Jag går just nu igenom ett fruktandsvärt svårt sorgearbete och är så nedstämd och gråter nästan konstant.

Jag är numera bara forna skugga utav den jag var tidigare och det känns aldrig mera som mina läppar kommer att kunna le och mina ögon kommer att tindra ( den lågan känns nu som den slocknat) för nu är min sorg och saknade efter min kära pappa alldeles för svår och frågan är kommer mitt hjärta någonsin kommer att läka...?

Det får lov att ta den tid det tar att gå igenom detta svåra sorgearbete och tiden den får gå sin gång och ordspråket: " Men tiden läkar alla sår..."

- Nej, det känns inte alls just nu som om "tiden kommer att läka alla sår"

Det här som hände blir alldeles för svårt för oss alla närhöriga att smälta och förstå och inse.

- Herre min Gud, min pappa finns inte längre till för oss....

Jag måste ändå nu försöka vara stark framför allt för alla mina fina, underbara barn, som måste ha kvar sin mamma i någorlunda skick. Även vara en någorlunda stark storasyster för mina fyra yngre syskon och framför allt också till våran mamma.

Jag vill framföra ett stort    Tack till er alla som hjälper mig igenom mitt sorgearbete och det är framför allt mina barn: Nina ( hon och hennes familj kommer ner från Västerås nu på söndag) och flera gånger om dagen ringer hon till mig. Likaså mina stora pojkar Jimmy och Henrik.

Mina yngre pojkar Niclas bearbetar sin sorg efter sin morfar genom att skriva om det på facebook och Tobias är även han utom sig av sorg över att fått förlora sin morfar.Caroline bearbetar sin sorg efter sin morfar genom att måla och rita fina teckningar som ska föreställa morfar på väg upp till himmeln.

Jag vill även ge min make Micke ett    stort Tack! Som under dom här 2 dagarna som gått varit ett väldigt stort stöd och till en enorm hjälp.

Micke har skött det praktiska och även ringt en massa telefonsamtal. Jag har helt enkelt inte orkat och min röst har inte heller kunnat bära mig.

Tack även till båda mina ex-makar Johan och Jonny som även dom båda ringer (flera gånger om dagen) och visar sitt deltagnade i min sorg.

Tack även till mina svärföräldrar Ing-Britt och hennes karl Gunnar som ringer och sms:ar många fina, uppmuntrande och värmade ord.

Igår kväll kom min svärfar Lars-Göran över till oss och med sig hade han en bukett rosa rosor och ville visa sitt allra djupaste deltagande i min sorg efter min kära pappa.

Tusen Tack Lars-Göran för dom vackra blommorna.