Då jag vissa dagar inte alltid bloggar p.g.a att tiden inte alltid räcker till för att man ska få lite lugn och ro och sätta sig vid datorn och skriva. Ikväll blir det istället nu att jag nästan direkt kör vidare med det 2:a inlägget.

Caroline har tjatat på mig sedan förra helgen att hon så väldigt gärna ville att vi skulle hämta upp plastgranen från källaren och då Caroline inte direkt ger upp i första taget och tjatar och tjatar typ till man inte orkar höra mera, så fick hon till slut sin vilja igenom och granen hämtades upp ifrån källaren.

Jag har aldrig själv haft en äkta gran inne i lägenheten och det har att göra med att det inte bara ( det står om det i dagens Metro) är Piff och Puff som eventuellt kan följa med in i granen   

Dessvärre så det är vanligtvis dessa småkryp som följer med in med granen och stugvärmen: spindlar och kvalster, men det finns också olika skalbaggar, som jordlöpare som lever på att äta små löss som livnär sig i granen, men dom flesta utav småkrypen är så små att det är svårt att se dem med blotta ögat.

Därför väljer vi istället på att köra med plastgran och nu står den färdig klädd ute i vardagsrummet med belysning, glitter, röda och silver kulor och så förstås polkagrisstänger.

Så glad jag blev när jag öppnade min e-mail och upptäckte att även detta år så hade min lillasyster Dessan och hennes familj skickat ett sådant gulligt julkort på deras son Eddie.

Jag för min egen del är riktigt urusel på att just skicka julkort till nära och kära. Om jag nu minns rätt så tror jag det är minst 15 år sedan jag skickade julkort med posten. Det har väl hänt vid något tillfälle har jag precis som Dessan, skickat iväg julkort till barnen och vännerna till deras mail.

Men sedan jag startade upp min blogg för ett antal år sedan så blir det via den jag önskar alla som läser min blogg en riktig fin och trevlig: God Jul.