Jag hade egentligen tänk blogga redan igår men tiden räckte inte till för det, utan igår var det fullt upp hela dagen.

Oj, oj denna vecka har för mig verkligen varit händelserik, men så är det också i mitt liv. Det händer som mina trogna läsare vet saker i mitt liv alltifrån mellan himmel och jord, och mitt liv har verkligen gått upp-och-ner. Min blogg skapades den 30 april 2008 och under dessa 7 år så har det ju blivit omkring 2140 skriva inlägg. Ja, som ni vet så skriver jag om alltifrån glädjande saker, till humor och gillar att få folk i min omgivning glada, men så har det ju också tyvärr hänt mig otäcka, hemska saker som varit tragiska, och även det har jag skrivit om även om det inte egentligen är något som jag tycker om att skriva om. Men ibland så känner man att man kan behöva få skriva av sig för att typ dela med sig av sin sorg när min pappa och lillasyster dog. - Usch, det var verkligen ett trauma, men som precis allt så måste alla få ta sin tid för att sörja och gråta oceaner kändes det som och minns att jag var så ledsen och nere att det inte längre kändes som man hade några tårar kvar längre. Ens framtid vet man ju egentligen ingenting om och för varje sekund som går så kommer man ju hela tiden in i framtiden och tiden går ju inte förr oss att stoppa, utan vi lever här och nu och framtiden vet vi ingeting om och dom åren som har passerat i ens liv har man endast kvar som minne.

I torsdags fick jag förfrågan av mina närmaste chefer om jag ville få ta lite mera ansvar och blev först lite chockad men det gick sedan över till en mera förvånad min, typ det känns som man tappar hakan i golvet. Däremot när jag hämtat mig så tackade jag givetvis: Ja Tack och redan dagen efter satte jag igång med mina nya arbetsuppgifter. Det känns så otroligt att få en sådan här chans att få utvecklas och samtidigt så känns det som om företaget vill få mig att utvecklas ännu mera och det känns som företaget tror på mig.

Igår när jag kom hem så ville Caroline så gärna lära mig att spela ett nytt kortspel hon lärt sig i skolan. Korspelet hon ville lära mig hette: Vänd 10:an och minns att även jag spelade det när jag var yngre. Däremot så spelar jag inte alls så mycket kort själv nu för tiden. Det händer ibland när jag får besök av mina söner Henrik och Jimmy på somrarna så brukar vi sitta ute på min altan och spela Chicago, ungefär som kortspelet Poker men man gör 3 byten istället för 1 byte. Nu över till gårdagen och Caroline ville så gärna spela vänd 10:an med mig. Självklart gjorde jag det och tycker det är så mycket bättre att sitta tillsammans med sitt barn att spela kort än att hon ska sitta på sin dator eller vara inne på sitt rum och spela något utav alla sina tv-spel.Därefter blev det middag och sedan var det dags att göra fredagsmys och det brukar innebära att vi dukar upp ute i vardagsrummet med lite små gott att äta och läsk framför tv:n. Det var ju dags igår igen för en ny säsong av Let´s Dance. Denna gång var det inte några nya kända eller mindre kända ansikten som hade valt att snöra på sig dansskorna, utan istället så visade det sig att tv4 hade kommit på idén att värva dom gamla dans veteranerna från dom tidigare säsongerna och dom skulle dansa sina tidigare dansnummer. Alltså det var en härlig blandning av olika deltagare från alla dom tidigare säsonger och vissa utav dom kommer man ihåg mera än andra. Det är ju i det närmaste omöjligt att inte komma ihåg Anton Hysen!!  - Wow, denna kille han visar verkligen hur man ska röra sig på dansgolvet.   och får i alla fall mitt hjärta i brand, men det tycks nog inte han märkte då han är en sån som gillar killar. En annan artist jag minns mycket ifrån när hon tävlade i Let´s´Dance och även lyckades ta sig till finalen, men dessvärre hamnade gråtande på än 2:a plats. Anna Book, verkar vara en tjej med stort hjärta och ödmjukhet och visar även att man kan få uttrycka sina känslor i tv:n.

- Which I think is well done   

Nu över till dagen idag. Vaknade upp i morse redan strax efter klockan 5 i morse av att solen letade sig in genom persiennerna. - Jaha, ja så går det när man har sitt sovrumsfönster vänt mot öst där solen går upp. Det var svårt att somna om, men lyckades till slut och vaknade nästa gång vid 8.30-tiden och tyckte då det var dags att gå upp.  Vi tänkte ta dagen som den kom idag och under frukosten blev det bestämt att vi skulle åka förbi ett stall som inte ligger alltför långt från där vi bor. Vi tänkte kolla oss för om Caroline kunde få rida. Jag provade vid ett tillfälle när jag var yngre att rida på en häst och det var bland det vidrigaste jag varit med om. Jag kände mig "sjösjuk"    när jag satt och skumpade fram på hästen och ville bara kliva av från den. Likaså luktar det ju riktigt äckligt på stall, rent utav en hästskit och det sätter sig ju i både kläderna och håret. I alla fall Caroline önskade idag få åka till ett stall och rida om det nu gick och för min dotter gör jag det allra mesta för att uppfylla hennes önskningar. Vi kom fram till stallet redan på förmiddagen, och gick in för att fråga om det fanns några lediga tider för att rida, men dom ända lediga tiderna dom hade var på eftermiddagen. Det var helt uteslutet att vi skulle stå där och vänta ett par timmar innan det fanns någon häst som skulle bli ledig att rida på för Caroline, så istället åkte vi iväg på en annan aktivitet. Det fick istället bli så att vi åkte iväg och spelade Air Hockey nere vid Gröndalshallen, och efteråt blev det en fika paus med prinsessbakelse till min prinsessa och räkmacka till oss vuxna.

Det har varit en riktigt lyckad dag för mig idag och känner mig nu så nöjd och framför allt också glad   

Idag när jag kom till jobbet så kom en utav arbetsledarna fram till mig och sa att han och även en till utav cheferna ville tala med mig inne på kontoret. Alltså min första reaktion var: Det är väl inte så att jag gjort något fel!!

– Nej, nej absolut inte. Snarare är det tvärtom. Kom med in på kontoret.

– Okej, följde med in på kontoret och kände lite på vägen dit att mitt hjärta slog något snabbare en vanligt. Och undrade förstås vad det var dom ville prata med mig om.

Jag är både privat och på jobbet oftast en glad, nyfiken, impulsiv och trivs även mycket med att lära upp nya som kommer för att jobba hos det företaget jag jobbar inom. Det är verkligen något jag brinner för att göra och visa och lära upp dom nya som aldrig tidigare har jobbat med just det vi sysslar med på mitt jobb. Det är en hel del att lära sig om dam, herr, barn kläder, skor, väskor och textil. Om man nu kanske aldrig har jobbat med just kläder så kan det lätt bli lite förvirrande för sådana som aldrig tidigare sysslat med kläder.  Jag har ju jobbat både i Secondhand butik och gjorde i princip allting i butiken. Tog enormt mycket eget initiativ och klädda av skyltdockorna och klädde på dom stylande dockorna med andra kläder, vilket fick kunderna så pass intresserade att dom mer än gärna ville köpa just dom plaggen. Det kändes förstås jättekul och minns att biträdande butikschefen tyckte jag hade: Enormt stort potential när det gällde att just hålla på med kläder och styla skyltdockorna så att kunderna blev intresserade av att köpa just dom plaggen och skylta i fönstret. Om ni vill så kan ni läsa ett inlägg bakåt några år i bloggen där jag skyltat ett fönster och skyltdockorna i en butik ( bilder finns även att se på resultatet) och det tog inte lång tid innan det jag hade skyltat hade sålts.

Nu över till det mina närmaste chefer och jag satt och pratade om idag. – Jo, dom båda undrade om jag ville ha mera ansvar på jobbet..? Jag tappade först talförmågan helt och hållet och om man nu kan tappa hakan i golvet så kändes det nästan som om jag just för några sekunder hade tappat min haka i golvet och satt i princip och bara gapade mot dom båda arbetsledarana, under några sekunder. Jag fattade alltså ingenting, snacka om vilken oväntad överraskning. Trodde först att dom drev mig ett spratt och frågade:

Driver ni med mig…?

– Nej, vi tycker du jobbar så pass bra och tycks kunna så mycket om kläder, märken och design så vi undrar om du vill vara en ansvarig att lära upp dom nya som börjar. Dom kollade båda på mig och verkade förvänta sig att jag skulle ge dom ett besked. Vilket såklart blev: Åh, Tack så mycket! Väldigt gärna tar jag på mig det ansvaret.

– Så bra sa den ena arbetsledaren, då tar vi upp det på mötet klockan 10.00 idag för dom övriga personalen.

– Wow, vilken känsla och så otroligt suveränt kul att få lära upp dom nya som börjar jobba inom det företaget jag jobbar inom. Det ska bli så roligt och ser förstås väldigt mycket fram emot att få ta lite mera ansvar inom företaget och lära upp och visa dom nya det jag lärt mig om dam, herr, barn kläder, skor, väskor och textil.

Det händer inte alls ofta att jag skriver 2 inlägg på en och samma kväll, men idag blir det i alla fall det.

Just när jag hade skrivit klart mitt tidigare inlägg så kikade jag in på min facebook för att se om någonting nytt hade hänt. Jag fick se en ny bild på en utav mina vänner som också är en före detta kollega till mig från åren då jag jobbade inom ett företag nere i Nynäshamn. Jag lärde känna många trevliga personer under den tiden jag jobbade nere i Nynäshamn. En del utav mina kollegor blev även så mina vänner och en sak är säker och det är att jag är noga med att välja vilka personer jag öppnar mitt hjärta för och får vara min vän, och ser hellre till att ha ett fåtal vänner än falska och opålitliga vänner. Om jag inte minns helt galet fel så började jag jobba någon gång under sommaren 1999 tror det var juni-juli någon gång.

En person som jag snabbt märkte hade samma humor och gillade skämta, skoja och spexa såsom även jag gillar att göra. Just sådana personer uppskattar jag att ha som vänner och tror även just sådana personer lever och lyckas bättre med livet om man kan bjuda sina vänner och även såklart medmänniskorna som man träffar och möter i sin vardag på ett leende.    Detta fick i alla fall jag när jag fick se att min vän Raffe lagt upp en ny bild på sig. Kunde förstås inte låta bli att le när jag såg denna bild.

Tackar min lyckliga stjärna att jag lärt känna så underbart trevliga och skojiga personer under dom åren jag bodde i Nynäshamn. Kul är det i alla fall att se på personer som bjuder lite på sig själva såhär en lillördag kväll mitt i veckan.

Detta är min fina coola vän Raffe

Det är inte bara jag som gillar att pröva hattar nere på Dollarstore i Nynäshamn....och tänkte även bjuda mina läsare på en bild från förra året då jag tillsammans med Caroline var nere i Nynäshamn och provade hattar.

Då var man alltså igång med att ha börjar jobba igen och allé redan har man kommit halvvägs på veckan, och det är också lillördag. Dagarna går undan på jobbet men så har man ju syssla med ett utav sina stora intressen som möjligt. Vilket för mig är både, kläder, skor, väskor och textiler.- Tjoho!! En annan sak som nyligen införts på jobbet och som tydligen blev bestämt när jag var borta, men faktiskt en rätt så bra grej och den är att det numera på min arbetsplats är flextid och man kan alltså då bestämma om man vill komma lite tidigare på morgonen och får då sluta tidigare eller så ta lite sovmorgon och dra sig lite extra i sängen, men då får man i stället jobba längre. 

En annan förbaskade otur som hände mig idag. Jag var totalt fokuserad på mina arbetsuppgifter att jag inte först lade märke att en utav mina manliga kollegor hade kommit och ställt sig framför mig. Jag hörde att han tilltalade mig på sin finlandsvenska: - Sandra, vet du om att det sitter en spik på ditt bakre högre däck...?

- Vaaa??!! - Driver du med mig!?

- Nej. Följ med mig ut så får du själv se!

Jag följde med min kollega ut på parkeringen och först så upptäckte jag inte spiken. - Där sa han och pekade! Kikade efter och såg att några millimeter utav spikhuvudet stack upp från däcket.

- Åh, nej! Måste fan ha kört på något som låg på vägen i morse till jobbet. Konstigt nog så hade inte all lut sipprat ur däcket, utan snarare så var det så att spiken hade åkt in och själva skallen på spiken hade liksom täppt för litegrann, så att inte all luft ur däcket sipprade ut. Sms:a min vän Tommy som har sin verkstad alldeles intill där jag jobbar, men han kunde dessvärre inte laga däcket.

- Fan, också hur gör jag nu då...? Hade ju förstås ett reservdäck i bagageluckan, men tyvärr är jag inte så stark att jag orkar lossa dom maskindragna skruvarna på däcken. Kom därefter på att tänka på min granne: Herr Arab, som är en sådan fantastisk snäll och trevliga människa. Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många gånger han överraskat mig med att komma med plastblommor och små presenter. I alla fall så har 2 utav hans 3 söner en bilverkstad och efter det att jag stannande till på en mack och fyllde på extra med luft i bakdäcket så tog jag mig sakta men säkert till deras verkstad. Herr Arab söner är precis lika snälla och trevliga som sin pappa och fast dom var upptagna med annat, så erbjöd sig den äldre sonen att genast sätta igång med min bil. Jag sade det är lugnt jag kan vänta eller komma tillbaka lite senare.

- Nej, nej, detta tar bara några minuter det är klart om bara en kvart!

- Ojdå, så snart! Javisst, du kan sitta därute och vänta.

Det dröjde inte alls så lång tid som jag från början hade trott det skulle ta och få ut spiken och laga hålet på däcket. Tusen tusen Tack till Herr Arab söner som inte vet namnen på och faktiskt inte heller på han själv, för mig är nämligen min goa, fina granne ingen annan en Herr Arab!

I natt vaknade jag till av att en helikopter höll på rotera alldeles i närheten av det bostadsområde som bor inom. Jag tänkte jösses vad långt att han flyger då det riktigt dånade utanför mitt fönster. Tänkte att det antagligen hade "hänt" någonting igen, och att polisen var ute efter någon. Det är ju inte så att man direkt är beredd att vakna upp mitt i natten av en helikopter som flyger alldeles intill hustaken. Trodde även Caroline skulle vakna upp, men min kära dotter låg och sussade så sött i sin säng med sitt älskling gosedjur "Svampbob"  bredvid sig. Jag var tänkte först slå igång datorn för att se vad-det-nu-hade-hänt, men tänkte om jag nu slår igång datorn så blir jag kvar framför den i flera timmar och behövde verkligen få några flera timmars sömn än dom ynkliga timmarna jag hittills hade fått. Det blev så att jag kröp ner tillbaka i sängen och drog täcket över huvudet och så småningom så avlägsnades och försvann det höga helikopter ljudet i fjärran och jag somnade om. Nästa gång jag vaknade så hade det att blivit ljust ute och solskenet letade sig igenom persiennerna. Jag sträckte på mig och tog tag i min mobil och såg att klockan visade 05.47 och det händer inte speciellt ofta att jag vaknar innan alarmet mitt går igång klockan 06.00

Jag lång vaken ett tag i sängen och tänkte ska jag åka iväg till jobbet idag eller vara hemma! Hmm, kände att jag ännu inte riktigt kunde bestämma mig. Istället gick jag upp och tog mig en dusch och när jag sedan ställde mig framför spegeln så tänkte jag samma sak igen. Hmm, ska jag vara hemma idag igen eller ska jag ta mig i kragen och gå tillbaka till jobbet. Saknar ju så mycket många utav mina goa, trevliga arbetskamrater och även så får jag ju dagligen syssla med just kläder som är min stora passion och även så min hobby. - Nej, sa jag för mig själv!! Det lönar sig inte i längden att bara gå hemma om dagarna, och vem tjänar på det egentligen...? Inte jag i alla fall som inte får så värst mycket slantar över och hellre föredrar jag faktiskt att jobba, än att enbart gå hemma hela dagarna och glo på tv:n, sitta framför datorn eller vara ute och köra bil eller powerwalka. - Nej, det får vara stopp och belägg på detta nu och se till att återvända till sitt arbeta och sina kollegor. Jag hade likt strutsen ( skämt åsido) valt att stoppa huvudet i sanden och inte ta itu med problemet eller missförståndet som uppstod. Utan istället trodde jag att det var en person som var riktigt irriterad eller rent utav en arg på mig. Detta gjorde så att jag höll mig borta från jobbet och tanken som dök upp när jag tänkte på att "någon gång" måste jag ju gå tillbaka till jobbet och kände mig då för stunden som en vettskrämd hare.

På väg till bilen så tänkte jag igen ska jag verkligen åka tillbaka till jobbet idag. - Fan, hur ska jag göra??? Stod verkligen i valet eller kvalet om jag fortfarande skulle sätta mig i bilen och åka eller inte. - Äsch, jag går hem igen, men så kom jag på! Vad finns att göra hemma hela långa dagarna...? Om man nu inte har någonting inplanerat i agendan.  Jag tillhör inte dom som städar och tvättar varje dag, utan ett par gånger i veckan får lov att räcka. Glo och tv:n eller sitta framför datorn eller ta bilen och åka någonstans eller ta en promenad. Nej, nu får det vara lov att vela fram-och-tillbaka och vände tvärt på klacken och gick med bestämda steg mot garaget, det var dags att sätta sig i bilen och åka till jobbet. Och som jag nämnt ovan så saknade jag mina kollegor och såklart mina arbetsuppgifter. Dessvärre så upptäckte jag när jag startat bilen att lampan som indikerar att bensin snart börjar ta slut lyste oranget. - Suck, visst måndag morgon börjar med en fruktandsvärd oro med magont och "som grädden på moset" så behövdes bilen även tankas direkt nu på morgonen. Jag trodde med tanke på att jag ger mig av hemifrån när det är rusningstrafik, men tack och lov så gick det ändå rätt så smidigt och inte heller någon annan skulle tanke just där jag tankade i morse. Därefter blev det körandes till jobbet och ju närmare jag kom jobbet desto mera knöt det sig i magen och oron växte inom mig. Jag som inte vanligvis bitar på naglarna mina, ja, förutom när jag är super nervös, satt likt en ekorre som skalar ekollon och bet först på min vänsterhand och när jag "gnagt" av topparna på dom naglarna så övergick jag till högerhand. Jag som verkligen avskyr och tycker det smakar så vidrigt äckligt med naglar, men var ju så nervös att återvända till jobbet för att jag trodde att det var någon som var irriterad och arg på mig.

Jag kom till slut fram till parkeringen utanför jobbet och det kändes lite som jag hade gelé i benen när jag klev ur bilen. Strax efter mig så kom en utav mina kollegor också inkörande med sin bil och såg att det var flera utav mina kollegor som åkte med henne. Dom klev ut alla 3 och vinkade glatt med leende på läpparna åt mitt håll: Hej Sandra! Välkommen tillbaka. Vart har du varit...så länge? Kul att se dig igen och därefter så fick jag varsin kram.

- Jösses så Välkommen jag kände mig. Och lite av den värsta oron lade sig i magen. Nu gällde det bara att hoppas att dom övriga av kollegorna var likadana. Det et visade sig att flera utav mina underbara kollegor hade undrat vart jag tagit vägen och var jag hållit hus någonstans. Det visade sig att min oro för att återvända till jobbet var hel onödig och det visade sig att ingen längre var det minsta irriterad på mig. Det var i det närmaste som om kollegorna idag kom i omgångar och gladde sig över att jag var tillbaka och en och annan ville även ge mig en kram och just kramar ger jag mer än gärna bort till personer som likt mig behandlar en på sådant sätt såsom jag behandlar mina medmänniskor.

Nu över till nästa grej som jag började detta inlägg med och det var ju att natten till idag så vaknade jag upp av ett dånande helikopterljud. Det snackades på fikarasten i lunchrummet om varför det hade cirkulerat helikopter på så låg höjd och en massa polisbilar och ambulans. Det visade sig att några utav mina kollegor visste om vad det var som hade hänt och det dom berättade fick både mitt nackhår + att jag fick rysningar utmed ryggen och armarna att en 24 åring kille hade blivit skjuten inte alls så långt ifrån där vi bor. Alltså jag trodde först inte mina öron och tänkte vad fan bor jag i för jävla "getto" eller snarare "gangster" förort..? Om jag nu inte tidigare velat byta kommun och flytta tillbaka till Nynäshamn, så måste jag nu lägga in en ännu större växel för att se om det nu finns någon som vill byta. Om inte så får det väl lov att bli så att jag blir så illa tvungen att tacka Ja tack till en lägenhet ovanför markplan, även om det inte egentligen är så någon utav oss vill bo. Önskar så att jag hade råd att bekosta en bostadsrätt, men ack och ve så blir det alldeles för dyrt för mig.

Nu är vi inne i maj månad och nu har vi firat Valborg och kören som skulle sjunga ute på Lövhagen i torsdags verkade inte gjort något soundcheck för ljudet var under all kritik. Det gick ju knappt att höra dom sjunga, det bara knastrade och ekande när kören sjung. I alla fall så sjung dom så gott det gick trots att inte ljudet från deras mikrofoner fungerade.

I morgon är det tänkt att jag återigen efter ett tags ledighet från jobbet ska återvända, men ack och ve vad jag våndas att gå tillbaka. Det knyter sig i magen, mår illa och känner en fruktandsvärt oro.     Då det på mitt jobb råder enormt strängt mobilförbud, så är det väl lika bra att lämna kvar mobilen i bilen, eller så på ljudlöst i sitt omklädningsskåp, så att det inte uppstår några nya obehagliga incidenter. Jag har sagt till Caroline att om hon vill ringa så måste hon ringa på arbetstelefonen, vilket är den som arbetsledarna brukar svara på och be att få prata med mig. Alltså detta moment kommer ta betydligt längre tid än om man nu fick lov att svara i sin egna mobil, men såklart man ska respektera det företagets regler. Dessvärre så tror jag att detta sätt kommer ta upp ännu mera tid ifrån arbetsuppgifterna då ens barn måste söka en på jobbtelefonen.

Igår åkte vi ner till Gröndalshallen och spelade både någonting som heter Lufthockey och Bowling till Carolines stora förtjusning.

 Caroline ger järnet och spelar lufthockey så att håret fladdrar...

Jag tycker dessa bowling klot känns så otympliga, men det är roligt att spela   

Just bowling tillhör en utav Carolines största intresse 

Vi var alla ganska så hungriga efteråt så vi gick och tog oss något att äta på våran favorit restaurang La Playa.

I går var det Valborg och dagen igår var lite grejer som skulle göras innan vi senare på eftermiddagen skulle åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg och äta på restaurang. Det blev redan på förmiddagen i första vända ner till Nynäshamn, och det har börjat kännas som jag numera köra skytteltrafik mellan Haninge-och-Nynäshamn. I alla fall så skulle jag köra ner en nära person till mig som skulle gå på en anställningsintervju och det visade sig gått riktigt suveränt intervjuen för honom.

Det var efter det dags att sätta sig i bilen och köra tillbaka till Haninge, och när jag satt och körde på motorvägen så ringde såklart min mobil. Jag ser alltid till att koppa upp mig till mitt headset när jag sitter bakom ratten och tryckte snabbt på knappen för att svara. Det visade sig vara min son Niclas som ringde för att fråga om vi skulle åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg.

- Japp, det ska vi. Vill du följa med oss..?

Det visade sig att Niclas mer än gärna ville följa med oss ner till Nynäshamn och fira Valborg, och vi kom överens om att han först skulle komma förbi hemma hos oss.

Jag hade dagen innan lovat att plocka upp Caroline utanför sin skola. Just på torsdagarna går hon också som allra längst och brukar vara lite mera trött efter en lång skoldag. Strax innan jag igår skulle gå för att hämta min bil i garaget så plingade det på dörren och utanför stod min son Niclas. - Ojdå, är du redan här, men så kul att du kom så snabbt.    mamma skulle precis åka för att hämta Caroline i skolan. Om du vill kan du hänga med...? Niclas gullungen min erbjud sig som numera både ha körkort och bil att ta sin bil och åka och hämta lillasyster Caroline.

- Ja, om du vill det så kan vi gärna ta din bil. Ja, må säga att det känns lite konstigt att sätta sig i passagerarsätet och framför allt bredvid sin son som ska köra. Det blir oavsett jag vill det eller inte lite obekvämt och som mamma till 6 underbart härliga ungar så kan man oavsett dom flesta utav dom nu idag är vuxna inte låta bli att säga åt dom. Det blev likadant igår när Niclas startade sin bil så började jag min "predikan" att Niclas se nu åt båda hållen när du kör ut!!

- Mamma, jag har faktiskt körkort!

- Jamen Niclas, mamma vill bara ditt bästa. Förresten hittar du att köra till Carolines skola.

- Jaaa, mamma! Jag försökte låta bli att inte säga för mycket, utan lät Niclas framföra sitt fordon själv. Och det visade sig att Niclas både kör otroligt bra + att han hittade dit vi skulle. Niclas körde till Carolines skola och jag visade vart någonstans jag oftast brukar ställa min bil när jag åker för att hämta Caroline. Niclas parkerade där och efter några minuter kom mitt blonda yrväder utspringande från skolan. Både jag och Niclas satt fortfarande kvar i bilen och då Caroline inte hade en aning om att det var Niclas bil vi skulle komma åkandes med så såg jag att hon stod och kollade vart är mammas bil...någonstans. Jag öppnade bildörren och ropade: Mammas hjärtegull, kom hit får du se vem mera som är här idag och hämtar dig vid skolan. Caroline kom springande emot mig och när hon sedan fick se att det var Niclas som satt bakom ratten utbrast hon: Storebror, storebror, storebror...och efter det hoppande hon in i passagerarsätet och överröste sin storebror med en massa kramar

- Åh, storebror, kom du och hämtade mig idag. Caroline hade bara ögon för sin älskade storebror att det knappt var att hon märkte mig. Caroline som alltid sitter bredvid mig i passagerarsätet slog sig ner bredvid sin storebror och själv fick jag ta plats i baksätet. - Ja, ni hur ska man ta och beskriva denna känsla, som jag fick när jag fick ta plats i baksätet på min sons bil? Från att ha varit den mamman som oftast var den som körde mina barn när dom var små, till att sedan hamna bredvid min son Niclas i passagerarsätet till att sedan bli satt i baksätet....!! Snacka om att man kände sig gammal och utanför, men det är bara att "gilla läget" och inse att ens barn numera är stora och istället för att det är mamma som ska köra, så är det numera barnen som kör bilen, med sin mamma i baksätet.

Niclas i sin bil med sin lillasyster Caroline.

Ja, vi hann tillbaka hem igen och göra oss i ordning för att sedan åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg. Jag stod i badrummet och höll på göra mig i ordning när min mobil ringde och på displayen såg jag att det var min väninna Elin.  Tjoho, hör jag henne kvittra! Vet du när brasan tänds ikväll...?? - Ja, det visste jag och berättade det för henne. Jag hoppas vi ses nere vid Lövhagen i kväll...? - Ja, absolut! Jag kommer dit med min kille och några kompisar, och såklart vi kommer att ses.

Det kändes lite onödigt att ta 2 bilar ner till Nynäshamn, när vi bara skulle vara 4 personer som skulle åka ner. Istället var det så att det var min son Niclas erbjöd sig att vara den som körde ner oss med sin bil och det kändes ju generöst och måste medge att jag har gudomligt snälla barn. Då var man på väg ner till Nynäshamn...igen för 2.a gången idag, men denna gång inte som förare, utan fick nöja mig med en plast i baksätet, då Caroline så gärna eller snarare ser det som sin plats i passagerarsätet. Det är väl som med det mesta att man får lov att vänja sig med saker och sitta i baksätet och kolla ut genom sidofönstret är ju en ny upplevelse. Det har passerat många långa år sedan jag satt i ett baksäte på en bil och skulle tro i sådan fall att det rör sig om när jag åkt taxi, annars har jag inte suttit i baksätet sedan jag var liten och åkte bil med min pappa.

Niclas var otroligt snabb på att fixa och få sitt körkort. Jag tror det var någon gång under oktober förra året som han satte igång med teorin och körningen. Sedan hade han skrivningen och uppkörningen i januari i år och klarade på galant på första försöket. Niclas kör bil riktigt bra för att bara haft körkort i 4 månader och efter ett tag i baksätet så släppte oron och nojan att min son inte skulle klara att köra oss ner till Nynäshamn. Då det var Niclas som var förare så fick han bestämma vart vi skulle åka ner vi kom ner och det blev bara så att Niclas körde den rutten som jag nästan alltid brukar köra när jag besöker Nynäshamn och det blev en biltur runt ringvägen.

Familj foto framför Niclas bil ute på ringvägen

Jag må säga att telefonerna fungerar dåligt nere i Nynäshamn. Särskilt dom äldre modellerna som är utplacerade utmed ringvägen.   

Niclas ville stanna vid den där gamla telefonen som jag hade hittat en utav gångerna när jag körde ringvägen runt och även skrivet om i min blogg. Niclas ville se denna och skämtade om att han skulle "prova" att ringa sin pappa från den telefonen. Ja, sa ge mig din mobil så tar vi ett foto och skickar det till din pappa och skriv någonting: Om att du försökt ringa honom men han svarar inte måste vara något fel på den gamla telefonledningen   

Ja, efter det blev det att vi åkte till våran favorit restaurang La Playa och åt en mysig Valborgsmiddag. Deras meny består av en massa olika smarriga måltider och dom serveras alltifrån, kött, fågel, sallader, pizza, kebab och hamburgare. Caroline beställde en File Oscar med pommens, Niclas valde att beställa en hamburgertallrik, jag beställde Kycklingfile med ris och det visade sig vara gudomligt god och smälte som smör i munnen, och ni någon är i Nynäshamn besök gärna La Playa som ligger som ligger vid Hamnviks, och deras otroligt trevliga personal, suveräna service och gudomligt goda maträtter.

Caroline väntar på sin mat

När vi alla ätit oss mäta och belåtna så gav vi oss iväg till Lövhagen där själva Valborgsfirande skulle vara. Vi kom dit strax efter att det hade börjat och det var redan mycket folk där och stämingen var redan på topp.

Se bara så mycket folk det var nere på Lövhagen igår. Havet så långt ögat kan nå och majbrasan på stranden. - Mmm, kan inte bli vackrare och mysigare...??

Vi gick runt och kollade på dom alla olika lotteristånden som scouterna hade satt upp. Caroline ville förstås pröva lyckan på både chokladhjulet, kasta ner burkarna, dra lotter från en hink, men hade dessvärre bara otur och drog bara en massa nitlotter.

 Caroline ger sig på lyckan att dra lite lotter....

Jag hjälpte henne att öppna dom små rosa lotterna, medans Caroline kollade på numret om hon hade vunnit.

 Niclas och Caroline

Caroline provade även på att kasta bollar på burkar som stod uppstaplade, men lyckades tyvärr inte få ner allihopa.

Då blev hon såhär sur   

Vilket fick Caroline att riktigt bli sura och hänga med läpparna. Tidigare år har Caroline varit en riktig turgumma och haft tur med att både vinna på chokladhjulet och lotterna, men inget vann stackarn igår.

En något yngre pojke kom fram till oss igår när Caroline stod och höll på öppna sina lotter. Jag såg att han kollade nyfiket på Caroline och frågade: Är du inte Jonnys dotter Caroline...???

- Jo, sa Caroline.

- Vem är du då frågade jag lite nyfiket...?  

- Ove! Carolines kusin!

Jag utbrast häpet: Nämen Hej Ove. Herregud, så stor du blivit, sist jag såg dig var du bara en liten baby. Hur gammal är du nu...?

- 9 år.

- Okej, vem är du här med...?

Kom sa han och tog min hand. Vilken gullig unge. Jag följde med honom och på håll såg jag att Ove var där tillsammans med sin morbror Björn. Vi hade inte heller setts på många år och hälsade glatt på varandra och snackade ett tag. Jag fick en spontan överrasknings kram av Ove innan vi skildes åt. - Oj, oj vad tiden går fort. Sprang på min före detta svåger Björn och Carolines kusin Ove. En annan sak som är rätt så lustig och som får mig att tänka på att världen är rätt bra liten. I alla fall så tänkte jag berätta detta för er nu. Det är så att Carolines pappa Jonny och Björn är syskon. Björn var tidigare tillsammans med en tjej som hette Therese. Denna Therese har en syster vars namn är Beatrice och hon i sin tur har en son som heter Victor som har varit Caroline klasskamrat sedan i mellanstadiet. . Ja, ibland kan världen vara bra liten...

Vi gick tillbaka för att invänta Elin och hennes pojkvän Janne och deras kompisar. Det var så mycket folk i rörelse att jag inte märkte att Elin kom förens hon nästan var framme. Det var första gången som jag träffade hennes kille Janne och deras vänner som visade sig vara super trevliga.

Till slut så kom underbart gulliga Elin, tillsammans med sin kille Janne, som står längst ut till höger och deras vänner.

Dom hade tagit med sig en engångs grill och köpt med sig kött för att grill. Dom knallade upp på ett utav bergen med utsikt över havet och tände grillen. Vi gjorde dom efter ett tag sällskap och då det inte var jag som behövde tänka på att köra bil hem senare på kvällen så kunde jag unna mig lite cider.

En sak är helt säkert med Elin! Man har aldrig tråkigt med henne, utan hon är alltid glad, och precis som jag har hon mycket humor och gillar att spexa och få folk i sin omgivning att bli glada. En tjej med enormt stort hjärta.  

Detta härliga glada gäng satt igår på berget nere vid Lövhagen och kollade in valborgsfirandet: Glada och underbara leende och miner bjuder vi alla på.   

Det var inte bara jag som hette Sandra, utan även denna tjej hette så

Janne och Micke

Det var en underbar stämning och vi satt och pratade och skrattade tillsammans. Caroline hade gått iväg och försökt vinna på lotterna, eller kasta ner burkarna med en boll, eller vinna på chokladhjulet. Jag hörde min son Niclas som satt nedanför mig på berget att en liten pojke hade hamnat i vattnet. Jag reagerade blixtsnabbt och tror ingen annan i mitt sällskap förutom jag och Niclas. På en 10-delssekund fast jag hade stövlar med liten klack så var jag och Niclas nere vid vattenbrynet och drog upp en pojke på 6-7 år som hade lekt på berget och kanat ner och hamnat i vattnet. Gud, så otäckt och tänk om det inte hade varit så att Niclas hade sett någonting av detta. Niclas sa till mig med en gång och jag reagerade blixtsnabbt. Jag brydde mig inte om ifall jag skulle bli blöt eller inte, utan ansåg bara att det är ens skyldighet att rädda någon från att drunkna. Den stackars pojken grät och jag försökte göra det bästa för att trösta. När jag väl fått upp han en bit på berget så skrek jag rakt ut: Är det någon utav alla dessa föräldrar som saknar sin son....??? Jag såg nedanför berget stod en man i 35-40 årsåldern och han vinkade åt vårat håll. Jag frågade pojken är det var hans pappa..?? Stackarn både frös och hackade tänder och han nickade med huvudet. Jag kollade  så att han kom fram till sin pappa och sedan återgick jag till mina barn och vänner. Det var såklart lite omskakande även för mig att se en sådan otäck sak hända en liten pojke. Och lite förbannad blir man att inte andra barns föräldrar ser till sina barn på bättre sätt.

Jag återgick till mitt underbart trevliga sällskap och kollade in scouterna som kom gående från skogen med varsin fackla i handen och i ring ställde dom sig för att tända på brasan som stod alldeles vid vattnet.

Fackeltåget med scouterna som ska tända på brasan. 

   Nu har det börjat skymma ute och det är snart riktigt mörkt.

Poff, sa det bara och snabbt hade facklorna slängts på brasan och den tog snabbt en ryslig fart och började brinna. Det hade börjat blåsa lite från havet, men annars så var det skönt, men när väl brasan sedan var igång och brann så värme den upp och det var riktigt skönt och mysigt och sitta där på berget och mysiga i brasans sken och tittade man åt andra hållet såg man havet. Förutom incidenten med den lilla pojken som hade hamnat vattnet, så hade jag en super trevlig Valborg med otroligt trevligt sällskap med 2 utav mina barn och älskade fina vännerna och god mat. Kvällen avslutades med att scouterna sköt iväg en massa raketer.

Färggranna raketer lyste upp den mörka kvällshimlen.

Det är så otroligt underbart att våren är kommen och idag tyckte jag att det nästan så att man kan börja känna aningen av underbara sommaren, som absolut är min favoritårstid. Älskar verkligen sommaren, solen, men givetvis så ska man skydda huden med solskyddsfaktor, havet, picknick ute i det gröna, grilla, sitta vid någon mysig uteservering, promenader, spela mini golv, äta glass, bada, sola. Det finns inget härligare och underbara än dom korta sommarmånaderna som man kan typ säga börjar i mitten-slutet av maj t.o.m slutet av augusti, då tyvärr sommarmånaderna är över. Än så länge är det ju vår ute, och i övermorgon på torsdag då är det ju Valborg och då ska enligt den gamla traditionen: Vintern rasat ut från våra fjällar och Välkommen sköna maj!

Jag avskyr verkligen att vara inomhus när vädret utanför ens fönster lockar så inbjudande med strålande solsken och i det närmaste med en klarblå himmel. Jag tog bilen och körde söderut dom dryga 3 milen till Nynäshamn. Inte alltför långt från min allra första adress i Nynäshamn, där går det en underbar härlig promenadväg. Denna gång så syftar jag inte på att det är Ringvägen-runt, utan denna promenadväg heter: Ängvägen och går alldeles nedanför ett ställe som heter Fröjas. Helt jävla makalöst och så vackert med naturen, havet, luften och folket där nere som glatt morsar varandra.

Jag slog mig ner vid ett par stora stenar och blickade ut mot havet och doppade även försiktigt fossingarna, men havsvattnet var fortfarande alldeles för kallt, men om någon månad, kanske omkring midsommar så kan man antagligen ta sig sitt första dopp i det blå havet.

En annan sak som Caroline tog upp igår kväll och det var så att hon undrade om vi inte i sommar kunde åka någonstans och campa och bo i tält. Det är egentligen inget vi pratat om hemma, så antagligen så är det något dom pratat om i skolan eller på ungdomsgården. Jag fick lov att tänka tillbaka och minns att när jag var i ungefär samma ålder som Caroline är idag så hade vi ett tält ute på vårat landställe, men minns inte att jag någonsin sovit i ett tält. Det är alldeles för primitivt för mig att bo och framför allt övernatta och sova i ett tält. Däremot skulle jag mer än gärna kunna tänka mig att åka på camping semester och bo i husvagn, men måste då se att fixa dragkrok på bilen, eller så campa i husbil.