Ja, vad är det man säger eller sjunger: Sommaren är kort de mesta regnar bort men nu är den här
så ta för er solen skiner idag. Och just det har vi gjort idag och tagit för oss utav solen och det vackra underbara vädret som nu har varit 2 helger i rad. Alltså för mig så är det tabu att sitta inomhus i lägenheten när vädergudarna nu troligvis bestämt sig för att det ska vara sommar. Då vill både jag och Caroline så fort vi ätit frukost och gjort oss i ordning åka iväg till något ställe. Förra helgen så åkte vi ner till Nynäshamn och spelade minigolf nere vid hamnen. Idag och med detta väder så bestämde vi oss för att åka iväg och bada nere vid Lövhagen i Nynäshamn. Jag är nog lite av en badkruka och tyckte egentligen det fortfarande ännu var lite för kallt för att bada. - Brrr, så kände jag när jag stoppade i tårna i havet och tänkte: Nej, detta går bara inte. Men när man som jag har en överaktiv tonårsdotter som sitter bredvid mig och säger: Mamma vågar du inte är du en FEGIS?? Vi hoppar i när jag räknat till 10. Och därefter började hon 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 men när hon sen kom till 0 så satt vi fortfarande båda kvar på klippan. - Mamma, du törs ju inte hoppa iiiiiii!

När Caroline sätter igång med sitt tjat så ger hon sig inte och jag frågade henne varför hon själv inte hoppade i vattnet. - Jo, för att det var för kallt. - Okej, Caroline sisten i är en badkruka och sedan ställe jag mig upp på klippan och tog ett andetag och hoppade sedan rakt ut och hamnade i det kalla vattnet.

Det ser ut som havet glittrar runt mig när jag tar årets första dopp.

Caroline hade nu satt sig på huk och kollade på mig som nu hade hamnat i vattnet. - Brr, det var riktigt kallt i vattnet från allra första början, men efter ett tag vänjer sig kroppen och den blir liksom van.

Det märks tydligt att vädret under dom tidigare månaderna maj, juni inte har varit så varma, för då hade antagligen havet varit något varmare att bada i. Mindes tillbaka till förra sommaren och då vi var nere och badade på nästan samma ställe, och då var det betydligt skönare temperatur i havet än var det var idag. Jag kollade mot Caroline, som nu hade satt sig på huk och kollade mot mig som låg i vattnet.

- Mamma är det kallt?

- Ja, det är lite kallt, men när man väl är i vattnet så blir kroppen liksom van efter ett tag.

Vi valde bort stranden denna gång och detta enbart för att slippa få en massa sand innanför badkläderna. Så istället blev det att vi valde vi en klippa. Caroline har kunnat simma sedan hon var 6-7 år och när hon väl är i vattnet så går det inte att hejade henne.

Mor och dotter badar tillsammans

Hon älskar att bada, simma och plaska omkring. Caroline ville gå i från stranden och gick ditbort och medans jag var kvar i vattnet så såg jag henne först komma gående mot mig, men sedan när vattnet började nå hennes midja så slängde hon sig framåt och började simma mot mig. Vi badade ett tag och sedan satte vi oss på klippan och solade och drack lite av läsken jag hade köpt med mig. Därefter så hoppade vi båda i ännu en gång i havet för att svalkade av oss. Vi blev kvar nere vid Lövhagen ett par timmar idag och när vi väl valde att åka därifrån så var det för att vi började bli lite trötta av värmen ( man blir ju lite trött att vistas i solen en hel dag) och så började vi också bli lite hungriga.

Vi behövde handla lite och numera ligger ju ICA Kvantum kvar på samma ställe som förut, utan har flyttat och även bytt namn till ICA Maxi. Numera håller denna butik till nere vid Sjötelegrafen och därinne finns även butiken Dollarstore. Vi började på ICA och för min del när det är så varmt ute så känner inte jag för att äta någon varm mat, utan föredrar istället att äta en sallad eller som idag en räksmörgås. Caroline äter inte alls skaldjur ( vilket jag älskar att äta) men inte dottern min. Inte heller tycker hon speciellt mycket om fisk, och om det är fisk man ska försöka få i henne så kan hon i alla fall äta fiskpinnar. I alla fall räksmörgåsar till oss vuxna och till Caroline fick det bli färdiglagad mat.

Jag ville gå in på Dollarstore och kolla lite också, och därinne faktiskt finner man alltid något att handla. Idag är det ju den 4:e juli och det är USA nationaldag och vad passar då inte bättre än att prova och köpa varsin cowboy hatt i färgen rosa såklart och precis som min blogg så Think Pink!

Happy 4th of July

Nu så är mitt hjärtgull Caroline tillbaka här hemma igen efter 2 dagar i London tillsammans med sin storebror Henrik och hans pappa Johan. Då det var första gången Caroline skulle åka utomlands och flyga så var jag nog antagligen mera nervös och orolig än var Caroline var inför den spännande resan.

Jag tycker det var en bra idé att resan till London lades på en vardag i tisdags åkte dom och efter det att Henrik hade varit här hemma och plockat upp Caroline. Jag skulle därefter åka iväg och jobba och kunde då fokusera och skingra tankarna på jobbet. Om dom istället hade åkt en helg så hade det ju blivit mera långa dagar hemma, utan min tonårsdotter och det hade för min del inte känts alltför uppmuntrande.

Under dessa 2 dagar Caroline var i London så har jag jobbat och på arbetet så har man kunnat skingra tankarna och kunnat fokusera alla sina tankar och funderingar på sina arbetsuppgifter. Dessa båda dagar har gått fort och när man sedan kommer hem på kvällen är det så tyst och tomt. Jag har förstås känt en otrolig saknad och längtan efter min dotter och ingen som ropar från sitt sovrum att hon vill att mamma ska komma in för att krama och säga: God natt!

Det har istället blivit så att vi ringt och sms:at varandra, men det är ju inte samma sak som att ses varenda dag. Att vara ifrån sina barn alltför länge utan att se dom gör för mig både ont i själen och hjärtat som känns som det blöder av saknad efter alla mina 6 barn. 5 utav dom är ju vuxna, men som mamma till dom saknar jag dom ändå. Men en så länge har jag ju fortfarande en som bor hemma och det är ju Caroline som snart blir 15 år.

Igår direkt efter jobbet så åkte jag hem och duschade och bytte till en annan klänning. Därefter blev det tillbaka ut till bilen och åka iväg och tanka. Då jag insåg att soppan knappast skulle räcka ändå ut till Arlanda. Jag hade ingen som helst aning om ur trafiken på E 4 skulle vara på kvällen när jag skulle köra, och ville vara ute i god tid så att jag inte skulle fastna i några långa köer. Jag valde att köra Essingelden och där flöt trafiken som bara den, men sjutton också hur en del förare kör egentligen. - Fan, det visar ju bara att det är riktiga idioter bakom ratten och man kan tro att do vunnit körkortet på tärning.

Jag var framme vid Arlanda strax efter 19-tiden och kollade på ankomsttavlan när planet från London skulle Landa. Den första tiden stod det 20.20 och därefter 20.35 - Okej, tänkte jag en liten försening, men det var ju inte så farligt. Jag hade över 1 timme kvar att vänta innan dom skulle landa. Jag gick in på ett mysigt Cafe och köpte mig en kopp kaffe och därefter ( nyfiken som jag är och alltid har varit) gick jag på upptäckfärd Sky City och kollande bland butikerna som ännu hade öppet.

När klockan var omkring 21.00 så kom så till slut 2 utav mina älskade barn Caroline och Henrik tillsammans med Johan ut från tullen. Jag hann se dom alla 3 innan dom såg mig och ropade på Caroline som genast lyssnade på sitt namn. - Mamma, ropade hon och skyndade sig fram till mig.

Jag kramade och pussade henne på kinden. Sedan fick jag en bamsekram av min fina son Henrik och sist även en kram av min fina vän Johan. Vi gick till parkeringen och jag ville vara schysst och erbjöd mig att köra hem Johan till Södertälje ( där han bor nu) och därefter körde jag hem Henrik till Nynäshamn och till slut så var det ju bara jag och Caroline kvar och vi åkte hem till oss. Vi var hemma omkring midnatt och vi båda var så otroligt trötta att vi bara fikade litegrann och sedan stupade vi i säng.

Jag hade dagen innan jag åkte hemifrån nollat trippmätaren när jag skulle åka till Arlanda och efter att ha kört både till flygplatsen och till Södertälje och till Nynäshamn och sedan till sist Haninge  så stod trippmätaren på 25 mil.

Nu är det fredagskväll och Caroline sitter här bredvid mig i soffan och vill ha min uppmärksamhet och nästa grej som står i agendan för kvällen är nu att spela kort.

I går åkte Caroline till London och fast hon bara har varit borta 1 dygn så längtar jag redan så otroligt mycket efter mitt hjärtegull. Tack och lov för att mobiltelefonen finns och man kan båda sms:a och ringa varandra, vilket vi också gör flera gånger varje dag. I morgon kommer jag i god tid ge mig av och det blir nästan så att jag startar direkt efter det att jag slutat jobbet och åker mot Arlanda för att där möta upp mina barn Caroline och Henrik och min vän Johan.

Nu över till en annan sak och den är att det känns som jag nu har "rört om i grytan på jobbet" och dag var det möte med facket och dess representanter. Jag  tycker det är otroligt viktigt att tala om när det är någon som blir illa behandlad och kränkt på sin arbetsplats. Det är absolut inte acceptabelt att finna sig i sådant. Då är det så mycket bättre att se till att det stoppas och att denna chef som nu har hållit på med sitt alltför dåliga uppförande med olämpliga och kränkande kommentarer till flera anställda. Jag är tillräckligt modig, en även jag ibland kan vara blyg ( även om det kanske för vissa kan vara svårt att förstå) men när det gäller ens arbetsplats så är det viktigt för all personal att dom känner att dom trivs och känner att dom gör ett gott och bra arbete. Det gäller att säga ifrån och STOPP och BELÄGG nu får det lov att vara slut med kränkningar och påhopp om ens utseende och gå-en-make-up-kurs. - Nej, jag behöver inte gå någon make-up kurs. Däremot skulle viss person gå en kurs i Vett och Etikett och lära sig Gott uppförande.

Det lär visa sig om någon vecka om detta fackmöte som var idag har lätt till något resultat, men personligen så tror jag att har man en sådan konstig människosyn som denna chef har mot sina anställda så tror jag att det blir svårt för honom att lära om och bli mera trevlig och framför allt snällare. Det är ungefär som att lära: Gamla hundar sitta. Ibland går det, men långt ifrån alltid.