Jag vaknade i morse och upptäckte till min glädje att solen strålar lyste in i sovrummet, och trodde förstås att det skulle vara skönt vinter väder ute idag. Men icke, det visade sig vara en riktig bitade kyla som möttes oss när vi gick ut, och trots ordentligt med varma/tjocka kläder så frös och skakade jag som vanligt....brrrr!!  

Jag vill verkligen nu att "Kung Bore" börjar släppa sitt grepp om den kalla vintern, och att det snart kan börja bli lite varmare väder ute....typ iallafall plusgrader.) Jag kan tro att det är många fler än jag som börjar längta till både varmare väder och framför allt till våren, då allting som legat i dvala får liv igen.

Sedan min ex-make Johan och våra gemensamma barn Niclas och Tobis flyttade ända ut till Vällingby, så har Caroline frågat och dessvärre tjatat ( nästan varenda dag) att hon så gärna vill åka till sina bröder och till Johan och Lizzy för att hälsa på och se hur dom har det i sin nya lägenhet. Sagt och gjort idag gav jag efter för hennes tjat och åkte den långa vägen från Haninge ända ut till västerförorten Vällingby. Jag har själv aldrig varit i dom trakterna förut och tyckte att det var lite krångligt att ta sig dit kommunalt. Väl framme i Vällingby centrum, visste varken Caroline eller jag åt vilket håll vi skulle gå åt för att komma till den adressen som Johan hade sagt, men som tur var så kom han och Niclas och mötte upp oss. Jag hann tyvärr inte alls stanna allt för länge då jag skulle in till en viss butik inne i stan, som snart skulle stänga. Däremot ville Caroline stanna kvar över natten och det var tydligen inga som helst problem att hon fick sova över hemma hos Johan, Lizzy och framför allt bröderna Niclas och Tobias, men i morgon kommer mitt lilla busiga yrväder hem igen.

Jag fick en stund tillsammans med Micke inne i stan idag, men då det var så himla kallt ville jag inte gå så länge inne i stan. Utan istället blev det så att vi åkte hem. Jag kände mig lite sömning när jag kom hem och lade mig ovanpå sängen för att vila en liten stund, men denna "lilla vilo stunden" blev hela 1½ timme!!

När jag får chansen att vara barnledig, så blir jag faktiskt lite lat och det kan väl behövas emellanåt. Jag känner också att man inte behöver tänka sig för om man t.ex vill öppna en flaska vitt vin och dricka 1-2 glas framför tv:n.

Precis som dom tidigare lördagarna så kollade vi på den tredje deltävlingen i årets melodifestival som nu hade kommit till Linköping. Denna lördags kväll så gick ingen utav mina favorit bidrag vidare, och det var ju förstås lite tråkigt och trist.   Men som sagt smaken är ju som baken, och vi har ju alla runt om i landet olika sortes musiksmak. Okej, det var väl mer eller mindre väntat att Eric Sade och hans melodi "Popular" skulle gå direkt vidare till Globen. Jag tyckte hans melodi var sisådär...tyvärr inte riktigt min smak på musik, men det går ju att lyssna på.

Däremot förstår jag inte att gruppen The playtones och deras framförade bidrag " The King" lyckades kvalicifera sig direkt till finalen i globen. Herregud, vad sjutton skulle dom likna egentligen....? Ett gäng glada blåklädda kostymnissar..urk! Dom flesta utav kostymnissarna hade dränkt sitt hår i massor utav brylkräm, bortsett från han som istället hade tryckt på sin en kritvit hatt och påminnde mig väldigt mycket både på utseendet, stilen och stuken om Povel Ramel.

Nej, tack jag gillade och uppskattade varken melodin "The King" eller deras knallblåa kostymer, och framför allt inte framträdandet som skrek 1950-talet.

Jag hade mina egna favoriter som var följande: Shirleys Angels och hennes meldodi  "I thought it was forever"....vilken framträdande och vilken melodi, man rycktes med i låten, med en gång. Men tyvärr så gick hon ju inte vidare och måste nu kvala i andra chansen.

Jag gillade även Linda Sundblad tävlingbidrag "Lucky you" men den slogs ut tidigt och kom inte ens bland dom fem bästa, utan fick nöja sig med en sjätte plats.

Det brukar inte hända specillet ofta, men ibland händer det att jag får rysningar utav vissa melodier och särskilt väldigt fina framförda ballader. När det visade sig att Sara Varga framförde sitt bidrag, med en sån vacker röst, så gick det rysningar genom min kropp.

Åh, så till sist och inte att förglömma, den gamla schlagerveteranan, Lena Philipsson, som har varit med och tävlat vid ett flertal gånger i melodifestivalen.

* 1986 med melodin: "Kärlen är evig" som slutade på en andra plats

* 1987 med melodin "Dansa i neon" som slutade på en femte plats

* 1988 med melodin "Om igen" som slutade på en andra plats

* 2003 var Lena programledare tillsammans med Charlotte Perreli och Mark Levengood.

* 2004 med melodin "Det gör ont" och nu vann hon äntligen, och fick reprensentera Sverige i Eurovison Song contest.

* 2006  var Lena ensam programledare för melodifestivalen.

Men denna kväll var Lena inbjuden som gästartist, ( men skulle hellre vilja kalla henne stjärnartist) efter kvällen hejdundrade shownummer. Wow, vilket framtränade hon gjorde tillsammans med gruppen Dead by April. Både jag och Micke gillade den numera omgjorda lite hårdare melodin utav "Dansa i neon" som nu ikväll istället framfördes på engelska "Dancing in the Neonlight"