Hej och hå...

Ja, idag om min älskade pappa fortfarande hade varit kvar i livet så skulle han idag fyllt 70 år. Dom allra flesta som följer min blogg vet ju att han inte längre finns kvar här på jordlivet, utan försvann väldigt plötsligt och oväntat ifrån sin familj, släktingar  och vänner den 30:e mars 2011.

Det sägs att tiden läker alla sår och det må kanske stämma, men trots att såren kanske läker så finns ärren kvar och saknaden är vissa dagar oändlig stor.

Jag för min del som oftast brukar vara glad och uppåt har nu hamnat i en svacka och är lite nere och det har att göra med att jag råkade ut för en hemskt otrevlig och arrogant gubbe i övre 50-årsåldern som totalt lyckades köra mitt goda självförtroende i botten.

- Usch, jag fattar det inte att en person kan gå på både mig och min dotter Caroline och ställa sådana personliga frågor och tvinga min dotter att stirra in i hans ögon när han pratar med henne. Vid ett annat tillfälle så fick jag kritik och glåpord kastade över mig när han inte tycktes gilla och uppskatta min klädstil. Jag tog så illa vid mig att jag gick in på toan och grät. Jag har alltid varit sån som gillat lite udda och speciella kläder, men efter detta så har det blivit så att jag har blivit tillbaka dragen och fått dålig självkänsla näst intill mindervärdeskomplex.