Jaha, ja, nu verkar bloggen fungera som vanligt igen. Helgerna går alldeles för fort och i morgon är det måndag igen, men i morgon väntar i alla fall inte något jobb på 2 dagar. Istället blir det nu 2 dagar välförtjänad semester och det måste jag påstå att jag är värd, med tanke på att jag nästan har jobbat hela sommaren bortsett från enbart 8 dagars semester.

Jo, vad mera då...känner mig lite trött och seg idag och vet inte riktigt vad det beror på. Kanske för att det börjar bli höst och man inte längre får se lika mycket utav solen. Eller så är det vitaminbrist eller för lite sömn.

I fredags var jag och handlade efter jobbet och måste bara påpeka att dessa tiggare dom tycks sitta överallt nu för tiden. Dom sitter på marken med sina pappersmuggar och tigger pengar.  Jag för min del ger aldrig någonsin pengar till dessa tiggare. Om dom nu är så fattiga hur tar dom sig hit till Sverige...? Liftar dom eller säljer dom allt dom äger och åker hit för att sätta sig utefter gatorna, köpcentrum och utanför varenda matbutik och tigga. Jag tycker det är avskyvärt att se dessa tiggare ha det så illa ställt. När jag i veckan var och promenerade på Sveavägen så satt där en massa tiggare och det verkade även vara så att en del utav dom hade gjort sig hemma stadgade då dom låg och sov på madrasser med filtar över sig. Jag fattar bara inte att regeringen gör någonting åt detta tiggeri som bara tycks öka med ännu flera som kommer hit.

Det måste bli ett stopp på det här och minns tillbaka för inte alls så många år sedan då var det bara typ sådana där "tanter" med bössor i händerna som stod och skramlade ihop pengar till Frälsningsarmen eller Rädda barnen. Dom ser man aldrig numera.

Nej, nu blir det till att göra sig lite  kaffe så man piggnar till...

Jag känner ikväll verkligen för att skriva av mig och tänkte dela med mig lite utav mina känslor och berätta hur både jag och Caroline egentligen ställe oss vart någonstans man ska bo. Just nu så bor vi inom Haninge och har gjort det ända sedan Caroline var dryga året. Jag kan känna och tycker faktiskt det att Haninge kommun är på tok alldeles för stort för mig och det känns även som det dom senare åren att det även blivit ännu flera invånare i våran kommun. Det byggs alltmera höghus och likt svamparna i skogen som det snart inte finns så mycket kvar utav så ploppar det upp alltmera jättestora höghus lite överallt.

- Okej, det är nära till ett stort inomhus centrum med en massa olika butiker. Vilket i sin tur ofta innebär att man måste leta efter parkeringsplats och sedan ovanpå det gå och trängas inne i ett centrum. Visst gillar både jag och Caroline att gå i butiker och shoppa, men att gå och trängas med en massa andra människor och stå i långa köer gillar ingen utav oss.

Vår underbart fina och tjusiga lägenhet som jag i det närmaste har totalrenoverat. Nya tapeter i alla rum. Renoverat både badrummet och den lilla toaletten som är urgulligt tapetserat med ljusrosa tapeter. Caroline fick förstås själv välja ut vilka tapeter hon ville ha till sitt rum, som enligt hennes önskemål blev rosa med lila fjärilar. Mitt sovrum var nog det rummet som hade allra mest slitna tapeter och min hyresvärld ville inte betala det. Jag stod på mig och tjatade, men hyresvärlden gav sig inte. Till slut fick jag nog av att lägga ut en massa egna pengar och drog min hyresvärld inför Hyresnämnden ( finns att läsa ett lång blogginlägg om detta också ) och helt enkelt krävde att få  både nya tapeter till mitt sovrum + att vardagsrummet skulle totalrenoveras med nytt golv och tapeter. Jag fick Hyresnämnen helt på min sida och vann överlägset mot min hyresvärld och någon månad senare så var både mitt vardagsrum och sovrum i toppskikt. Förra året fick jag idén att bygga in balkongen och satte mig ner och började småskissa över hur jag ville att den inglasade altanen skulle se ut. Jag var mycket delaktig i bygget och var med så mycket det gick och arbetet satte igång i slutet av maj och i slutet av juli var den färdig. Ni skulle bara veta vad det är grannar och även andra för mig helt okända som bara ställer sig och tittar och beundrar den fina inbyggda altanen som nu i sommars även blev målad i färgerna brunt/vit runt fönsterna och listerna.

Jag har valt tapter i samtliga sovrum, kök, vardagrum, och inredd samtliga rum toalett. Den inglasade altanen skissade jag mig fram till. Det känns egentligen inte så mycket att klaga längre på om man nu endast tänker på själva lägenheten. Nu är det ju så som jag skrev i början av detta inlägg så ligger ju denna lägenhet i  Haninge. En kommun som jag känner har blivit alldeles för stor för mig. Det verkar som det blir alltfler som flyttar in till denna kommun och det stressas och jäktas bland bilisterm taxiförare, bussar. Vart man en tittar när man närmar sig Haninge Centrum så byggs det ännu mera höghus efter höghus ploppar upp överallt. Kollade just nu hur många invånare som bor inom den kommunen jag bor idag och den siffran går upp just nu till 81 610 invånare. Läste någonstans att det varje år flyttar in 5000-6000 personer till Haninge kommun, men hur många är det egentligen som flyttar ut...?

Jag för min del kan tycka detta är alltför mycket för mig och det kanske inte är så konstigt att både jag och Caroline börjar tycka denna kommun har blivit alldeles för stor för oss.

Idag tog vi bilen och åkte ner till vårat favorit ställe och både blir vi så glada och ett inre rofylld lyckokänsla som infinner sig i kroppen när man är nere i Nynäshamn. Idag när vi gick och strosade där nere så frågade min pratglada dotter mig: Mamma, varför kan vi inte flytta ner hit....?

- Skulle du vilja det..gumman..?

- Ja, jättegärna mamma.

Det är så när jag oftast får en ide så blir den kanske så snart till handling. Nere i det lilla centrum i Folkets Hus så finns ett Bibliotek och vi promenarede dit. Frågade om jag fick låna en utav datorerna och gick in på programmet World och skrev just det som både jag och Caroline tänkt ett tag på nu: Lägenhetsbyte skrev ut det på skrivaren och för att därefter kopiera upp ett antal exemplar. Passade på att fråga personalen på biblioteket hur många invånare Nynäshamn har och enligt deras uppgifter så var det ungefär 26000. När vi hade kopierat klart så var det dags att sätta upp alla lapparna lite varstans i Nynäshamn. Visade Caroline bostadsområdet vi bodde på när hon var liten bebis och jösses så ivrig och glad Caroline blev. Jag trodde Caroline hade blivit för stor för lekplatser, men när hon fick syn på denna linbana så hoppade hon gladligen upp på gungan och swischade sedan ner med ett wiiiiiiiii och kolla mamma.

Inom samma bostadsområde som jag bodde på tidigare bor numera en utav mina söner Jimmy och bara en liten kortare promenad därifrån bor även min andra son Henrik. Skulle vi flytta tillbaka ner till Nynäshamn så skulle vi ha promenadavstånd till 2 utav mina barn och Caroline skulle kunna promenare över till sina bröder när hon ville. När alla lapparna om lägenhetsbyte var uppsatta så var det dags att tänka på middag och varken jag eller Caroline kände ännu för att sätta oss i bilen och åka hem så vi åkte istället ner till hamnen och mumsade i oss varsin smarrig tunnbrödsrulle.

På vägen tillbaka hem så längtar man bara tillbaka till nästa gång man kommer tillbaka ner till Nynäshamn. Men kanske snart den drömmen blir sann att man blir nynäsbo inom snar framtid.

Det blev visst inte alls så många skrivna inlägg från mig under förra månaden. Att det inte blev så värst mycket skrivet från mig under augusti månad har att göra med att det kommit en hel del alltför privata saker som kommit emellan. Jag borde egentligen börja bli van då det titt-som-tätt händer saker i mitt liv. Dessvärre skulle jag vilja påstå att man aldrig kan vara beredd över otäcka oväntade besked som man kastat på sig.

Nu när jag återigen öppnar min blogg så är vi inne i september månad, och man kan väl säga att höstmånaden har börjat. Jag för min del kan tycka hösten kan vara fin om man ser till alla dess färggranna löv i rött, gult, och grönt som snart börjar dala ner från träden. Dom mindre barnen brukar bygga lövhögar och kasta löven omkring sig. Däremot så gillar jag inte regn och rusk väder och att dagarna inte längre är lika ljusa tidigt på morgonen och att det blir mörkare fortare ute på kvällarna.

Jag är som ni vet galet förtjust i second hand grejer och i min kommun så har vi ett ställe som heter: "Fyndet" och dit åkte jag idag på eftermiddagen. Döm av min förvåning och lite "paff" blev jag när jag sprang på en utav min grannar. Jag är en sådan som ni vet som brukar "döpa" mina grannar till "egna" namn när jag inte vet vad dom heter. I alla fall så kallar jag honom för: Farbrorn med den lilla hunden. Dagligen är han ute och rastar sin lilla hund som ser mera ut som en golvmopp en riktig långhårig Yorkshireterrier och så fort man böjer sig ner för att klappa den lilla hunden så skäller hon jättehögt och liksom står och hoppar upp-och-ner.

- Ja, det är väl så att den lilla hunden är glad eller så kanske hon är lite ilsk av sig....? Vem vet inte jag...förstår mig inte på hundar så värst bra, utan är mera en som gillar kissemissar.

Nu kom jag från ämnet lite i alla fall så utanför second hand butiken "Fyndet" så sprang jag på min granne: Farbrorn med hunden och han sken upp med ett glatt leende och sa:

- Nämen hej, så kul att se dig här. Vänta lite sa han och så försvann han in genom porten igen. Ut kom han dessa följande saker.

- Hejsan sa jag och uppmärksammande att han var extra tjusigt klädd i dom allra rättaste partikläderna. En ljusblå munkjacka och vit keps som det stod: Nya Moderaterna.

- Jaså jobbar du för deras parti sa jag lite förvånat. Då blir det nog så att vi röstar lika om några dagar.

Vänta lite sa han och så försvann han in genom porten och ut kom han med dessa grejer och man får väl lov att Tacka så mycket...