I morse blev det till att gå upp tidigt och numera har det blivit så för mig att tidiga mornar ( om det inte gäller att gå upp före 6-tiden vill säga) men om man som jag i morse klev upp vid 7.30-tiden så var det inga som helst problem, utan snarare gick det som en dans att komma upp från sängen och ge sig ut till badrummet. Jag hade verkligen sett fram emot att den här helgen skulle komma och den var efterlängtad. Jag någon vecka innan pratat med min stora dotter Nina i telefon och frågat om dom skulle göra något speciellt till denna helg och som tur var skulle dom inte göra något. Så då passade vi på idag att åka till Västerås och hälsa på Nina, Janne och Nova. Det var egentligen tänkt att jag redan i sommars skulle åka till Västerås och hälsa på Nina och hennes lilla familj, men så har mycket annat kommit i vägen så det blev liksom aldrig av. Jag minns inte exakt när det var ( står nog någonstans i min blogg att läsa) men tror att det kan röra sig om 2-3 år sedan jag sist var i Västerås, så det var verkligen på tiden att åka dit igen.

Just när det gäller att köra långt som jag tycker det är att köra till Västerås. Det kräver en enorm koncentration att sitta bakom ratten i närmare 2 timmar. Jag föredrar hellre att köra sakta och ta det lugnt, än att stressa och köra fort.Vi var framme i Västerås vid 10.30-tiden och vi hade kommit överens med Nina och Janne att vi skulle mötas utanför hissarna där man kommer ut när man parkerat.

- Åh, mycket riktigt så stod där en glad    trio och väntade på oss när vi klev ut från hissen.

Min äldsta dotter Nina och min yngsta dotter Caroline bredvid varandra och som ni kanske ser så är dom nästan lika långa.

Vi hade inte träffats sedan i sommars när Nina, Janne och Nova var hemma hos mig och hälsade på. Tänk alltså att på just barn märks det så fort när dom växer och man skulle kunna säga att barn växer så det knakar. Nova som nu i höstas började första klass hade verkligen vuxit och blivit längre och likaså hennes sätt att prata och resonera. - Jösses, alltså vilken otroligt härlig unge Nova är som bara ännu är 6 år fyllda, men fyller den 22:a oktober 7 år. Denna unga söta lilla tjej kan få vem som helst att bryta ut i skratt med sina små bus och skämt.

Kolla in viga och busiga Nova. Inte så konstigt att man skrattar...    

Det blev att gå omkring ett par timmar i Västerås Centrum och kolla butiker. Som tur är så finns där en Second Hand butik och det är just sådana som jag trivs allra bäst i att gå runt att fynda och shoppa loss i. Jag hittade en något annorlunda svart blus med rosa glitter och Caroline hittade en mini klänning ( påminner om en tunika) full med paljetter. Just när vi gick där bland butikerna så kom jag och tänka på att Novas födelsedag börjar ju närma sig och då vi inte kan närvara just på hennes födelsedag som är den 22:a oktober så ville jag idag så gärna köpa henne en födelsedagspresent. Jag, Nina, Nova och Caroline gick in på en leksaksbutik och efter att ha frågat Nina lite om vad Nova gillar för leksaker så köpte jag en förskott present till henne. Därefter blev till att åka följe med bilen hem till Nina och Janne för att ta en kaffepaus och mumsa i oss lite gott fikabröd och kakor.

Jag tyckte det var lika bra att sätta sig i bilen och köra den långa vägen tillbaka till Stockholm innan det började skymma och nu är man tillbaka hemma igen.

Det hör väl hösten till som mestadels består av regn och rusk väder med ruggigt kallt väder. Varje morgon slår man ner sin röv i en kall bil och man hinner ju nästan köra halvvägs till jobbet innan bilen börjar bli någorlunda varm. Ja, sedan som igår ska man ut i spöregnet och även med paraply så blev jag blöt.

Jag älskar mitt jobb och försöker verkligen sköta det och mina arbetsuppgifter, men så igår så började jag strax innan lunch känna mig lite hängig och hade heller ingen större aptit när det väl var dags att ha lunch på jobbet. Valde istället att slappa under min lunchrast på vilorummet. När klockan var omkring 14-tiden så kände jag mig brännhet och kinderna mina blossade röda. Jag kände att jag hade fått feber och orkade inte längre jobba, utan sa till min närmaste arbetsledare att jag gick hem 2 ½ timme tidigare. Väl hemma blev det att ta 2 Alvedon och sedan på med mysbyxor och tröja och krypa ner i sängen. Somnade och sov ett par timmar, när jag vaknade så hade näsan min blivit alldeles igentäppt och det hade ju i sin tur resulterat i att jag hade sovit med munnen öppen och käften min kändes som en sandpapper. Det var bara att ge sig iväg ut till köket och leta reda på nässprayen och ”tjoffa” upp Nezeril i näsborrarna så att jag skulle slippa enbart gå omkring och andas med vidöppen mun, men med hjälp utav nässprayen så lättande det litegrann och det kändes skönt att kunna andas genom näsan igen

Då så var det dags igen att få en besked att en anhörig gått bort, men denna gång kom det egentligen inte som en större chock, utan mera som " jaha då var det dags igen" Denna gång var det min mormor som sakta och rofyllt somnade in och skulle vilja kalla henne en riktig "krutgumma" och trodde faktiskt ett tag att hon skulle bli 100 år. I sommar den 12:e juli skulle hon fyllt 92 år, men blev alltså bara 91 år, men det är ju inte bara. Min pappa hade en moster som var som en extra mamma för honom och denna moster Edith som vi alltid kallade henne för. I alla fall så var hon född 1895!!! Ja, jag skrev inte fel, utan hon var född i slutet på 1800-talet. Likaså var hon också en pigg och alert krutgumma och minns att hon bodde själv i sin villa och enbart hade hemtjänst, men så på slutet behövde hon läggas in på ett ålderdomshem och hon dog 1987 och hon blev 92 år.

Jag har sett dokumentärer på tv:n om att det finns personer i USA som mer eller mindre tycks vara besatt av tanken att leva och få ett evigt liv. Dessa personer vänder sig till kliniker som erbjuder dom mot att dom betalar tusentals eller om det är miljon belopp för att frysa ner döda människor med hjälp av Kryonik, för att sedan i en obestämd framtid typ flera hundra i framtiden och typ fortsätta leva.

Jag för min del tror inte ett skit på att detta skulle fungera, men om man nu skulle leka med tanken på att man kunde ha ett evigt liv. Då skulle man ju få se sina egna barn bli äldre än man själv och redan där börjar det då spåra ut. Sedan över  till dessa tokstollar som nu låter sig frysa ner med hjälp av Kryonik ( läs mera av att klicka på länken) och så finns det någon " uppfinnare" som kommer på någon mirakel som gör att man kan väcka dessa nedfrysa människor som typ legat nedfrysta massor av år. - Jaha, ja hur tror dessa "evighetsmänniskor" att deras nya framtid ser ut.

- Hmm, knappast så som den såg ut när dom sist var i livet.

Jag liksom många andra tror inte på att det går ens i framtiden att väcka upp nedfrysta människor till en nytt evigt liv, utan det blir bara sådant man ser i Science fiction filmer.

I stället tycker jag att man ska vara tacksam och glad och se till att leva sund så att man får ett långvarligt liv och leva länge.

Igår var det Carolines 14-årsdag och hennes födelsedag firande här hemma. Jag hade långt innan hon fyllde år frågat vad hon så gärna ville önska sig i födelsedagspresent och det typ allt från en hundvalp till en egen moped. Dessa båda födelsedagspresenter gick ju liksom fett bort, utav den enkla anledningen: Att en liten gullig hundvalp helt enkel inte passar in i våran familj just nu. En hund är oftast dyra att köpa dom ska vara försäkrande. Sedan tidigare redan har vi ju våran röd/vita huskatt Simba och plötsligt skaffa sig en hundvalp som man måste ta väl om hand om och även gå ut med i koppel flera gånger varje dag. Det är i princip omöjligt att skaffa hund och den utav flera anledningar och för det första så jobbar jag heltid och Caroline går i skolan och sedan det här med att man flera gånger varje dag och det oavsett väderlek måste ge sig ut både i regnoväder och snöstorm med en hund för att den ska på kissa och skita.

Caroline förslag att hon i sådana fall ville önska sig en moped i present fick mig att tänka på att nu är mitt yngsta barn inte så liten tjej längre, utan en stor tonårstjej. Försökte föreställa mig henne sittandes på en moped med hjälm på huvudet och starta den och köra iväg.

- Hjälp, bara blotta tanken att låta min dotter sätta sig och köra en moped fick mitt hår att ställa sig rakt upp på huvudet. Tack och lov så måste man ju vara 15 år för att först och främst få köra moped och numera måste man ju också ha ett förarbevis för framföra en moped som max går i 25 kilometer och då ska man även kunna en del utav trafikreglerna. Så nu blir det för Caroline i 1 år framöver att plugga och läsa teori böckerna för att lyckas med skrivningen för att få behörighet att köra moped av klass 2. Ja, det är som sagt ett helt år kvar tills hon har den rätta åldern inne för att sätta sig på en moped och innan dess måste hon se till att ha klarat teorin och skrivningen så att hon får sin behörighet att framföra en moped.

- Herrejösses, vart någonstans tar dom små barnåren vägen...? Så istället fick hon önska sig någonting annat och jag fick väldigt klara direktiv av Caroline att hon absolut inte önskade sig: kläder, skor, smink m.m för det mamma köper du ju till mig ändå varje månad. Då Caroline är lite utav en pojk/flicka ( men egentligen inte så konstigt med 4 bröder som hon både dyrkar och ser mycket upp till ) men precis som sina bröder så älskar Caroline allt som har med att sitta framför tv:n och spela på något utav sina alla spelkonsoler eller så spelar hon på sin dator. Men för mig som mamma att gå in på någon utav dom både Game eller Game Stop butikerna och välja ut rätt sorts spel till Caroline är för mig inte det lättaste. Så istället fick hon ett presentkort på Game Stop butiken och själv gå och välja ut vilket spel hon ville ha. Detta plus att hon även fick ett par snygga örhängen och ett halsband och så även lite pengar utav både mig, sin pappa och sin bror Jimmy. Jag vet att något som Caroline verkligen uppskattade mycket var att hennes pappa Jonny denna gång kunde komma till sin dotter och fira hennes födelsedag.

Caroline myser bredvid sin pappa

   En glad   Caroline mumsar tårta med sin pappa

   Caroline, Jimmy and me

Idag är det en väldigt speciell dag och ingen mindre än min yngsta underbart söta, gulliga, fina och busiga dotters 14-årsdag. Tänka sig att i morse omkring 8.30-tiden så föddes denna underbara numera stora tjej på Huddinge Sjukhus. Men ack, så pytte liten baby Caroline var som föddes när jag var i vecka: 32. Hennes födelsevikt var 1895 gram och mätte blott bara 43 cm. Precis som alla bebisar så går dom ju också ner och lilla mini Caroline som hon var gick ner till 1400 gram innan hon vände  i vikt och gick upp. På Neonatalavdelningen som hon fick ligga på under ett par veckor tyckte personalen att hon var en "stor" baby. Jag trodde förstås att dom skojade med mig, vilket dom inte gjorde och talade om att det fanns ännu mindre bebisar som vägde under kilot och som var födda ännu tidigare än Caroline som klarade sig.

Detta var idag för exakt 14 år sedan och numera är Caroline nästan lika lång som mig. Det skiljer ungefär 6-7 cm och sedan är hon lika lång som mig 174 cm.

I kväll blir det födelsedagsfirande av Caroline här hemma och även hennes pappa Jonny har lovat att komma över. Likaså storebror Jimmy hade tänkt komma över för att fira och Gratulera sin lillasyster.

Nu vill jag utbringa ett Fyrfaldigt leve och ett stort Hipp hipp hurra till min älskade goa, underbart söta dotter Caroline på din födelsedag. Nu blir det snart födelsedagsfest med Prinsesstårta och en massa presenter.