Ja, vad är det man säger eller sjunger: Sommaren är kort de mesta regnar bort men nu är den här
så ta för er solen skiner idag. Och just det har vi gjort idag och tagit för oss utav solen och det vackra underbara vädret som nu har varit 2 helger i rad. Alltså för mig så är det tabu att sitta inomhus i lägenheten när vädergudarna nu troligvis bestämt sig för att det ska vara sommar. Då vill både jag och Caroline så fort vi ätit frukost och gjort oss i ordning åka iväg till något ställe. Förra helgen så åkte vi ner till Nynäshamn och spelade minigolf nere vid hamnen. Idag och med detta väder så bestämde vi oss för att åka iväg och bada nere vid Lövhagen i Nynäshamn. Jag är nog lite av en badkruka och tyckte egentligen det fortfarande ännu var lite för kallt för att bada. - Brrr, så kände jag när jag stoppade i tårna i havet och tänkte: Nej, detta går bara inte. Men när man som jag har en överaktiv tonårsdotter som sitter bredvid mig och säger: Mamma vågar du inte är du en FEGIS?? Vi hoppar i när jag räknat till 10. Och därefter började hon 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 men när hon sen kom till 0 så satt vi fortfarande båda kvar på klippan. - Mamma, du törs ju inte hoppa iiiiiii!

När Caroline sätter igång med sitt tjat så ger hon sig inte och jag frågade henne varför hon själv inte hoppade i vattnet. - Jo, för att det var för kallt. - Okej, Caroline sisten i är en badkruka och sedan ställe jag mig upp på klippan och tog ett andetag och hoppade sedan rakt ut och hamnade i det kalla vattnet.

Det ser ut som havet glittrar runt mig när jag tar årets första dopp.

Caroline hade nu satt sig på huk och kollade på mig som nu hade hamnat i vattnet. - Brr, det var riktigt kallt i vattnet från allra första början, men efter ett tag vänjer sig kroppen och den blir liksom van.

Det märks tydligt att vädret under dom tidigare månaderna maj, juni inte har varit så varma, för då hade antagligen havet varit något varmare att bada i. Mindes tillbaka till förra sommaren och då vi var nere och badade på nästan samma ställe, och då var det betydligt skönare temperatur i havet än var det var idag. Jag kollade mot Caroline, som nu hade satt sig på huk och kollade mot mig som låg i vattnet.

- Mamma är det kallt?

- Ja, det är lite kallt, men när man väl är i vattnet så blir kroppen liksom van efter ett tag.

Vi valde bort stranden denna gång och detta enbart för att slippa få en massa sand innanför badkläderna. Så istället blev det att vi valde vi en klippa. Caroline har kunnat simma sedan hon var 6-7 år och när hon väl är i vattnet så går det inte att hejade henne.

Mor och dotter badar tillsammans

Hon älskar att bada, simma och plaska omkring. Caroline ville gå i från stranden och gick ditbort och medans jag var kvar i vattnet så såg jag henne först komma gående mot mig, men sedan när vattnet började nå hennes midja så slängde hon sig framåt och började simma mot mig. Vi badade ett tag och sedan satte vi oss på klippan och solade och drack lite av läsken jag hade köpt med mig. Därefter så hoppade vi båda i ännu en gång i havet för att svalkade av oss. Vi blev kvar nere vid Lövhagen ett par timmar idag och när vi väl valde att åka därifrån så var det för att vi började bli lite trötta av värmen ( man blir ju lite trött att vistas i solen en hel dag) och så började vi också bli lite hungriga.

Vi behövde handla lite och numera ligger ju ICA Kvantum kvar på samma ställe som förut, utan har flyttat och även bytt namn till ICA Maxi. Numera håller denna butik till nere vid Sjötelegrafen och därinne finns även butiken Dollarstore. Vi började på ICA och för min del när det är så varmt ute så känner inte jag för att äta någon varm mat, utan föredrar istället att äta en sallad eller som idag en räksmörgås. Caroline äter inte alls skaldjur ( vilket jag älskar att äta) men inte dottern min. Inte heller tycker hon speciellt mycket om fisk, och om det är fisk man ska försöka få i henne så kan hon i alla fall äta fiskpinnar. I alla fall räksmörgåsar till oss vuxna och till Caroline fick det bli färdiglagad mat.

Jag ville gå in på Dollarstore och kolla lite också, och därinne faktiskt finner man alltid något att handla. Idag är det ju den 4:e juli och det är USA nationaldag och vad passar då inte bättre än att prova och köpa varsin cowboy hatt i färgen rosa såklart och precis som min blogg så Think Pink!

Happy 4th of July

Nu så är mitt hjärtgull Caroline tillbaka här hemma igen efter 2 dagar i London tillsammans med sin storebror Henrik och hans pappa Johan. Då det var första gången Caroline skulle åka utomlands och flyga så var jag nog antagligen mera nervös och orolig än var Caroline var inför den spännande resan.

Jag tycker det var en bra idé att resan till London lades på en vardag i tisdags åkte dom och efter det att Henrik hade varit här hemma och plockat upp Caroline. Jag skulle därefter åka iväg och jobba och kunde då fokusera och skingra tankarna på jobbet. Om dom istället hade åkt en helg så hade det ju blivit mera långa dagar hemma, utan min tonårsdotter och det hade för min del inte känts alltför uppmuntrande.

Under dessa 2 dagar Caroline var i London så har jag jobbat och på arbetet så har man kunnat skingra tankarna och kunnat fokusera alla sina tankar och funderingar på sina arbetsuppgifter. Dessa båda dagar har gått fort och när man sedan kommer hem på kvällen är det så tyst och tomt. Jag har förstås känt en otrolig saknad och längtan efter min dotter och ingen som ropar från sitt sovrum att hon vill att mamma ska komma in för att krama och säga: God natt!

Det har istället blivit så att vi ringt och sms:at varandra, men det är ju inte samma sak som att ses varenda dag. Att vara ifrån sina barn alltför länge utan att se dom gör för mig både ont i själen och hjärtat som känns som det blöder av saknad efter alla mina 6 barn. 5 utav dom är ju vuxna, men som mamma till dom saknar jag dom ändå. Men en så länge har jag ju fortfarande en som bor hemma och det är ju Caroline som snart blir 15 år.

Igår direkt efter jobbet så åkte jag hem och duschade och bytte till en annan klänning. Därefter blev det tillbaka ut till bilen och åka iväg och tanka. Då jag insåg att soppan knappast skulle räcka ändå ut till Arlanda. Jag hade ingen som helst aning om ur trafiken på E 4 skulle vara på kvällen när jag skulle köra, och ville vara ute i god tid så att jag inte skulle fastna i några långa köer. Jag valde att köra Essingelden och där flöt trafiken som bara den, men sjutton också hur en del förare kör egentligen. - Fan, det visar ju bara att det är riktiga idioter bakom ratten och man kan tro att do vunnit körkortet på tärning.

Jag var framme vid Arlanda strax efter 19-tiden och kollade på ankomsttavlan när planet från London skulle Landa. Den första tiden stod det 20.20 och därefter 20.35 - Okej, tänkte jag en liten försening, men det var ju inte så farligt. Jag hade över 1 timme kvar att vänta innan dom skulle landa. Jag gick in på ett mysigt Cafe och köpte mig en kopp kaffe och därefter ( nyfiken som jag är och alltid har varit) gick jag på upptäckfärd Sky City och kollande bland butikerna som ännu hade öppet.

När klockan var omkring 21.00 så kom så till slut 2 utav mina älskade barn Caroline och Henrik tillsammans med Johan ut från tullen. Jag hann se dom alla 3 innan dom såg mig och ropade på Caroline som genast lyssnade på sitt namn. - Mamma, ropade hon och skyndade sig fram till mig.

Jag kramade och pussade henne på kinden. Sedan fick jag en bamsekram av min fina son Henrik och sist även en kram av min fina vän Johan. Vi gick till parkeringen och jag ville vara schysst och erbjöd mig att köra hem Johan till Södertälje ( där han bor nu) och därefter körde jag hem Henrik till Nynäshamn och till slut så var det ju bara jag och Caroline kvar och vi åkte hem till oss. Vi var hemma omkring midnatt och vi båda var så otroligt trötta att vi bara fikade litegrann och sedan stupade vi i säng.

Jag hade dagen innan jag åkte hemifrån nollat trippmätaren när jag skulle åka till Arlanda och efter att ha kört både till flygplatsen och till Södertälje och till Nynäshamn och sedan till sist Haninge  så stod trippmätaren på 25 mil.

Nu är det fredagskväll och Caroline sitter här bredvid mig i soffan och vill ha min uppmärksamhet och nästa grej som står i agendan för kvällen är nu att spela kort.

I går åkte Caroline till London och fast hon bara har varit borta 1 dygn så längtar jag redan så otroligt mycket efter mitt hjärtegull. Tack och lov för att mobiltelefonen finns och man kan båda sms:a och ringa varandra, vilket vi också gör flera gånger varje dag. I morgon kommer jag i god tid ge mig av och det blir nästan så att jag startar direkt efter det att jag slutat jobbet och åker mot Arlanda för att där möta upp mina barn Caroline och Henrik och min vän Johan.

Nu över till en annan sak och den är att det känns som jag nu har "rört om i grytan på jobbet" och dag var det möte med facket och dess representanter. Jag  tycker det är otroligt viktigt att tala om när det är någon som blir illa behandlad och kränkt på sin arbetsplats. Det är absolut inte acceptabelt att finna sig i sådant. Då är det så mycket bättre att se till att det stoppas och att denna chef som nu har hållit på med sitt alltför dåliga uppförande med olämpliga och kränkande kommentarer till flera anställda. Jag är tillräckligt modig, en även jag ibland kan vara blyg ( även om det kanske för vissa kan vara svårt att förstå) men när det gäller ens arbetsplats så är det viktigt för all personal att dom känner att dom trivs och känner att dom gör ett gott och bra arbete. Det gäller att säga ifrån och STOPP och BELÄGG nu får det lov att vara slut med kränkningar och påhopp om ens utseende och gå-en-make-up-kurs. - Nej, jag behöver inte gå någon make-up kurs. Däremot skulle viss person gå en kurs i Vett och Etikett och lära sig Gott uppförande.

Det lär visa sig om någon vecka om detta fackmöte som var idag har lätt till något resultat, men personligen så tror jag att har man en sådan konstig människosyn som denna chef har mot sina anställda så tror jag att det blir svårt för honom att lära om och bli mera trevlig och framför allt snällare. Det är ungefär som att lära: Gamla hundar sitta. Ibland går det, men långt ifrån alltid.

Det var lite svårt för Caroline att somna igår och det hade säkert med dagens resa att göra. I alla fall så lyckades hon till slut somna och strax efter 5 var jag tvungen att väcka henne och hon var då förstås väldigt trött och låg kvar ett tag i sängen och drog sig innan hon satte sig upp i sängen för att äta den framdukade frukosten som stod på sängbordet. Ungefär 1 timme senare så knackade det på dörren och Henrik hade kommit för att plocka upp sin lillasyster Caroline. Henrik stannade en liten stund och kollade resväskan att allt var med så att varken jag eller Caroline missat att plocka ner någonting, men allt var i sin ordning och allt som skulle vara nerplockat var också det.

Dom skulle med pendeltåget som skulle gå strax för 7-tiden och jag i min tur skulle iväg och jobba. Så vi gjorde följe till min bil och jag körde upp dom till stationen. Jag hoppade också ut och kramade både om Caroline och Henrik flera gånger innan dom sedan gick mot tåget. Jag satte mig i bilen och tittade efter båda mina barn och tänkte: Jösses, så stora mina barn ser ut när dom går bredvid varandra, med varsin ryggsäck. Mitt 3:e äldsta barn Henrik och mitt yngsta barn Caroline på väg för att möta upp Henriks pappa Johan på T centralen ( tror jag Henrik nämnde) och därefter byta pendeltåg mot Märsta och sedan till bussen som tar dom ut till Arlanda. Jag hade sagt till Caroline att jag ville att hon skulle ringa mig när dom hade kommit fram till Arlanda. Vilket också min solstråle gjorde och då hon aldrig tidigare har varit på någon flygplats så sa hon: Mamma, det är jättestort här!

- Jo, jag vet. Även om det är bra länge sedan jag var på Arlanda och det har antagligen byggts ut ännu mera, sedan jag var där sist för massor utav år sedan.

Jag ringde upp henne just när jag hade gått på min första rast, men då svarande hon inte och blev genast då lite nojig. Men strax därefter fick jag ett sms från både Caroline och Johan att dom precis när jag ringde höll på att passera säkerhetskontrollen och kunde därför inte svara. Då jag hade min första rast och inte är speciellt hungrig när jag vaknar hemma på morgonen, och därför tycker jag det är bättre att äta min frukost på jobbet. Jag gick ut i lunchrummet och plockade ut med medköpta macka som jag hade köpt på pressbyrån och tog en kopp kaffe och satte mig sedan vid ett bord. Strax efter så kom cheferna och satte sig vid samma bord. Det var lite kallprat och tänkte jag skulle dela med mig lite utav mina tankar om min dotter som idag skulle åka på sin allra första utlandsresa tillsammans med sin storebror och hans pappa Johan.

Jag sa: Vet ni att om 1 timme och 20 minuter flyger min dotter Caroline för första gången utomlands och det känns för mig förstås lite oroligt. Jag hoppas verkligen att flygresan går bra. Jag fortsatte sedan att prata om vad man nu ska göra på eftermiddagen/kvällen när man kommer hem. Det lär ju vara i det närmaste alldeles tyst och ingen tonårsdotter som vill att spela kort tillsammans med sin mamma eller bara sitta tillsammans och se på tv:n eller prata och skoja med varandra. - Ja, det lär ju bli några dagars tysthet och ensamt hemma.

Jag tog en klunk från mitt kaffe och kollade på dom som satt runt mitt bord. Just då kläcker den allra högsta platschefen ut sig en spydig kommentar till mig: Du kanske skulle kunna gå en kurs om hur man lär sig lägga en ordentlig make-up!!!

Det blev tvärtyst vid bordet för några sekunder och sedan började platschefen hånskratta! Jag visste inte vad jag skulle säga, utan tittade bara ner i bordet. Det var förutom jag och högsta chefen även 2 stycken andra chefer runt bordet och dom båda är hur trevliga som helst. Det blev totalt tyst runt bordet bland oss andra, ja, förutom den högsta chefen som satt och hånskrattade.

Jag tog förstås väldigt illa vid mig och tog en klunk kaffe till från koppen, och sedan reste jag mig från bordet, utan att säga ett ord.Detta är inte första gången som den allra högsta chefen går igång på mig och att han tydligen störs sig på att jag sminkar mig. Jag är absolut inte ensam om att ha smink på mig på jobbet och inte heller har jag sett några som helst anslag om att det skulle vara förbjudet att bära make-up på sin arbetsplats.

Nu var det 2:a gången på kort tid som denna chef var på mig och nu tyckte jag att det fick vara nog och nu fick det lov att räcka med att trakassera mig. Jag valde inte nu för 2:a gången att få en olämplig kommentar om min make-up. Jag vände mig till fackombudet på jobbet och berättade just vad som hade hänt i lunchrummet. - Tack och lov så sitter ju en utav världens snällaste och omtänksamma person facket, och via fackombudet fick då veta att flera än mig har klagat på denna platschef som tydligen verkar må som allra bäst när han sårar, kränker, nedvärderar och kritiserar sin anställda.

Jag funderade hur det kommer sig att en människa som dessutom är platschef kan vara så elak och ond mot sina anställda. Att sitta inne i lunchrummet och nedvärdera, kränka, såra och kritisera och därefter hånskratta! Är för mig bland det jävligaste jag varit med om på en arbetsplats och då har jag ändå tidigare varit med om mycket annat. Jag funderade senare under dagen om hur denna chef egentligen mår själv då han tydligen bara ser fel och brister på andra. Vore så mycket bättre om han sökte hjälp för sina egna problem istället för att gå igång på personalen och hur dom ser ut.

Jag vill påpeka att samtliga utav dom andra cheferna på jobbet är i världsklass och urgulliga och omtänksamma och värda dagens ros. Däremot en som får dagens tistel av mig är platschefen ( kommer aldrig skriva i min blogg vilket företag jag jobbar inom) det må hända att denna platschef är duktig på ekonomi och pappersarbete, men däremot verkligen inte att ta hand om sin personal på ett ordentligt och bra sätt Det närmsta jag kommer på just nu att finna i ord att han totalt saknar empati och medmänsklighet till sina anställa. Det kanske vore en bra idé för honom att gå en kurs i gott uppförande och vara lite trevliga mot sin personal.

Jag avslutar kvällens blogginlägg med denna bild och läs och lär av dessa ord som även står  i Bibeln.

Ny vecka igen och i morgon är det den 30:e juni och det är i morgon dags för Caroline tillsammans med sin storebror Henrik och Johan att åka till London. Det blir till för Caroline att gå upp vid 5.30-tiden för strax efter 6 kommer Henrik och plockar upp henne här hemma. Tack och lov så är det ju sommar nu och idag har det ju känts som en sommardag och det har varit soligt och varmt. I alla fall det blir ju ljust ute redan omkring 4-tiden på morgonen och det gör ju så att det blir lite lättare att komma upp.

– Jaha ja, då blir man utan sin tonårsdotter ett par dagar och det kommer förstås kännas otroligt tomt och väldigt tyst här hemma. Vem ska man nu gå in med frukosten till på morgonen och inte heller gå in i hennes rum på kvällarna för att bädda om henne i sängen och ge henne en god natt kram.

I morgon förmiddag lyfter flygplanet från Arlanda och cirka 2.30 timme ( tror jag det var) så landar dom i London. Detta blir Caroline första utlandsresa och hon ser så otroligt mycket fram emot denna resa. Att för första gången i sitt 14-åriga liv få sätta sig i ett flygplan och säkert blir det så att hon får fönsterplats och kan se ut genom fönstret när planet gasar ut på startbanan och sedan lyfter upp i skyn. Caroline frågade mig tidigare om det möjligtvis fanns pool på hotellet. Det visste förstås inte jag och ringde då upp Johan för att kolla det möjligtvis fanns en pool på hotellet. Jag fick beskedet att det inte verkade finnas någon pool på hotellet och gav det beskedet till Caroline, som sedan istället undrade om det möjligtvis fanns något badställe eller en strand dom kunde åka till.

Jag kommer såklart längta ihjäl mig efter min dotter, men vet att hon är i goda och trygga händer och på torsdag kväll är det jag som kommer att stå ute vid en utav terminalerna och vänta på båda mina barn Caroline och Henrik och så Johan och välkomna dom hem till Sverige med en kram.

I går var det fredag och 2 dagar denna vecka har vi nu fått slutat tidigare på jobbet. I torsdags p.g.a att det var strömavbrott och igår för att det var fredag och då slutar vi alltid klockan 14.00 Jag hade lite bråttom från jobbet igår och det var för att jag väntade besök hemma hos mig vid 15-tiden. Ett par dagar innan hade min älskade fina Nina ringt mig och frågat om jag skulle vara hemma helg. Min underbara Nina, och hennes make Janne och så mitt söta barnbarn Nova skulle bila ner ifrån Västerås för att hälsa på mig.

- Tjoho, blir så överlyckligt glad :) när dom kommer ner till Stockholm för att hälsa på mig. Jag skyndade mig och körde till Coop Forum för att handla. Ville ju bjuda på lite mat och så skulle vi ju fika och det är sällan numera jag  har fikabröd hemma, om det inte är så att man får något speciellt fint besök av sina barn. Så både fikabrödslängd med en fyllning som bestod av vanligkräm och blåbärsfyllning, chokladrulltårta, ballerinakex. När jag kom hem så hade dom redan kommit, men som tur var så hade Caroline gått från ungdomsgården lite tidigare igår så hon var hemma när dom kom.

Det visade sig att även Nina hade köpt mig sig lite fikabröd och det var mazariner ( som jag är väldigt förtjust i ) och så hade Nina också köpt chokladfingrar, Ballerinakex och Singoalla. Men dom lät vi bli att öppna och lät dom ligga kvar i påsen och istället tyckte jag att Nina skulle ta dom med hem till sin pappa och Lizzy och bjuda dom också när dom åkte tillbaka senare på kvällen.

Igår berättade Nina att dom som idag skulle iväg på ett barnkalas. Och det som är lite nyfiken av mig undrade förstås hos vem det var. Det visade sig vara Lizzy ( som är Johans fästmö) i alla fall hennes son Sam ( som hon har från ett tidigare förhållande) hans dotter skulle idag ha 1-års kalas. Jag tänkte bara: Jösses, har det alltså redan gått ett helt år sedan den lilla föddes.?

 Ett stort hjärtligt Grattis Ariana till på din 1-årsdag.

Idag lördag och konstigt nog så vaknade man inte till att det regnade och var övermulet utomhus. - Nej, istället såg det ut att vara vackert väder och solen sken. Jag vakande vid 8-tiden och ofta så blir det så att Caroline vaknar när hon hör när jag håller på ute i köket. Det är ju så att det stora matsalplatsen i köket är avdelat med en vägg och den delen är numera Caroline sovrum. Köket har fortfarande en matsalplats, men dock inte lika så stor. I alla fall så då köket ligger vägg-i-vägg med Caroline rum så brukar det bli så att hon vaknar när hon hör att mamma är uppe och håller på att fixa ordning frukosten.

Då vackra vädret såg så lockade ut så ville ingen utav oss sitta inomhus och direkt efter frukosten gjorde vi oss i ordning för att gå ut. Uppe i vårat centrum så är det varje lördag loppis och idag gick vi upp för att se vad dom säljarna hade för några spännande secondhand grejer att sälja på borden och vissa utav dom har även typ klädställningar och kläder att sälja. Jag hittade en super söt svart/vit prickig klänning som jag direkt blev förälskad i och inte heller kostade den så mycket.

Efter det gick vi och hämtade bilen och körde ner till Nynäshamn. Idag nere på Nicksta badet skulle dom inviga det nya hopptornet, som nu har renoverats och byggts om och är numera hela 10 våningar högt.

Jag som har världens höjdskräck skulle aldrig våga kasta mig ut från någon utav dessa våningar.- Never ever!

Därefter blev det att vi åkte ner till hamnen för att spela lite minigolf och det är ju också en utav höjdpunkterna på sommaren att spela minigolf nere vid hamnen i Nynäshamn.

Caroline ville som vanligt inte lyssna på mig som ändå är hennes mamma. Jag försökte förklara att det inte är långgolf och man behöver liksom inte svinga med golfklubban som typ Tiger Woods gör men tror ni Caroline lyssnade?

Jag försökte puta så gott det gick och tycker ändå trots att jag är amatör i minigolf att det gick någorlunda hyfsat spelat. Det var 18 banor sammanlagt och för mig så var det i gemonsnitt 3-4 slag så lyckades jag få ner den bollen i hålen.

 I ungefär i mitten av omgången stod det ett ljusgult/vitt gulligt litet charmigt lusthus som jag och Caroline gick in och tog en liten paus.

Oj, vilken dag det varit idag men det är ju så mitt liv är och vilken tur att denna blogg finns så att man kan få skriva av sig. I morse så var det återigen dags att ombesikta bilen då den hade fått nedslag och nu så på 2:a försöktet gick den igenom. Så nu är bilen godkänd att köra, vilket förstås känns alldeles underbart. Jag blev förstås superglad och tackade så mycket och satte mig i bilen och körde mot jobbet. Jag kom idag lite senare till jobbet, men hade sagt till några dagar innan, men hann inte jobba mera än knappt 1 timme och sedan blev det strömavbrott och då går det förstås inte att jobba. All personal samlades upp i lunchrummet som ganska så snart blev fullt och det var bara att sätta sig ner med en kopp kaffe och vänta på att elen förhoppningsvis skulle komma tillbaka. Elavbrotten blev omkring klockan 9.20 och timmarna tickade på och det gick både 1-2-3-4 timmar och fortfarande hade det inte kommit någon el tillbaka. Ingen av personalen kunde göra någonting, utan att vänta och vänta. Till slut efter flera timmars väntan, utan att elen hade kommit tillbaka så fick vi besked ifrån chefen att vi all personal fick lov att gå hem. Och förhoppningsvis så är elen tillbaka på jobbet i morgon igen.

Jag tog bilen och åkte upp till Haninge centrum och då idag för dom flesta är löneutbetalning så var det smockfullt med bilar i parkeringshuset och ännu mera folk inne i centrumet. Det är nästan så man undrar: Jobbar inga nu förtiden eller är det så att väldigt många har semester just nu...? - Okej, man kan ju förstås barn-och-ungdomarna som går i skolan och på gymnasiet, men alla dessa vuxna är det den enormt stora arbetslösheten eller folk som är hemma och sjukskrivna. Jag gick in och tänkte kolla lite i butikerna, men hann inte ens in i första butiken innan jag hörde en röst som ropade mitt namn: Sandra och som alltid såklart man reagerar när någon ropar ens namn och såg på håll att det var min väninna Eva ifrån Nynäshamn som var uppe på visit i Haninge för att shoppa loss. Jag gick några steg till och var nästan framme vid H&M som jag hade tänkte gå in på och då hörde jag mitt namn ropas igen. Jag tänkte för mig själv: Vad nu då, vem är det denna gång. Undrar när jag kommer fram eller om jag någonsin kommer in på H&M idag. Jag tillhör inte den typen som inte skulle heja på folk som nu önskar få hälsa på mig och skulle kalla det ohyfsat och ofint att inte stanna och hälsa och växla några ord med folk man möter. I alla fall denna gång var det en personal ifrån restaurangen La Playa i Nynäshamn, som visst kände igen mig och kom gående ikapp mig och började prata och märkligt nog så kändes det som om vi hade mycket att prata med varandra om så han undrade om vi inte kunde sätta och ner på Cafét och ta en kaffe.

- Javisst det vore trevligt. Och där satt vi och snackade ett par timmar, innan vi skiljes åt efter det att vi bytte nummer med varandra.

Idag är Caroline tillsammans med sin ungdomsgård på Gröna Lund och vilken tur att ungdomarna fick någorlunda hyfsat väder med lite solsken. Caroline som typ ringer eller så sms:ar mig varje timme har även idag ringt och sms:at och talat om att hon åkt dom flesta utav åkattraktionerna och även vunnit en del nya gosedjur.

I morgon är det fredag igen och det är dags att göra helg igen och denna gång är det sista helgen för juni månad. Nästa gång det är helg är det juli månad. Ännu är det inga direkta planer vi har inför den kommande helgen, utan tar dagarna som dom kommer och hoppas innerligt att det denna helg ändå blir vackert och soligt väder.

Jag var först lite i valet och kvalet om det skulle bli något blogginlägg i kväll eller inte, men som ni nu ser så blev det en blogg ändå.

Ja, det är fullt upp att göra på jobbet, men det är då som jag trivs allra bäst. Sedan när man kommer hem tar man itu med alla dessa hushållsuppgifter såsom matlagning, diskning, vika tvätten som inte hans med igår efter att ha stått halva kvällen i tvättstugan. Därefter så var det dags att ta itu med räkningarna som inom några dagar ska vara betala. Caroline ville ha lite av sin mammas uppmärksamhet och självklart får hon det och det blev så att vi satte oss ner och spelade några partier kortspel: Vänd 10:an och Svarta Maja. När vi spelat några gånger så var det tv-programmet: Hanna Montana som Caroline ville se och hon försvann tillsammans med sin kattunge: Junior in på sitt rum.

Jag fick några minuter över till mig själv och öppnade min blogg. Vet ni att fast jag inte ens ska med på denna utlandsresa den 30:e juni så börjar jag konstigt nog få resfeber! - Alltså det både låter och känns ju jättekonstigt att det är jag som går och får resfeber och nojor inför en resa som jag inte ens kommer att följa med på. Däremot så ser Caroline jättemycket fram emot sin allra första utlandsresa och är så mycket uppe i varv inför både flygresan och få komma till ett helt nytt och främmande land. Det märks tydligt att hon tycker att denna resa ska bli en spännande upplevelse.

I morgon ska Caroline tillsammans med sin ungdomsgård som hon går på nu under sommarlovet. Dom ska i morgon till Gröna Lund och under flera timmar får hon utlopp för sin överskottenergi och åka så många typ nästan alla åkattraktioner som finns att åka och förstås köpa lotter, köpa en bricka på chokladhjulet och köpa sockervadd. Detta är en utav Carolines största favorit ställen att besöka under sommaren.

Jag tänkte även berätta om en annan sak jag var med om igår och det handlar om hur vissa personer absolut inte passar för att jobba i affärer. Jag och min första ex-make Johan bodde under många år i Tungelsta. Det är inget stort ställe, utan snarare en mindre liten by. En endaste mataffär och på den tiden vi bodde där så fanns det bara Konsum ( som det hette på den tiden) men numera har dom bytt namn genom att lägga till Coop innan Konsum. I alla fall så tyckte både jag och Johan när vi flyttade till Tungelsta 1991 att denna matbutik var under all kritik, så vi valde istället att kalla denna butik för "Lus Konsum". Detta p.g.a flera orsaker och om det inte berodde på att hyllorna ofta stod tomma, så var det utgångna datum på varorna. Och dess personal man ibland råkade stöta på var inte heller allt för trevliga. När vi bodde i Tungelsta så försökte vi istället handla i Västerhaninge eller på OBS som numera är Coop Forum där jag än idag handlar. Nu till saken var att jag igår var in på denna Coop Konsum i Tungelsta och skulle köpa lite frukt och en dricka. Jag lade märke direkt när jag kom in i butiken att det inte satt någon i kassan, men tänkte kanske hon/han är alldeles i närheten och håller på plocka upp varor. Jag gick för att hämta en MER-dricka och en persika och banan och gick sedan mot kassan, som fortfarande var helt obemannad. Det var inga kunder före mig och ställe mina varor på bandet och kollade mig runt-omkring. Fortfarande ingen personal i närheten av kassan.

- Hallå!!! Kan man kanske få betala. Jag ser en blond tjej sticker upp huvudet mellan 2 hyllor. - Jaa, jag kommer ska bara ta och plocka upp djurmaten först.

- Jag skulle gärna NU vilja betala.

- Ja, vänta lite...

Men inte verkade denna tjej göra sig någon brådska från att sluta upp med att plocka upp djurmaten för att ställa sig och ta betala från kunderna som vill handla i denna butik. Det hann dyka upp 2 kunder till bakom mig innan denna tjej behagade sig för att komma till kassa. Jag gillar inte att tjafsa och vara i konflikt med folk, men frågade henne varför hon lät kunderna få vänta och varför det var så viktigt att prioritera att plocka upp djurmaten. Jag fick inget direkt svar på denna fråga och undrade då istället om hon hade sin chef där och fick då till svar att vedbörjande inte fanns på plats där igår.

- Jaa, det märks verkligen för i sådana fall skulle ni nog inte uppföra er så att ni låter kunderna få stå och vänta i flera minuter innan någon personal behagar gå ifrån att plocka upp varor på hyllan till att betjäna kunderna i kassan.