Alla inlägg under april 2011

Av Sandra Sterner - 10 april 2011 22:49

Ja, visst ja, jag lovade mina läsare att det skulle bli ett till blogginlägg innan kvällen/natten går mot sitt slut.

 

Jag måste bara skriva och utrycka mig att jag trodde aldrig först det skulle fungera med överflyttningen av min gamla Metroblogg till den nya bloggen. Men nu på kvällen så ordnade allting upp sig med den nya bloggen. Det var väldigt mycket nytt att lära och dessuto en hel del nya funktioner. Det verkar dock inte som om allting riktigt ännu fungerar som det ska göra, men antagligen har det att göra med att bloggen fortfarande är alldeles ny, så man får nog ta att räkna med att det kommer att hacka och gå lite trögt innan allting fungerar som det ska igen. Det är huvudsaken att min gamla blogg lever vidare ( det är ju där jag har alla mina läsare) och jag kommer även fortsättningvis dubbelblogga både på Metrobloggen och här på Bloggplatsen....så det är med andra ord bara att häng med på vilken Blogg ni vill.  

 

 

Däremot suckar och stönar jag väldigt djupt och det är över att samtliga utav mina i bilder, som jag har kopierat över från Metrobloggen till Bloggplatsen bara har försvunnit. Detta orsaker mig ett otroligt extra arbete, då jag nu blir tvungen att gå igenom inlägg efter inlägg och manuellt lägga in bild efter bild. Både jag och Micke satte igång redan i förmiddags och fortsatte nu en stund på kvällen, och vi har hittills gjort klart hela 2011 ( januari, februari, mars och fram tills dagens datum) Vi hann även med att påbörja året 2010 och nästan hela december och november är färdiga och nu ligger bilderna där igen. En väldigt bra funktion som finns på Bloggplatsen är att det registreras hur många bilder som man hitills lagt upp och innan vi avslutade för kvällen var vi uppe i över 300 bilder. Egentligen är inte ynkliga 300 bilder som vi manuellt flyttat över under lördagen och söndagen ingenting, mot vad jag har att vänta mig att göra. Det rör sig om jag ska vara exakt 1370 stycken skrivna inlägg genom dom fyra åren som jag nu hållit på att blogga. Däremot så är det inte bilder på alla mina skrivna inlägg, men på väldigt många och på vissa inlägg så är det t.o.m flera bilder.

 

Jodå, jag kommer verkligen att ha att göra en tid framöver och utöver att fixa över närmare 1000-1500 ( eller kanske ännu mera) bilder.Så förutom att jag  ska jag även hinna med att dubbelblogga, jobba heltid ( hade även tänkt börja jobba lite smått i morgon) ska man även hinna med att vara mamma, hustru, springa på en massa möten, vara till lags för mina väninnor ( Jaa, Elin jag vet att jag lovat dig att vi ska fika någon dag i Nynäs) svara på mail och i min mobi som tycks ringa jämt.

 

Igår förmiddags fick Micke ett ryck och började vårstäda ut både förrådet och Carolines lekstuga på en massa prylar och bråte som vi inte längre använder. Det verkar faktisk vara så att våran familj är lite som hamstrar vi samlar under loppet av ett halv år på oss en massa onödiga och onyttiga prylar och saker i vårat ute förråd och det är därför varje vår och höst Micke ( och ibland hjälper jag till) rensar lite så att vi överhuvudtaget ska komma in i förrådet.

 

Ni vet våra goa grannar som fått namnet " Gumman och Gubben" dom är så otroligt snälla och rara.  Dom båda är även väldigt förtjusta i min dotter Caroline och dom har liksom blivit som en lite extra farmor och farfar till henne. Varenda lördag upp i vårat lilla centrum står dom vid sitt bord och säljer en massa loppisgrejer och vad passar då inte bättre än att dom får våra prylar och saker som vi inte längre har användning utav. Micke och Caroline hjälptes åt att gå iväg med att grejerna.


Jag var så upptagen med att fixa ordning en massa andra saker så när ytterdörren senare öppnas hör jag min glada lilla tjej ropa ifrån hallen:

 

- Mamma, mamma skynda dig och kom. Jag har fått en cykel utav våra snälla grannar.


Jag gick ut till hallen och möttes utav min glada dotter, som hade fått en hyfsat fin lila 24 tums cykel utav sin extra farmor och farfar.


     


Sedan sträckte Caroline ut sin hand och visade att hon även hade fått 2 stycken 20:- sedlar i gåva ifrån dom också. Det är tydligen så att Caroline verkar vara deras lilla extra barnbarn ändå.  Då dom alltid varit så snälla och generösa emot oss så beslutade både Micke och jag oss för att dom mer än gärna kunde få Caroline fjolårets cykel som hon numera har vuxit ut.

 

Det har verkligen känts idag som det har varit vår i luften. Solen har strålat och även fast det blåsigt litegrann ute så har det varit skönt. Vi satte ute och drack kaffe på våran baksida och njut i fulla drag över att solen värmde så varmt och skönt. Senare på eftermiddagen gick vi iväg på en promenad i det vackra vädret, men Caroline kände i alls för att gå utan hon valde istället att hoppa upp på sin nya lila cykel och trampa sig fram.


 


Av Sandra Sterner - 10 april 2011 22:16

Gud, äntligen fungerar min Metroblogg igen, och det var verkligen på tiden. Det har varit otroligt jobbigt att inte ha kunnat logga in på sin gamla trogna blogg (som jag faktiskt har saknat) men ni vet väl mina trogna läsare att jag även skriver under denna Blogg (och där finns det nya, färska uppdateringar om vad som har hänt under helgen inför helgen...läs gärna även denna)


Jag vill framföra ett stort tack till Patrik Högberg, som både är den nya ägaren till Metrobloggen och hans företag Virtuell Media.


 

  

Det är han som under söndagen har fixat och trixat så att jag äntligen har kunnat loggat in på min nya Metroblogg, ( som jag snart ska börja undersöka)

Till mina läsare, om ni bara visste hur mycket jag har saknat att skriva i bloggen och det blir så att man blir beronde av att skriva när man blir bloggerska.


För första gången sedan min pappa tragiska bortgång, så kan jag nu känna mig lite glad och uppåt igen.


Jag ser att det är en hel del nya förändringar och att själva upplägget där man skriver ser helt annorlunda ut. Jag ska så fort jag skrivit klart detta blogginlägg kolla in dom nya funktionerna och hoppas verkligen dom fungerar och är mycket bättre än hur det var på den gamla bloggen.


Det kommer att blir flera inlägg skrivna av mig innan denna kväll är slut.

Av Sandra Sterner - 10 april 2011 12:40

Jag är väldigt irriterad och frustrerad. Just nu är det så inne helvete jävla mycket tråkigheter som händer, och dessutom går emot mig. och ordspråket: Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom. ( Hmm, det kanske finns något med det) eller Allt man inte dör utav blir man starkare av.

  

Jag tror dom flesta utav mina läsare vid det är laget känner till min pappas tragiska bortgång, men hur mycket jag än gråter och sörjer så får jag han aldrig mera återtillbaka. Jag har sedan jag var liten varit en riktig fighter och är lyckligt begåvad ( tror jag, det känns så) med ett enormt starkt psyke. Visst jag har varit enomrt ledsen och nere, men du står jag åter igen på benen och redo att utmana den tuffa världen.


En annan sak som jag är väldigt irriterad och dessutom väldigt frustrerad över det är över hur dåligt BÅDA mina bloggar fungerar eller snarare INTE fungerar. Då man bloggar så vill jag förstås ( det tror jag alla bloggare vill ha) en väl fungerade bloggplats, med bra servrar och dessutom kräver jag bra support ifrån båda Metrobloggen och Bloggplatsen, men ibland känns det mera som ett önsketänkade.


Nu till saken är att min gamla blogg som har tagits över av nya ägare som är Viruell Media. Har gått ut med mail att överflyttningen från den gamla Metrobloggen till den nya Metrobloggen skulle vara klar till helgen. Både Micke och Caroline lyckas komma in på sin nya Metroblogg men det går fortfarande INTE att komma in på min. Utan det är fortfarande samma kontiga och skumma felmeddelade som kommer upp: Din e-mail adress finns inte registerad!?


Jag loggade in på ett nytt forum som nu finns i anslutning till den nya Metrobloggen och kunde där läsa att flertalet utav dom som skrivit för Metrobloggen nu fått över sina bloggar till nya Metrobloggen, och en del utav bloggarna var så irrterade över att dom inte kunde se sina besöksräknare. Vad fan spelar besöksräknaren för roll när det inte ens finns dom som kan logga in på den nya bloggen.


Jag har skrivit en massa mail till en kille som heter Patrik Högberg, som tydligen är han som är ägaren bakom det hela, och nedan följer hans svar:


INFO:
Inga bloggar är försvunna, det är bara vissa som inte kommit över rätt och därför kan man inte logga in eller komma in på bloggen via webbläsaren.

  • I de fall där man inte kan logga in för att användarkontot inte finns så fixar vår support det, det är bara maila metrobloggen@virtuellmedia.se med vilken bloggadress det handlar om så kopplas det ihop.
  • Om bloggen inte finns när man surfar in på sin adress, bara lugn den finns kvar, i det gamla systemet tills den 25 april så man behöver bara maila oss om vilken blogaddress det är så kopierar vi över bloggen manuellt åt dig.

Tackar så mycket för svaret! Men när är det dags för min blogg att flyttas över till den nya bloggen.


Nu över till mina nya blogg som är här på Bloggplatsen. I mera än 2½ månad har både jag och Micke ( som hjälpt mig på kvällarna, när jag jobbat) suttit och kopierat över mina tidigare skrivna inlägg och tillhörande bilder till denna blogg. Igår eftermiddag upptäckte jag till min förskräckelse att nästan samtliga utav mina blir var borttagna från Bloggplatsen. Jag höll mer eller mindre på att få frispel och fattade först ingenting. Jag satte mig och skrev till supporten, men förväntade mig inte alls under gårdagkvällen att jag skulle få något svar, då jag tidigare har skrivit til dom och det hat gått upp till 3-4 dagar innan dom behagar sig för att svar ( mycket dålig service) men det visade sig senare på kvällen och det löste ller snarare kom jag på själv. Om det är så att man ska ha med bilder på Bloggplatsen, så måste  dom först läggas i en separat mapp på sidan av bloggen innan man kan lägga upp dom på sin blogg och det gick alltså inte enbart bara att kopiera. Det är helt vansinne att dom ansvariga bakom att "plocka bort alla min bilder" inte hade kunnat informera mig om det när jag väl hade satt igång med att kopiera över mina tidigare inlägg och bilder. Nu måste jag mauellt inlägg för inlägg lägga upp en bild efter bild först i den separata mappen innan jag senare kan lägga över bilderna på bloggen.


Detta kommer att ta en evighet att göra och det rör sig om typ närmare 1000-tals inlägg. Men alla mina skrivna inlägg är det dock inte bilder i, men så finns det även inlägg med massor utav bilder.

Av Sandra Sterner - 9 april 2011 21:15

Jag tror fan att jag kommer att få total frispel. Ursäkta, mitt fula språk, men nu är jag så inne helvete jävla förbannad. 


Samtliga utav mina överflyttade bilder, som jag kopierat ifrån min gamla Metrobloggen ( som jag fortfarande inte lyckats logga in på) men till skilland från mig som alltid verkar ha maximal otur i allting, så lyckats både Micke ( som nästan aldrig bloggar) och så Caroline logga in på sina sidor och bekantat sig med den nya Metrobloggen, men som sagt INTE jag. Det kommer upp helt vansinniga felmeddelade som din e-mail adress är inte registrerad eller ditt användar namn finns inte...??!!


Nu när jag loggade in på Bloggplatsen, så upptäcker jag till min förskräckelse att flertalet utav mina bilder är borta, och jag vet inte alls vad jag tar mig till. Vet inte ens om dom kommer tillbaka eller om det är så att jag måste lägga in alltihopa på nytt igen.


Av Sandra Sterner - 9 april 2011 10:42

Sedan en tid tillbaka dubbelbloggar jag både här på Bloggplatsen och även på min gamla Metroblogg. Tyvärr verkar det som min gamla, trogna och fina läsare fortfarande föredrar att läsa det jag skriver från min gamla blogg, alltså Metrobloggen, och jag kommer även fortsättningsvis ( när jag väl lyckas logga in på den sidan) forsätta att skriva där. Men nu måste jag nu meddela mina läsare att jag INTE har någon som helst möjlighet att logga in på min gamla blogg och det har att göra med ( det har jag även skrivit om tidigare i min blogg) att Metrobloggen har bytt ägare och vi ( bloggare) kommer även att få bättre servrar ( äntligen) och därför går det  inte just nu under denna helg att komma åt Metrobloggen, då den ligger helt ner p.g.a nya uppdateringar. Jag hade tidigare ( innan dom började med flytten av Metrobloggen)blivit informerad att inget utav mina tidigare skrivna inlägg kommer att gå förlorade, men så blev det så olyckligt att mitt allra sista skrivna inlägg med överskriften " Jag lever som i en mardröm" och det var bl.a en dikt som var tillägnad min pappa, men den råkade visst försvinna ifrån Metrobloggen, men numera är jag alltid noga med att både kopiera det jag skriver plus att jag dubbelbloggar och låägger i det jag skriver på min nya blogg.


Usch, såg ut genom fönstret i morse och såg att vädret inte alls såg specillet lockande ut, och jag som verkligen avskyr när himmlen är alldeles grå. Nej, tacka, vet jag när solen skinner från en klarblå himmel och det går väläven an om det är ett och annat lite vitt fluffigt moln.


Nej, nu börjar det verkligen bli hög tid att göra sig i ordning och försöka göra det bästa utav den här dagen.




Dom flesta utav mina läsare vet jag att dom fortfarande följer min gamla blogg som

Av Sandra Sterner - 7 april 2011 23:30

Jag lever i en mardröm ( känns det som) och det är alldeles för svårt för mig att inse att min pappa inte längre finns kvar i detta jordeliv.
 
Jag har alltid gillat att skriva mycket, och det gjorde jag redan mycket som ung. Mestaldels har det blivit uppsatser i skolan och även en del dikter och posei. Jag har även gett mig in på att skriva om texten på vissa "kända" låt texter som jag även också har puplicerat på min blogg ( men just nu blir det ingenting med det)
 
Nedan följer nu en dikt som är tillägnad min pappa:
 
Det känns som jag lever i en hemsk mardröm, men börjar alltmer inse att det inte är någon hemsk mardröm, utan att jag lever i nu:et och allting det hemska som hänt är sant.
 
Dagarna går och det har redan nu passerat mera än 1 vecka sedan det hemska hände, och hur mycket jag än gråter så får jag dig aldrig mera åter.
 
Jag önskar så att jag för en sista gång hade fått en chans att träffa dig eller åtminstående fått höra din glada och härliga röst, för det hade iallafall kunnat gett mig lite tröst.
 
Nu sitter du lilla pappa uppe i himmeln tillsammanse med din mor och far ( farmor och farfar) och så förstås morfar.
 
Jag hoppas du pappa hör och lyssnar på mig när jag ber och att ni alla mina fina, vackra släktningar blickar ner från skyn och ler mot oss alla. Nu har du min kära lilla pappa blivit en vit och vacker ängel och hoppas verkligen att du har det bra där du befinner dig nu.
      
  
 
Sov så sött älskade pappa!!   
 

Av Sandra Sterner - 5 april 2011 23:00

Det är tyvärr inte att räkna med att jag varje dag kommer att uppdatera bloggen, men nu har jag slagit mig ner vid datorn för att skriva av mig litegrann.

På något sett hjälper det mig litegrann att "få skriva av mig" men långt därifrån känns det som vanligt i min vardag och i mitt liv igen. Just nu känns hela mitt liv upp-och-ner och jag vet snart varken ut eller in. Det känns just nu som jag har helt och hållet har tappat min tidigare livskraft, kämpaglöd, ork, gläjde och ingenting alls känns speciellt roligt längre.

Den stora sorgen och saknaden efter pappa har dessutom gjort att jag blivit helt virrig och hemskt glömsk. Jag som i vanliga fall brukar ha mer eller mindre järnkoll på allting som händer runt omkring mig, och kollar igenom min agenda på mobilen så att jag inte ska glömma bort något inplanerat möte eller liknade. Men sedan detta hände så har jag på råga på allting annat också gått och blivit väldigt tankspridd och hemskt glömsk.

Jag blev varse först idag på eftermiddagen när Caroline kom hem i från fritids och jag skummade snabbt igenom hennes lilla anteckningsbok som åker mellan hemmet och skolan. Carolines lärare hade skrivit att det visst var uppsatt en tid i skolan igår för utvecklingsamtal. Jag hade blivit informard någon vecka innan om denna tid och även sett till att lägga in tiden för utvecklingsamtalet i min min agenda och även lagt in den under påminnelse så att alarm skulle börja pipa ett par timmar innan mötet skulle börja. Men tyvärr så försvann det precis som mycket annat som även skulle göras under både förra veckan och igår. Jag har varken orkat brytt mig eller ens haft tanken på att kolla in vilka möten och alla andra måsten som skulle göras.

Ursäkta, men det känns just nu som allting annat är oviktigt och har inte haft någon tanke på allt det andra (som för mig) inte känns lika vikigt.Vi samtliga som är berörda av denna sorg och saknad har mycket annat att tänka just nu.

Jag är väldigt tacksam för att jag har en sådan snäll, omtänksam, och dessutom väldigt uthållig make som just nu ställer upp till 100%.

Micke lyckades med sin övertalnings taktik att få med mig ut en stund. Jag som vanligtvis gillar att vara ute och promenera, tyckte inte alls det var speciellt roligt att vara ute och bara gå och gå och aldrig känna att man kommer fram. Så istället nu jag även gått och blivit en latmask och orkade iallafall att gå till busshållplatsen och tog bussen upp till Haninge Centrum.

Just nu planerar jag inte mina dagar mera än att jag bara tar en dag i sänder, och vad morgondagen har i sitt sköte det vet egentligen ingen. Det är fortfarande ett oskrivet blad med det kommer framtiden att visa.

Av Sandra Sterner - 3 april 2011 21:31

Jag har helt enkelt bara inte orkat skrivit någonting alls under gårdagen.

Jag har nu gråtigt så mycket att det inte längre känns som jag har några tårar kvar och även om jag inte längre gråter så är jag fortfarande väldigt ledsen, chockad och nedstämd.


Min aptit är i det närmaste likamed noll och det lilla jag får i mig tvingar Micke mig att äta. Däremot försöker jag iallafall få i mig vätska.


- Usch, fy sjutton var det här är jobbigt att genomgå.


I fredagskväll åkte jag och Micke över till min mamma för att ge varandra lite tröst och samtidigt lösa av mina allra yngsta lillasyster Cilla, som hade varit med mamma natten mellan torsdagen och fredagen.


Vi alla barn måste nu ställa upp för varandra och givetvis lite extra mycket för våran mamma. En utav mina yngre tvillingsystrar Nenne hade ställt upp och varit med mamma, natten mellan onsdagen (det var den dagen vår pappa plötsligt gick bort) och Nenne stannade kvar tills på torsdagen. Då Cilla senare under dagen kom och avlöste Nenne.


Jag och Micke åkte alltså  över till henne på fredagkvällen och stannade kvar tills lördag förmiddagen. Det var alldeles för många minnen utav pappa och det kändes konstigt att veta att pappa inte var hemma. Det var på något sätt konstigt att "pappa inte var där" "pappa som alltid visste och kunde så himla mycket" och "man kunde alltid fråga pappa om nästan vad som helst och han hade för det mesta svaret" men nu så fanns han ju inte längre till hands att fråga och det kändes en extrem stor tomhet, saknad och längtan efter honom. Men allt vi nu har kvar av vår kära pappa är massor utav fina, glada minnen och förstås en massa fotografier och inspelade hemmavideoklipp.


Dagen därpå alltså på lördag förmiddag, kom den andra yngre tvillingsystern Dessan, tillsammans med sin sambo och deras son Eddie.Vi hade inte setts på över 4 ½ år ( sist var då deras son Eddie skulle döpas) och det är fruktandsvärt att vi syskon träffas så pass sällan. Och nu när vi träffades igen, så är det i samband med att våran pappa hade gått bort.Vi kände båda att vi hade mycket att prata med varandra om, men vi kunde omöjligt prata om allting på en gång.

Jag som nästan inte alls kunnat sovit alls, sedan ödesdigra dagen som förändrade hela mitt liv och min tillvaro.


Jag hamnade i ett chocktillstånd och på något konstigt sätt så har jag inte under dom tre efterföljande dygnen inte känt mig det minsta sömnig, och har omöjligt kunnat komma eller fått någon som helst ro i kroppen och kunnat unna mig någon vila eller sömn, men som sagt sömnen tar ut sin rätt och efter att varit vaken i tre dygn, så höll jag mer eller mindre på att somna sittandes.Det var ungefär så det kändes efter ett tag då jag hade suttit och pratat med Dessan och mamma.Jag kände mig inte specillet klar i skallen (antagligen p.g.a sömnbrist) men det bestämdes att vi under kommande vecka tillsammans med mina övriga syskon och mamma och gå igenom alla detaljer och förbereda oss för begravningen.


Jag och Micke åkte hem till oss. Både Jimmy och även Niclas hade kommit över och båda stannande hemma under lördagen.


Vid det här laget hade jag varit vaken i tre dygn och efter ett tag så är det bara så att "sömnen tar ut sin rätt" och man somnar oavsett man vill eller inte. Jag hade vid det här laget börjat fått dubbelseende och kände mig väldigt irriterad, och dessutom ännu mera virrigare än förut. Så det återstod ingeting annat att göra, än att ge efter för "John Blund" och försöka sova en liten stund.


Jag gjorde mig i ordning för "natten" redan innan klockan hade blivit 20.00 och minns inte så mycket mera än att jag lade mig ner på kudden och drog upp det varma duntäcket till huvudet, sedan somnade jag. Vaknade upp i morse strax efter 9-tiden och kände mig ordentligt utvilad (vem skulle inte göra det efter att ha sovit i över 13 timmar).


 Jag frågade Micke:


- Snälla, säg bara att det var en hemsk mardröm, som jag har haft om min pappa....


- Nej, Sandra.....tyvärr så är det sant!!


Jag kunde inte hålla emot utan, brast ut i en yttligare gråtattack...

Jag skulle senare under eftermiddagen idag få besök utav Nina, Janne och Nova, men först så ville Nina besöka sin mormor och tillsammans med Janne visa deras deltagande i sorgen.


Senare på eftermiddagen kom dom över till oss. Även om jag kände mig ledsen och nedstämd så blev jag glad över att få träffa min stora dotter och min svärson Janne och såklart busungen Nova, som sa: Momo, såja såja inte vara ledsen nu...


- Lilla sötnosen lilla Nova, försökte göra sitt allra bästa för att få mig på gott humör.

  Några utav mina älskade barn Nina, Caroline och barnbarnet, Nova.



Dom stannande några timmar och åkte skulle sedan vidare till Ninas pappa (Johan) som numera bor ända ute i Vällingby.


Jag för min del tar nu bara en dag i taget och försöker så smått komma tillbaka till vardagen igen. Även om detta nu känns som en omöjlighet att göra just nu, men jag måste vara stark framför allt för mina 6 underbara ungar som jag älskar mest över allting på denna jord och dessutom för mina fyra yngre syskon och våran mamma.

 

Till minne av min älskade, fina och kärleksfulla pappa, som alltid fanns till och ställde upp för oss barn. Du kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan och i våra minnen lever och kommer du alltid finnas kvar. På vårat matsalsbord ute i vardagsrummet står nu ett fotografi och ett ljus och brinner för dig pappa, och glöm nu inte att du var älskad och omtyckt utav oss alla.

 

  


Skrivet av Sandra 3 april 2011 klockan 21:25

Select language

Presentation

 
  
 Välkomna alla gamla och nya läsare till min nya blogg! Nu verkar det som både mina gamla och förstås nya läsare hittat till denna sida.Jag skriver i både denna blogg och i denna  Metrobloggen  och det är bara för Er läsare att själva välja vilken blogg nu väljer följa. Jag skriver mycket om alla mina älskade barn: Nina, Jimmy, Henrik, Niclas, Tobias och Caroline. Detta är bara lite på toppen utav allt det jag skriver. Jag blandar även mina inlägg allt ifrån mitt privatliv, familj, jobb, shopping, musik, fester, humor och mycket mycket mer och mera får ni läsa om mig om ni väljer att följa med i min nya blogg. Nu börjar det bli hög tid att börja blogga. Vi syns väl inne på bloggen? Välkomna in i min bloggvärld.
 

Fråga mig

4 besvarade frågor

Vill ni kontakta mig ?

Om ni har frågor eller funderingar och desamma gäller om ni önskar annonsera i min blogg. Välkommen att sända ett mail:

sandraas1@live.se

                                              

             

 

 

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Klocka

  

 

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards