Usch, då detta var för mig och ännu mera för min tidigare ingifta släkt ex-make och mina f.d svärföräldrar en väldigt tragisk och hemsk Allhelgonahelg. Då min ex-makes lillasyster nu inte finns längre och min f.d svägerska. Jag skrev igår att jag inte kände henne alltför väl, men ändå några gånger har vi ju ändå träffas.

Det är ju känt sedan lång tid tillbaka att man under denna helg åker till kyrkogårdar och lägger dig kransar eller blommor och tänder ett ljus. Men man är ju inte direkt beredd att någon ska gå och bort en sådan helg. Men vem vet när någon ska gå och dö....!? Det vet ju egentligen ingen när ens liv tar slut om det är så att man råkar ut för en svår olycka som leder till dödlig utgång. Usch, vilka hemska tankar och funderingar det är som snurrar runt i skallen just nu.

Igår tack och lov för en utav världens absolut bästa vänner Johan, som alltid i vått och torrt ställer upp med kort varsel och erbjuder sig att hämta upp Caroline och ha henne hos sig och Lizzy och bröderna tills idag. Jag kände att jag behövde finns till hjälp och trösta min ex-make Micke, som varit så förkrossad och ledsen. Det var så att han bara hade ett syskon och det var hans lillasyster och nu har han ingen kvar. Jag har försökt trösta så gott det gått och lyssnat på honom när han velat prata ut...om varför det just skulle hända hans lillasyster. Jag är en person som inte gillar att svara: Jag vet inte! Eller Jag har ingen aning! Utan jag brukar oftast vara en sån som ger svar på frågor. Men däremot att kunna ge svar till ens gråtande ex-make som förtvivlat undrar varför hans lillasyster inte längre finns kvar i detta jordeliv det är ju en fråga som INTE någon kan ge ett konkret svar på egentligen.

Igår efter det att Johan hade plockat upp Caroline, så åkte jag iväg till Skogskyrkogården. Men såklart att vid just denna Allhelgonahelg, så är man ju inte direkt ensam att besöka kyrkogårdar. Det var givetvis smockfullt med både bilar och en massa folk i rörelse. En alltför märkvärdig och uppblåst vakt stod och blockerade infarten för alla bilarna till Skogskyrkogården. Så det blev till att parkera utanför. Därefter ett snabbt besök in blomsterbutiken för att köpa en liten krans och ljus. Framme vid graven låg det en krans sedan tidigare, så antagligen hade någon utav mina systrar varit där tidigare och lagt dit den. Men det hade blåst dit några enstaka löv som gjorde att graven som lite ovårdad ut och dessa plockade jag bort. Det kändes igår lite extra tungt att besöka pappa och fick kämpa för att inte tårarna skulle börja rinna.