I torsdags total pajade min bärbara dator och det gick inte att göra någonting på den. Det är 2:a gången den går sönder på mindre en 1 år. Gud, vete sjutton vad jag gör eller hur jag behandlar datorer, men dom verkar inte fungera speciellt länge i den omfattningen som jag har dom i mitt bruk. Jag fick totalt nog av denna skräp dator och skickade den med en duns ner i golvet och därefter blev det till papperskorgen. Dagen efter igår fredag så köpte jag av en god vän en närmaste ny dator av märket: Lenovo. Skit pommes frites, det går bara inte att jämnför dessa datorer med varandra. Den nya fungerar utmärkt och batteriet  verkar över det normala ( till skillnad från den gamla som knappt bara klarade någon timme) Utmärkt webcam och det allra bästa stort minne att spara och arkivera en massa privata och viktiga saker i.

Ja, vad finns det mera att skriva om. Jo, numera på fredags kvällarna finns det ju knappt något sevärt att se längre på tv:n. Jag följde tillsammans med Caroline Idol tidigare, men inte numera. Herregud, alltså detta tv-program börjar ju helt på spåra ut och kan för min del läggas ner. Till att börja med så undrar jag varför denna fotbolls killen Kevin som väljer att flänga fram-och-tillbaka mellan alla dessa träningar och fotbollsmatcher och sedan ska flygas ner till Stockholm och göra repitioner inför fredags direkt sändning av Idol. Det är ju klart att dom övriga deltagarna känner av denna stora särbehandlingen av varför vissa tävlade för flera förmåner framför andra. Nu över till juryn., både Lalia och Anders Bagge är ju någorlunda schyssta i sina bedömingar. Men alltså där flintskalliga, gapiga, emellanåt uppför han sig att vara halvt hysterisk Alexander Bard. Jag undrar vem utav dom ansvariga till Idol, som valde efter det att duktiga och professionella Andreas Carlsson valde att hoppa av. Denna kille tyckte jag var duktiga och rättvis i sin bedömning, tyckte han inte någon utav dom tävlande var duktig i sitt framförande, så uttryckte han sig på ett sakkunnigt sätt, som inte gjorde så att dom som stod på scenen blev ledsna och får tårar i ögonen. Fy, fan för denna vidrigt elaka, sura och konstiga jurymedlemmen Alexander Bard. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vem inom produktionen, producent (gärna namn) på den personen som var i så stort behov att just välja Alexander Bard, som den 3:e jurymedlemen. Det finns ju en uppsjö av duktiga sångare/sångerskor i Sverige, som jag mer än gärna tror skulle tacka Ja tack till att vara med och göra bedömningar och dock inte vara så hårt elak, nedvädrerade, sårande som Alexander Bard är. Det kanske inte är så att denna Alexander Bard inte haft det så lätt som liten och kanske ( det måste han ju ha blivit) mobbad och ger igen det nu på andra. Men jag brukar säga och kan skriva ner det som ett gott råd: Att man ska behandla sina medmänniskor så som man själv vill bli behandlad. Men detta tycks tydligen vara svårt att lära sig för vissa. Det är som att typ lära gamla hundar att sitta.

Jag valde att bojotta Idol och i stället via en utav Gratis sidorna på nätet att kolla på en väldigt spännande Thriller: 88 minutes. Filmen handlar kortfattat om: College professorn Jack Gramm ( som spelar en utmärt huvudroll av Al Pacino) jobbar extra som  rättpsykiatriker åt FBI. Han hjälpte byrån att fälla seriemördaren Jon  Forster (Neal McDonough) för nio år sedan och blev anklagad av Forster  för att ha manipulerat bevis. Är han skyldig eller oskyldig. Den kväll som avrättningen av Jon Forster  ska äga rum mottar Jack ett telefonsamtal med meddelandet att han har 88 minuter kvar att leva. Samma kväll sker två mord, identiska med mord  som Forster utfört.

Nyfikna på att se denna spännade Thriller. Varsågoda bara att klicka på bilden eller länken ovan.

Nu över till dagen händelser som inte alls blev som planerat. Jag bad i morse min allt-i-allo, som brukar hjälpa mig att ringa och boka tid för att Caroline skulle klippa topparna. Vi har för det mesta alltid gått till en och samma salong och klippt Carolines toppar. Idag var det blev typ som ett inpuls grej att vi skulle göra det. Tyvärr visade det sig att det inte fanns någon tid direkt på en gång, utan min gullunge fick lov att ta plats i väntrummet och snällt vänta på sin tur. Jag hann under tiden rusa iväg in till en kläd butik inne i centrum. Jag vet att Caroline tidigare i veckan hade valt ut 2 par jeans, som hon som gärna ville köpa, men som mamma skickar jag inte iväg henne med alltför mycket pengar. Så medans Caroline satt och väntade på att få bli friserad så tänkte jag överraska henne med att köpa både jeansen hon hade önskat sig. Det blev ett par blå med små blom detaljer och glitter stenar och ett par svarta jeans i glitter tyg.  Ja, en sak är helt klart och den är att numera är Caroline en jeans tjej. Tidigare så var det mest tights/leggins som gällde, men det är knappt något alls som Caroline använder sig av längre. När jag hade handlat klart till Caroline och även hittat inne på BikBok en svart glitter tröja till mig, så tänkte jag att nu måste väl ändå Caroline vara i det närmaste klar eller åtminstånde sitta i frisörstolen. Jag ringde upp henne, men till min stora besvikel se satt hon fortfarande kvar i väntrummet och väntade på att få bli klippt.

- Vaa, har du inte blivit klippt ännu. Men du sitter väl i frisörstolen.

- Nej, mamma! Jag väntar fortfarnade.

-  Caroline, ta din jacka och gå  genast därifrån. Mamma väntar på dig utanför. Vi ska genast leta reda på en ny frisör och gå till hädanefter.