Stort hjärtligt Grattis till mitt gulliga barnbarn Nova som idag fyller 8 år och ett stort fyrfaldigt leve och ett stort hipp hipp hurra på din födelsedag som är idag.  

Då det är vardag idag så är det i det närmaste omöjligt för mig och även så för Caroline som har skola att åka den långa vägen till Västerås. Det får bli till helgen istället, så kommer vi många för att fira och gratulera dig Nova.

I morse så var det då dags att få bilen min fixad åkte iväg till min vän Tommy som redan på morgonen skulle sätta igång och laga låset på insidan av förardörren. Alltså det har varit väldigt bök och omak skulle jag vilja säga att varenda gång jag ska kliva ur min bil så måste jag veva ner rutan, men nu så fixade Tommy bildörren till mig idag och på min lunchrast så småsprang jag till hans verkstad och hämtade bilen.

- Tusen Tack världens snällaste och bästa Tommy, för att du alltid prioriterar och fixar min bil när det är något fel på den.

Just det tänkte även ta upp en annan sak och det är dom är nya sedlarna som kommit och håller ni med mig att dom känns och även ser ut som leksakspengar...?? Jag har liksom många utav er andra sett i media hur dom nya sedlarna ska se ut! Men man kan ju inte bedöma av att se på en bild i en tidningen hur en ny sedel ska se ut i verkliga livet. Och nu sjutton gubbar och gummor så har vi också fått en ny valör en 200-sedel! I alla fall så har ju dom nya sedlarna nu börjar florera runt i landet och än så länge så har jag bara sett och haft den nya 20-sedeln i min plånbok och i ärlighetsnamn så gillade jag inte ens för 5 öre ( jag det var bra länge sen, men 5 öringar kunde man handla för när jag var liten) i alla fall så gillade jag inte alls den nya sedeln som kommit. När man håller i dom nya sedlarna så känns det ju inte ens som om det skulle vara sedlar man håller i och den nya pappret i sedlarna känns ju strävt på något sett och sedan har dom ju dom som nu bestämt hur dom nya sedlarna ska se ut bestämt sig för att göra sedlarna mindre till storleken. - Jaha, ja, vad kommer härnäst, nästa gång myndigheterna bestämmer sig för att göra om sedlarna, man kan ju undra om dom då blir ännu mindre till storleken. Kanske vem vet om några år sisådär då kanske sedlarna inte är så mycket större än ett bokmärke eller frimärke. Det tar ju såklart ett tag innan dom nya sedlarna har kommit ordentligt i omlott och dom gamla sedlarna åker väl till Tumba bruk där dom eldas upp eller vet inte om det kanske går att återvinna pappret på dom gamla sedlarna och skapa dom nya mindre sedlarna med det. Ja, sedan var det en annan sak, om just dom nya sedlarna som jag nu kom att tänka på när jag kollade in bilden jag fann på nätet. Om ni kollar på bilden nedan så pryds ju 20-sedeln av Astrid Lindgren, 100-sedeln av Greta Garbo och 500-sedeln av Birgit Nilsson. Medans dom andra sedlarna 50-sedeln Evert Taube, 200-sedeln Ingmar Bergman och sist men inte minst ( knappt jag vet vem den karln är, men tydligen har han gjort någonting stort för pryda 1000-sedeln får Dag Hammarsköld göra. Detta visar än idag att vi kvinnor inte är jämnlika med männen, utan snarare ska vara underordnare och typ vara mindre värda...? Hur kommer det sig att på 3 utav dessa så är det kvinnor på sedlarna och det är som ni själva ser på dom lägre valörerna. Varför inte typ inte göra varannan sedeln man och kvinnan, det hade visat på mycket bättre jämställdhet, för sett i mina ögon så anser jag att vi kvinnor är precis lika duktiga och vädefulla som männen.

Jo, så var det en annan sak och det är ju så att Halloween börjar ju närma sig och Caroline vill ju förstås klä ut sig till någonting läskigt inför både discot i skolan på fredag och även för discot som är på ungdomsgården. Vi åkte upp till Haninge och hittade inne på en butik en maskerad dräkt i guld och svart och en tillhörande svart häxhatt med inbyggt svart/grått långt hår och men denna utstyrel ser hon ut som en riktigt läskig häxa. Så glad min tjej var när vi kom hem och genast försvann hon i på sitt rum och kom ut i sin nyinköpta Halloweendräkt och ville skrämmas. Ja, trots att Caroline nu är fyllda 15 år så tycker hon fortfarande mycket om att busa, leka, springa omkring och det är väl någon form av övergångsålder mellan att vara barn och ungdom. Då Caroline nu verkligen börjat dragit iväg på längden och var som jag skrev i ett av mina tidigare inlägg och köpte jeans till henne, men kläder det kan man ju inte få för mycket utav. Jag för min del har ju börjat krympa, och ja, det är sant!!! När jag var yngre så mätte jag 174 cm, men nu sist när jag var med min dotter till hennes läkare så frågade jag lite nyfiket om jag kunde få mäta mig och då var jag helt plötsligt 171 cm. - Jaha, det visar sig ju helt tydligt att man börjar krypa med åren och blir kortare. En annan sak som händer när man som jag börjat krypa och det är att det liksom att man börjar svälla ut på kroppen runt sidorna och det gör att jag nuförtiden enbart klär mig i leggings eller så tjocka stumpbyxor och klänning. Dom flesta utav mina gamla jeans kan jag inte längre ha på mig och just jeans ser ju nästan likadana ut år efter år. Jag frågade Caroline om hon kanske ville ta över några utav mina gamla jeans som jag inte längre kan använda. Min dotter ögnade snabbt igenom dom och gav mig sedan en grimas och sa: Mamma, jag tror 80-talet ringde och sa att dom ville ha tillbaka sina jeans och gick sedan skrattade vidare in på sitt rum.

Jag tycker mig märka av att läsarna den sista tiden har flyttat över och läser numera min andra blogg som finns under Bloggplasten. Ja, ni gör som ni vill och det står ju i princip samma sak på båda bloggarna. Däremot så fanns det varken tid, ork eller lust att automatsikt flytta över alla skriva inlägg till Bloggplasten, och önskar man typ läsa och se bilder bakåt i tiden, så rekommenderar jag att läsa på Metrobloggen.

I fredagas var Caroline, som alla tidigare fredagar på disco och själv satt man hemma och kollade lite på Idol, men jag tycker inte det programmet är någonting längre att se och efter det att jag svappade runt bland kanalerna och inte tyckte det fanns något att se så blev det istället att sätta sig på datorn. Igår lördag var iväg och shoppade lite nya hösttröjor och jeans till Caroline, som nu växer så det knakar och hon drar verkligen iväg i längd nu. I dag söndag = vilodagen och idag blir det inte mycket gjort, utan kommer bara ta det lugnt och slappa, ladda upp batterierna inför den kommande veckan. I morgon förhoppningsvis skulle Tommy fixa min bildörr på förarsidan, så att jag nu inte längre behöver veva ner rutan för att öppna bildörren utifrån, vilket man inte ska behöva göra, men nu så är reservdelen fixad så nu är det bara för Tommy att skruva isär dörren och sätta dit den där plastbiten, baktill på dörren så ska det kunna gå att öppna bildörren som vanligen igen.

Ojdå det är redan torsdag och vad sjutton tog denna vecka i vägen egentligen...?? I alla fall så tycker jag att denna vecka har gått fort. Tiden över huvudet taget går ju numera i raket fart och sommaren tyckte jag knappt ens hann börja och så regnade det ju mestadels hela sommaren, och så vips så var den över, och nu är man inne i mitten på oktober. Om bara 2 veckor är det dags för Halloween helg. Caroline har för sin del redan planerat vad hon ska göra och det är förstås att gå utklädd och maskerat på discot på ungdomsgården. Jag för min del kommer att unna mig själv en mysig hemma kväll och antagligen blir det att se på tv:n eller kolla runt på datorn. 

Alltså det är så nu för tiden för mig att lyx för mig det är att vara hemma och bara ta det lugnt och slappa, umgås och vara med Caroline, när hon vill det själv förstås. På helgerna åka iväg någonstans promenera i naturen eller så gå runt i butiker och shoppa. Att på vardagarna få gå till sängs före klockan 21.30 När man var yngre så tyckte man ungefär såhär: Vaddå gå och lägga sig sådär tidigt...? Klockan är ju bara barnet.

- Nej, för mig är numera den tiden lagom att lägga sig och ibland blir det t.o.m före klockan 21.00 Däremot Caroline, min gulliga tonårsunge hon är uppe betydligt längre än sin mor och ser antagligen på tv:n eller så sitter hon på sin dator men den senaste tiden så har hon börjat prata mycket i sin mobil på kvällarna.

- Ja, just det hon är tonåring och är nu 15 år och har börjat intressera sig för killar. Vilket förstås är helt normalt för den åldern som hon är i just nu. Dom senaste fredag kvällarna som varit så har hon inte varit hemma, utan har varit iväg på disco.

Jag skrev i min blogg för ett tag sedan att jag hade beställt ett par snygga svarta solglasögon via ett företag som heter Fyndiq. Jag gjorde min beställning den 29:e september och det stod på deras sida att jag skulle få min solglasögon levererade efter 3-5 arbetsdagar. Dagarna gick och jag väntade och väntade, men inget sms, eller avi som meddelade att solglasögonen fanns att hämta hos mitt postombud.  Jag skickade ett flertal mail till företaget Fyndiq och fick till en början svaret att vänta. När det hade närmare 2 veckor så provade jag att ringa till Fyndiq och en svarade gick på och sa: Vill du bli uppringd från det nummer du ringer ifrån, tryck 1, annars tryck 2.

Jag tänkte först, aha, är detta ett bluff företag?! Dom varken levererar varorna man beställer och nu så är det en svarare som går igång och man ska trycka 1 för att ( kanske) bli uppringd när dom har tid eller känner för det. Det gick närmare 1 timme innan en tjej ringde upp mig ifrån Fyndiq och jag förklarade för henne om min beställning och alla mail skick som hade skickas från mig. Jag förklarade mitt extremt stora missnöje som första gångs kund hos dom och inte få min solglasögon levererade. En faktura hade skickas till ett annat företag och hos dom kvarstod en skuld på 307:- att betala. Vilket jag givetvis inte betalde, utan bestred, då jag inte hade fått någon vara skickat till mig.

Jo, en annan sak, en litet mindre simpelt fel på min bil har uppstått och det är inte första gången det händer heller. Förra gången det hände var jag nere i Nynäshamn. Hade precis parkerat utanför Sjötelegrafen och lyckats inte öppna dörren från förarsidan. Caroline hade redan hoppat ut från passagerarsidan och undrade otåligt på mig varför jag inte öppnade dörren på min sida och klev ur bilen. Men det gick ju inte, dörren hade gått i baklås och jag satt där i bilen och slet och drog i dörren, men absolut ingenting hände. I ren panik hade börjat fått lite små panik och kallsvettades, så sträckte jag mig efter veven och tänkte se om det kanske gick att öppna bildörren utifrån. Nu till saken, det finns ju inga som helst fönster vevar på min bil framtill, för stunden i just det ögonblicket hade jag glömt det och kom ju på att det är elhissar och tryckte då istället på knappen, men ingenting hände då heller och detta var för att jag hade i mitt förvirrade tillstånd att tändningen först måste slås igång, då gick det att veva ner rutan och utifrån så gick det tack och lov att öppna bildörren. Caroline som stod framför bilen, stod och gapflabbade åt mig. Igår efter det att jag slutade jobba så skulle jag åka ner till Port 73 för att handla och parkerade på en utav dom lediga rutorna, och så skulle jag öppna bildörren, men så satt jag där inlåst i min bil igen, och kom inte ut.

- Jaha, ja då var det dags igen för bildörren att gå i baklås och tryckte på knappen för att få ner rutan och såg att ett par som hade parkerat en bil bort undrade vad sjutton jag höll på med när jag vevade ner rutan och sträckte ut armen för att öppna bildörren utifrån. - Jo, det var för att min bildörr nu dom senaste 2 gångerna har gått i baklås, och jag vill liksom komma ut. Nu har jag ringt min vän Tommy som ska kolla och fixa bilen under nästa vecka.

Ja, man kanske skulle ägna sig ett tag åt bloggen, men faktiskt så har jag inte direkt känt för att skriva någonting under ett par dagar. Nog märks det då alltid att det är höst ute nu och både i fredags och i måndags visade det sig att det hade blivit minusgrader ute. Det blev som en liten chock i fredags när jag öppnade porten och drog ett andetag och kände hur förbaskade kallt det var ute. - Brr, det var ju inte riktigt väntat att vinter vädret skulle komma redan. Väl framme vid parkeringen så ser man alla bilarna stå där alldeles frostiga och rutorna fulla med is.

- Usch, tvi valde, när det är minusgrader ute och svinkallt.

På morgonen är det mörkt när man åker hemifrån och än så länge är det inte mörkt när man åker hem, men det är ju än så länge bara en tidsfråga. För i slutet av denna månad, närmare bestämt den 25:e oktober är det dags att ställa tillbaka alla klockorna 1 timme bakåt och det är dags för vintertiden att börja, och det är ju då man verkligen märker av att eftermiddagarna blir mörkare tidigare.

Då det gäller hösten så kan väl den också den ha en viss charm, i alla fall när vädret är soligt och det inte bara är övermulet grått och regnar. Då jag nästan jämt numera tar bilen överallt ( ja, jag vet är eller har blivit världen latmask) i alla fall så märker man att naturen har börjat ändra nyans, löven på träden har börjat ändra färg och en del bladen har lyckats släppa taget om grenarna och sakta dalat ner till marken. Tänk att naturen den har sin gång och nu när det börjat bli mörkare ute så ser liksom träden och dess löv till att lysa upp marken med sina härligt färggranna löv i rött, gult och grönt.

I slutet av denna månad är det ju dags för Halloween, och är det inte då man kan få räkna med att det kommer utklädda ungar som ringer på ens dörr och frågar om "Bus eller Godis" I samma veva som det är Halloween så har ju skoleleverna höstlov och har ledigt från skolan en hel vecka.

Ja, vad mera då. Jo, mitt urgulliga barnbarn Nova fyller ju år den 22:a oktober och den dagen infaller på en onsdag. Då jobbar vi ju allihopa. I stället så skulle det i sådana fall bli så att vi firande gullungen på lördagen den 24:e och då blir det till att sätta sig i bilen och åka till Västerås.

I morse så var det extra svårt att komma upp ur sängen och jag snoozade gång på gång, men till slut så kom jag upp i sängen. Alltså min morgon eller dess morgon rutiner man kör sitt vanliga race, men allt tyckts gå fel i morse. Höll men lyckades parera i sitta sekunden, men var väldigt nära på att halka i badkaret och snavade sedan på kanten till badkaret när jag skulle kliva ut. Kläderna jag tänkte ha från början på mig hade en stor fläck framtid, så det for direkt när i tvättkorgen. Det blev snabbt att ögna igenom min garderob på nytt och slängde på mig någonting helt annat, än det jag hade tänkt ha på mig från början. Strax efter det upptäckte jag när jag skulle borsta igenom håret, så råkade hårborsten trassla in sig rejält i mitt långa hair extenstion.

- Fan, också inte detta också, ovanpå allting annat som hände på morgonen. Just när man känner ett tiden tickar på och man bara önskar att man blev klar så man kommer iväg till jobbet, och så händer det att borsten trasslar in sig i håret, men med lite lirkade så lossnade borsten och likaså en massa hår åkte med. Jag borstade och borstade håret och ju mer jag borstade det så började det alltmer efter ett tag efterlikna "sockervadd" och det blir liksom fluffigt och längst ner på topparna är det slitet. Antagligen köper jag och gör i helgen i hårinpackning eller så får jag ta och fixa ny hair extenstion i veckan som kommer. I morse tog det längre tid än vanligt med allting, men till slut så kom jag iväg till jobbet. Ut genom porten och kände hur jag frös till is och när näsan reagerar och börjar skimra i röd/rosa, då sjutton gummor och gubbar som nu läser min blogg, då är det kallt må jag lova. Jag tänkte först vända in för att gå ner i källaren och plocka fram vinter jackorna, men var redan försenat och ville inte sinka mig längre. Gick ut mot parkeringsplatsen och samtliga bilar hade det under natten kommit is och frost på och några bilar var redan startade och förarna stod och skrapade sina bilrutor.

- Jaha, ja, tänkte jag och sa för mig själv. Då så var det dags för den hemska vintern att vid igen och för er som inte redan visste om det så kan jag nu tala om att just vintern är den årstiden som jag tycker allra minst om. Jag riktigt avskyr vintern i alla fall när man bor i Skandinavium. Då man får dras med all denna kyla, is, frost, snö och oframkomliga vägar då det inte hinns med att plogas och sandas eller saltas på vägarna. Varje år när det är vinter och vägarna är hala så är det många trafikanter som förolyckas på vägarna p.g.a att dom antagligen inte har schyssta vinterdäck eller för att dom inte anpassar körningen efter väglaget. I morse blev det även för mig att starta bilen och från början gick det lite trögt, men till slut så kom bilen igång, sedan var det dags att ta itu med isen som hade bildas på samtliga rutor och mina vantar dom ligger i tryggt förvar i vinterjackan nere i källaren, så det fick lov att bli så att jag fick skrapa rutorna utan några vantar och när jag var inne på näst sista rutan, så kändes det nästan som jag förlorat känseln i fingrarna.

- Fy, fan för vintern och snart är det väl också dags att sätta på vinter sulorna på bilen.

På jobbet fick jag veta för ett tag sedan ( har bara inte tänkt på att ta upp det på bloggen) i alla fall så sa denna kollega. Vet du om att vi bott grannar än gång i tiden.....?

Jag blev helt ställd då jag i min fråga inte alls kände igen personen i fråga, och min hjärna började gå på högvarv och försökte minnas om det var så att vi en gång i tiden hade varit grannar eller ej. Jag blev lite fundersam och frågade när det hade varit och då sa hon att det hade varit 1998. - Oj, då det var ju väldigt länge sedan, typ 18 år sedan. - Jösses, det är ju jättelänge sedan och det har ju passerat nästan 20 år sedan och på den tiden i slutet av 90-talet var jag ju gift med Johan.

- Ja, just, det sa hon och fyllde i att din dotter Nina lekte mycket med min dotter...

Jag kände mig som ett frågetecken och försökte tänka och komma ihåg typ 18 år tillbaka i tiden, men lyckades inte komma ihåg varken henne eller att min dotter som barn lekte med hennes dotter.

Jag vet inte om det har att göra med åldern, att ens minne blir sämre med åren, men vissa saker kommer jag ihåg väldigt bra. Dessvärre kommer jag inte ihåg grannar som jag bott bredvid för 18 år sedan. Där var det totalt stopp. När jag kom hem efter en massa ärenden efter jobbet så satte jag mig med datorn i knät och skrev ett meddelande till Nina på facebook och frågade om hon möjligvis mindes denna granne eller hennes dotter som hon lekte med som barn. Nina, mindes inte heller mamman, men hade lite minnen från att hon lekte med en tjej vid namnet jag nämnde.

Jag kom och tänka på och detta är inte första gången som jag varit med om att: Världen är bra liten och är det så vanligt att man träffar och råkar på en person man engång i tiden träffat eller bott nära igen..

Idag är det fredag och redan vid 17-tiden försvann Caroline in i badrummet för att göra sig i ordning inför att gå på disco på ungdomsgården. Numera är det bara disco som gäller för min unga dam här hemma varenda fredagkväll. Jag föreslog och frågade henne om hon inte hellre ville sitta hemma med sin mamma och titta på tv:n och äta lite små gott. Caroline granskade mig från topp-till-tå och frågade om jag skämtade....?

- Nej, det gjorde jag inte, men okej jag förstår om du vill gå på disco ikväll.

När klockan var lite före 19-tiden så hade hon gjort sig i ordning och hade varit inne i sitt rum och bytt kläder massor utav gånger och kommit ut till mig som satt i vardagsrummet och frågade om det passade. Jag sa att hon passade och var fin i alla kläder, men vips så försvann hon tillbaka in i sitt rum och rotade runt bland sin garderob bland andra kläder att ha på sig och så kom hon tillbaka ut till vardagsrummet och visade upp sitt 2:a ombyte. Tydligen så dög inte det heller för Caroline och hon suckade och stönade över att hon inte hade några kläder som passade inför kvällen. Jag föreslog och sa varför måste du ha klänning eller kjol och tröja? Ta ett par blå jeans och en utav dina glittriga toppar och så försvann hon tillbaka in  i sitt rum och hade nu satt på sig blåa jeans och en små glittrig top och borstat sitt långa blonda hår. Nu var hon färdig och redo för att ge sig iväg till ungdomsgårdens fredags disco.

Då så var det dags igen för Metrobloggen att ligga nere i ett par dagar och visst har det känts lite konstigt att inte kunna blogga på ett par dagar. I och för sig så var det ju bra länge denna Metroblogg låg nere och man kan ju förstå att viss service med servar och nya finesser och allt annat vad det gäller uppdateringar som ska göras. Jag berättade och skrev i bloggen för ett tag sedan när jag var nere för förra helgen i Nynäshamn och mina så fina solglasögonon gled när från huvudet när jag höll på tanka bilen. Dom gick förstås i krasch och det var inte ens lönt att ta upp dom från marken. Då jag är väldigt kräsen och inte sätter på mig vilka alldagliga och ack för trista och helt enkelt vanligt svarta solglasögon som helst. - Nej, Tack det är inte min stil och det skulle aldrig i mitt liv falla mig in att slänga ut en massa dyrbara pengar på att köpa dyra märkes solglasögon. Jag kollade runt på nätet och fann en sida som hette Fyndiq och hittade ett par super snygga solglasögon med en massa glittrande stenar och bling bling på solglasögon är ju bara ett måste för mig.

Såhär tjusiga var solglasögonen jag hittade på Fyndiq, men tråkigt nog så leverades dom aldrig.   

Jag gjorde min beställning den 29 september och efter det jag gjorde min beställning så stod det att varan kommer att levereras efter 3-5 dagar och dagarna gick men inga solglasögon dök upp. Jag trodde att det skulle komma något sms typ på tisdagen eller onsdagen, men inga solglasögon leverades dock aldrig ifrån Fyndiq. Däremot så kräver dom mig på pengar, vilket jag nu bestider då jag inte fått några som helst solglasögon. Det har blivit en massa mailade fram-och-tillbaka och gjorde även igår på deras sida en så kallade anmälan om saknad försändelse.

- Ja, det ska ta mig tusan aldrig någonsin slå fel!!! Alltid ska det hända mig någonting och Gudarna vete sjutton vart någonstans detta paket tagit vägen. En sak är i alla fall helt säker och den är att jag kommer aldrig någonsin göra några köp via företaget Fyndiq.

Det började redan i mitten av förra veckan spöka i en utav min bakre tand i överkäken, och det har liksom ömmat i tanden, men har inget gjort åt saken då jag tänkt: Det går väl över av sig själv....förhoppningsvis. Tagit en Treo för att dämpa den molande värken som kommer och går. Jag har skrivit förut i bloggen att jag antar när jag sover så bitar jag ihop käken och gnisslar tänder i sömnen och vet inte om det kan vara bidragande faktor till att man får ont i både käken och i tänderna. Jag började redan igår kväll känna mig lite hängig och orkeslös i kroppen och det blev tidigt i säng för mig. I morse så vaknade jag helt orkeslös och kände att det nu började göra ännu ondare i tanden och när man har riktigt ont i en tand och då stålar ju värken liksom upp i huvudet. Det blev till att ta en Treo och efter ett tag så hade värken lagt sig igen. Jag måste ta kontakt med min privata tandläkare som är inne i stan, och då jag sedan tidigare var fruktansvärt tandläkarrädd, så går jag inte till vilken tandläkare som helst.

Min gullunge Caroline är så nöjd och glad över sin säng och kan du båda breda ut och sträcka på sig och tror nog att hon sover som en prinsessa i sin nya säng med den tjocka madrassen och det flashiga leopardmönstrade påslakansetet.