Jag känner ikväll verkligen för att skriva av mig och tänkte dela med mig lite utav mina känslor och berätta hur både jag och Caroline egentligen ställe oss vart någonstans man ska bo. Just nu så bor vi inom Haninge och har gjort det ända sedan Caroline var dryga året. Jag kan känna och tycker faktiskt det att Haninge kommun är på tok alldeles för stort för mig och det känns även som det dom senare åren att det även blivit ännu flera invånare i våran kommun. Det byggs alltmera höghus och likt svamparna i skogen som det snart inte finns så mycket kvar utav så ploppar det upp alltmera jättestora höghus lite överallt.

- Okej, det är nära till ett stort inomhus centrum med en massa olika butiker. Vilket i sin tur ofta innebär att man måste leta efter parkeringsplats och sedan ovanpå det gå och trängas inne i ett centrum. Visst gillar både jag och Caroline att gå i butiker och shoppa, men att gå och trängas med en massa andra människor och stå i långa köer gillar ingen utav oss.

Vår underbart fina och tjusiga lägenhet som jag i det närmaste har totalrenoverat. Nya tapeter i alla rum. Renoverat både badrummet och den lilla toaletten som är urgulligt tapetserat med ljusrosa tapeter. Caroline fick förstås själv välja ut vilka tapeter hon ville ha till sitt rum, som enligt hennes önskemål blev rosa med lila fjärilar. Mitt sovrum var nog det rummet som hade allra mest slitna tapeter och min hyresvärld ville inte betala det. Jag stod på mig och tjatade, men hyresvärlden gav sig inte. Till slut fick jag nog av att lägga ut en massa egna pengar och drog min hyresvärld inför Hyresnämnden ( finns att läsa ett lång blogginlägg om detta också ) och helt enkelt krävde att få  både nya tapeter till mitt sovrum + att vardagsrummet skulle totalrenoveras med nytt golv och tapeter. Jag fick Hyresnämnen helt på min sida och vann överlägset mot min hyresvärld och någon månad senare så var både mitt vardagsrum och sovrum i toppskikt. Förra året fick jag idén att bygga in balkongen och satte mig ner och började småskissa över hur jag ville att den inglasade altanen skulle se ut. Jag var mycket delaktig i bygget och var med så mycket det gick och arbetet satte igång i slutet av maj och i slutet av juli var den färdig. Ni skulle bara veta vad det är grannar och även andra för mig helt okända som bara ställer sig och tittar och beundrar den fina inbyggda altanen som nu i sommars även blev målad i färgerna brunt/vit runt fönsterna och listerna.

Jag har valt tapter i samtliga sovrum, kök, vardagrum, och inredd samtliga rum toalett. Den inglasade altanen skissade jag mig fram till. Det känns egentligen inte så mycket att klaga längre på om man nu endast tänker på själva lägenheten. Nu är det ju så som jag skrev i början av detta inlägg så ligger ju denna lägenhet i  Haninge. En kommun som jag känner har blivit alldeles för stor för mig. Det verkar som det blir alltfler som flyttar in till denna kommun och det stressas och jäktas bland bilisterm taxiförare, bussar. Vart man en tittar när man närmar sig Haninge Centrum så byggs det ännu mera höghus efter höghus ploppar upp överallt. Kollade just nu hur många invånare som bor inom den kommunen jag bor idag och den siffran går upp just nu till 81 610 invånare. Läste någonstans att det varje år flyttar in 5000-6000 personer till Haninge kommun, men hur många är det egentligen som flyttar ut...?

Jag för min del kan tycka detta är alltför mycket för mig och det kanske inte är så konstigt att både jag och Caroline börjar tycka denna kommun har blivit alldeles för stor för oss.

Idag tog vi bilen och åkte ner till vårat favorit ställe och både blir vi så glada och ett inre rofylld lyckokänsla som infinner sig i kroppen när man är nere i Nynäshamn. Idag när vi gick och strosade där nere så frågade min pratglada dotter mig: Mamma, varför kan vi inte flytta ner hit....?

- Skulle du vilja det..gumman..?

- Ja, jättegärna mamma.

Det är så när jag oftast får en ide så blir den kanske så snart till handling. Nere i det lilla centrum i Folkets Hus så finns ett Bibliotek och vi promenarede dit. Frågade om jag fick låna en utav datorerna och gick in på programmet World och skrev just det som både jag och Caroline tänkt ett tag på nu: Lägenhetsbyte skrev ut det på skrivaren och för att därefter kopiera upp ett antal exemplar. Passade på att fråga personalen på biblioteket hur många invånare Nynäshamn har och enligt deras uppgifter så var det ungefär 26000. När vi hade kopierat klart så var det dags att sätta upp alla lapparna lite varstans i Nynäshamn. Visade Caroline bostadsområdet vi bodde på när hon var liten bebis och jösses så ivrig och glad Caroline blev. Jag trodde Caroline hade blivit för stor för lekplatser, men när hon fick syn på denna linbana så hoppade hon gladligen upp på gungan och swischade sedan ner med ett wiiiiiiiii och kolla mamma.

Inom samma bostadsområde som jag bodde på tidigare bor numera en utav mina söner Jimmy och bara en liten kortare promenad därifrån bor även min andra son Henrik. Skulle vi flytta tillbaka ner till Nynäshamn så skulle vi ha promenadavstånd till 2 utav mina barn och Caroline skulle kunna promenare över till sina bröder när hon ville. När alla lapparna om lägenhetsbyte var uppsatta så var det dags att tänka på middag och varken jag eller Caroline kände ännu för att sätta oss i bilen och åka hem så vi åkte istället ner till hamnen och mumsade i oss varsin smarrig tunnbrödsrulle.

På vägen tillbaka hem så längtar man bara tillbaka till nästa gång man kommer tillbaka ner till Nynäshamn. Men kanske snart den drömmen blir sann att man blir nynäsbo inom snar framtid.