Idag söndag och för mig vilodagen, och orkar bara inte att ta för mig så mycket att göra. Förra söndagen var min son Niclas så snäll och schysst och hjälpte mig att tömma källarförrådet i Jordbro. Niclas har till skillnad från mig dragkrok på sin bil och det underlättade ju mycket och blev också billigare att hyra ett släp istället för en lastbil. Likaså så var jag noga med att se till att få med mig mina rosor, syrenbusken och rhododendron, som jag för ett par år sedan planterade på baksidan i Jordbro, inte lämnar jag kvar dessa till nästkommande hyresgäst. I alla fall så gick förra söndagen åt till att fixa med den gamla lägenheten. Nu så återstår det bara en flyttstädningen och känner att jag inte mäktar med detta själv och det finns helt ingen ork över till att göra en flyttstädningen själv- Istället blir det så att jag kommer att anlita någon som tar på sig att städa ut min gamla lägenhet.

Alla vi i familjen trivs verkligen toppen i den nya lägenheten och jag har märkt på Caroline att hon blivit mycket gladare och så sover hon också mycket bättre. Det ända jag saknar med flytten ner till Nynäshamn är att jag inte flyttade ner hit flera år tidigare, men så har jag ju haft mina krav på att lägenheten absolut måste ligga på bottenvåningen med tillgång till egen uteplats och det har inte varit så enkelt att få tag på just en sådan lägenhet. Men skam  den som ger sig så lätt och envis och bestämd som jag ibland kan vara så gav jag inte upp mitt sökande efter den rätta lägenheten, och efter typ sådär 14 år senare så hamnar jag på samma ställe som jag bodde på tidigare. Helt otroligt och drömmar kan visst gå i uppfyllelse.

Nu över till nästa vecka som börjar i morgon och denna vecka kommer bli riktigt tuff för mig. I morgon måndag är det inget att göra förutom att jobba, men däremot på tisdag så har tid hos min tandläkare inne i stan och tycker inte så värst mycket om att köra bil inne i stan så det blir till att åka kommunalt. Får lov att lämna kvar bilen på jobbet och hämta den där efter att jag varit hos tandläkaren. På onsdag så ska jag på morgonen lämna över mina nyckar till en som ska städa ut den gamla lägenheten och därefter så ska jag lämna in bilen till min vän Tommy som ska kolla igenom den inför den årliga besiktningen som är på fredag morgon. På torsdag klockan 08.00 så kommer en ny besiktningsman, den förra besiktningsmannen som visst var en kvinna och hon var så elak och ond och gick runt i min gamla lägenhet och gormade och skrek och uppförde sig allmänt otrevligt och ohyfsat. Jag blev både kränkt, ledsen och rädd för henne och ringde bostadsbolaget efteråt för att lämna mina synpunkter och missnöje på henne. Det närmast jag kommer på att beskriva henne är att hon måste ha varit sänd från helvetet och kanske hon var satans fru.

- Nej tack jag vill inte ha med sådana varelser att göra och vill eliminera  bort alla onda, elaka och hotfulla varelser från denna jord. Och kvar blir alla snälla, goda, givmilda och glada människor kvar. Så skulle jag vilja ha det.   

Jag tror ibland jag fortfarande drömmer när jag vaknar upp på morgonen och ser mig yrvaket runt i rummet och inte är kvar i min gamla lägenhet i Jordbro. Utan nu befinner jag mig i Nynäshamn, och det känns som en önskedröm som gått i uppfyllelse. Jag ska när jag får tid över ta och fota lite så ni får se hur vackert det är här nere, väldigt mycket natur och sedan är det så lugnt och rofyllt på något sätt. Ett flertal grannar har önskat oss Välkomna, men inte så otroligt mycket som grannen ovanför mig som kom och gav mig en Välkomst korg med lite godsaker.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag ibland måste nypa mig i armen för att inte tro att jag drömmer, men som sagt drömmer kan gå i uppfyllelse bara man ser till att man når sina mål och som jag brukar göra är att knäppa mina händer och be böner.

Jag ångrade också ganska så fort när jag hade flyttat till Årsta Havsbad, den sommaren att jag hade gjort ett stort misstag och flyttat, men det blev aldrig så att jag flyttade tillbaka tidigare, och mycket om det är för att jag haft så stora krav på att lägenheten ska ligga på markplan med en egen uteplats. Nu så efter 14 år så återvänder jag till samma gata och samma hus och typ bara 2 portar bort.

I lördags var det tänkt att jag skulle få hjälpa av min älskade fina son Niclas med att tömma mitt gamla källarförråd i min gamla lägenhet, men det blev aldrig så för när jag vakande på lördags morgonen var jag alldeles öm och kändes mig "mörbultat" i kroppen och detta var efter allt flyttade med möbler och fixa med min nya möblering i min nya lägenhet. Jag kände att jag behövde en dag att vila upp mig, innan det var dags att börja kånka upp sina grejer från källaren och en massa onödig bråte som jag samlat på mig i åratal åkte direkt i soporna. Niclas som kör Volvo hade tack och lov dragkrok på bilen och jag bokade släpkärra här nere i Nynäshamn. Niclas körde och jag kunde luta mig bakåt och till skillnad från att vara uppmärksammad på trafiken kunde jag njuta av utsikten och vila. Väl framme i Jordbro var det dags att ta itu med källaren och det tog närmare 3 timmar innan vi var klara. Det som nu endast är kvar att göra är att flyttstäda och efter det lämnar jag för gott den lägenheten.

Det kanske låter en aning konstigt det jag nu ska skriva, men det känns nästan som jag klivit in i en tidsmaskin och rest tillbaka cirka 15 år. Det låter ju hel snurrigt och helt galet, men jag bor i samma hus som jag bodde i för 15 år sedan, det är bara 2 lägenheter bort. För 15 år sedan bodde jag i 11 A i en 3:a och nu bor jag på samma gata fast på 11 C. Det visar sig att mina böner har blivit uppfyllda och bönhörd är just det jag blivit. Tackar vår Herre Gud och Jesus för det.

En annan lustig grej som hände jag skulle gå till tvättstugan, i och för sig så har jag en egen tvättmaskin i lägenheten, men den är inte alltför stor och rymmer inte så mycket tvätt. Gick dit och hade fått veta av båda mina söner Henrik och Jimmy som bor här nere och så av bostadsbolaget att bokningen i tvättstugan skötes via ett datasystem. Jag kände mig som ett frågetecken och tänkte hur ska nu detta gå för mig när jag nu ska boka tvättid för första gången. Sedan tidigare i getto Jordbro där sköttes bokningen av tvättstugan med hjälp av låscylindrar som man satte fast på en tavla. Alltså det kändes verkligen riktigt ur åldrigt och gammal modigt, men nu slipper jag både detta ställe och deras omoderna lägenheter och tvättstugan.

I alla fall så knatade jag bort till tvättstugan, som även den var sig lik, ja, bortsett från nya tvättmaskiner och nytt mera modernt sett att boka tid i tvättstugan. Jag stod där och kollade på hur man skulle lyckas klura ut tvättstugesystemet och läste på information bladet hur man skulle gå till väga. Då dörren in till själva tvättstugan där alla som bor i just det området kan komma in för att göra sin bokning av tvättstugan. Den stora tunga dörren öppnades och en äldre dam kom in och då jag som ny ( eller snarare ny gammal) då jag bott där tidigare så hälsade jag glatt på damen och passade även på att fråga henne om hon kunde visa mig hur detta tvättstugebokning fungerade.

När damen hade närmat sig mig så tyckte jag mig känna igen henne och frågade lite försiktigt om det inte var Anders mamma ( hade nämligen glömt namnet på damen i fråga, men minns hennes son vid namn Anders som bodde hemma då jag bodde i min gamla lägenhet på 11 A.

 

Tjoho, glädjen är enorm och jag är så glad och lycklig över att nu äntligen flyttat tillbaka till Nynäshamn. Alltså det är knappt jag en tror det är sant och blir liksom nästan tvungen att nypa mig i armen för att känna att jag är vaken och inte drömmer. Flytten bar av torsdagen den 28:e och kvällen innan hade jag gått och lagt mig redan vid 20-tiden för dagen efter skulle jag åka med min privata bil och hämta ut en hyrbil. Mitt alarm gick igång vid 5.00 och det var dags att kliva upp och visste att denna dag skulle bli extrem lång och riktigt tuff. Åkte och hämtade lastbilen som var bland den största man får köra med just B-körkort och till skillnad mot att köra en vanlig personbil så sitter man ju så mycket högre. Dessvärre så råkar det bli så i början att man kollar i backspegeln, men såklart man ser ju inte ett smack, utan måste ju när man backar kolla i dom båda yttre backspeglarna. Tillbaka till min numera förra lägenhet och fylla den så mycket det bara gick och sedan körde jag ner till Nynäshamn. Jag hade sedan tidigare bestämt möte uppe på bostadsbolaget med damen som hade lägenheten innan och om allt skulle gå riktigt till ( och det är ju viktigt att det blir så) skulle hon lämna tillbaka sina nycklar till bostadsbolaget ( någon slags avskrivning på nycklarna) och därefter skulle jag få kvittera ut samma nycklar. Direkt eftre att det var klart så åkte vi med första flyttlasset till den nya lägenheten och ställde av allting. Det blev mycket spring fram och tillbaka innan lastbilen var tom och det var dags att sätta sig i bilen och åka och hämta lass nummer 2. Denna gång blev det större möbler inlastade och när bilen liksom förra omgången var smockfull var det nästan svårt att få ingen luckan. - Åh, fasiken var tungt lastad bilen blev denna gång och trots att jag gav full gas så var det knappt lastbilen orkade svara på gasen och accelera i någon högre fart  var det inte tal om. Caroline, hade tidigare under veckan frågat om hon kunde få hjälpa till med flytten, men jag tycker skolan är så betydligt viktigare och skolgången ska skötas, och efter skolan skulle hon hänga ett par timmar på ungdomsgården. När det var dags att hämta det 3:e flyttlasset så lämnade vi Nynäshamn efter att ha tagit en kortare paus för att äta och tillbaka i Jordbro vid 19.30 och satte med en gång och lasta bilen en 3:e gång och denna gång började i alla fall min akrafter tryta och ta slut, men det var bara tt bita ihop och kämpa på vidare. I det 3:e lasset var det också dags att plocka med kyl och frys varorna och skafferiet., och nu kände man hur dena gamla lägenhten verkligen började bli helt och hållet helt tom.  Vi plockade upp Caroline utanför ungdosmgården och åkte sedan dan ner med det 3:e och sista lasset för den dagen och vi var åter där tillbaka vid 23-tiden. Caroline var så trött att hon med en gång i gick in i sitt nya sovrum och slocknade redan nästan på stört i sin säng. Vi andra kämpade på att lasta ut flyttbilen och jag var tvungen att snabbt få in kyl och frys varorna så att dom inte skulle bli förstörda. Jag höll på att ställa dom viktigaste sakerna på plats och det var svårt för mig att sluta ( fast jag borde slutat för länge sedan) men envis som jag är så trotsade jag och brydde mig inte om att det kliade i ögonen och att jag gäspade konstant, men efter att ha kämpat emot tröttheten alltför länge så lägger till slut hjärnan av att fungera och man tänker till slut mycket saktare och var då illa tvungen att kolla hur mycket klockan var och den visade sig vara 2.30 och då hade jag hållit igång sedan 5.00 på morgonen. Jag stupade i säng och ställde alarmet på väckningen klockan 05.00 för hyrlastbilen skulle vara återlämad klockan 06.00 och sov som en stock i 2 timmar och 30 minuter och sedan var det full rulle på mig igen.Alltså jag vet inte var det är för extra krafter eller energi man får när man ger sig sjutton på att man ska klara av att vara vaken flera timmar i sträck. Nu är  i alla fall alla möbler på plats och kläderna är inhängda och porslin inplockat. Men kvar är allt små fix med att sätta upp tavlor, lampetter och få in alla små porslin figurer som ska in i olika skåp i vardagsrummet, men inom kort ska det också vara klart. - Nej nu ska jag återgå med att fortsätta fixa och dona och pynta i mitt nya hem.

Tjoho, vilken glädje idag är det exakt 1 vecka kvar tills vi får nyckeln till vår nya lägenhet i Nynäshamn och flyttar, och gissa vad     överlycklig och glad jag är över det.   

Däremot så är det en annan sak som oroar mig och det är att det börjat låta något konstigt ljud om bilen och i slutet av nästa månad ska bilen in på sin årliga besiktningen. - Mmm tvivlar starkt på att bilen min kommer gå igenom och skulle verkligen behöva köpa mig en ny eller snarare bättre begagnad bil, men nu kommer det ju gå en massa pengar i samband med flytten och bilköp får lov att vänta ett tag.   

I början av veckan som bet jag av en tand ( nu igen) och ringde till min privata tandläkare inne i stan och fick en tid där inne hos honom igår morse. Då jag sedan många år lider av tandläkarskräck så tog det ett tag innan jag fick förtroende för honom och har gått till och från hos han under ett par år och han har alltid visat sig vara så trevlig och ödmjuk. Min tandläkare fick t.o.m mig att få hoppet tillbaka att det inte var så skräck samt att gå till tandläkaren. Igår i alla fall jag ville inte ta bilen in till stan och det var först och främst för att jag inte riktigt vet vad et är för konstigt ljud som låter i bilen ( måste be min vän Tommy ta och kolla igenom bilen ) och total panik skulle jag få om bilen skulle stanna mitt på motorvägen in till stan. Sedan är det ju också rusningstrafik in till stan vid den tiden som jag skulle in till stan och vem bara orkar sitta frivilligt i långa bilköer!? - Nej, tack inte jag! I stället blev det så att jag valde att ta pendeltåget in till stan och det är jag åratal sedan jag åkte kommunalt. Och visst det gick det med, även om det var smockfullt med folk på tåget. Jag hade fått en tid klockan 8 men inte skymten av min tandläkare någonstans, tandsköterskan sa att han var på väg. Först när klockan var 8.30 så kom han till tandläkarkliniken. Jag satt och väntade och hoppades förstås på att han eller tandsköterskan skulle ropa upp mig och till slut stack han ut huvudet från sitt rum och ropade upp mitt namn lite sådär noncalant och jag fattade ingenting. - Hmm. tänkte för mig själv tydligen en person som vakant på fel sida idag och verkade var på dåligt humör. Jag gick in i rummet och lade ifrån mig väskan och hänge upp jackan. - Sätt dig, sa tandläkaren kort. - Men vad fan nu då??!! Varför så kort och barsk i rösten....? Det var knappt jag kände igen min så tidigare gulliga tandläkare, som alla dom tidigare gångerna jag gått hos honom och han fått mig att övervinna lite av tandläkarskräcken och varit så trevlig och glad. Nu var han som förbytt och riktigt barsk i rösten.  Jag gapade och pekade med fingret vilken tand var som jag bitit av. Gapa sa han och vad fan trodde han jag gjorde knep ihp munnen?? Jag gapade j allt jag orkade, men min numera korkade tandläkare ber mig gapa ännu mera. Alla vi människor är ju olika och alla ganske inte har tyå JÄTTESTORA munnar som typ rymmer  en apelsin eller madarin. Jag har tror jag normal mun eller gap som det kallas när man öppnar munnen, men tandläkaren visade sig vara på ett riktigt dåligt humör. Jag trodde han skulle laga tanden, men då han kom nästan 30 minuter för sent och hade en annan patient efter mig så stressande han på som sjutton och lagade bara tanden provisorisk. I morse så vaknade jag alldeles öm i munnen där tandläkaren hade varit och hållit på och hade ju inte haft ont i tanden innan, utan det var ju en bit av tanden som hade gått sönder. Gick in för att borsta tänderna och märker efter det att jag sköljt ut munnen med vatten att den provisoriska fyllningen helt hade släppt. - Jaha, ja, det var ju den fusklagningen och snacka om att kastat ut en massa pengar helt i onödan i sjön, och under förmiddagen på jobbet fick jag mera ont i tanden och började bli lite orolig vad fan tandläkaren gjort. Jag pratade med en mina vänner på rasten och berättade vad som hade hänt och han erbjöd sig ringa upp tandläkaren och säga ett och annat. - Alltså sådär behandlar man inte patienter och nu till saken så ringde han upp tandläkaren och sa: Antagligen betalar du tillbaka pengarna eller så åtgärdar du och fixar lagningen så att den håller utan att du tar betalt för det. Nu blev det bestämt så att jag återigen ska åka in till tandläkaren på måndag morgon och fixa lagningen på nytt och man får väl lov att hoppas på att tandläkaren är på bättre och trevligare humör och kan laga tanden ordentligt.

Nu har nästan alla mina barn körkort, ja, förutom Caroline då som ännu bara är 15 år. I alla fall så var näst på tur att få den efterlängtade rosa lappen =körkortet var mitt näst yngsta barn Tobias som lyckades med uppkörningen och teorin den 1:a april ( och det var ingen skämt, trots att det råkade infalla just den 1:a april) fick nu även Tobias sitt körkort. Stort     Grattis Tobias till körkortet.   

Mitt yngsta barn som inte heller är så liten längre, men likt förbaskat så är hon mitt yngsta barn. I alla fall så har hon inte helt ännu bestämt sig för vilken gymnasium linje hon ska välja. Så nu har hon återigen påbörjat en ny praktik period på den ena linjen som är Handel och därefter ska hon pröva på en vecka på den Etiska linjen och därefter så måste hon bara ta och bestämma sig för vilken utav linjerna hon vill gå och utbilda sig inom, och båda linjerna är 4-åriga och därefter är det tänkt att även Caroline ska börja jobba och tjäna sina egna pengar. En annan sak som Caroline började med och det var för att en utav hennes vänner tyckte dom skulle göra det och det fick mig att bli helt förtvivlad och kände det gick kalla kårar utefter ryggraden och håret fick det att kännas att det ställde sig rakt upp. Men det är ju inte alltid ens egna barn lyssnar på sina föräldar, utan istääelt så lyssnar dom på sina vänner, som i detta fall så lyssnade Caroline på sin ( olämliga) vän Kumba, som jag inte alls tycker har så gott inflytande på min dotter, utan snarare så kommer den tjejen med väldigt olämliga saker att göra, som t.ex att komma på den dumma idén att stå och enbart     hänga i centrum och stå och kolla in killar och alla andra som bara går förbi. Jag ogillade denna ide väldigt mycket och förbjud henne att vara tillsammans med henne. Jag kom knappt på något värre att göra än att enbart stå rakt upp och ner och hänga i ett centrum, vilket jag anser vara totalt helt vansinne ide från denna Kumba. Jag pratade med Caroline om alla faror och ringde även till min ex.make Johan och skrev ett meddelade till min son Henrik och bad dom prata Caroline till rätta. Tack och lov så höll Caroline på med etta lite mera än en vecka och därefter så slutade hon och numera så går hon på kvällarna till ungdomsgården och det är så mycket bättre och lämpligare ställe och med personal och även bättre.   

Ja, visst ja, kom idag på mig att tänka på att jag har en blogg som någon gång ibland måste uppdateras med någonting nytt. Det har gått mera än 1 vecka sedan jag skrev sist, men är som ni vet mitt uppe i packa ner saker och typ hjälpa till att riva det som byggts upp så fint i denna lägenhet. Ni som följt min blogg vet ju att för några år sedan ville jag ha en inbyggd altan och ritade först ner den hur jag ville att den skulle se ut och sedan se till att den byggdes. Det tog typ nästan en hel sommar att bygga den altanen och jag var hela tiden delaktig och med i arbetet. Likaså delades det enormt stora köket eller snarare var det matplatsen av så att Caroline skulle få ett eget sovrum. Nu var det så att jag hade besiktningen av lägenheten jag sagt upp och hade min vanliga otur med att få värsta sura och gnälliga "bitterfittan" som gick igång som värsta ångvälten och skrek, gormade och var allmänt otrevlig mot mig. Jag kändes ett visst obehag och blev lite rädd för henne.  Ett tag så tänkte jag visa henne dörren, men bet ihop och lät henne hålla på att vara vresig och fruktansvärt otrevlig. Nu är i alla fall fina altanen jämnad med marken, och inte enligt min smak blev det snyggare, men enligt besiktningsmannen som i detta fall var en riktigt fet kärring så är den nu jämnad med marken. Däremot så river vi inte ännu väggen mellan köket och Carolines rum förens någon dag innan vi flyttar. Och för varje dag som går så närmare vi oss datumet för att flytt att det stora flyttlasset ska gå och det blir på Valborg. Jag för min del har börjat få lite oro och noja inför flytten och är lite orolig och rädd för att någonting kommer antagligen skita sig eller att någonting som jag ärvt efter min pappa går sönder. - Åh, det skulle få mig att börja brista ut i gråt.   

En annan glädjande sak det är ju att det alltmer börja kännas som det börjar bli vår ute nu och vad passar då inte bättre än att flytta. Nu när det börjar bli grönt och vårblommorna har kommit fram och likaså är det ljusare ute tidigt på morgonen och solen skinner fortfarande utanför mitt vardagsrums fönster nu när jag skriver bloggen och klockan är 18.45 Och efter våren så kommer sommaren min absolut bästa och favorit årstid: juni, juli och augusti, sola, bada, grilla och sitta utomhus njuta av värme och solsken. I love it     

Det kanske vore på tiden nu att jag engagerade mig en stund åt bloggen och ta och skriva några rader. Idag är det ju 1:a April, men ännu har jag inte råkat ut för något lurt april skämt. Inom  media så brukar det ju vara så att tidningar och på tv:n så brukar det just en dag som den 1:a april vara så att dom driver om någonting.

Jag kollade nyss innan jag började skriva detta inlägg att förra inlägget jag skrev var förra lördagen på Påskafton och tänka sig att det nästan gått en hel vecka sedan jag uppdaterade bloggen.Vi tar och backar veckan tillbaka några dagar och går tillbaka till den 30:e mars som alltså var i onsdags. Det var för mig en "bitterljuv" dag, och anledningen att jag väljer att använda mig utav det ordet är att just det datumet var just den dagen för exakt 5 år sedan min älskade pappa lämnade detta jordeliv. Det är helt ofattbart att det redan hunnit passera hela 5 år!! Men med tiden så tycks ända sorgen läcka sina sår och oavsett om jag nu skulle lägga mig ner i sängen och sörja min pappa hela mitt liv så får jag inte honom åter tillbaka. Däremot så är jag helt övertygad att både min pappa och även så min lillasyster Nenne övervakar oss alla inom släkten som skyddsänglar.

En annan sak som hände just denna dag var att när jag kom hem ifrån jobbet den dagen så hade brevet från Adressändringen dumpit ner i brevlådan. Jag hade under påsken gått in via nätet och gjort adressändring för mig och Caroline, och jag slet upp det och läste igenom att allt stämde med uppgifter och sedan skrev jag på det, och då Caroline nu är så pass stor så tycker jag att det var på tiden att även hon får sätta sin namnteckningen på dom båda blanketterna. Nedräkningen närmar sig dag efter dag och vi räknar ner för varje dag som går och nu idag är det bara 27 dagar kvar till dess att vi får nycklarna.

Nu över till en annan sak som är mindre rolig och snarare bara är besvärlig. - Jo, men visst har man märkt att det börjar bli vår och allt grönskar ute och snart är det sommar. Dessvärre en annan sak som blommar upp just nu vid denna årstid och det är min förbaskade pollenallergi och ögon kliar och känns irriterade och näsan rinner till och från. Till och med detta år så verkar det som in älskade dotter Caroline även hon drabbas av just detta. Men vet inte riktigt om det kan vara en kombination med att hon nu inte längre vill ha den varmare jackan på sig när hon går ut, utan hellre föredrar att sätta på sig sin skinnjacka och under denna brukar hon oftat bara ha på sig linne eller kortärmad tröja.

Nej nu vet ni vad nu tänkte jag börja av runda denna blogg och ta fram lite gott i gotti och ladda upp för en mysig och trevlig fredagskväll framför tv:n och se på Lets Dance.

    Trevlig helg på Er alla   

Ja, idag är det Påskafton och i morse så hade Caroline sedan gammal tradition så hade "påskharen" varit där och lagt dit ett påskägg. Det är lika uppskattat varje år och finns det något härligare än att se ens barn bli så glad.   

Vi hade sedan tidigare inplanerad att vi liksom förra året skulle åka ner till Nynäshamn, dit vi också om dryga 1 månad ska flytta tillbaka till. Längtar något så otroligt mycket. Och glöm nu inte att i sommar den första veckan i augusti så är det Nynäshamns kalaset. Ett megastort party med en massa olika artister som kommer att uppträda, och man får väl hoppas att vädergudarna är på sitt allra bästa soligaste humör och bjuder på vackert väder. Ja, tillbaka till dagens händelser. Vi kom ner till Nynäshamn precis innan klockan 11 då det påskäggsjakten skulle dra igång. Jag hade bestämt möte med Nina, Janne och Nova där vid 11-tiden, men kunde inte finna dom vart jag än kollade mig runt omkring. Däremot så träffade jag min gamla goa fina vän Raffe och hans 2 barn, som också dom var ute efter att leta rätt på påskägg. En kvinna började prata i en megafon och talade om att ägg jakten nu skulle sätta igång sedan gick startskottet och det blev full aktivitet på barn, som började rusa runt på jakt efter påskägg. Alltså jag tycker såhär att det finns ingen ålder för sånt här och Caroline ville gärna delta i sökandet efter att gratis få ett påskägg extra ( förutom det hon fick i morse) och hon gav sig iväg och hittade ett rosa ägg. Jag tycker att oavsett åldern så ska man ha lite utav sitt barnasinne kvar och kunna vara med och ha kul tillsammans med sin barn. Jag började undra vad Nina, Janne och Nova hade tagit vägen, för nu var ju klockan efter 11. Caroline tog fram sin mobil och ringde sin syster och det visade sig att dom hade satt sig och fikat på konditoriet " Thorssan" själv föredrar jag Jannies Cafe som ligger precis vid banantorget. Nina, Janne och Nova kon strax efter det att Caroline hade ringt dom och nu var det Novas tur att ge sig ut på jakt efter påskägg. Och likaså hon fann ett gult litet påskägg som låg gömt på torget. Förra året så var det en stor gul kyckling ( i maskeraddräkt) som kom dit för att roa och underhålla barnen, men han syntes inte till och barnen började efter ett tag ropa efter denna kyckling/tupp vart han var någonstans...? - Förlåt, mina läsare, men jag kunde inte låta bli att vara tyst, utan det liksom bara slank ur mig, men sa: Detta år kommer ingen kyckling, för han blev grillad!    Caroline fnissade till och hon vet hur hennes mamma kan uttrycka sig ibland, men det brukar ju vara så att när man undrar eller som ett ordspråk säger: När man pratar om trollen så står dom i farstun och likaså strax efter mitt uttryck om "grillad kyckling" så dök kycklingen upp till barnens stora glädje :) Efter påskäggsjakten så var det tänkt att vi skulle åka och bowla, men klockan var bara 11.45 och vi hade mera än 1 timme över till annat. så det blev en kort promenad i det soliga vädret ner till hamnen och vem träffar vi inte på nere vid hamnen om inte ytterligare ännu en kyckling som delade ut små godispåsar. Därefter så åkte vi och bowlade, och visst är det kul att bowla, men idag gick det inget vidare alls för mig som hamnade på sista plats...nu igen.

Nedan dagen i bilder.......