Åh, nej INTE ännu mera snö!! Jag som verkligen hade hoppats och även trott att det inte skulle komma någon mera snö. I går kväll ( när jag var på jobbet) kom det bara på några timmar flera decimeter snö. I morse när jag kollade ut från köksfönstret.

Möttes jag av detta, det gick knappast att se ut genom fönstret.

Micke har varit hemma hela veckan, och det har att göra med hans lilla olycka i söndags, då han slog i sin lilltå i tröskeln, men nu börjar det bli bättre.

I morse hade detta papper ifrån Vattenfall kommit i brevlådan.

Jaha, så blir det strömavbrott till veckan, p.g.av att någon kört på ett kabelskåp.

Våran goa katt Simba, satte sig och jama vid altandörren, vilket oftast betyder att han vill komma ut. Micke öppnade altandörren, men kissen tvärnitade vid tröskeln när han upptäckte hur mycket snö det hade kommit under natten. Micke skulle vara lustig och sa: Om katten ska ut i den här djupa snön, så måste jag först förbi Claes Olsson eller JULA och inskaffa mig på en sån där orange vimpel, som man sätter fast på cyklar, som gör att bilisterna håller avstånd. Katten, kommer förvinna i snön och det är lika bra att sätta fast en orange vimpel i svansen på honom.

Nu över till gårdagen på jobbet. Jag hade nyligen kommit till jobbet och hade börjat jobba. När min första ex-make Johan dyker upp på jobbet. I handen håller han ett flyttanmälan, som han vill att även jag undertecknar ( både Niclas och Tobias bor med honom, och är barnen under 16 år, vilket Tobias är så måste både föräldrarna skriva under.) Nu har Johan och hans fästmö Lizzy och mina söner Niclas och Tobias flyttat ifrån huset i Tungelsta och flyttat ända ut till Vällingby. Hmm, jag kan inte direkt påstå att jag gillar och uppskattar att mina yngsta söner, nu har flyttat med sin pappa så långt ut till västerförorten Vällingby. Nu blir det för Niclas och Tobias och pendla långt när dom ska hälsa på sin mamma som bor i Haninge.

Jag hörde på radion igår att p.g.a snöovädret, som draigt in över landet, så fungerade förstås inte SL ( men det brukar ju i och för sig inte fungera i vanliga fall heller) men både bussar och pendeltåg var kraftigt försenade och tror t.o.m att en del turer var inställda.

Jag tog det säkra framför det osäkra och frågade en kollega som jag vet bor åt samma håll, om det var okej om jag kunde få åka med honom. Det visade sig inte vara några som helst problem att få "lifta" med honom. Men det var knappt vi kunde ta oss ifrån parkeringsplasten utanför jobbet, då bilen hade fastnat i snön och däcken stod bara och slirade. Micke försökte även att lägga ut plast mattor under däcken, men det hjälpte inte mycket, vi satte fast i snön. Jag tänkte: Herregud, bara vi nu inte kommer härifrån, och jag blir illa tvungen att åka med det kommunalt. Vilket inte verkade fungera speciellt bra igår kväll och tyvärr verkar det (enligt SL hemsida och tidningarna) inte fungera speciellt bra idag heller.

Vi kom loss tack vare att chefen, var så schysst och hjälpte till med att putta på bilen där bak, så att vi liksom "gungade" loss. Till slut så kom vi loss och kunde komma iväg. Jag som hade trott att Micke endast skulle köra mig till Handen, men han var så snäll och schysst och skjusade mig hela vägen hem.

Tusen tack, till er båda Micke, för hjälpen med att komma loss och för skjutsen hem.

Nu är det bara att återse om det går att ta sig kommunalt till jobbet idag eller inte...Hmm, men man får nog lov att ställa in sig på kraftiga förseningar.

Skrivet av Sandra 11 februari 2011 klockan 12:17

Jaa, livet har sin gilla gång, och vad är det man säger: vaknar, äter, jobbar, bloggar, tränar, ( shoppar) ( festar) ( myser) och sover.

Sedan gårdagen har det ( ännu) inte hänt så mycket, men även om det kan vara lugnt någon dag, så brukar det sällan vara det länge innan det händer något nytt igen.

En kollega till mig berättade att han gillade det jag skriver i min blogg, och att det är som att följa med i en "serie".

Jo, jag tackar...men detta är mitt liv, och lite utav det skriver jag i min blogg.

Nu på måndag är det den 14:e februari och alla  -dag, och glöm nu inte bort och visa dina känslor och fira den du älskar.

Åh, så länge jag sov idag, mmm känns riktigt skönt att verkligen känna sig ordentligt utvilad. Nu har jag gjort morgon, och gjort mig i ordning för en ny dag. Har även såklart fixat och donat lite med hushållsgrejerna.

Jag var inne en liten snabbis på min facebook och upptäckte att några utav mina vänner är vän, men en person som jag tyvärr inte alls tål eller kan ha att göra med. Men, men, det är upp till dom som nu vill och orkar med att vara vän med den här personen. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om personkemi, och man kan helt enkelt bara inte gå ihop med alla människor. Om det nu blir så att jag kommer att plocka bort en del utav mina vänner från min facebook sida, så vet ni vad det beror på. Nog skrivit om detta nu.

Som planerna ser ut just nu i dagsläget så verkar det som Västerås kommer få besök utav oss i helgen. Det är verkligen på tiden och dessutom våran tur att åka till Nina, Janne och Nova. Det har gått ett helt år sedan vi var uppe sist och hälsade på min dotter och hennes lilla familj

Skrivet av Sandra 9 februari 2011 klockan 12:53

Oj, oj vad tiden går fort alltså min äldsta dotter Nina, fyller idag 23 år. Tänk att det nu gått så många år sedan jag blev mamma för första gången. Nina föddes på Södersjukhuset en måndag den 8 februari omkring 17-tiden.

Jag rotade runt bland några utav alla album, som vi har instoppade i bokhyllan i vardagsrummet, och hittade en del bilder på Nina som liten. Jag plockade ut dom några utav godbitarna på min söta baby, och scannade in bilderna på min dator. Så här såg Nina ut som liten, och kärt barn har ju många namn.

 Nina 3-4 månader i sin rosa babysitter

Nina försöker lära sig att sitta själv

Jag tror alla föräldrar kommer på och ger sina barn olika sortes kärleksnamn. Nina har liksom sina övriga syskon fått några "extra" namn och det har varit alltifrån min: "Mammas älskling" Prinsessan, Nina fina ballerina ( Det kallade vi henne mycket för som liten p.g.a att hon gillade att dansa så mycket, och dansa det gillar hon fortfarande att göra) Ninnen, Ninor.

Skrivet av Sandra 8 februari 2011 klockan 11:50

Jag vill önska min älskade söta dotter Nina ett stort Grattis på hennes födelsedag.   

Det var tänkt från början att vi skulle åka upp till Västerås förra helgen, men p.g.a vissa omständigheter var vi tvungna att ställa in det.   

Jag hoppas det går bra att mamma, lillasyster och Micke kommer upp en helg framöver, så att vi kan få gratulera och fira dig i efterskott.

Skrivet av Sandra 8 februari 2011 klockan 01:03

Nu börjar denna (nästan) underbara, sköna, barnlediga helg gå mot sitt slut. I morgon eftermiddag kommer min lilla busunge hem igen, men i morgon börjar min kvällsvecka och jag är på jobbet när Caroline kommer hem, så istället är det plast pappa Micke som tar emot henne.

Jag skrev att helgen ( nästan) har varit underbart, och mysig. I fredags hade vi ju en trevlig utekväll tillsammans på Engelen i Gamla Stan. Igår blev det en hemmkväll framför tv:n och kollade in melodifestivalen. Åh, i morse så var Ole dole do-olyckan, framme igen, men denna gång var det inte mig det drabbade, utan istället var det Micke, som klantade till sig.

Jag tyckte att morgonen började så bra, vi sov båda ut tills vi själv vakande och det var inte förrens vid 10-tiden, som vi klev upp från sängen.

Såhär pigg och glad var Micke, när han idag klev upp ur sängen, och några minuter senare var olyckan framme.

Vi hjälptes åt att fixa ordning lite frukost ute i köket, och jag frågade Micke: Om han inte kunde vara schysst att gå in till datarummet och slå på våra datorer.

- Javisst...

Jag fortsatte med frukosten, men så hördes den en smäll ifrån hallen, och en jävla massa fula svordomar som kom ifrån Micke. Jag släppte förstås det jag hade i händerna, och skyndar mig för att se vad det är som står på. Ser rasade högröd Micke, som står och hoppar upp-och-ner och den andra foten håller i ett hårt grepp.

- Vad har hänt? Har du gjort dig illa...?

Micke som ännu inte kan få ut sig annat, än en massa svordomar, hoppade fortfarande omkring ute i våran långa hall på ett ben.

- Jag ser att du gjort dig illa, men snälla du sluta upp med ditt hoppade på ett ben.

Micke lugnade ner sig en aning och pekade på tröskeln som är ute i hallen.

- Aha, du gjorde dig illa på tröskeln när du skulle gå in i datarummet. Men snälla Micke, har du redan börjat fått problem med koordinationsförmågan.....och du har ännu inte ens fyllt 40. Få se hur foten ser ut.

- Det är inte foten, utan det är min LILLTÅ, skriker Micke av smärta.

Vilket fick mig att brista ut i gapskratt - Sa, du verkligen lilltån...!

Åh, inte blev det bättre när Micke frågade: Vill du se om min lilltå  kanske har blivit bruten?

- Hur ska jag kunna veta det. Jag har igen som helst utbildning inom sjukvården, men skulle inte kunna tro det om du kan stödja dig på foten.

Stackars Mickes lilltå, som numera går i färgtornerna blå/lila.

- Ja, det sägs ju att "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen" och det såg så roligt ut att se Micke stå och hoppa på ett ben.

I övrigt så har vi bara tagit det lugnt denna söndag och kollat på en del filmer via våran tv-box " Länge lever Bernie en fruktandsvärt rolig komedi.

Och efter den filmen blev det  "The real Mc Coy" en hyfsad spännade action film med Kim Basinger och Val Kilmer i huvudrollerna.

Jaha, så var den första deltävlingen av årets melodifestival över, och måste faktiskt skriva att det inte alls var specillet bra denna gång.

Till att börja med så tyckte jag båda programledarna gjorde en väldig dålig presentation av årets melodifestival. ( Inte alls lika bra som den var i fjol )

Den såkallade utfrågning som utrikesministern Carl Bildt tydligen hade beordrat till samtliga artister. Det räckte för mig att se någon minut utav den lilla utfrågning sketschen, och det fick mig efter en stund att börja gäspa och lämna vardagsrummet. Det var rent utsagt fruktandsvärt skitdåligt och dessutom väldigt tråkigt. Dom urusla skådespelarna som försökte ge sig på att spela förhörspoliser var rena rama katastofen i dålig skådespeleri.

Nu över till kvällen tävlingsbidrag, och flertalet utav kvällens tävlingbidrag ger jag tummen ner för.  Alltså utav åtta låtar var det egentligen bara en melodi som jag fastnade för och det var Jenny Silver och hennes melodi "Something in your eyes" men tyvärr så tog hon sig inte direkt vidare till finalen i Globen, utan får lov att tävla en gång till i "andra chansen" och jag hoppas verkligen att hon kommer vidare till finalen i den tävlingen. 

Det hör inte direkt till vanligheterna i melodifestival sammanhang att Micke gillar samma musik som mig. Men ikväll var det visst lite annorlunda, och även Micke gillade bäst denna låt.