Jag sitter som på nålar här hemma och är en aning nojig och känner en viss oro i magen. Det sägs att små barn ger en små bekymmer medans stora barn ger en ännu mera bekymmer. Det spelar ingen roll om ens barn är små, tonåriga eller vuxna, man slutar faktiskt aldrig att oroa sig för om. Det är ju en sak man inte känner till innan man får barn, utan då har man ju bara sig själv att ta hand om.

I alla fall i morse så fick jag veta att Henrik hade åkt med första pendeltåget vid 5-tiden för att ta sig ut till Arlanda, för att checka in och åka för allra första gången till New York. Det var inte direkt flyg, utan Henrik och hans bästa polare skulle även mellanlanda i Helsingfors för därifrån flyga vidare till USA. Om dryga 1 timme ( har tät kontakt med Henriks pappa Johan via sms) som bl.a är i det närmaste proffs på allt som har med flygplan att göra. Det har att göra med att Johan är i det närmaste proffs på att just fotografera flygplan och det har han hållit på med i 35 år.

Idag när jag kom hem från jobbet så stod det och väntade en överraskning till mig på min piedestal på baksidan. Det visade sig vara en fin lila plastblomma i en vit kruka.

   Tack till min goa snälla granne för blomman

Jag verkligen älskar plast/siden blommor och föredrar faktiskt sådana framför riktiga blommor som oftast bara brukar vissna ihop och skrumpna ihop och dö. Jag fick när jag fyllde år en stor bukett med snittblommor och det var vita liljor och röda rosar. Liljorna luktade så fruktandsvärt starkt att jag fick huvudvärk och fick ställa dom utomhus och mindre än 1 vecka senare så hade dom vissnat och dött och det var bara att kasta dom rakt ner i papperskorgen. :( När det gäller plast/tyg/siden blommor, det må hända att dom kostar lite mera men dom står i princip hela livet ut. Jag undrade förstås vem det var som hade gått in på min tomt och ställt dit den fina blomman och fick strax efter det veta att det var min goa, generösa och snälla granne som bor ovanför mig: Herr Arab....alltså jag vet ännu inte vad han heter, men på något konstigt sätt så har han blivit "döpt" av mig till. Herr Arab och snällare och givmildare granne än han finns bara inte att få. Förra året då vi byggde trädgårdsbrunnen på baksidan så stod han oftast ute på sin balkong och iakttog byggandet av trädgårdsbrunnen och när den väl var färdig så kom och gav mig en stor porslinsanka, som han tyckte skulle stå bredvid trädgårdsbrunnen.