Det förra blogginlägget är nog bland det längsta jag skrivit i bloggen och när väl inlägget var klart och man kunde se hur mycket antal ord det hade blivit skrivit så stod det: 4330 ord.

Jag kände i tisdags när jag slog igång datorn att jag hade så mycket inom mig och ville helt enkelt skriva av mig. När jag väl satte igång, med skrivandet så gick det helt enkelt inte att sluta, utan mina fingrar flög mera eller mindre över tangentbordet och det kändes som bara orden rann av mig. Det kanske inte var tänkt från början att det förra blogginlägget skulle bli så där långt som det blev, men när man väl kommit igång med skrivandet så blir det svårt att bara stänga ner och sluta. När jag väl var färdig med inlägget och skulle läsa igenom det så tänkte jag: Skit, alltså men tar texten aldrig....slut. Det blev lite nytt för mina läsare att sätta tänderna i eller ögna igenom.

Jag hade även ikväll tänkt skriva lite...kanske inte lika mycket som i förrgår.

Nåväl, jag tror inte jag behöver skriva och förklara för mina gamla läsare att det varje vecka händer något i mitt liv. Det kan ju nu vara så att det tillkommer nya läsare till bloggen också och dom kan ju förstås inte veta att att det tillhör min vardag. Nu till saken hör den att jag i natt vaknade eller snarare blev väckt att det hördes: Krasch inne i mitt sovrum.

Jag satte mig spikrakt upp i sängen och jag tillhör inte dom personerna som är rädd eller skrajsen, utav mig. Förr när jag var yngre så var jag mera lättskrämd och rädd utav mig, men numera är man ju mera van att saker och ting händer i ens liv när man är vaken vill säga. Nu låg jag och sussade i sängen och blev väckt att ett: Krasch!

Såklart jag blev rädd och medans jag satt spikrakt i sängen så trevade jag efter lampan för att se vad det var för något som ramlat ner. Varje kväll innan jag går och lägger mig så stänger jag alltid dörren som är mellan mitt sovrum och vardagsrummet. På bådas dörrens sidor ( och det har att göra med att dörrarna i min lägenhet är något slitna) men kom på den ideèn att varför inte klä om dom gamla trädörrarna med speglar. Min tanke blev bara någon dag senare till en handling och nere i källaren hade jag en spegelvägg som jag hämtade upp och införskaffade mig självhäftade tejp, som jag satte runt omkring hela spegeln + detta så hade jag även innan sett till att även ha på starkt super lim på mitten av spelarna. Så satte jag fast dom 4 stycken på rad efter varandra och tyckte när resultatet var färdigt att dörrarna hade blivit mycket elegantare, och fått en ny stil.

Nu över till det som hände eller väckte mig hemma i natt. Jag fumlade i mörket efter lampan och när väl ljuset var på så såg jag att dörren till vardagsrummet ( jag ser alltid till att stänga dörren mellan sovummet och vardagsrummet) men den stod nu på halvöppen. Jag kände att det gick kalla kårar utefter ryggraden och håret i nacken och även det på huvudet reste sig rakt upp!!!!

Jag gick upp och på andra sidan dörren den som är mot vardagsrummet så hade en utav speglarna ramlat ner och förstås gått några bitar. Jag fattade ingenting....dörren VET jag att den stängdes och att just bara en spegel ska släppa från både den självhäftade tejpen och det starka super limmet. Jag kände på dom andra speglarna som satte fast ifall dom också satt lösa, men dom gick inte att rubba på. Det andra lite märkligare var att spegeln inte heller hade gått i så många bitar, utan endast i typ 5-6 bitar.

Jag vet inte om man ska tro på osaliga andar eller spöken, men vem vet kanske det var så att det var min pappa eller Nenne så var här och hälsade på eller snarare skrämde halvt ihjäl mig.

Ni tror väl ändå inte detta var allt som har hänt mig sedan sist.....?

Nej, då icke då...det har hänt lite mera. Vad tror ni annars???  Idag iallafall så slutade mitt internet och fungera helt plöstligt från att fungerat som vanligt igår till att idag helt slut funka. Jag fattade ingenting och hade ju inte gjort något med anslutningen eller sladdarna, och finns det något mera frusterade för både mig och Caroline när ingen utav oss kommer ut på nätet. Jag kröp omkring på golvet och letade fel mellan alla dessa sladdar, som är kopplade mellan modem och en adapter, men kunde inte hitta något var felkopplat.

Jag gav till slut upp och ringde min son Jimmy som bor i Nynäshamn och han var så schysst att komma över och hjälpa mig för att se vad det var som var fel. Och för mig är en som gör en gentjänst och ställer upp, även såklart för mig att ställa upp och göra en gentjänst tillbaka och erbjöd mig därför att hämta Jimmy med bilen och även köra han tillbaka. Sagt och gjort så åkte jag och Caroline och hämtade Jimmy som redan efter några minuter sett till att fått igång internet igen.