Nu har vi kommit hem igen, efter att ha haft en kortare mini semester, och det känns skönt att fått lite miljö ombyte till en annan stad i Sverige. Det räckte gott och väl för mig att vara borta i 2 dagar, det hade blivit jobbigt att stanna längre, och hade säkert då drabbats av en mildare form av "lappsjuka".

 

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle försöka mobil blogga, men min nya mobil som jag fick av Micke är inte av den bästa sorten och kamerna är av sämsta kvalite och bilderna som man tar blir antagligen alldels för mörka eller så blir dom kritvita.

 

Nu är det kanske läge att börja skriva vart någonstans vi har varit....och det är uppe i Mickes f.d hemstad Gävle.

 

 Inne i city termilnalen i väntan på att bussen ska gå

 

Under dom snart 10 år som jag känt Micke så har vi bara varit uppe i Gävle 3-4 gånger och det är på tok alldleles för lite. Då vi även skulle vara barnlediga under denna hela denna vecka, så bestämmde vi oss då för att åka upp för att hälsa hans släkt och vänner.Om jag inte minns helt fel så var vi sist uppe i Gävle sommaren 2003 och det är på dock alldeles för länge sedan, men nu fick vi äntligen arslet ur vagnen och åkte upp för att hälsa på Mickes släkt och vänner.

 

  

Nu är Micke hemma i sina barndomskvarter

 

 

                    En storstadsbo ute på landsbygden

 

Vi har bott lite i en kappsäck, och försökt att hinna med att träffa så många som möjligt under dom 2 dagarna som vi har varit borta. Vi kom fram till Gävle runt 13-tiden och då Micke mamma (min svärmor) inte var hemma när vi kom upp till Gävle så innackorderade vi oss första dagen hemma hos hans underbara trevliga moster Helen, som bodde en bit utanför staden. Helen en väldigt trevlig och go tjej, med en stor portion med humor, som jag bara älskar och hon drog av flera roliga skämt som fick mig att britsa ut så många gånger i skratt så mycket att mina ögon tårades och t.o.m min mascara gav med sig och rann ner för kinderna.

 

           Mickes kramar om sin underbara moster Helen

 

 

                Jag och Helen kollar igenom lite fotoalbum

 

 

              Mickes kusin Robin ( Helens son) och Helen

 

En sak är iallafall säker och det är att man absolut måste ha bil om man ska ta sig någonstans, och tack vare underbara Helen, som erbjöd sig att köra oss kors och tvärs genom Gävle för att hälsa på Mickes övriga släktningar.....en stort tack och en ros till dig Helen.

 

Vi fick skjuts utav Helen ännu längre ut på lansbygden, och träffade Mickes äldre moster Kerstin och hennes karl Stig

 

 

Titta bara vilket underbart vackert hus dom bor i

 

och här har vi ladan

 

Det kändes lite som man åkt bakåt i tiden, och en fullt fungerade jordkällerare. Visste inte ens om att man hade sådana nu för tiden.

 

Senare på kvällen tog vi oss in till centrala Gävle och gick ut på en utav deras mysiga uteserveringar som hette "Tant Grön"  och bara namnet på uteserveringen fick mig att börja fnittra, och inte gjorde det saken bättre när Helen berättade att det fanns ett annat ställe som hette "Tant Gredelin".....ja, något ska det ju heta.

 

 

Jag och Helen på uteserveringen Tant Grön

 

                                   Micke och Helen

 

Dom här unga killarna var det som sjung den kvällen vi var ute

 

 

Dagen efter skulle Mickes mamma komma hem, och vi blev återigen skjusade av Helen till andra sidan staden och där tillbringade vi vår sista natt i Gävle.

 

På morgen dagen efter satt vi en stund på Helens altan och vädret var verkligen toppen och solen sken så skönt. Senare fick vi skjuts utav Helen ner till stan, där vi gick och strosade runt i butiker och vi åt en underbar god lunch på en kina resturang ( och det var år och dar sedan jag åt kinamat...det är så himla gott)

 

 Micke sitter och väntar in den goda maten vi beställt

 

Vi beställde in från menyn: 1 portion som bestod av 4 smårätter beståde utav friterade räkor, friterad kyckling, oxfile och fläskfile.

 

 

Micke hugger in på lunchen

 

Nu är vi hemma hos svärmor och har tagit hennes altan i besittning

 

 

Nej, det är inte Mickes yngre bror ( även om man skulle kunna tro det)  Det är Ing-Britts bonusbarn Patrik som bor med henne och hennes nya karl Gunnar, som dock inte var hemma när vi var där uppe.

 

Senare på kvällen var det tänkt att vi tillsammans med Helen och henne f.d kille Benny och deras gemensamma söner Robin och Adam skulle gå till det "Stora Torget" för att se det sista uppträdande utav "Sommarkväll"där olika artister skulle uppträda, men vi struntade i det och gick istället till en underbar mysig resturang som hette The Bishops Arms, där vi tog lite gott att äta och dricka.

 

Ute tillsammans med Helen, och hennes f.d kille Benny och deras gemensamma barn Adam och Robin

 

Väntar in maten som vi har beställt, som tur var så gick det väldigt fort att få drickat serverat....mycket bra service på The Bishops Arms.

 

Efter att ha suttit där ett par timmar så bröt vi upp och gick gemensamt runt staden lite och vi passerade utanför stadshuset där vi gifte oss hösten 2002...det blev lite nostalgi känslor som kom fram.

 

Jag och Micke avslutade kvällen med en cider och öl på The Jack.

 

 Det blev inte allför sent och vi gick hem till svärmor redan efter någon timme, och väl hemma hos svärmor igen blev det en kopp varmt te ute på den inglasade altanen, med infra värme, och det var så skönt att sitta där och bara slappa och ta det lugnt.

 

 Hemma hos svärmor igen

 

En helt slut och färdig Sandra, som bara längtar efter att få gå och lägga sig och sova.

 

Fast jag kände mig så otroligt trött, så hade jag väldigt svårt att somna den natten, och när jag väl hade somnat så blev jag väckt av min crazy make som undrade om jag hörde hur mycket det regnade ute.... 

 

Vilket jag inte alls hade hört då jag hade somnat, men då jag nu hade blev väckt av honom så undgick det ju inte alls missa att det ösregnade ute, men det ända jag ville göra var att försöka somna om.

 

På morgon blev vi väckta av Mickes mamma, som hade gjort ordning en god frukost till oss, och idag var det då dags för oss att åka hem till Stockholm igen. Som tur var så skjusade Ing-Britt oss till central stationen, där bussen till Stockholm skulle gå och tur var väl ändå det ( jag hittar inte alls kommunalt där uppe, och skulle med stor sannolikhet, hamnade på villovägar)

 

Vi var i god tid ute och hade 30 minuter över tills det att bussen skulle gå, men det visade sig att buss (fan) var minst 15 minuter sen. Det småregnade och var grått och lite småkallt ute, men vad göra än att stå där och vänta och vänta, mitt hittills glada humör började ge vika och började känna mig en aning irriterad och småsur, men till slut så kom bussen inkörade på stationen. Som många utav mina trognaste läsare vet, så är jag en sådan person som sällan kniper käft om det är så att jag tycket något är fel, och när Micke och jag ska till att kliva på bussen, så kommer det en gammal kärring jävel, och tränger sig före i kön...vilket jävla sätt!!

 

Jag blev skitsne och accepeterde inte att en skryklig pensonär på över ca: 70-75 år skulle promt skulle tränga sig före hela kön och kliva på bussen före dom andra. som stod i kön. Det var flera förutom både jag och Micke som försökte hejda den gamla "mumin" men hon gav sig inte, utan hade gett sig fan på att hon skulle bara på, och tycker det är så fruktandsvärt fräckt och fult att göra på ett sådant sätt. Det går jävligt bra för den sortens generationer att ( bl.a gå omkrig att klaga på dagens ungdomar exempel vis mina barn) men så uppför dom sig själva som världens största egoister och saknar helt hyfs och pli.

 

Så var vi då tillbaka på bussen och på väg hem till Stockholm igen

 

Tillbaka i Stockholm var vi omkring 14-tiden, och hemma hos oss var vi 40 minuter senare. Hemma hade mina stora pojkar som hade vaktat huset både dammsugit och diskat, det var så rent och fint här hemma. Efter att ha varit upp i vårat lilla centrum och köpt en nygrillad kyckling och potatissallad, så lade vi oss båda ovanpå våran dubbelsäng och somnade på stört. Vad är det ordspråket säger....Borta bra men hemma bäst och det stämmer ju faktiskt rätt så bra.