla viga unga dotter lyckats komma in genom fönstret och kunde därefter låsa upp både altandörren och ytterdörren för att släppa in Micke och sin pappa.

Jag som fortfarande inte visste om någonting befann mig ju på jobbet, när detta hände. Micke ville tydligen inte oroa upp mig i onödan och därför hade han inte sagt någonting till mig. Jaa, ibland kanske det är lika bra att man inte får veta någonting förrens efteråt.

Idag är det lördag och morgonen började hela familjen tog sovmorgon.

Jag och Caroline i förmiddagas.

Sedan gick vi som vanligt upp till loppisen som håller till varje lördag uppe i vårat lilla centrum och hälsade på våra granner ( ni vet) gumman och gubben. Vi kollade runt bland dom fåtal bord som stod uppställda, men vi hittade ingenting. Förutom denna jättestora fjärrkontroll som jag tyckte såg så rolig ut och fotade.

 The BIG remote control.

Jag skämtade med Micke och "gumman och gubben" att jag verkligen borde ha såna stora tangenterna på mitt tangetbord när jag skriver. Därav att jag brukar slinta så mycket på tangeterna när jag skriver.

Vi gick mot pendetåget och åkte istället upp till Haninge Centrum och kollade runt bland dom mest intressanta butikerna.

 Caroline och Micke i pendeln på väg till Haninge centrum.

Ikväll är det ju den storaslagna finalen i Melodifestivalen i Globen. Jag läste på nätet att det visst är The Moniker (Usch) och Eric Saade som är storfavoriterna i kväll.

Jag har förstått det sedan tidigare att man inte alls ska tro på såna där förhandstippade placeringslistor. Såna där statisk listor har ju tidigare visat sig vara helt felt gissade.

Kan bara ta som exemepel, för bara lite mera än 1 vecka sedan så skrev tidningarna och trodde sig "tro"och "veta" att det var gruppen Love Generation och deras tävlingbidrag "Dance Alone" som skulle gå direkt vidare till finalen i Globen, men det visade sig att den förhandstippade placeringen var helt fel.

För min egen del så gillar jag fortfarande Brolles melodi "Seven days and seven nights och även Sannas melodi I´m in Love.

Åh, för Mickes del så är han sedan länge förtjust i sångerskan Linda Bengtzing. I dagsläget har jag vid det här laget tappat bort räkningen på hur många gånger han lyssnat på hennes melodi " E del fel på mig"  Och måste jag verkligen skriva att han hoppas på att det är Linda som vinner tävlingen ikväll.

Jag tänkte skriva och berätta om gårdagen som var lite extra jobbig. Om man nu jämnför den med det som brukar hända runt omkring mig.

Jag fick ett samtal för någon vecka sedan, men det var så olyckligt att mitt mobilbatteri bara dog efter några sekunder, men det hela ordnade upp sig då vedebörade i andra ändan ringde då upp på hemtelefon och Micke hade då precis kommit hem ifrån sitt jobb. Det var ifrån Danderyds Sjukhus och vi blev meddelade att Caroline nu fått en tid för operation av sina tänder som alltså var igår.

Både jag och Micke hade begärt ledigt ifrån våra jobb för att följa med Caroline den långa vägen ut till Danderys Sjukhus.

Usch, jag var den som var mest nervös och orolig av oss alla tre. Caroline var precis som vanligt lika glad, busig och full av energi och hon muttrade något om: Att det skulle vara skönt att få slippa jobbiga skolan under ett par dagar.

Micke däremot han är nästan alltid lika lugn och cool och det märktes inte den minsta antydan på att han var orolig och nervös inför Carolines operation.

Väl framme vid Danderyds Sjukhus blev vi alla, men framför allt Caroline väldigt trevligt bemött utav all personal. Caroline fick byta om till sjukhuskläder och innan vi åkte hemifrån hade vi satt dit ett embla plåster på Caroline ena hand, så att hon var bedövad där dom skulle sätta dit kanylen. Caroline gjordes klar för operationen och personalen frågade om vi föräldrar ville vara med när dom sövde henne.

Jag var redan så orolig och nervös och kände att jag inte klarade av att se dom söva ner Caroline. Så istället var det Micke som följde med in till operations avdelningen. Några minuter senare kommer en tårögd och ledsen Micke ut genom operationdörren och berättar:

Caroline fick sitta i mitt knä och hon var lika glad som vanligt och nyfiket frågade hon om vad dom olika sakerna var till för inne på operationen.

Narkoslärkaren säger till Caroline att hon skulle få sova nu och sprutar in medelt i kanylen. Jag kände hur hela hennes kropp blev alldeles tung och lealös. Narkosläkaren var tvungen att lyfta upp Caroline så jag kunde gå ut, och hon bara hängde som en docka i hans famn, med munnen vidöppen.

Jag kände att jag bara inte orkade stå eller sitta och vänta utanför operationsalen eller i väntrummet i 1-1½ timme. Så vi talade om för en annan sjuksköterska att vi gick till cafeterian.

Efter drygt 1 timme gick vi tillbaka, men Caroline var fortfarande kvar inne på operationen, men efter att det gått yttligare 30 minuter så var till slut operationen klar.

Caroline fick ligga kvar några timmar på uppvaknadet och till en början fick hon lite extra syrgas i en mask så att hon skulle kvickna till. När personalen märkte hur snabbt Caroline kvickade till och mådde så fick vi till slut åka hem. Det var som att se lilla bambi på hal is när Caroline skulle gå ifrån sängen till rullstolen och från rullstolen in i taxin.

Oj, oj vad hon vinglade min lilla tjej, men så var hon ju fortfarande påverkad av narkosen och fullproppad av starkt smärtstillande medel. På vägen hem i taxin sov hon nästan hela tiden och väl tillbaka hemma igen var det direkt i säng med Caroline, som inte verkade ha något emot att få forsätta sova "ruset" av sig.

Nu på morgonen har Caroline nästan varit som vanligt igen, och det är otroligt hur fort barn anpassar sig efter en operation.

Igår var det visst både den internationella kvinnodagen och fettisdagen. För det första visste jag inte ens om att det var den internationella kvinnodagen var den 8:e mars. Jag blev varse om det då jag i går morse loggade in på min facebook och upptäckte att jag hade fått en meddelade ifrån en killkompis " Hej, Sandra gratulerar på kvinnodagen kram.

Jaha, tänkte jag är det den dagen idag...? Jag har aldrig tidigare år ens blivit grattat eller firat denna dag. Jag ser den dagen som vilken utav dom alla andra uppdiktade dagar med alla möjliga och dessutom ( konstiga namn) som t.ex vem kom på "Alla menlösabarnsdag" "Fettisdagen" ( som även den var igår, men jag äter inte semlor) Kanelbullens dag" vem kommer på ideen att döpa en dag till Kanelbullens dag?! Fruntimmerveckan...fniss!! När är det någon som kommer på att vi även kanske borde införa Karlstimmerveckan då..? På våren firar man ju morsdag och på hösten farsdag. Jaa, listan kan säkert göras ännu längre, men jag kan långt ifrån namnen på alla dom dagarna.

Jag tycker det gott och väl det räcker med att man kommer ihåg alla dessa födelesdagar, och gratulerar och firar dom som fyller år.

I går morse när jag stod i duschen och skulle tvätta håret, så blev det så olyckligt att mitt långa hair extenstion trasslade in sig i mitt guldhalsband. Jag försökte att ta bort det intrasslade blöta långa håret, ifrån halskedjan men det visade inte vara det lättaste. Inte gjorde det saken lättare då jag knappast kunde se någonting. Jag hade både tvål och schampoo i ögonen. Usch, situationen börjad bli lite otäck när jag började känna att halsbandet drogs åt kring min hals i mer eller mindre ren desperation och ryckte till i halskedjan, och det orsakade att själva låste på halskedjan gick sönder, men hellre det än att känna att man håller på att på panik för att inte få någon luft. Så numera är jag tyvärr utan halsband. Jag får se om det är någon mening med att lämna in halsbandet för lagning eller om det kanske är lika bra att köpa sig ett nytt med en gång.

Jag ringde min vännina Elin igår och hade faktiskt tänkt åka ner och ta en fika med henne igår förmiddag, innan jag skulle åka vidare för att jobba kväll. Första gången jag ringde henne så visade det sig att hon precis var på väg att lämna sin lilla son på dagis och gången efter jag försökte ringa henne fick jag inget svar. Jag är inte en sån som bara sitter och ringer och ringer om och om igen. Sådant stort tålamod och ork har jag inte. Och om det är så att ingen svarar så kan det faktiskt bero på en eller flera orsaker.

Jag kände ändå för att åka ner till Nynäshamn igår och tog pendeltåget när till slutstationen. Tog först en promenad ner till hamnen i det fina soliga vädret som det faktiskt var igår och sedan strosade jag vidare  upp till det lilla centrumet och kollade runt i dom småbutikerna ( finns ju inte så många) men tycker det är så mysigt nere i Nynäshamn.Säg vem som inte trivs utomhus när solen skiner och det börjar bli varmare ute. Mmm, jag verkligen älskar när solen skiner och värmer så skönt som en gjorde igår. Då trivs jag som bäst och det var nästan så man började få vårkänslor ute igår.

Det är lika bra att fortsätta och skriva och lugna några som kanske blivit oroliga. Det är nästan så att detta är lite pinsamt och genant att skriva om, men skitsamma ( OBS dom första fyra bokstäverna i det ordet innan parantecen) Det är nämligen så att jag både under måndagen och tisdagen på kvällen käkade köttsoppa till middag. Jag tycker att det är fruktandsvärt gott och det även en väldigt bra blandning utav både: kött, grönsaker kryddor och så förstås en massa lök. Just det LÖK, det får ju igång min mage på flertalet sätt, och som igår eftermiddag/kväll.

Jag skämtar inte men min mage svullnade upp så fruktansvärt mycket, under gårdagen, så det såg ut som om jag skulle kunnat vara gravid i 3:e månaden. Jag kan både garantera och lova mina läsare och kanske oroliga kollegor på jobbet att jag att jag absolut ( och fortfarande) inte är gravid och har inte heller några planer på att bli det. Det är bara så att min mage reagerar väldigt kraftigt på just det LÖK och det orsaker även hemska gaser och det är därför min mage sväller upp som en stor ballong.

Ni skulle sätt Micke blick på min mage igår kväll när jag kom hem.

- Vad har hänt med din mage Sandra. Den är ju alldeles svullen och det ser nästan ut som om du vore gravid.

Caroline som ännu inte hade somnat, men låg inne i sin säng. Kom utspringade till köket där vi stod och pratade med varandra.

- Mamma, mamma ska jag få en lillasyster eller lillebror?

- Nej, absolut inte Caroline!! Det är bara så att mamma har ätit en massa lök och det orsaker att min mage svullnar upp och ser ut som en ballong.

Både jag och Micke följde med Caroline tillbaka in till hennes rum och hon hoppar upp i sin säng och lägger sig ner. Jag böjde mig ner för att pussa henne på kinden och utan att jag ens hann tänka på vad som höll på hända i andra ändan av mig så kom det världens prut.   

Micke utbrast. Det var som fan, vad den lät. Den skrek så länge den levde. Sedan försvann han ut som en oljad blixt ifrån Carolines rum.

Caroline hon låg och skrattade i sin säng och tyckte det bara var roligt att hennes mamma "mökade" i hennes rum. Jag bad Caroline om ursäkt och bäddade om henne. När jag kom ut till Micke i köket, så stod han med sin t-shirt uppdragen för både munnen och näsan och mumade någonting: Om att försöka ta skydd från illaluktande pruttar.

Jaa, det kommer absolut inte under dom närmaste dagarna eller snarare veckorna inte att bli någon soppa med lök i till mig, den saken är helt klart. Min mage är även idag lite uppblåst och svullen, men hoppas att min mage under dagen eller morgondagen kommer att få tillbaka sin normala form.

Jag har nu igen blivit kontakat av produktionbolaget Meter Televison som frågade om jag ville vara med i ett nytt tv-program som kommer börja visas någon under våren.

Programmet heter Herr och Fru och det går ut på att dom tävlade med hjälp av en partner bjuder friskt på sig själv och varandra i en underhållade tävling där vinsten går till välgörenhet.

Då var man återigen hemma efter att ha varit och jobbat några timmar.

Vill faktiskt berömma min duktiga make som efter det att han hade jobbat klart åkte direkt till Coop Forum och veckohandlade.

I och för sig hade vi kunnat storhandla i helgen, men nu var det ingen utav oss som direkt tänkte eller kände någon större motivation eller lust. För min egen del så har jag aldrig direkt gillat att veckohandla. Dom enstaka gångerna som jag nu följt med till Coop Forum,och ska köra den stora otymliga kundvagnen mellan alla varuhyllor och zick-zackar mellan dom stora frysdiskarna.

Usch, brukar jag tänka, det måste finnas trevligare och roligare saker att göra en att storhandla. Micke vet vid det här laget hur mycket jag avskyr att åka med till Coop Forum.Så numera tar han på sig det helt och hållet själv.

Den 18:e den här månaden fyller min son Niclas 17 år och nu återstår det bara ett år till så är även han myndig och räknas som vuxen. Herregud, vad tiden går fort, det var ju inte så länge sedan samtliga utav mina barn var småttingar och gick på dagis, som sedan byttes till förskolan, och sedan lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och sedan till gymnasiet. Och till hösten snarare bestämmt i slutet av september fyller Tobias 16 år och i början av oktober blir minstingen Caroline 11 år.

Men idag är det faktiskt en annan vid namn Caroline som fyller år. Och det är Mickes äldsta dotter Caroline som fyller hela 19 år.

Mickes söta dotter Caroline

Ett jättestort Grattis till dig och hoppas verkligen att du haft en trevlig och fin dag.

Skrivet av Sandra 7 mars 2011 klockan 22:11

Jag kör på ( nästan) direkt med det andra blogginlägget för ikväll.

Nu på kvällen bänkade jag mig tillsammans med Micke i soffan och kollade på ett tv-program som handlade om plastic operationer.

Programmet hette The Worlds and Meoch han som skötte och gjorde interjuverna hette Mark Dolan. Jag har tidigare sett hans tv-program, men aldrig direkt tänkt på att skriva om dom i min blogg, förrens efter att ha sett kvällens program.

Ja, vad ska man säga, visst kan skönhetsopertioner vara snyggt, men när det går till överdrift då blir det bara för mycket.

Visste ni om att det finns något som heter BDD det står för det engelska ordet  Body Dysmorphic Disorderoch vad det betyder kan ni läsa om ni trycker på den blåa länken.

I dagens tv-program The World an Me som handlade det om Världens konstigaste plastik opertioner.

Dom båda väldigt söta, långa blondinerna Jenny Lee och Angel Bismarchi, som aldrig tycks ledsna på att göra nya plastik operationer. Jenny hittar hela tiden nya fel på sitt ansikte och sin kropp som hon vill justera med hjälp utav nya skönhetsopertioner.

Och sedan har vi Angel som varit gift med en plastik kirurgi, men hon skilde sig från sin första make. Och numera är hon omgift med en ny plastikkirurg. 

Som har gjort 44 plastikkirurg operationer: ögonbrynslyft, ögonlocksopertion, fyra näsplastik, kindimplantat, tre bröstförstoringar ansiktslyft och kroppslyft. Jenny har blivit diagnostiserats med Body Dysmorphic Disorder.

Den Brasilanska Angela Bismarchi innehar Brasilines rekordet för mest plastikkirurgi.

Hennes första make var en plastikkirurg. Och likaså hennes andra make också. Den 37-åriga modellen har genomgått praktiskt taget nästan varenda kosmetisk förfarande och tänkbara plastik operation. Det är alltid hennes make Wagner som opererar sin hustru och hon ser det som en gåva från honom. Innan dom gifte sig gjorde han en "hymenoplassty" på Angela så att hon skulle vara oskuld på bröllopsnatten. 

I slutet av programmet åker Mark till Nevada öknen för att träffa Denis Avner även känd som The Stalking Cat.

Jag säger då bara det: STOPP och BELÄGG nu får det vara nog!! Detta är helt fullkomligt vansinnet och sinnesjukt. Vad sjutton är det för idiot som utsätter sitt ansikte och kropp med att förstöra det helt och hållet. Och bara komma på tanken att vilja göra om sig från människa till att likna ett kattdjur.

Before

 After

 Denis Avner eller snarare The Stalking Cat är även med i boken Guinness World Records som den mest kirurgiskt modofierade mannen i världen. Hans ansikte är både tatuerat och hans panna är format och radikalt som en katt, tänder är slipade vassa och ett flertal ansiktsimplantat för att sätta fast morrhåren.

Ja, det är söndagskväll och det börjar bli hög tid för mig att skriva ett blogginlägg.

Just det tänkte jag skulle börja skriva om gårdagens melodifestival. Både jag och Micke blev faktiskt lite förvånade över att det var Sara Varga och The Monker som tog dom två sista final platserna i Globen nu på lördag.

Ja, visst har Sara en guddomligt vacker röst och hennes speciella fina ballad " Spring för livet" berör mig på välidgt många sätt, men tyvärr så tror jag inte att hon har så stora chanser i den stora finalen.

Daniel Karlsson, sångaren i The Monker, som var gårdagens endaste kille, och som lyckades knipa den andra final platsen till Globen. Jag har lyssnat några gånger på melodin " Oh my God" men tyvärr så gillar jag inte alls den låten, och inte blir det bättre när man ser själva framträdadet som gruppen The Monker gör när dom intar scenen.

Jag var tvungen att lämna vardagsrummet, p.g.a att jag retade upp mig så mycket på deras dåliga framträdande.

Jag hade läst i kvällstidningarna att det var några som hade förhandstippat och trodde att Love Generationen skulle gå vidare till finalen i Globen. Det var precis det trodde jag också, men nu var det så att både jag och några andra som skriver och gissar i dom stora kvällstidningarna fel i den frågan, men det är ju inte alltid man kan gissa rätt.

Om mindre än en vecka så äger den stora finalen rum på den stora scenen i Globen. Och årets finalister oj, oj ,oj, det blir inte lätt att gissa sig till vilken utav dom allra bästa tävlingsbidragen som vinner.

Det räckte för mig att bara höra några ynkliga få sekunder utav en av alla tävlingsbidrag och jag föll pladask som en fura.

Den melodin måste vara en utav melodifestivalen bästa på väldigt länge, och  framfördes utav Kjell...ojdå, nu skrev jag visst hans riktiga namn! Jag menar förstås hans artistnamn Brolle och hans melodi  "Seven Dags and Seven Nighs.