Börjar känna mig allt bättre och nu har även hostan gett med sig. Det börjar kännas trist att bara gå hemma, och inte ha någonting att göra. Då menar jag förstås inte dom vanliga hushållssysslorna som man ändå gör varje dag.

Har fått en "släng" av rastlöshet, och det är knappt jag vet var det för något, och har nästan aldrig upplevt det. I vanliga fall brukar jag ha massor att göra, och att få tiden att räcka till har inte alltid varit det lättaste. Men både igår och idag har jag haft mer tid över än vanligt och vad passar då inte bättre än att sitta och skriva inlägg som jag annars inte brukar hinna med.

Minns tillbaka, och kommer ihåg att under nästan hela 90-talet var jag enbart hemmafru, och tog hand om hemmet och barnen. Men nu skulla jag aldrig mera enbart vilja vara hemmafru...skulle med stor sannoliket "smälla av" att bara gå hemma.Det känns skönt att man vet att man har ett jobb att åka till, och som man trivs bra på.

Som avslut på denna blogg och for my friend Jeff,  who live in the Missouri in the USA.Today wrote to me on facebook.

"Wow! I see the translation to English. This is really helpful. I will have to read this when I get home.I’m very busy at work right now.

At this moment, it’s 10am, on Tuesday."

Tyvärr är tidzonerna så att när klockan är ca:16 här i Sverige. Så är det tidig förmiddag hemma hos honom.

Varken jag eller Micke kände att vi ville sitta inne och uggla, när det var så fint höstväder, som det varit ute idag.

Vi bestämmde oss för att gå ut och ta en promenad i det vackra vädret, och då vi har skogen och naturen inte allför långt ifrån där vi bor. Så föll det sig så att vi tog våran promenad där, och det var så fint med några utav dom  färgglada höstlöv som dalat ner ifrån träden.

En bit in i skogen möts man av en liten bäck, och man måste gå över en liten "knarrig" träbro

Micke på väg över bron

Sedan var det min tur att passera

Trodde först att Micke skulle halka till på stenen som var nere vid bäcken, men han klarade sig.

Jag var inte lika modig, som Micke och totalvägrade att ställa mig på någon sten.

Skrivet av Sandra 6 oktober 2009 klockan 17:44

Vad skönt att förskylningen håller på att släppa, och näsan känns inte alls lika igenomtäppt som den gjorde igår.

Hostan verkar dock inte helt ha gett med sig helt.

Men idag känner jag mig betydligt piggare, och hade tänkt ge mig ut på en liten kortare promenad.....lite frisk luft skadar inte.