Ja, det är egentligen ingeting som är ovanligt ( nu förtiden) i mitt liv att det händer

eller dyker upp lite oväntade saker.

Morgonen började som alla andra vardagasmorgnar, men en sömning mamma och en ännu tröttare liten dotter, men uppe är vi båda två strax efter klockan 7 på morgonen. Caroline hämtades av sin skolskjuts och när jag gjort mig i ordning så går jag och sätter mig i bilen och kör mot mitt arbete. Däremot i morse så var jag en aning disträ och hade min tankar på så mycket annat.

Jag som annars brukar vara så noga med att tänka på att lägga fram min mobil vid det lilla utrymmet som är framför växelspaken, så att jag snabbt kan svara medans jag kör. Men tyvärr var mina tankar i morse fjärran långt bort och det liksom försvann att " Tänka på att lägga fram mobilen inom räckhåll"

Istället låg den kvar i min handsväska, som i sin tur ( för att göra det ännnu mera komplicerat i en ännu större väska ( då jag får plats med ännu mera onödigt bärarande)

Alltså finns det någon tjej/kvinna som kan klara sig utan att kånka/bära eller släpande på en handväska/handväskor??

Så länge som jag kan minnas tillbaka, så började det med att man hade en liten skolväska, som sedan när man blev äldre byttes ut mot en handväska/handväskor.

Nej, nu känner jag att jag tappade ämnet litegrann om det som jag egentligen skulle skriva om.

Jo, jag sitter och kör på Nynäsvägen och samtidigt som jag konsentrerar mig på morgontrafiken, så kände jag mig i morse något disträ och lite vimsig. När jag väl är framme vid jobbet och har parkerat, så började ( jag min virrpanna) leta efter...just det mobilen.Trodde förstås att den låg på sitt gamla vanliga ställe vid det lilla utrymmet framför växelspaken, men det gjorde den ju förstås inte. 

Åh, nej, vad fan är nu mobilen. Utan den klarar jag mig bara inte!

Sträckte mig efter min stora väska för att lyfta ur min något mindre handväska, och där bland, nycklar, spegel, smink, borse ( och gud vet allt annat onödigt) så låg min mobil. Jag kollade displayen och som vanligt så hade jag missat några samtal.

Detta gjorde att jag var illa tvungen att reda upp en annan viktig sak idag (som jag inte tänker skriva om i bloggen) men kan skriva så mycket som att när det gäller mina barn, så finns det inget arbete i världen som går före dom.

Jag körde sedan återigen tillbaka till jobbet och började inte jobba förrän vid lunchtid och pratade med min chef och frågade om det inte gick att jobba kvällskiftet istället.

I morgon väntar en ny dag, och framför allt och det bästa med helgerna att få sova ut tills man själv vaknar eller blir väckt utav Caroline.