Igår körde jag in till stan för att bl.a hjälpa mamma med att få lite ordning i hennes nya lägenhet och det visade sig att 2 utav mina yngre systrar, och en utav deras kille redan var på plats där när jag kom dit och det var Dessan tillsammans med sin kille Krister och så Cilla.

Jag och Caroline på väg hem till mamma

Vi hjälptes alla åt med diverse olika saker och jag tog itu med mammas klädkammare där det visade sig att stå en hel del kartonger i princip staplade från golv till tak och det var alltså bara ta itu med det och börja packa upp ur lådorna. Det visade sig vara en hel del fin porslin som har gått i släkten ( på pappas sida) som mamma inte längre ville ha kvar och ingen utav Dessan eller Cilla ville ha det. Utan det blev (som vanligt) den extremt samlaren storasystern, som totalt vägrar att skänka eller slänga bort prylar, porslin. möbler, tavlor, serveringsvagnen. Jag är bara tacksam och glad över att ta tillvara och spara det som en gång funnits inom familjen och hoppas verkligen att mina barn även i framtiden kan ta tillvara det så att det kan gå vidare i arv i generationer. Det blev alltså till att även denna gång lasta bilen, men denna gång var det bara 2 stycken fullproppade kartonger finporslin. Jag stannade bara några timmar och sedan var det dags att ta itu med veckohandlingen på Coop Forum och det visade sig att det var flera som kommit på den ideén att åka och storhandla så det var en hel del folk.

Jag trodde när att jag skulle vara helt slut och bara skulle ligga helt utslagen på sängen, men icke då, det visade sig att jag var så mycket uppe i varv så det var bara att efter det att kassarna hade plockades upp var det dags att köra ordning middagen, som blev taco-paj...mums så gott, men lite för kryddstarkt. Efter intagit middagen var jag fortfarande mycket upp i varv och satte sedan igång med att plocka ur dom båda kartongerna och det tog ju sin tid. Strax innan klockan var 19.30 så ville Caroline ha lite utav sin mammas uppmärksamhet och mitt unga busfrö ville så gärna se tv-programmet "Postkodsmiljonären" och det blev så att jag slutade för dagen och dukade fram lite smått och gott att ha och mumsa i oss till tv-programmen som nu skulle följa under ett par timmar och ingen utav oss här hemma ville ju missa den stora finalen i Melodifestivalen. Precis som många redan hade förutspådd och även kanske satsat pengar på ( men tror inte det gav så mycket tillbaka) så blev det ju Loreen som kammade hem den stora segern och får nu representera Sverige i Eurovison song contest, och denna mörka skönhet som Caroline tycker liknar Pocahontas sjunger otroligt vackert och likaså se vilken inlevelse och hennes rörelse, det kallar jag verkligen att mycket bra  korograferat scenframträdande. Tyvärr och tråkigt nog så gick det ju inte alls lika bra för sångfågeln Lisa och tycker fortfarande att henns bidrag "Why Start A Fire" borde ha vunnit eller åtminstånde kunnat placerat sig bättre än att hamna näst sist...helt jävla otroligt!! För mig är det helt obegripligt att den där hesa, kraxiga, barfota snubben Thorsten ( okej det är han stil och Lotta Engberg att uppträda på scen barfota) men ska nu byta ämne en liten snabbis i en amerikansk  långfilm som heter "Gudarna måste vara tokiga" som jag såg på tv:n för många herrans år sedan så var det så att det handlade om en svart man som just råkade vara barforta och han skulle gå tillsammans med en vit man på resturang, och det visade sig att den svarta mannen likt Thorsten och Lotta inte hade några skor på fötterna, så vad göra!! Ni som nu sett filmen vet ju vad dom gjorde....! Ni som inte har sett filmen eller har glömt bort det så kan jag meddela mina läsare att dom fick den galna ideén att måla dit ett par skor på den svarta mannen, så att den svarta mannen kunde komma in på resturangen. Jag minns att min äldsta dotter Nina, då den filmen visades bodde hemma och vi skrattade så mycket när vi såg den filmen. Nu till poängen är den att varför kunde inte Thorsten eller Lotta, när hon uppträde någon gång på 80-talet med "Fyra bugg och en coca cola" målat dit ett par skor...en bra ide tycker jag iallfall så hade tv-tittarna fått något att skratta åt. Nu när jag ändå är igång, så kör jag vidare och det var väl säkert flera än jag som satte vinet i halsen och drabbades utav skrattanfall, när en del utav namnen på den internationella juryn skulle läsas upp....

Åh, förresten vad skulle hända om det nu blir så att Herr Kukric gifter sig med en finska, och hon vill att sonen ska heta Jukka.