Herregud, oh my god...det är knappt jag finner ord i att skriva vad jag känner. Okej, må hända att det är Allhelgonahelgen, och det är ju en helg då det sägs att man hedrar dom döda, man besöker gravar, lägger dit en krans och tänder några ljus.Kanske man säger eller tänker några ord till den personen man en gång har hållit så kär.

Igår var det Allhelgonadagen och vid lunchtid ringde min mobil och det var ifrån en hjärtskärande stört gråtande ex-make Micke, som grinade som jag aldrig hört honom någonsin gråta förut. Först trodde jag att han hade råkat ut för något och gjort sig illa på typ jobbet, men så var inte fallet. Jag var tvungen att säga be honom försöka sansa sig och samla sig litegrann om jag skulle kunna höra vad han sa. Och då hörde jag han säga att hans lillasyster hade gått och DÖTT. Herregud, det kändes som marken under mina fötter började gunga under mig och det var som att det först inte gick att ta till sig det. Herre min Gud, alltså att en sån ung söt tjej kan förolyckas och dö vid en ålder på bara 38 år och lämna efter sig 2 små flickor på bara 5-8 år och en alldeles förkrossad make.

Jag kände inte henne alltför väl, men har ju varit gift med hennes storebror Micke och kan inte annat än att beklaga sorgen och vila i frid.

Lite senare idag ska jag sätta mig i bilen och besöka min pappas grav på Skogskyrkogården och lägga dit en krans och tända ljus. Även om pappa sedan några år tillbaka är död så kommer aldrig någonsin minnet av honom att försvinna....Love you Daddy.