Då var det dags för att vända blad i almanackan och nu så är vi inne på den näst sista månaden för detta år. Om bara 1 månad så är det 1:a December och denna månad brukar det ju vara ännu mera man ska göra och man ska även hinna med att köpa julklappar. - Ja, man får ta en dag i sänder och först och främst se till att avverka november månad.

Igår trots att jag inte var speciellt förtjust i den idén som Caroline och hennes vän Kumba skulle göra så trotsade hon som vanligt mig och gjorde precis tvärtom mot det jag ville och gav sig av hemifrån, utklädd till Häxa och hennes kompis Kumba var utklädd till vampyr. Dom båda gav sig iväg upp till centrum och runt vårat bostadsområde och sa: Bus eller Godis till alla dom träffade på och så gick dom även och ringde på en massa dörrar. Jag hade sagt till Caroline innan, att man helst inte ringer på grannarnas dörrar efter klockan 20.00 på kvällen. Någon fason och bli får det väl ändå vara på min tonårsdotter och man vet ju inte heller innan om det kanske finns små barn som ska läggas och blir då väckta om det ringer på dörren.  Jag satt igår och höll på med datorn när jag hörde att det knackade på ytterdörren och Caroline ropade genom brevlådinkastet morsan öppna. Slängde en hastig blick på klockan på dataskärmen och klockan var bara strax efter 19.30-tiden Jag skyndade mig för att öppna dörren och frågade Caroline varför hon inte hade öppnat med nycklarna. - Mamma, titta sa hon och höll upp plastpåsen som hon hade tagit med sig hemifrån och det visade sig att hon verkligen gått och "skrämt grannarna" riktigt ordenligt för den var ordentligt fylld med en massa smågodis, choklad och småkakor. I sin andra hand höll Caroline en lång kvist som det satt en massa små vita plastblommor på och jag misstänker att det var min snälla granne "Herr Arab som då och då brukar komma och ge mig plastblommor. Caroline sträckte fram sin hand och sa: Varsågod mamma, dessa blommor är till dig.

Jag blev så glad    och omfamnade min    älskade dotter med en kram. Allra helst hade jag velat lyfta upp henne och krama henne, men Caroline är på tok alldeles för stor och tung numera för att lyfta upp. Vi är snart nästan lika långa, så det fick bli att vi kramade om varandra.

Idag behövdes det fyllas på lite här hemma i både kyl, frys och skafferi och vart passar inte bättre att handla än vid Port 73. Mitt inne i centrum stod just detta Frankenstein monster.