Det var lite svårt för Caroline att somna igår och det hade säkert med dagens resa att göra. I alla fall så lyckades hon till slut somna och strax efter 5 var jag tvungen att väcka henne och hon var då förstås väldigt trött och låg kvar ett tag i sängen och drog sig innan hon satte sig upp i sängen för att äta den framdukade frukosten som stod på sängbordet. Ungefär 1 timme senare så knackade det på dörren och Henrik hade kommit för att plocka upp sin lillasyster Caroline. Henrik stannade en liten stund och kollade resväskan att allt var med så att varken jag eller Caroline missat att plocka ner någonting, men allt var i sin ordning och allt som skulle vara nerplockat var också det.

Dom skulle med pendeltåget som skulle gå strax för 7-tiden och jag i min tur skulle iväg och jobba. Så vi gjorde följe till min bil och jag körde upp dom till stationen. Jag hoppade också ut och kramade både om Caroline och Henrik flera gånger innan dom sedan gick mot tåget. Jag satte mig i bilen och tittade efter båda mina barn och tänkte: Jösses, så stora mina barn ser ut när dom går bredvid varandra, med varsin ryggsäck. Mitt 3:e äldsta barn Henrik och mitt yngsta barn Caroline på väg för att möta upp Henriks pappa Johan på T centralen ( tror jag Henrik nämnde) och därefter byta pendeltåg mot Märsta och sedan till bussen som tar dom ut till Arlanda. Jag hade sagt till Caroline att jag ville att hon skulle ringa mig när dom hade kommit fram till Arlanda. Vilket också min solstråle gjorde och då hon aldrig tidigare har varit på någon flygplats så sa hon: Mamma, det är jättestort här!

- Jo, jag vet. Även om det är bra länge sedan jag var på Arlanda och det har antagligen byggts ut ännu mera, sedan jag var där sist för massor utav år sedan.

Jag ringde upp henne just när jag hade gått på min första rast, men då svarande hon inte och blev genast då lite nojig. Men strax därefter fick jag ett sms från både Caroline och Johan att dom precis när jag ringde höll på att passera säkerhetskontrollen och kunde därför inte svara. Då jag hade min första rast och inte är speciellt hungrig när jag vaknar hemma på morgonen, och därför tycker jag det är bättre att äta min frukost på jobbet. Jag gick ut i lunchrummet och plockade ut med medköpta macka som jag hade köpt på pressbyrån och tog en kopp kaffe och satte mig sedan vid ett bord. Strax efter så kom cheferna och satte sig vid samma bord. Det var lite kallprat och tänkte jag skulle dela med mig lite utav mina tankar om min dotter som idag skulle åka på sin allra första utlandsresa tillsammans med sin storebror och hans pappa Johan.

Jag sa: Vet ni att om 1 timme och 20 minuter flyger min dotter Caroline för första gången utomlands och det känns för mig förstås lite oroligt. Jag hoppas verkligen att flygresan går bra. Jag fortsatte sedan att prata om vad man nu ska göra på eftermiddagen/kvällen när man kommer hem. Det lär ju vara i det närmaste alldeles tyst och ingen tonårsdotter som vill att spela kort tillsammans med sin mamma eller bara sitta tillsammans och se på tv:n eller prata och skoja med varandra. - Ja, det lär ju bli några dagars tysthet och ensamt hemma.

Jag tog en klunk från mitt kaffe och kollade på dom som satt runt mitt bord. Just då kläcker den allra högsta platschefen ut sig en spydig kommentar till mig: Du kanske skulle kunna gå en kurs om hur man lär sig lägga en ordentlig make-up!!!

Det blev tvärtyst vid bordet för några sekunder och sedan började platschefen hånskratta! Jag visste inte vad jag skulle säga, utan tittade bara ner i bordet. Det var förutom jag och högsta chefen även 2 stycken andra chefer runt bordet och dom båda är hur trevliga som helst. Det blev totalt tyst runt bordet bland oss andra, ja, förutom den högsta chefen som satt och hånskrattade.

Jag tog förstås väldigt illa vid mig och tog en klunk kaffe till från koppen, och sedan reste jag mig från bordet, utan att säga ett ord.Detta är inte första gången som den allra högsta chefen går igång på mig och att han tydligen störs sig på att jag sminkar mig. Jag är absolut inte ensam om att ha smink på mig på jobbet och inte heller har jag sett några som helst anslag om att det skulle vara förbjudet att bära make-up på sin arbetsplats.

Nu var det 2:a gången på kort tid som denna chef var på mig och nu tyckte jag att det fick vara nog och nu fick det lov att räcka med att trakassera mig. Jag valde inte nu för 2:a gången att få en olämplig kommentar om min make-up. Jag vände mig till fackombudet på jobbet och berättade just vad som hade hänt i lunchrummet. - Tack och lov så sitter ju en utav världens snällaste och omtänksamma person facket, och via fackombudet fick då veta att flera än mig har klagat på denna platschef som tydligen verkar må som allra bäst när han sårar, kränker, nedvärderar och kritiserar sin anställda.

Jag funderade hur det kommer sig att en människa som dessutom är platschef kan vara så elak och ond mot sina anställda. Att sitta inne i lunchrummet och nedvärdera, kränka, såra och kritisera och därefter hånskratta! Är för mig bland det jävligaste jag varit med om på en arbetsplats och då har jag ändå tidigare varit med om mycket annat. Jag funderade senare under dagen om hur denna chef egentligen mår själv då han tydligen bara ser fel och brister på andra. Vore så mycket bättre om han sökte hjälp för sina egna problem istället för att gå igång på personalen och hur dom ser ut.

Jag vill påpeka att samtliga utav dom andra cheferna på jobbet är i världsklass och urgulliga och omtänksamma och värda dagens ros. Däremot en som får dagens tistel av mig är platschefen ( kommer aldrig skriva i min blogg vilket företag jag jobbar inom) det må hända att denna platschef är duktig på ekonomi och pappersarbete, men däremot verkligen inte att ta hand om sin personal på ett ordentligt och bra sätt Det närmsta jag kommer på just nu att finna i ord att han totalt saknar empati och medmänsklighet till sina anställa. Det kanske vore en bra idé för honom att gå en kurs i gott uppförande och vara lite trevliga mot sin personal.

Jag avslutar kvällens blogginlägg med denna bild och läs och lär av dessa ord som även står  i Bibeln.