Det är nästan som alltid med metrobloggen, man sitter och skriver ett inlägg och ska till att publicera det och så kommer felmeddeladet upp: proxy server error...  = FEL PÅ METROBLOGGEN....IGEN!!!

Men tyvärr har det blivit alltför många gånger fel på metrobloggen servar i samband med att jag ska till att publicera mina inlägg.  Så numera gör jag alltid en kopia på allt som jag skrivit innan jag publicerar det och det underlättar ju så att jag slipper sitta och skriva om allting igen.

Jag tycker att det emellanåt händer alldeles för mycket i mitt liv och dessutom runtomkring mig ( det är bara att läsa hela min blogg så förstår ni vad jag menar) Visst det händer att det kan gå några dagar utan att just någonting händer, men sedan smäller det till och det blir något nytt.

Jag citerar ett uttryck som en utav mina kollegor på jobbet sagt om min blogg:  Det är som att följa med i en tv-serie.

Nej, detta är ingen serie "This is my life" och mest skriver om det som händer runtomkring mig och mina nära och kära.

Jag försöker att inte tänka så enkelspårigt och undviker om det går att inte skriva om exakt samma sak varenda dag i min blogg. Nej, det är inte min grej att skriva på det viset, och då låter jag hellre bli och skriva tills jag tycker att det finns något tema att skriva om.

Jag känner att det hänt lite för mycket i mitt liv och det har dessvärre fått mig att sluta mig förvåna mig över saker och ting. Nu för tiden brukar det (oftast) krävas en hel del för att få mig förvånad och paff.  Häromdagen när jag satte mig ner vid datorn för att gå inom min mail, så var ett utav mailen skickade som ett brev via facebook, det var ifrån min f.d svägerska Agnetha, som är Carolines pappas Jonnys storasyster och dessutom Caroline faster.....hängde ni med?

Jag har inte hört någonting alls från henne på över 11 år och såklart jag blev en aning förvånad när hon skrivit ett långt fint brev till mig via facebook. Jag frågade Caroline om hon kände igen sin faster ifrån bilden på facebook. Jag visste inte om Caroline kanske hade träffat sin faster i samband med att hon varit och hälsat på sin pappa eller farmor och farfar.

Men när Caroline fick se bilden, så svarade hon: Vem är det...?

 Min f.d svägerska Agnetha

Nej, såklart det hade varit en omöjlighet för henne att minnas henne för sist hon träffade sin faster var hon ju bara en baby.

Nej, nu lämnar vi min f.d svägerska för en liten stund och kanske det blir så att jag kommer att skriva om henne längre fram i bloggen.

En del utav mina läsare vet ju sedan tidigare att jag är väldigt förtjust i kläder och igår var jag inne och kollade runt efter lite nya snygga kläder. Det fanns dock inte så mycket som föll mig i smaken, av dom sidorna som jag var inne och kikade på, men bland dom sista sidorna inne på Nellys hittade jag en lite speciell och udda designad klänning, som jag kände var direkt min stil.

 Såhär ser klänningen ut som jag beställde

Igår kväll påbörjade jag läsandet utav Marilyn Monroe självbiografi, och måste faktiskt påpeka att det inte är världens bästa översättare som har "försökt" ge sig på att översätta den amerikanska boken om Marilyn Monroe till svenska.

Skrivet av Sandra 18 februari 2011 klockan 23:52

Jag är en sån som aldrig direkt firar namnsdagar, och då menar jag varken min egen eller någon annans. Tycker gott och väl det räcker med alla födelesdagar och julafton/juldagen.

Däremot har både mina vänner och familjen inte glömt bort att det är min namnsdag. Mina vänner har under dagen skickat sms och gratulerat mig på namnsdagen, och likaså var det med Micke och Caroline. Dom båda ville tydligen överraska och uppvakta mig idag. Jag blev minst sagt både väldigt förvånad med samtidigt väldigt glad. I måndags var det ju alla hjärtans dag, men just på den dagen av alla låg Micke i sin värsta dag av maginfluensan. Så idag gottgjorde han mig litemera och jag fick mig en något försenat alla hjärtans dag ros.

Min försenade alla hjärtans dag ros.

Sedan försökte Micke, sukta mig med någon form av en godis-hjärta-klubba.

 En massa hjärta-klubbor

Tanken var ju gullig, men det gick inte alls hem hos mig. Jag tackade för presenterna, men försöker så mycket som möjligt att undvika allt som har med sötsaker att göra, och det värsta är att det hemskt söta sliska sockret sätter sig precis på dom mest olämligaste ställerna på kroppen. Så denna klubba, kommer att förbli en framtida prydnadsklubba, om det inte blir så att Caroline får syn på den och mumsar i sig den.

När Caroline kom hem från skolan hade hon med sin en ny liten kudde, som hon hade sytt i syslöjden.

- Grattis, mamma på din namnsdag, säger hon.

    En röd/vit hjärta kudde som jag fick utav Caroline

Jag blev förstås jätteglad över att Caroline kom hem och överraskade mig med en present på min namnsdag, som jag vanligtvis inte brukar fira. Och Tackar nu er alla så ödmjukast för uppvaktningen kring min namnsdag. 

Jag fick även med mig Micke ut på en promenad, och vi gick till Haninge. Det var lite bitade kyla ute, men det kändes ändå skönt att få komma ut, efter att ha tillbringat några dagar inomhus. Väl framme i Haninge Centrum, fick jag ideen att jag ville gå in på bibliotekt. Micke trodde först att jag skämtade, när jag ville gå in på biblioteket, men det var inte alls ett skämt. Jag var ute efter en speciellt bok och hade i måndags sett ett tv-program som just handlade om den här mega stora stjärnan, och ville mer än gärna se om det fanns några böcker att läsa och eventuellt se om det fanns några bilder.

Jag kan garantera mina läsare att det inte är något som tillhör vanligheterna att se mig på ett bibliotek, och tror inte ens jag ägt ett lånekort. Om jag nu inte minns helt fel så har jag inte öppnat en bok sedan jag pluggade stenhård teori i trafikskolan för att ta körkortet och det var typ 1985. Men idag kände jag bara för att gå in på biblioteket, och kolla om det fanns en skriven självbiografi om Norma Jean Baker även mera känd som en utav världens vackraste och sexigaste kvinnor: Marilyn Monroe.

Jag kände mig fullständigt bortkommen och förvirrad inne på ett bibliotek, och hur jag själv skulle lyckas finna just den boken jag var ute efter var för mig helt omöjligt. Så det var lika bra att fråga i informationen. Där fick jag hjälp utav en mycket trevlig lite äldre dam, som satte sig och knappade på datorn, och sedan visade mig vart någonstans böckerna fanns. Det visade sig finnas en hel del böcker skrivna om Marilyn Monroe, och efter en stunds tittade på dom olika böckerna, så bestämmde jag mig för att låna den allra största och tjockaste boken, och i den fanns det även en hel del bilder ta del utav.

Såhär ser boken ut

och nu blir det mycket till att ha att läsa framöver och det ska bli spännade att läsa om världens största sexsymbol.

Innan vi åkte hem passade vi på att gå in och handla lite på matvarubutiken. Både jag och barnen är väldigt förtjusta i frukt och det är bara ett måste för oss att dagligen ha ny och fräsch frukt här hemma. Men idag när vi kom till själva fruktavdelningen, så möttes vi utav denna skylt.

Jag vet att ALLA föräldrar tycker att just deras egen dotter/son är det vackraste, sötaste och finaste som finns.Vem eller vilka är det som bestämmer att någon är söt...? Som jag förstått det så sitter det: snygga, vackra, söta, fina och ibland ( kanske det alltför utmanade) i betrakternens ögon och ingen annanstans.

Det börjar bara bli alltmer bättre och bättre med mig. Tisdagen var den allra värsta dagen, och jag kunde inte ens få behålla någon vätska, det vände sig direkt i magen och kom upp igen. Igår började jag lite försikigt med att äta och dricka igen och det gick att behålla det. Varvade mellan att vara uppe och strosa runt i hemmet, men kroppen kändes orkeslös och svag, armarna tyckte jag kändes som dom bara "hängde" utefter sidorna och benen var som gele och efter ett tag uppe så blev det till att lägga sig på sängen och vila sig.

Men i morse när jag vaknade så kände jag mig nästan precis som vanligt. Jag kände ingenting alls utav den hemska magsmärtan och illamåendet som jag hade känt under tisdagen och lite under onsdagen. Idag känner jag mig som vanligt och har nu äntligen fått tillbaka min aptit och i morse när jag vakande kände jag ett otroligt sug i magen efter en kopp varm kaffe och smörgås. Det blev så att hela familjen här hemma fick maginfluensa, och det började med Micke och Caroline. Det har knappast gått åt någon mat alls här hemma under denna vecka, utan mestadels dryck.

Har inte varit utanför dörren sedan jag kom hem från jobbet i måndags kväll, men idag hade jag tänkt ge mig ut på en kortare promenad och  få i mig lite utav den friska luften.

Natten mot tisdagen vaknade jag utav världens magknip och ett fruktandsvärt illamående. Jag åkte också dit och fick maginfluensa, och större delen av gårdagen blev jag liggandes i sängen, dom gångerna jag var illa tvungen att ta mig upp från sängen var för att rusa in på toaletten.

Idag känns det lite bättre även om jag fortfarande känner mig lite matt/hängig, men tror det kommer gå över om några dagar. Lyckats nu på förmiddagen få i mig lite vätska och en macka, och än har inte magen vänt sig ut-och-in och det verkar som jag kommer kunna behålla det.

                         Just det idag är det alla   dag!

Jag vill först och främst önska samtliga utav alla mina älskade, fina barn: Nina, Jimmy, Henrik, Niclas, Tobias och Caroline en alldeles underbar och trevlig alla hjärtans dag.  

En liten dikt:

Tänk att en kroppsdel, en utav våra muskler har fått en alldeles speciell egen dag, som är just idag på alla hjärtans dag. Det är ett fint sätt att uppmuntra någon som tålmodigt, osynligt och tystlåtet slår den sina slag för varje människa. Varje sekund år ut och år in. Men uppmärksamheten gäller kanske förmakens och kamrarnas förmåga att slå sig lösa. Lämna plikten för ett ögonblick. Bli passionerade, och fyllas av vänskapens glädje och värme. Alla färger, former, åldrar och format.  Alla hjärtan som blir varma av rytmen från en annan puls. Men även för dom ensamma, är det alla hjärtans dag. Det får kanske dig att titta dig i spegel, och tänka att ditt hjärta kanske dunkar för någon speciell idag.

Denna alla hjärtans dag här hemma är detta år inte sig lik.Det är nämligen så att både Micke och Caroline ligger magsjuka, och båda har mer eller mindre legat för ankare i sina sängar, och varit dåliga i magen och dessutom spytt. Det var inte speciellt trevligt att komma hem från jobbet nu på kvällen och se både Caroline och Micke ligga sjuka, och båda var så orkeslösa och matta. Jag hade inte heller förväntat mig att Micke skulle orka åka iväg för att köpa några rosor eller någon liten present till mig idag, men  även om Micke har mått pyton under dagen, så glömmer han inte bort att uppvakta mig (litegrann) på denna dag.

Klicka på bilden, så får ni se.......

Jag har än så länge inte känt av något obehag i magen eller något illamående, och hoppas innerligt att jag klarar mig från att bli magsjuk.

Jadå, vi hann faktiskt hem igår för att se den andra deltävlingen i årets Melodifestival.

Jag gillar tyvärr inte alls årets presentation av melodifestivalen, men är säker på att både Richard och Marie försöker göra sitt allra bästa, med att presentera ett utav Sveriges mest setta tv-program, men tyvärr så går det inte riktigt hem hos mig.

Jag är lite förbryllad och undrar vem som är ansvarig över att komma på den dåliga ideen att producera den hemskt urtråkiga sketschen, som går ut på att två stycken skådespelare ( som enligt mig verkar sakna helt skådespelarerfarenheter) men tycks ändå axla rollen som utredare inom polisen, och göra en utfrågning till samtliga utav årets artister....This sketch sucks...!!

Nej, nu ska jag inte längre skriva om det negativa i årets melodifestval. Nu över till det som melodifestivalen, egentligen handlar om och det är ju inget mindre en musik. Denna lördag var utbudet betydligt bättre än förra lördagen.

Jag gillade flera utav låtarna och mina absoluta favoriter var följande.

Brolle ( fast han egentliga namn är ju Kjell Wallmark) men det kanske inte passar så bra att musik branschen att ha just det namnet. Brolles fantastika melodi "Seven days and seven nights" som han själv har skrivit text och musik till. Wow, vilken fantastik bra röst denna kille har och gårdagens framträdade som han gjorde på scenen var makalös, vilken scennärvaro och vilken utstrålningen han hade på scenen. 

Likaså var det med Sanna, som nu är tillbaka i melodifestivalen, och kanske blev hon "kärare än någonsin" när hon fick erbjudandet av framföra melodin "Im in Love" Nu gör den unga Sanna sitt sjätte försök att vinna schlagertävlingen. Förra gången Sanna var med i melodifestivalen var 2008 och då framförde hon den pamiga och fina balladen "Empty room" som dock slutade på andra plats.

Tjoho, vilken gläjde, det blev här hemma på både mig och Micke, när det visade sig att den låten hade fått flest röster utav svenska folket. Båda mina favorit artister och deras suveräna melodier gick vidare.

Även den socker söta tjejen Anniela, som framförde låten " Elektrisk" tyckte jag var hyfsad och med ett bra framträdande.

Jag hade gärna velat att den låten gått vidare till andra chansen, men tyvärr slogs den ut.

Idag har vi varit och hälsat på Nina, Janne och lilla "Novisen" i Västerås. Jag kunde tyvärr inte alls somna igår natt och satte mig och skrev ett alldeles för sent nattinlägg och kom inte i säng förens efter klockan 2. Alarmet på min mobil gick igång vid 6.30-tiden, men trots bara 4 ½ timme sömn så kom jag upp. Jag måste minst få 1 timme på mig att göra mig i ordning och avskyr ( helst) att stressa, men ändå så blir det ibland mycket stress på vardagarna, men som sagt försöker att undvika stress så mycket det bara är möjligt.

Vi tog pendeln, och åkte mot Bålsta, där vi bytte till SJ-tåget mot Västerås. Jag tycker det är mera bekvämt och även enklare att byta tåg i Bålsta, det är bara att gå över till andra sidan perrongen. Dom få enstaka gångerna jag åkt SJ-tåg från centralen, så har jag tyckt det verkar vara så rörigt, stökigt, och dessutom trångt med alla andra resenärer som antagligen sitter och väntar på att sitt tåg ska gå eller så är det bara en massa spring alla stressade resenärer som ska med något sista-minuten tåg.

Jag kan lova er att jag avböjer mig helt och hållet, ( om det är möjligt) att någonsin mera åka SJ-tåg från centralen. Jag åker hellre då tåg från Bålsta. Vilket vi gjorde idag, och det fungerade alldeles utmärkt, vi kom fram till Bålsta ca: 20 minuter innan SJ-tåget mot Västerås-Göteborg skulle komma inrullade. Tack och lov så var det heller inga som helst förseningar på varken pendeln ( bravo SL) och inte heller på SJ.

 Så var vi då äntligen framme i Västerås 

                       Micke och Caroline utanför Västerås järnvägstation. 

Jag hade tidigare kommit överens med Nina att vi skulle träffas på gångvägen som är emellan järnvägstationen och själva centrum. Jag fick syn på Nina, Janne och Nova på långt håll, och kände mig alldeles varm i hjärtat när jag såg min dotter komma gående med sin make Janne och barnvagnen. Det blir som alltid ett väldigt kärt återseende och vi mer eller mindre kastade armarna runt varandras halsar och satte igång med våran standard hälning, som är en himla massa kramar och pussar på kinden, och sådär kan vi stå och hålla på i flera minuter.

Jag tillsammans med mina barn Nina och Caroline och så mitt barnbarn Nova, men hon syns inte så bra på denna bild.

Jag gick ner till hennes höjd och när Nova såg mig fyrade hon genast av ett stort leende. Som alltid när jag är och besöker Västerås, så vill jag mer en gärna gå och kolla in dom allra mest spännade kläd-och-sko butikerna.

Här är vi inne på butiken New Yorker, som är en utav mina absoluta favorit butiker. Janne och Micke kollar in t-shirtarna.

 Så här såg den ut framifrån

  

    Så bra, nu kan man läsa "nyheterna" på Micke...  

En våning upp så låg tjej avdelningen, och nästan genast fann jag något som föll mig i smaken

Jag kör mer en gärna mitt gulliga barnbarn i vagnen.

 Så att Janne och Nina kan få lite egen tid

Det var väldigt var Janne,var het och ivrig på att få pussa och gosa med Nina.

      Det visar sig att dom fortfarande är lika kära och galna i varandra.

Jag och Caroline

Se så fint pyntat det var inne i centrumet, inför alla hjärtans dag, som är på måndag.

Men efter ett par timmar på stan ( jag hade lugnt kunnat fortsätta ett par timmar till ) men både Caroline och dom andra i följet/sällskapet började känna sig hungriga,och det blev mat som prioriterats först och högst upp på listan. Vi kom överens om att äta på samma ställe som vi käkade på förra gången vi var uppe i Västerås. Stället heter Meriot

 Nina och Janne berättade att det oftast är mycket folk som äter på Meriot

Vi hade tur och fann ett ledigt bord, där vi alla fick plats. Jag kunde förstås inte motstå den smarriga, gräddiga potatisgratängen, och till det tog jag kycklingfile, dom övriga utav oss vuxna tog också potatisgratängen, men valde istället att äta en köttbit. Dom yngsta blev det till Caroline: hamburgare, med strips och till Nova: köttbullar och potatis.

Efter det att vi käkat klart fick jag tjata ( men bara litegrann) att jag mer en gärna ville fortsätta utforska butikerna i Västerås. Dom allra flesta i sällskapet vet hur jag är och hur jag fungerar, och om det är så att ingen orkar hänga med mig i mitt tempo, när jag far runt som en skottspolling bland alla hyllor, klädställningar m.m Så behövs inte det, jag var långt ifrån "mättat" på utbytet av det som fanns att kolla igenom. Så för att vi alla skulle hinna med "våra" egna grejer och dom ställena som vi besöka, så valde vi att dela upp oss i grupper ( egentligen helt vansinne) men vi alla är envisa och vi ville ( nästan) alla kolla i olika buiker. Jag och Micke gick åt ett håll, Nina, Caroline och Nova gick till leksaksaffärena, och Janne till något antikvariat där det tydligen såldes böcker. Vi bestämde att vi alla någon timme senare skulle mötas upp utanför något som hette "Skrapan".

Jag har då aldrig sett detta förut och komma på ideen att plantera blommor i ett par utslitna gamla skor.

Jag skämtade med Micke, och frågade honom om det var hans gamla skor som stod utanför en butik. Med tanke på hur hans skor brukar lukta så vore det inte så konstigt om det började växa upp blommor ifrån dom.

Det blev verkligen en mycket lyckad och trevlig dag i Västerås. Men efter att ha gått på stan i närmare i 5 timmar så började vi alla bli en aning trötta och jag hade dessutom bara sovit 4 ½ timme. Caroline började sätta sig på tvären och bli småsur ( vilket hon blir när hon är trött) Även Nina, tyckte jag började se en aning trött ut. 

Jag hoppas verkigen att det blir så att Nina och hennes familj kommer ner till oss under påsken, och firar den stor helgen med oss. Men i år så inträffar påsken väldigt sent, och Skärtorsdagen börjar inte förrens den 21 april.

Vi bestämmde att ta avsked ifrån varandra, och vi kramade alla om varandra igen. Nina, Janne och Nova åkte hem till sig. Medans Micke, Caroline och jag gick ner till tåget för att åka hem till Stockholm igen.

       

Nu kommer sista bilden ifrån Västerås, och nu väntar vi bara på att tåget ska komma inrullade så att vi kan åka hem

Skrivet av Sandra 13 februari 2011 klockan 01:25

Jag borde egentligen gå och lägga mig och sova, men känner mig inte speciellt sömnig, så istället blir det nu först en blogg, och får se om det blir så att man kanske blivit lite sömnig när den är klar.

I morgon är det upp tidigt som gäller, ska nämligen med ett tåg till Västerås, och vill absolut inte missa det. Ser så mycket fram emot att få åka och hälsa på min dotter Nina, Janne och Nova.

Dom har alltid dom tidigare gångerna vi varit uppe och hälsat på stått och väntat och önskat oss välkomna, inne vid tågstationen.

Efter det att vi haft vårat första kramkalas, så brukar vi gå i en enda stor "klunga" en sväng på stan, och besöka dom mest spännade butikerna ( gärna dom med kläder, skor..ialla fall för mig) och efter ett par timmar på stan, så "kurrar" våra magar, och vad passar då inte bättre än en bit mat på någon mysig resturang.

Nu över till någonting helt annat och det är det här med hur SL fungerar eller snarare INTE FUNGERAR!!!

Som att ta denna dag, inga som helst bussar gick varken från Haninge eller från Farsta Strand idag.Vilket ställde till med en massa problem både för mig och säkert flera tusen resenärer till, som inte kunde ta sig fram då det inte gick några bussar. När jag idag kom fram med tunnelbanan till Gullmarsplan, för att byta till tåget mot Skarpnäck, så var det precis ett tåg som hade kommit ifrån stan och hade stannat för att släppa av passagerare. Jag lovar att jag aldrig i hela mitt sett så myclet folk intrycka i en vagn ( jag trodde mig sett mycket, när jag själv i samband, när det var strömavbrott, skulle ta mig från centralen och Skarpnäck, och man kände sig "packad som en sardin i en burk". Detta jag såg idag var ännu värre och det var så mycket passagerare som välde ur alla vagnarna att jag någonsin undrade om det skulle ta slut på folk efter ett tag, och perrongen var så smockfull att det var rena turen att ingen föll ner på andra sidan spåret.

I mitt förra inlägg hade jag skrivit att det var att räkna, med förseningar till jobbet idag, och mycket riktigt så kom både jag och flera utav mina kollegor försent till jobbet idag, men det skyller och belastar jag enbart på SL.

Nej, vet ni vad nu måste jag börja avrunda, nattens inlägg, måste få några timmars sömn innan det är dags att åka till Västerås. Jag lovar mina läsare att det kommer att inlägg under eftermiddagen/kvällen i morgon, och det kommer bjudas på en hel del bilder.

Nu ska jag sova 

Good Night

Skrivet av Sandra 12 februari 2011 klockan 01:52